Tiden bara rusar!

Jo, då har det plötsligt gått 2 veckor igen. 2 VÄLDIGT långa veckor av ständig längtan och saknad... Samtidigt har det gått väldigt fort, när man ser på det så här efteråt *ler*

Veckodagarna fylldes med jobb, träning, matlagning och allt det vanliga... Blandat med många, långa telefonsamtal och otroooooligt många sms *ler* Förra helgen jobade jag på lördagsförmiddagen och spelade badminton, ytterst halvhjärtat på eftermiddagen. En hel massa middagsgäster senare var jag och sonen på magdansuppvisning... Ja, lite otippat kanske men en väninna till mig håller på med det och jag hade tänkt börja med det krockade med andra aktiviteter. Men uppvisningen var vi på och det var riktigt bra. Till och med sonen blev förtjust *ler* Han var lite skeptisk men han tjoade och tjimmade och nästan studsade i stolen när några av flickorna skakade på hullet *ler*

På söndagen var vi och fikade hos ovan nämnda väninna och sedan var vi i simhallen. Jag hade lovat och lovar och flyttat fram och skjutit på det i oändlighet men då blev det äntligen av. Själv skulle jag ju vilja sitta i ångbastun HELA tiden men man kan inte lämna en tioåring oövervakad i simhallen, tyvärr. Så bastun fick bli en liten kortis på slutet. Nästa helg ska vi åka dit igen med väninnan och hennes nya sambo och alla deras barn. Då kan ju "pappan" se efter alla barn och så kan Carina och jag prata om killar i bastun *ler*

Påskhelgen då? Jo, den var alldeles underbar *LER* jag susade iväg till Göteborg direkt efter jobbet i torsdags i tron att jag faktist skulle hitta rätt den här gången *ler* Och jo, visst, TILL Göteborg hittar man ju, utan problem... Det är när man ska till en specifik plats där det blir problem. Jag körde ju fel så jag trodde aldrig jag skulle hitta hem igen... Men, med lite hjälp via telefon och en trevlig kvinna som jobbar på en mack i Halland kom jag rätt till slut...

Det var så underbart att se honom igen... Tänk själv, 2 vuxna människor stå lutade mot en bil på en parkering och hångla som tonåringar *ler* Nästan 2 veckors ständig längtan kan få en att göra sånt. Jag ville ju göra som dom gör på film *ler* kasta allt jag hade i händerna och springa och möta honom med öppna armar... Så där larvigt romantiskt som jag aldrig riktigt trott på förut. Som vanligt behärskade jag mig och stod kvar vid bilen men mitt hjärta vällde över av kärlek. När jag så äntligen hade hans armar om mig kände jag mig hel igen. Jag visste ju inte förrän då att jag känt mig halv...

När vi väl slutat hångla där på parkeringen åkte vi hem till honom, han tvingade i mig lite mat och sedan var vi bara nära varandra hela kvällen. Vi pratade, hånglade, kramades, drack kaffe på hans uteplats och pratade mer och bara njöt av varandras sällskap.

I fredags gick vi en promenad vid vattnet, tittade på båtar och folk och hånglade *ler* Ja, vi har suttit som plåster på varandra HELA helgen. Tonåringar var det, eller? Hur som helst så var vädret fullkomligt fantastiskt och vi tittade på glittret i vattnet och båtarna och allt folk som grejade. Vi satt på en bänk, åt vårens första mjukglass och hånglade... Resten av dagen förflöt i samma anda, vi åt, drack kaffe på uteplatsen i solen och kramades. Njöt till fullo av att vara med varandra.

Så var det lördag och då åkte vi till Alingsås. Det verkar vara en väldigt trevlig stad... Det var marknad på torget och vi strosade hand i hand runt i centrum en stund. Där finns en park ganska centralt så där gjorde vi likadant *ler* Hand i hand och stanna lite då och då för en kyss och en kram. Vi satt på en bänk och såg ett gäng ankor plaska runt i en å, passade på att hångla lite samtidigt *ler* Vi åt lunch på en kinaresturang och åkte sedan hem för att fortsätta bara vara med varandra.

På söndagen hade vi först tänkt åka in till stan och strosa runt i Slottsskogen men vi hamnade hos hans bästa kompis i Vargön. God mat, gott sällskap och en hel massa stim *ler* Kompisen var iväg och köpte hund på eftermiddagen och alla barn ... Jag är inte van vid att ha en massa barn omkring mig, min egen unge är ju aldrig hemma längre. Där fanns 3 stycken mellan 5 och 7 år. Lägg då till en 9 månader gammal schäfer som precis flyttat till en ny familj *ler* Jag var helt slut när vi väl kom i säng men ändå kunde jag inte sova... Övermedicinerad, ny säng, nytt hus, nya människor och en femåring i samma rum... Kanske inte idealisk kombination. Men, när mina nerver äntligen lugnat sig lyckades jag få några timmars sömn och då var det i princip dags att åka hem.

Efter en mycket trevligt och stimmig frukost åkte vi alltså först 10 mil till Göteborg för att packa ihop alla mina saker och duscha. Som vanligt hade jag packat för mycket, inte använt hälften av kläderna jag hade med mig *ler*

Hur som helst så var det dags att åka hem. Jag älskar honom till vansinne och vill vara med honom alltid men livet måste ju fortsätta. Jag saknade min son och min egen säng och min kudde... 30 mil och 3,5 timmar i bilen senare sitter jag och äter middag tillsammans med min son, hos hans farmor och farfar. Har han saknat mig? Nej.

Nu är klockan 22 och det är läggdags. Jag har varit hemma sedan 19:45. Jag är helt slut i kroppen och hoppas verkligen att jag kan sova. Samtidigt vill jag packa bilen med sonen och nödvändigheter och åka tillbaka till Göteborg, där min andra halva är kvar...