Hela veckan har jag hoppats att jag skulle kunna få till en dejt i morgon förmiddag men den förhoppningen grusades alldeles nyss. Det verkar som om jag får ägna mig åt hemmet i morgon, tvätta, diska, städa. Jag har lovat vara barnvakt från 16-tiden till söndag morgon dessutom.
Just nu känns det som om jag vill ge upp dejtandet och "låsa in mig själv" och kasta bort nyckeln. Återgå till att leva i celibat och bara ägna mig åt sonen. Tänk att fysisk kontakt kan vara så vanebildande...

Nu sitter jag här och spelar musik, för mig själv, som nästan får mig att börja gråta...
Annars har ju dagen varit bra, riktigt bra. Jag har suttit på min favoritavdelning idag med en av mina favoritkollegor. Jobbet har flutit bra, bara några mindre härdsmältor i hjärnan så här på fredagen. Jag vet ju oxå att jag kommer få stanna på den platsen i två dagar till, jag ser verkligen fram emot början av nästa vecka.
Konstigt egentligen... Jag har klarat mig utan manligt sällskap i ... sedan sommaren 2003. Våren 2003 hade jag ett kortare förhållande som tog slut i början av sommaren. Sedan dess har jag varit själv, med sonen givetvis, och trivts med det. Jag minns nu att jag visst fick abstinensbesvär en månad eller så efter att mitt celibat börjat och träffade en man enbart för sex.
Det var inget vidare bra och jag har endast vaga minnesbilder av hur han såg ut... Jag skulle förmodligen inte känna igen honom idag. Jag minns definitivt inte vad han heter. Det jag minns bäst är hur vansinnigt låg jag blev efteråt. Jag mådde så jä*la dåligt! Det var nog det som verkligen avhöll mig från sex, ett helt år. Då körde jag en repris, abstinens, dåligt sex.
Skillnaden var att den mannen kommer jag nog aldrig att glömma. Inte så att jag var kär, han är bara verkligt minnesvärd, svårt att egentligen säga om det är bra, i hans fall. Det låga som kom efteråt var inte lika uttalat men dök ändå upp. Efter det höll jag celibat i över 4 år *ler* Tills helt nyligen alltså.
Jag gav mig in i jakten på en man med förutsättningen att ha ett förhållande först och sex sedan. Jag har ju redan beskrivit hur förutsättningarna plötsligt ändrades när min hjärna slutade fungera.
Nu verkar det värsta låga gått över, skriva har en renande förmåga. det var ju därför jag skaffade den här bloggen från början.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar