Luftballong *ler*

Mitt huvud är stort som en luftballong *ler* Efter en riktigt jobbig vecka räcker det med ett par uppskattande ord för att huvudet ska svälla till sällan skådad storlek…

Veckan började inget vidare… Jag kom sent ur sängen men i tid till jobbet. Såg verkligen fram emot att börja jobba på mitt vanliga jobb igen… Det ska bli trevligt att sitta på en ny avdelning tillsammans med en mycket trevlig kollega, tänkte jag. Jag blev snabb mindre lycklig när jag kom dit jag skulle och upptäckte att kollegan faktist hade semester en hel vecka till och jag skulle sitta där själv hela veckan… På en avdelning där jag aldrig satt min fot tidigare.

Ja, det var ju bara att gilla läget och göra det bästa av situationen. Jag hade redan veckan innan bestämt att jag skulle äta lunch tillsammans med en kollega så jag hade ingen lunchlåda. Vid halv nio var jag totalt utsvulten eftersom frukosten bestod av kaffe i bilen och just inget mer, mitt bröd visade sig ha oidentifierat grönt lurv på sig, så det blev ingen frukost.

Som tur är finns här ju faktist ett cafe så jag behövde ju inte svälta. Jag köpte en macka och gick till kollegans avdelning och fikade där. Det blev en lång fika *ler* Mycket att prata om efter att vi inte sett varandra på 4 veckor. Lunchen blev också lång och likaså eftermiddagsfikan drog ut på tiden… Jag fick inte mycket gjort i måndags, det erkänner jag men ärligt talat, vem får det första dagen efter semestern…?

På tisdagen kändes det aningen lite bättre och onsdagen var ännu lite bättre, även om jag klivit upp senare och senare varje morgon, jag har varit SÅ trött… Kvällarna har gått till att packa grejer och även om det inte gått med raketfart när jag ska göra det själv så har det just inte blivit mycket vila. Jag har sovit dåligt och oroat mig för att inte hinna. I går morse var jag så trött att jag faktist övervägde att ringa mig sjuk. Jag släpade i väg mig till jobbet men på eftermiddagen var jag färdig att ge upp… Precis när jag skulle lyfta luren för att ringa chefen och meddela att jag skulle gå hem såg jag att det dykt upp en epikris med hög prioritet, den skulle vara färdig senast dagen efter…

Ja, det var bara att bita ihop och skriva den. Jag hann precis innan det var dags att samla ihop sig och gå hem. På kvällen tog jag faktist ledigt från flyttandet och hälsade på goda vänner som höll på att grilla en gris, hel, över öppen eld *ler*. Jo, jag blev lovad helgrillad gris vid halvsjutiden sådär, via telefon dagen innan. Jag var där strax före halv sju och där var människor från både Stockholm och Göteborg i olika stadier av berusning. Vi hade ganska trevligt men nån gris fick jag inte förrän klockan var drygt nio. En anings felberäknad grilltid, men god var den.

Idag är det så fredag och jag vaknade faktist och kände mig ganska pigg… Jag kom till jobbet och kände att jag faktist visste vad jag gjorde. Hon som är ansvarig överläkare på den här avdelningen råkar också vara verksamhetschef för medicinkliniken och när hon skulle gå hem, ett par timmar före lunch *ler* kom hon in till mig och sa att det var jättetrevligt att jobba med mig. Det var ordning och reda och jag hade koll. Då svällde mitt huvud *ler*

Nu har jag precis varit och ätit lunch tillsammans med ett par kollegor och några andra arbetskamrater och livet känns bara helt underbart… Tänk att några vänliga ord kan göra sån skillnad…