Hela veckan bara rusade iväg. Jag har knappt hunnit tänka på hela veckan.
Måndag - Jobb, hem och hämta sonen, tillbaka till stan för att träna (sonen Tae Kwon Do, jag spinning), hämta sonen, hem och laga och äta mat, stoppa sonen i säng, chatta lite och sedan sova.
Tisdag - Jobb, flexa ut en timma tidigare för att åka hem till Vimmerby och gå till tandläkaren, lagat 3 hål - 1 timma och 10 minuter i tandläkarstolen, hem och hämta sonen, åka till hans farfar och hämta sommardäcken, laga och äta (de andra åt, jag var för bedövad) mat, hem, stoppa sonen i säng, chatta lite och sedan sova.
Onsdag - Se måndag.
Torsdag - Jobb, hem och hämta sonen, tillbaka till stan och lämna honom vid gitarrlektionen, in på banken, till leksaksaffären, till databutiken, till biblioteket, hämta sonen, hem till Frödinge för 4-årskalas för min yngsta brorson, hem, stoppa sonen i säng, chatta lite och sedan sova. Observera - Ingen middag!
Fredag - Jobb, hem och hämta sonen, tillbaka till stan och bilaffären för att hämta min "nya" bil, äta middag på stan, hem, chatta lite, stoppa sonen i säng, kolla TV och chatta lite till och sedan sova.
Lördag - Jobb, hem, svara på några mejl, chatta lite, prata i telefon en stund, spela badminton, tvätta lite, slappa... mer telefon och lite mer chatta, ännu mera slappa, gin&grapetonic, lite vin, sova...
Söndag - Sov LÄNGE, mycket längre än jag trodde att jag skulle kunna. Klassträff med min sons klass, trevligare än jag trodde. Resten av dagen blir det tvätta, städa, diska, chatta lite *ler*
Vanligtvis behöver jag inte hämta sonen och själv köra honom till hans träning. Han brukar åka med min bror, hans son tränar oxå Tae Kwon Do. Jag åker alltså inte hem mellan jobbet och träningen och det sparar mycket tid och stress. Den här veckan blev det inte så, vi hade en meningsskiljaktighet förra fredagen och bestämde att vi inte skulle ses den här veckan.
Jag trivs ju med att ha fullt upp men den här veckan ... Det har nog varit en aning FÖR körigt. Just nu är jag så trött, jag vill sova i 3 veckor, känns det som. Samtidigt är jag trött på mitt sökande... Det går för långsamt... alla intessanta karlar bor så långt bort, det är ju så svårt att få till en dejt då. Dessutom åkte en av dom mest intressanta killarna till sydamerika förra lördagen och ska stanna där en hel månad. Vi har bara träffats en gång och det är en dryg månad sedan nu, se inlägg onsdag, januari 07, 2009 Arbetsnarkomanen.
Det känns jobbigt att han är så långt bort och att han inte kommer hem på så länge. Jag fick ett SMS från honom i fredags... Sällan har jag blivit så glad över ett SMS *ler* Han sa ju att han inte skulle ta med sig telefonen. Även att det var väldigt allmänt - vädret, jag mår bra och så så kände jag ju att han hade tänkt på mig, fast han är på semester i sydamerika, halva världen bort.
De andra karlarna ... Just nu orkar jag inte ens tänka på dom. Där finns flera stycken som är intressanta för framtiden... Men avstånd är knepigt. Nej, jag tror jag ska städa lite istället, det känns mer konstruktivt just nu.
1 kommentar:
Hur långt är långt avstånd då ?
*S*
Skicka en kommentar