ok... Det är söndag... Man ska vila på söndagar...? Eller? *suck* Gud vet att jag behöver vila... Efter att ha tillbringat två nätter under samma tak som min brorsdotter Johanna, 14 månader, är jag helt utmattad. Jag fattar inte hur jag orkade med att ha småbarn!
Veckan var ... ojämn... Svårt att beskriva den på något annat sätt, faktist. Måndagen var som måndagar är mest... Trist och tråkig... Tisdagen var ... Jo, där började det ojämna. Vi började före frukost med att ösa omkring två lass singel. Alltså inte två busslaster singelkillar *ler* Det hade nog varit enklare... Nej, två släpkärror med "stort grus". Det var jobbigt men det blev fint.
På tisdagen var fritids stängt så jag slutade vidlunch och hämtade sonen. Eller... Jo, jag hämtade honom från skolan bara för att lämna honom hos min bror hela eftermiddagen och kvällen. Jag fick med mig min svägerska till Linköping... Vi shoppade som f*n hela eftermiddan. Vi hade riktigt trevligt. Jag kom inte hem förrän vid halv tio på kvällen *ler*
På onsdagen kom jag knappt ur sängen... Då kändes singeln i kroppen. Varje rörelse gjorde ont!
Efter en låååång varm dusch släppte det efter så pass att vi kunde ge oss ut. Jag glömde näma att skolan hade lov, så jag var ledig, som tur var. Efter en kopp kaffe på min mammas jobb åkte sonen och jag till Kvilleken. Han ville se världens största träd... Det klarade jag inte av att leverera men det dög bra med norra europas tjockaste stam. Eken är troligtvis över tusen år gammal. Ganska stort träd, som jag själv inte sett sedan jag var liten, trots att jag bor bara knappa två mil från den.
Efter lunch åkte vi till Västervik. Dagen innan hittade jag en snygg skjorta på KappAhl i Lnkpg. Tyvärr fanns den inte i min storlek där så vi åkte till V-vik. Så nu ligger den på mitt badrumsgolv i väntan på sin första tvätt.
På torsdagen återkom vardagen... Tillbaka till aktivitetsgarantin och straffarbetet. Inte mycket att säga om det.
Fredag... Vi, sonen och jag, stannade till hos brorsan för att fika efter att jag hämtat honom på skolan. Det hela slutade med att jag fick laga middag till sex personer och ha nattgäster. Lilla fröken Johanna var vaken och gallskrek minst tre ggr den natten.
Jag hade ju redan lovat att jag skulle vara barnvakt på lördagskvällen så det vara ju bara att ge sig av framåt eftermiddan. I ärlighetens namn på var hon jättesnäll på lördagen. Hon somnade när hon skulle, före åtta, och vaknade inte förrän vid tvåtiden. Då fick hon välling och somnade snällt igen. Det var snarare den ytterst obekväma soffan jag sov i som är ansvarig för mitt nuvarande tillstånd.
Det känns som om jag har bomull i huvudet i stället för en hjärna... Detta får mig att undra om det var såhär jag kände mig när min son var färsk... De första tre månaderna åt han varannan timma, dygnet runt! Det är typ det enda jag kommer ihåg från den tiden *ler* Det är ju tur att dom är så gulliga...
Anyway... Nu hoppas jag att jag kommer att få sova riktigt skönt i natt och kanske till och med ta det lite lungt på "jobbet" i morgon... Det där sista är förmodligen rent önsketänkande... Men de säger ju att det sista som dör är hoppet...
Hej då, lilltå
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar