Tisdag...

08:45
Morgonen har varit urkass. Som vanligt senaste tiden har jag sovit dåligt. Som kompensation för den dåliga sömnen försökte jag vakna till med en lång dusch vilket ledde till att jag blev sen på morgonen – Jag duschade för länge. Jag klädde på mig, körde upp sonen ur sängen och rostade bröd samtidigt. Med en skiva rostat bröd i munnen och en i handen var jag på väg till bilen, skulle bara fixa kaffet och ta med… Då grumlar allt ihop sig i muggen, sur mjölk. MYCKET irriterad sekreterare! Ingen rast, ingen ro, bara ut i bilen och gilla läget. Rostat bröd med marmelad och coca cola till frukost, på språng i bilen. Bra start på dagen, eller?

Hur det nu var så var jag några minuter tidig till platsen där jag hämtar upp han som åker med mig så jag tänkte ta en cigarett i lugn och ro. Jo, jag vet, man ska inte röka. Men nu har jag börjat igen, så är det med det. Där står jag då, irriterad och trött, med en cigarett i mungipan och letar efter 1 av mina 5 tändare… Nej, det finns ingen eld i min väska *suck* Tur att det finns tändare i bilen.

Nu sitter jag på jobbet och undrar lite hur jag ska orka… Orka med att jobba när jag är så slut, orka med att sakna min andra halva i nära 2 veckor, orka med att göra allt det som man ändå måste göra hemma… Handla, tvätta, städa, fixa bilen, diska… Sy måste jag också, kommer förmodligen prioriteras över städa och diska…

12:35
Nu har jag precis kommit tillbaka efter lunch och känner hur orken har försvunnit helt… Jag hoppas att energin snart återvänder, annars kommer eftermiddagen bli riktigt tuff… När jag satt ute i ”rökrutan” nyss kände jag hur hela kroppen vibrerade igen. Det är lite irriterande att det tar så lång tid innan medicinjusteringen känns i kroppen. Nu har jag halverat dosen Levaxin sedan fredag morgon och det har ännu inte gjort någon märkbar skillnad. Kroppen går på högvarv och får därmed inte sova vilket leder till att man blir så utmattad att man inte orkar något, samtidigt som man inte riktigt kan vara stilla eller koppla av. Mycket irriterande.

I söndags kväll när vi skulle spela kort hängde jag över bordet och gäspade så jag trodde att käken skulle gå ur led. Jag hade redan då druckit 3 öl och under tiden vi spelade kort drack jag en grön drink som inte nämndes vid namn, om den ens har något. Ändå blev jag helt klarvaken när jag väl orkat släpa mig upp till sängen. Visserligen fanns där kanske andra orsaker till detta just den kvällen, se inlägg i går, men det hjälper ju inte, jag är ju lika trött för det.

Tankarna får inte heller ro… Jag måste göra det, jag måste göra så, jag måste göra det och det och det men får inget gjort för nästa tanke tränger sig på innan jag hunnit tänka en färdigt.

En kollega frågade mig förut hur det känns inför Cosmicstarten i morgon. Jag svarade ärligt att det hade jag helt glömt bort. Det rör mig faktist inte i ryggen just nu, det är så mycket annat som snurrar därinne. Ett nytt datasystem igen spelar ingen roll i nuläget. Det kommer gå bra, det vet jag, liksom jag vet att hela mitt liv kommer bli underbart framöver… Det är ju bara så mycket som ska klaffa och ordnas.

15:15
Nu har jag precis kommit igång igen efter eftermiddagskaffet… Eller, jag borde ha kommit upp i varv igen *ler* Det har jag inte. Jag drack kaffe och läste Dagens Medicin i pappersform för en gångs skull. När jag nu kom tillbaka till min plats gjorde jag färdigt det jag höll på med men sedan gick luften ur mig igen… Jag vill krypa ihop i ett hörn och gråta, jag vill sova i 3 veckor och vakna UTVILAD!

19:00
Ja, nu har jag jobbat färdigt, handlat, laddat tvättmaskinen, lagat mat och ätit den. Jag hann visst med att hänga en stund på Facebook under tiden också. Alla de där testerna är ju livsfarliga *ler* Just nu är jag ganska nöjd med livet, även om jag fick äta mat alldeles själv eftersom sonen valde att äta hos min bror, igen.

21:50
All denna tid för mig själv i kväll har i alla fall gett mig tillfälle att fortsätta med min nya klänning. Nu har jag klippt till bitarna och nålat ihop dom på provdockan. Jag har nålat och faktist provat på mig själv. Ändrat lite och så nålat lite till. Nu börjar det faktist ta form och jag tror det kommer bli riktigt bra. Förhoppningsvis hinner jag sy några sömmar i morgon kväll.

Dagen var ganska kass men kvällen blev riktigt bra. Förhoppningsvis kan jag sova gott inatt och vakna till en ny, bättre dag.

Efter hög kommer låg... Jag var hög av kärlek hela helgen och nu är han på andra sidan Sverige igen... Saknaden är oerhörd och rent smärtsam ibland. Den typen av smärta uppskattar jag INTE.