Juldagen

Ja, då var juldagen här... Hela grejen so far har liksom varit lite antiklimaktisk. Ingen julstämning, dålig stämning mellan sonens farmor och farfar och sonen blev sur för att han trodde att jag skulle få fler julklappar än han. Jag hotade med att sluta fira jul om det är likadant nästa år... Och jag menar verkligen allvar, julen handlar inte om paket.

Jag är inte religös så jag ska inte predika om jesus men det handlar INTE om presenter och INTE om mat, vilket många verkar tycka. Jag kan mycket väl tänka mig att träffa släktingar på julen och äta tillsammans och ha trevligt. Men detta behöver inte innebära att man ger varandra presenter och äter alldeles för mycket. Träffas och äta helt vanlig mat borde ju vara tillräckligt. Ok, det är trevligt med julgran och det är mysigt att baka pepparkakor...

Men när man MÅSTE, då är det inte roligt längre. Julen har för många måsten. Jag MÅSTE städa, jag MÅSTE byta gardiner, jag MÅSTE ha tomtar överallt, jag MÅSTE skicka en massa dyra julkort, jag MÅSTE köpa julklappar. Jag är skeptisk. Hela julgrejen har liksom förlorat sin mening och jag kan inte sätta fingret på när det hände. Jag brukade ju oxå tycka om julen. I år känns det verkligen som att jag gör allt detta för min son, som gått som på nålar hela december. Jag hade varit nöjd med en pizza och några öl i min ensamhet.

Nu sitter jag alltså vid mina "svärföräldrars" dator i deras kalla hus och önskar att jag var hemma, i min soffa under en filt.

Snart kommer min sons faster och farbror och deras respektivar. Då blir det liksom julafton igen här. Det blir prinskorv, köttbullar, julskinka och allt annat som "hör julen till". Falska leenden och kramar som vi inte menar blir det nog oxå. Jag ser fram emot den sena kvällens fylla.

I morgon är det jul hos min pappa, jag hoppas verkligen att vi inte får julmat då. Efter det kalaset åker jag direkt hem och plockar ner julgardinerna och min enda adventsljusstake!

God Jul!