Regnig torsdag mitt i november

Det har regnat mer eller mindre oavbrutet i 3 dagar nu... Solen skymtade fram i typ 20 minuter en dag i början på veckan. Ljust blir det knappt alls nu. Hur orkar man igenom november? Varje år är det samma visa - mörkt, blött, grått och trist. Ändå bara susar tiden förbi, hoppsan, där gick en vecka till! Inget blir dock gjort, just. Jobba, jobba, jobba, tvätta lite på helgerna och kanske till och med städa lite och sen ny vecka, mer jobb.

Förra veckan var jag på jobbet nästan 50 timmar, lägg på 7,5 timmar i pendeltid varje vecka och det innebär att jag var hemifrån nästan 60 timmar förra veckan. jag sov nästan 35 timmar under veckan och 20 timmar under helgen. Detta lämnar nära 55 timmar kvar. 1 timma varje morgon till sånt man gör innan jobbet - 50 timmar. 1 timma varje dag till att laga mat - 45 timmar. Helgen är kanske 30 timmar vaken tid, fredag kväll till söndag kväll.

Kvar blir 15 timmar, uppdelat på 4 dagar, knappt 4 timmar varje dag till att ... Läsa läxor med sonen (sonen är dock bara vaken 2 av dessa 4 timmar), försöka hålla hemmet i någorlunda ordning, hålla kontakt med vänner och försöka hitta nya, umgås med sambon *ler* och hålla liv i förhållandet. Tur att han pendlar med hem nästan varje dag.

Den här veckan blir det nog bara 45 timmar på jobbet *ler*

Jag undrar dock hur folk under 30 orkar gå ut och festa på helgerna? När fredagskvällen äntligen kommer är jag oftast så slut att jag somnar i soffan vid 21-tiden... Har jag tur slumrar jag bara till en liten stund och orkar faktiskt vara social en stund efter detta.

Ändå, trots allt detta gnäll, tycker jag om mitt nya liv... Nästan jämt. Ibland känner jag att jag försummar min son men det brukar snart gå över, han är ganska självständig som tur är. Ibland tycker jag att jag borde jobba mer, det är alltid mycket på jobbet. Det brukar dock oxå gå över ganska snart, man bör ju faktiskt ha ett liv utanför jobbet, även om det är svårt att hinna med att vara social.

Jobbigast är väl ändå bristen på sol och ljus... Mörkret tär liksom på en på något sätt. Jag längtar efter lite snö, bara liiite, det gör ändå allting mycket ljusare. Tyvärr säger alla att det inte brukar vara så mycket snö i den här änden av världen. Snart är i alla fall november slut och december brukar ju bara försvinna. Snart är det alltså januari, nytt år, 2010 *ler* Januari brukar alltid vara en nystart, jag brukar orka börja träna igen och hoppas kunna klämma in det också nästa år, jag känner att jag behöver det igen.

Har januari väl anlänt brukar det snart vara mars och så är det plötsligt maj och juni och sommaren är här *ler* Då hoppas vi kunna flytta från den här skitlägenheten till en som vi faktiskt tycker om. Sommaren är snart här! Glittret i havet, salta bad och sol i massor. Då är väl Göteborgstrakten rätt ställe att bo på?

Söndag, dagen efter

Riktig skitsöndag.

Gårdagen var underbar men det går ju upp och ner, som bekant. Idag är det ner, ner och ännu lite mer ner. Jag har ingen förklaring, jag är bara sur, trött och grinig. Inget känns bra, jag vill bara krypa in under en sten och stanna där tills ... Ja, inte vet jag, jag vill bara slippa från allt.

I går älskade jag mitt liv och det borde jag ju rent logiskt göra idag oxå, inget har ju förändrats.

Det är visst fars dag idag... Min far bor 25-26 mil bort och bryr sig just inte. Fanns just ingen anledning till att bry sig om det då, kände jag. Sonens far är ju borta sedan länge och är begravd nästan 30 mil bort. Sambons son ringde och "gratulerade" eller vad man nu gör på fars dag.

Nej, inget jag gjort idag, vilket i ärlighetens namn inte är mycket, har lett till någon större glädje. Tvättmaskinen har gått varm och det är väl mest för att vi inte skulle haft så mycket att ta på oss i veckan om jag INTE tvättat... Resten av tiden har jag kurat i soffan under en filt eller i sängen, under täcket.

Jag HATAR verkligen att jag blir såhär, äckligt känslosam och gråtmild. Jag har gråtit flera gånger idag, helt utan anledning. En släng av höstdepression? Hormoner? Inte vet jag, jag vet bara att jag inte tycker om det men jag vet inte vad jag ska göra åt det.

Nu är klockan iaf 21 och jag kan faktist gå och lägga mig snart, jag är fullständigt utmattad.

Skitsöndag!

Lördag, 7 november

Sen lördagkväll och livet är underbart *ler* Vi har haft en bra månad, även om det är mycket jobb så har allt funkat oväntat bra senaste tiden. Inget krångel från sonen, sambon och jag kommer lika bra överens fortfarande och allt flyter på. Livet är bra.

Pappa och hans fru hälsade på häromhelgen. De bodde på hotell nere i stan så det blev inte lika jobbigt som när mamma hälsade på *ler* De kom hit och fikade på fredagseftermiddagen och så träffades vi för middag på lördagskvällen. Efter middagen gick vi guidad tur på Lights in Alingsås. Vi fikade efteråt, på ett fik nere i centrum och så gick de till hotellet och vi gick hem. På morgonen åkte de hem, utan att träffa oss *ler*

Jag älskar givetvis både mamma och pappa och deras nya makar... Men jag känner ändå att en viss distans inte är av ondo. Pappa och jag har alltid haft denna, vi har väl ändå alltid vetat var vi har varandra. Mamma och jag har väl haft större behov av varandra... Det var jätteskönt när jag fortfarande bodde kvar i Småland, att veta att hon ställde upp på kort varsel. Jag hade inte ens något emot att hon dök in då och då för att "dricka kaffe" men hamnade i diskbaljan oxå.

I mitt förra inlägg beskrev jag mammas visit här hos oss. Man ser en tydlig skillnad på mina föräldrars besök *ler* Tur att de skiljde sig, de passar båda mycket bättre med den de är med nu. Hur som helst så känner jag mig mer vuxen med pappa... Där kom det där igen, mer vuxen... Jag är 34 år! Jag har varit vuxen i nästan 15 år *ler* Flyttade ju hemifrån när jag var 19.

Det är lördagkväll och livet är underbart *ler*