Var intressant, på flera sätt...
I fredags var min andra halva och jag på fest. Där var många intressanta personer som jag hoppas på att träffa igen. Jag var nog för trött och sliten för att egentligen uppskatta tillställningen på rätt sätt men jag hoppas på nästa tillfälle.
I går var vi på fest igen, min lillebrors 30-årsfest. Det var en trevlig fest, släktingar till höger och vänster, god mat och en hel del dryck *ler* jag vet att min älskling var lite orolig för att träffa alla men det verkar ha funkat utmärkt... Han fick träffa flera av dom igen idag eftersom min äldste brorson hade 9-årskalas idag. Kaffe och tårta i trädgården, ganska trevligt men jag var trött och lite grinig och ville mest bara gå hem hela tiden.
Min son tyckte i alla fall att älsklingen lagade god mat *ler* Fläskfile med kantarellsås. Eftersom jag alltid lagar äcklig mat, enligt sonen, så fick mannen i huset göra det. Sonen åt och tyckte det var gott så det var riktigt lyckat.
Nu är det 2,5 timma sedan jag släppte av honom vid tåget. Jag känner mig halv igen och saknaden är oerhörd. Tur att han kommer tillbaka på torsdag...
söndag 26 april 2009
torsdag 23 april 2009
Äntligen torsdag *ler*
Ja, i morgon åker jag till Göteborg igen. Det har varit 2 långa veckor, även fast det inte var 2 hela veckor. Så... I morgon slutar jag vid 13 och då kastar jag mig i bilen och susar iväg till min andra halva. 13 för att vi ska vara på en fest nånstans vart det nu var klockan 18 och jag tenderar ju att köra vilse så jag måste ha gott om tid *ler*
Helgen kommer bli lite körig, vi åker hem hit på lördag förmiddag. Min lillebror fyllde 30 år häromveckan och typiskt nog lade han sin fest på en helg då jag redan hade planer. Som tur är behövde jag inte övertala så hårt för att få hit min älskling, även om det innebär att han får träffa en stor del av min släkt på en gång *ler*
Den första festen ser jag fram emot, samtidigt så är jag lite småorolig. Där kommer ju bara finnas EN enda människa jag känner... Jag tycker om att träffa nya människor, det är inte det, men visst är man lite spänd. Dessutom kliver jag ur sängen vid halv 6 på morgonen så jag kommer nog vara lite seg framåt kvällen, särskilt som jag kommer att ha kört drygt 30 mil under dagen. Men, jag vet ju att det kommer bli en bra fest, jag är social och har lätt för att umgås med folk...
Jag undrar ju lite hur HAN känner inför att träffa mina närmaste... *ler* Mamma och pappa och deras repsektivar, brorsor och deras respektivar, brorsöner och brorsdottermonstret. Farmor skulle visst vara med oxå, skröplig som hon är blir hon hemskjutsad tidigt, som tur är. Där kommer troligen oxå vara min lillebrors svärmor och svärfar och hans svåger med familj. Lillebrors svägerska... Ja, hon är förmodligen bjuden *ler* Hon kan liva upp den allra tristaste fest, inte för att jag tror det blir en trist fest men hon är alltid rolig, i lagoma doser. Ska bli intressant och se om hon kommer ensam eller vem hon har med sig.
Tur att det är krypavstånd hem *ler* Det blir nog oxå en rolig fest och eftersom jag inte måste köra bil så ... Nej, jag tänker inte bli så full att jag måste krypa hem, det var väl en sådär 2 år sedan jag var så berusad...
På söndagen är vi oxå bjudna på kalas, 9-års kalas *ler* Min äldsta brorson fyller 9 på måndag så hans kalas är på söndag. Körig helg, som jag nämnde.
Hur som helst ska det bli så underbart att vara i hans närhet igen, känslan av att vara halv är konstant och jag gillar inte den känslan.
Helgen kommer bli lite körig, vi åker hem hit på lördag förmiddag. Min lillebror fyllde 30 år häromveckan och typiskt nog lade han sin fest på en helg då jag redan hade planer. Som tur är behövde jag inte övertala så hårt för att få hit min älskling, även om det innebär att han får träffa en stor del av min släkt på en gång *ler*
Den första festen ser jag fram emot, samtidigt så är jag lite småorolig. Där kommer ju bara finnas EN enda människa jag känner... Jag tycker om att träffa nya människor, det är inte det, men visst är man lite spänd. Dessutom kliver jag ur sängen vid halv 6 på morgonen så jag kommer nog vara lite seg framåt kvällen, särskilt som jag kommer att ha kört drygt 30 mil under dagen. Men, jag vet ju att det kommer bli en bra fest, jag är social och har lätt för att umgås med folk...
Jag undrar ju lite hur HAN känner inför att träffa mina närmaste... *ler* Mamma och pappa och deras repsektivar, brorsor och deras respektivar, brorsöner och brorsdottermonstret. Farmor skulle visst vara med oxå, skröplig som hon är blir hon hemskjutsad tidigt, som tur är. Där kommer troligen oxå vara min lillebrors svärmor och svärfar och hans svåger med familj. Lillebrors svägerska... Ja, hon är förmodligen bjuden *ler* Hon kan liva upp den allra tristaste fest, inte för att jag tror det blir en trist fest men hon är alltid rolig, i lagoma doser. Ska bli intressant och se om hon kommer ensam eller vem hon har med sig.
Tur att det är krypavstånd hem *ler* Det blir nog oxå en rolig fest och eftersom jag inte måste köra bil så ... Nej, jag tänker inte bli så full att jag måste krypa hem, det var väl en sådär 2 år sedan jag var så berusad...
På söndagen är vi oxå bjudna på kalas, 9-års kalas *ler* Min äldsta brorson fyller 9 på måndag så hans kalas är på söndag. Körig helg, som jag nämnde.
Hur som helst ska det bli så underbart att vara i hans närhet igen, känslan av att vara halv är konstant och jag gillar inte den känslan.
tisdag 21 april 2009
torsdag 16 april 2009
Hmmm...
Dagen efter införandet av vårt nya datasystem var intressant... Själv har jag fortfarande inte använt det men kollegorna har gjort det och överlag måste jag säga att det har gått över förväntan. Visst har där dykt upp en del små problem *ler* men allt går ju att lösa bara man vet att där finns ett problem.
Jag har suttit som ersättare för en så kallad "supersuperanvändare" Det är alltså en sån som förmodas veta allt. Hon är frikopplad för Cosmicsupport hela den här veckan och nästa. Meningen var att supersuperanvändarna skulle få varsin personsökare just för att det ska gå att få tag i dom hela tiden. Nu är det ju så med landstinget att det kan vara en ganska långsam byråkrati så de där personsökarna har inte dykt upp än.
Eftersom jag då suttit ensam i rummet med hennes telefon större delen av dagen har jag svarat i den ungefär en miljon gånger. Mest bara för att säga att, Nej, hon är inte här, jag vet inte vart hon är och inte när hon kommer tillbaka.
Några få av de som ringt har faktist frågat mig om jag vet och flera av dom har jag lyckats hjälpa. Min ålderstigna kollega i rummet bredvid har gått fram och tillbaka mellan våra rum och bett om hjälp hela dagen. Hon har jobbat som sekreterare i 25 år och är mindre positiv till förändringen det innebär att lära sig ett nytt system. Vid eftermiddagskaffet tyckte jag ändå att hon lät lite mer positiv än hon gjort tidigare. Jag har hela tiden försökt påtala fördelarna med systemet och jag tror nog att det har börjat sjunka in. Det är inte hela världen och den kommer inte gå under. Det är bara ett nytt datasystem.
I morgon är det fredag och jag ser verkligen fram emot att få använda det nya systemet, det mesta av det gamla är borta och i morgon ska alla dagantecknignar skrivas och det måste göras i det nya systemet. Inget mer spring med journaler fram och tillbaka i korridorer och inget mer mätande på journalblad för att få det på rätt ställe. Bara klicka, lyssna och skriva, klicka, lyssna och skriva. Klart!
Jag har suttit som ersättare för en så kallad "supersuperanvändare" Det är alltså en sån som förmodas veta allt. Hon är frikopplad för Cosmicsupport hela den här veckan och nästa. Meningen var att supersuperanvändarna skulle få varsin personsökare just för att det ska gå att få tag i dom hela tiden. Nu är det ju så med landstinget att det kan vara en ganska långsam byråkrati så de där personsökarna har inte dykt upp än.
Eftersom jag då suttit ensam i rummet med hennes telefon större delen av dagen har jag svarat i den ungefär en miljon gånger. Mest bara för att säga att, Nej, hon är inte här, jag vet inte vart hon är och inte när hon kommer tillbaka.
Några få av de som ringt har faktist frågat mig om jag vet och flera av dom har jag lyckats hjälpa. Min ålderstigna kollega i rummet bredvid har gått fram och tillbaka mellan våra rum och bett om hjälp hela dagen. Hon har jobbat som sekreterare i 25 år och är mindre positiv till förändringen det innebär att lära sig ett nytt system. Vid eftermiddagskaffet tyckte jag ändå att hon lät lite mer positiv än hon gjort tidigare. Jag har hela tiden försökt påtala fördelarna med systemet och jag tror nog att det har börjat sjunka in. Det är inte hela världen och den kommer inte gå under. Det är bara ett nytt datasystem.
I morgon är det fredag och jag ser verkligen fram emot att få använda det nya systemet, det mesta av det gamla är borta och i morgon ska alla dagantecknignar skrivas och det måste göras i det nya systemet. Inget mer spring med journaler fram och tillbaka i korridorer och inget mer mätande på journalblad för att få det på rätt ställe. Bara klicka, lyssna och skriva, klicka, lyssna och skriva. Klart!
onsdag 15 april 2009
Jo, så är det onsdag
Det brukar bli det efter tisdagar.
Idag har det varit en riktigt bra dag. Jag har sovit inatt och vaknat i tid och inte blivit sen i något moment på morgonen. Jag hann till och med packa träningsväskan, det glömde jag givetvis i går kväll. Att jag sedan glömde den hemma hör inte riktigt hit *ler*
På jobbet har allt bara flutit på, jag har jobbat flitigt hela dagen och fått en hel massa gjort. Runtomkring mig har kollegor, sköterskor och läkare stimmat och stressat på grund av vårt nya datajournalsystem som kördes igång vid 14:00 i eftermiddags. Alla har stressat över det i flera månader men nu är det igång. Själv tog jag det med ro. Cosmic är inte ett problem, det är bara nytt. Givetvis kommer det bli problem, nya saker kan vara svåra att ta till sig men personligen tycker jag inte att just detta är något att stressa upp sig över.
Lite småirriterad var jag en stund precis runt 14-tiden. Då satt jag i mitt lilla hörn och försökte höra vad en polsk läkare pratade om och få ut detta i text. Samtidigt stod 3 personer bakom min kollega och stirrade på Cosmic i hennes dator. Stirrade och pratade, pratade och frågade och pratade... Snart kom en läkare och ställde sig där oxå, han pekade lite och frågade... Då kom en läkare till, jo, men så kan man inte göra, det har jag försökt med sa han, på danska, eftersom han är dansk *ler* Då var det lite svårt att höra vad den polska läkaren i mina lurar sa, faktist.
Som tur var gick dom snart allihop så jag fick rummet för mig själv en stund. Min andra halva passade på att ringa och som vanligt smälter jag så fort jag hör hans röst. Snart var jag helt uppslukad av jobbet igen och jag glömde faktist bort att gå och dricka kaffe på eftermiddagen...
På vägen hem stannade jag till i tygaffären och köpte lite mer tyg till min nya klänning, jag fick nya ideér när jag somnade i går kväll. När jag kom hem sydde jag och lagade mat, hämtade sonen och hans kusin på Tae Kwon Don och sedan åt vi och nu är dagen slut.
Tankarna snurrar ju, som vanligt runt i huvudet på kvällarna men de verkar lite mer strukturerade ikväll än de varit på ganska länge, som tur är. Mest fokus på min klänning men givetvis poppar där upp tankar på min andra halva hela tiden *ler* Fastän han är så långt borta rent fysiskt är han aldrig långt borta i mina tankar.
Idag har det varit en riktigt bra dag. Jag har sovit inatt och vaknat i tid och inte blivit sen i något moment på morgonen. Jag hann till och med packa träningsväskan, det glömde jag givetvis i går kväll. Att jag sedan glömde den hemma hör inte riktigt hit *ler*
På jobbet har allt bara flutit på, jag har jobbat flitigt hela dagen och fått en hel massa gjort. Runtomkring mig har kollegor, sköterskor och läkare stimmat och stressat på grund av vårt nya datajournalsystem som kördes igång vid 14:00 i eftermiddags. Alla har stressat över det i flera månader men nu är det igång. Själv tog jag det med ro. Cosmic är inte ett problem, det är bara nytt. Givetvis kommer det bli problem, nya saker kan vara svåra att ta till sig men personligen tycker jag inte att just detta är något att stressa upp sig över.
Lite småirriterad var jag en stund precis runt 14-tiden. Då satt jag i mitt lilla hörn och försökte höra vad en polsk läkare pratade om och få ut detta i text. Samtidigt stod 3 personer bakom min kollega och stirrade på Cosmic i hennes dator. Stirrade och pratade, pratade och frågade och pratade... Snart kom en läkare och ställde sig där oxå, han pekade lite och frågade... Då kom en läkare till, jo, men så kan man inte göra, det har jag försökt med sa han, på danska, eftersom han är dansk *ler* Då var det lite svårt att höra vad den polska läkaren i mina lurar sa, faktist.
Som tur var gick dom snart allihop så jag fick rummet för mig själv en stund. Min andra halva passade på att ringa och som vanligt smälter jag så fort jag hör hans röst. Snart var jag helt uppslukad av jobbet igen och jag glömde faktist bort att gå och dricka kaffe på eftermiddagen...
På vägen hem stannade jag till i tygaffären och köpte lite mer tyg till min nya klänning, jag fick nya ideér när jag somnade i går kväll. När jag kom hem sydde jag och lagade mat, hämtade sonen och hans kusin på Tae Kwon Don och sedan åt vi och nu är dagen slut.
Tankarna snurrar ju, som vanligt runt i huvudet på kvällarna men de verkar lite mer strukturerade ikväll än de varit på ganska länge, som tur är. Mest fokus på min klänning men givetvis poppar där upp tankar på min andra halva hela tiden *ler* Fastän han är så långt borta rent fysiskt är han aldrig långt borta i mina tankar.
tisdag 14 april 2009
Tisdag...
08:45
Morgonen har varit urkass. Som vanligt senaste tiden har jag sovit dåligt. Som kompensation för den dåliga sömnen försökte jag vakna till med en lång dusch vilket ledde till att jag blev sen på morgonen – Jag duschade för länge. Jag klädde på mig, körde upp sonen ur sängen och rostade bröd samtidigt. Med en skiva rostat bröd i munnen och en i handen var jag på väg till bilen, skulle bara fixa kaffet och ta med… Då grumlar allt ihop sig i muggen, sur mjölk. MYCKET irriterad sekreterare! Ingen rast, ingen ro, bara ut i bilen och gilla läget. Rostat bröd med marmelad och coca cola till frukost, på språng i bilen. Bra start på dagen, eller?
Hur det nu var så var jag några minuter tidig till platsen där jag hämtar upp han som åker med mig så jag tänkte ta en cigarett i lugn och ro. Jo, jag vet, man ska inte röka. Men nu har jag börjat igen, så är det med det. Där står jag då, irriterad och trött, med en cigarett i mungipan och letar efter 1 av mina 5 tändare… Nej, det finns ingen eld i min väska *suck* Tur att det finns tändare i bilen.
Nu sitter jag på jobbet och undrar lite hur jag ska orka… Orka med att jobba när jag är så slut, orka med att sakna min andra halva i nära 2 veckor, orka med att göra allt det som man ändå måste göra hemma… Handla, tvätta, städa, fixa bilen, diska… Sy måste jag också, kommer förmodligen prioriteras över städa och diska…
12:35
Nu har jag precis kommit tillbaka efter lunch och känner hur orken har försvunnit helt… Jag hoppas att energin snart återvänder, annars kommer eftermiddagen bli riktigt tuff… När jag satt ute i ”rökrutan” nyss kände jag hur hela kroppen vibrerade igen. Det är lite irriterande att det tar så lång tid innan medicinjusteringen känns i kroppen. Nu har jag halverat dosen Levaxin sedan fredag morgon och det har ännu inte gjort någon märkbar skillnad. Kroppen går på högvarv och får därmed inte sova vilket leder till att man blir så utmattad att man inte orkar något, samtidigt som man inte riktigt kan vara stilla eller koppla av. Mycket irriterande.
I söndags kväll när vi skulle spela kort hängde jag över bordet och gäspade så jag trodde att käken skulle gå ur led. Jag hade redan då druckit 3 öl och under tiden vi spelade kort drack jag en grön drink som inte nämndes vid namn, om den ens har något. Ändå blev jag helt klarvaken när jag väl orkat släpa mig upp till sängen. Visserligen fanns där kanske andra orsaker till detta just den kvällen, se inlägg i går, men det hjälper ju inte, jag är ju lika trött för det.
Tankarna får inte heller ro… Jag måste göra det, jag måste göra så, jag måste göra det och det och det men får inget gjort för nästa tanke tränger sig på innan jag hunnit tänka en färdigt.
En kollega frågade mig förut hur det känns inför Cosmicstarten i morgon. Jag svarade ärligt att det hade jag helt glömt bort. Det rör mig faktist inte i ryggen just nu, det är så mycket annat som snurrar därinne. Ett nytt datasystem igen spelar ingen roll i nuläget. Det kommer gå bra, det vet jag, liksom jag vet att hela mitt liv kommer bli underbart framöver… Det är ju bara så mycket som ska klaffa och ordnas.
15:15
Nu har jag precis kommit igång igen efter eftermiddagskaffet… Eller, jag borde ha kommit upp i varv igen *ler* Det har jag inte. Jag drack kaffe och läste Dagens Medicin i pappersform för en gångs skull. När jag nu kom tillbaka till min plats gjorde jag färdigt det jag höll på med men sedan gick luften ur mig igen… Jag vill krypa ihop i ett hörn och gråta, jag vill sova i 3 veckor och vakna UTVILAD!
19:00
Ja, nu har jag jobbat färdigt, handlat, laddat tvättmaskinen, lagat mat och ätit den. Jag hann visst med att hänga en stund på Facebook under tiden också. Alla de där testerna är ju livsfarliga *ler* Just nu är jag ganska nöjd med livet, även om jag fick äta mat alldeles själv eftersom sonen valde att äta hos min bror, igen.
21:50
All denna tid för mig själv i kväll har i alla fall gett mig tillfälle att fortsätta med min nya klänning. Nu har jag klippt till bitarna och nålat ihop dom på provdockan. Jag har nålat och faktist provat på mig själv. Ändrat lite och så nålat lite till. Nu börjar det faktist ta form och jag tror det kommer bli riktigt bra. Förhoppningsvis hinner jag sy några sömmar i morgon kväll.
Dagen var ganska kass men kvällen blev riktigt bra. Förhoppningsvis kan jag sova gott inatt och vakna till en ny, bättre dag.
Efter hög kommer låg... Jag var hög av kärlek hela helgen och nu är han på andra sidan Sverige igen... Saknaden är oerhörd och rent smärtsam ibland. Den typen av smärta uppskattar jag INTE.
Morgonen har varit urkass. Som vanligt senaste tiden har jag sovit dåligt. Som kompensation för den dåliga sömnen försökte jag vakna till med en lång dusch vilket ledde till att jag blev sen på morgonen – Jag duschade för länge. Jag klädde på mig, körde upp sonen ur sängen och rostade bröd samtidigt. Med en skiva rostat bröd i munnen och en i handen var jag på väg till bilen, skulle bara fixa kaffet och ta med… Då grumlar allt ihop sig i muggen, sur mjölk. MYCKET irriterad sekreterare! Ingen rast, ingen ro, bara ut i bilen och gilla läget. Rostat bröd med marmelad och coca cola till frukost, på språng i bilen. Bra start på dagen, eller?
Hur det nu var så var jag några minuter tidig till platsen där jag hämtar upp han som åker med mig så jag tänkte ta en cigarett i lugn och ro. Jo, jag vet, man ska inte röka. Men nu har jag börjat igen, så är det med det. Där står jag då, irriterad och trött, med en cigarett i mungipan och letar efter 1 av mina 5 tändare… Nej, det finns ingen eld i min väska *suck* Tur att det finns tändare i bilen.
Nu sitter jag på jobbet och undrar lite hur jag ska orka… Orka med att jobba när jag är så slut, orka med att sakna min andra halva i nära 2 veckor, orka med att göra allt det som man ändå måste göra hemma… Handla, tvätta, städa, fixa bilen, diska… Sy måste jag också, kommer förmodligen prioriteras över städa och diska…
12:35
Nu har jag precis kommit tillbaka efter lunch och känner hur orken har försvunnit helt… Jag hoppas att energin snart återvänder, annars kommer eftermiddagen bli riktigt tuff… När jag satt ute i ”rökrutan” nyss kände jag hur hela kroppen vibrerade igen. Det är lite irriterande att det tar så lång tid innan medicinjusteringen känns i kroppen. Nu har jag halverat dosen Levaxin sedan fredag morgon och det har ännu inte gjort någon märkbar skillnad. Kroppen går på högvarv och får därmed inte sova vilket leder till att man blir så utmattad att man inte orkar något, samtidigt som man inte riktigt kan vara stilla eller koppla av. Mycket irriterande.
I söndags kväll när vi skulle spela kort hängde jag över bordet och gäspade så jag trodde att käken skulle gå ur led. Jag hade redan då druckit 3 öl och under tiden vi spelade kort drack jag en grön drink som inte nämndes vid namn, om den ens har något. Ändå blev jag helt klarvaken när jag väl orkat släpa mig upp till sängen. Visserligen fanns där kanske andra orsaker till detta just den kvällen, se inlägg i går, men det hjälper ju inte, jag är ju lika trött för det.
Tankarna får inte heller ro… Jag måste göra det, jag måste göra så, jag måste göra det och det och det men får inget gjort för nästa tanke tränger sig på innan jag hunnit tänka en färdigt.
En kollega frågade mig förut hur det känns inför Cosmicstarten i morgon. Jag svarade ärligt att det hade jag helt glömt bort. Det rör mig faktist inte i ryggen just nu, det är så mycket annat som snurrar därinne. Ett nytt datasystem igen spelar ingen roll i nuläget. Det kommer gå bra, det vet jag, liksom jag vet att hela mitt liv kommer bli underbart framöver… Det är ju bara så mycket som ska klaffa och ordnas.
15:15
Nu har jag precis kommit igång igen efter eftermiddagskaffet… Eller, jag borde ha kommit upp i varv igen *ler* Det har jag inte. Jag drack kaffe och läste Dagens Medicin i pappersform för en gångs skull. När jag nu kom tillbaka till min plats gjorde jag färdigt det jag höll på med men sedan gick luften ur mig igen… Jag vill krypa ihop i ett hörn och gråta, jag vill sova i 3 veckor och vakna UTVILAD!
19:00
Ja, nu har jag jobbat färdigt, handlat, laddat tvättmaskinen, lagat mat och ätit den. Jag hann visst med att hänga en stund på Facebook under tiden också. Alla de där testerna är ju livsfarliga *ler* Just nu är jag ganska nöjd med livet, även om jag fick äta mat alldeles själv eftersom sonen valde att äta hos min bror, igen.
21:50
All denna tid för mig själv i kväll har i alla fall gett mig tillfälle att fortsätta med min nya klänning. Nu har jag klippt till bitarna och nålat ihop dom på provdockan. Jag har nålat och faktist provat på mig själv. Ändrat lite och så nålat lite till. Nu börjar det faktist ta form och jag tror det kommer bli riktigt bra. Förhoppningsvis hinner jag sy några sömmar i morgon kväll.
Dagen var ganska kass men kvällen blev riktigt bra. Förhoppningsvis kan jag sova gott inatt och vakna till en ny, bättre dag.
Efter hög kommer låg... Jag var hög av kärlek hela helgen och nu är han på andra sidan Sverige igen... Saknaden är oerhörd och rent smärtsam ibland. Den typen av smärta uppskattar jag INTE.
måndag 13 april 2009
Tiden bara rusar!
Jo, då har det plötsligt gått 2 veckor igen. 2 VÄLDIGT långa veckor av ständig längtan och saknad... Samtidigt har det gått väldigt fort, när man ser på det så här efteråt *ler*
Veckodagarna fylldes med jobb, träning, matlagning och allt det vanliga... Blandat med många, långa telefonsamtal och otroooooligt många sms *ler* Förra helgen jobade jag på lördagsförmiddagen och spelade badminton, ytterst halvhjärtat på eftermiddagen. En hel massa middagsgäster senare var jag och sonen på magdansuppvisning... Ja, lite otippat kanske men en väninna till mig håller på med det och jag hade tänkt börja med det krockade med andra aktiviteter. Men uppvisningen var vi på och det var riktigt bra. Till och med sonen blev förtjust *ler* Han var lite skeptisk men han tjoade och tjimmade och nästan studsade i stolen när några av flickorna skakade på hullet *ler*
På söndagen var vi och fikade hos ovan nämnda väninna och sedan var vi i simhallen. Jag hade lovat och lovar och flyttat fram och skjutit på det i oändlighet men då blev det äntligen av. Själv skulle jag ju vilja sitta i ångbastun HELA tiden men man kan inte lämna en tioåring oövervakad i simhallen, tyvärr. Så bastun fick bli en liten kortis på slutet. Nästa helg ska vi åka dit igen med väninnan och hennes nya sambo och alla deras barn. Då kan ju "pappan" se efter alla barn och så kan Carina och jag prata om killar i bastun *ler*
Påskhelgen då? Jo, den var alldeles underbar *LER* jag susade iväg till Göteborg direkt efter jobbet i torsdags i tron att jag faktist skulle hitta rätt den här gången *ler* Och jo, visst, TILL Göteborg hittar man ju, utan problem... Det är när man ska till en specifik plats där det blir problem. Jag körde ju fel så jag trodde aldrig jag skulle hitta hem igen... Men, med lite hjälp via telefon och en trevlig kvinna som jobbar på en mack i Halland kom jag rätt till slut...
Det var så underbart att se honom igen... Tänk själv, 2 vuxna människor stå lutade mot en bil på en parkering och hångla som tonåringar *ler* Nästan 2 veckors ständig längtan kan få en att göra sånt. Jag ville ju göra som dom gör på film *ler* kasta allt jag hade i händerna och springa och möta honom med öppna armar... Så där larvigt romantiskt som jag aldrig riktigt trott på förut. Som vanligt behärskade jag mig och stod kvar vid bilen men mitt hjärta vällde över av kärlek. När jag så äntligen hade hans armar om mig kände jag mig hel igen. Jag visste ju inte förrän då att jag känt mig halv...
När vi väl slutat hångla där på parkeringen åkte vi hem till honom, han tvingade i mig lite mat och sedan var vi bara nära varandra hela kvällen. Vi pratade, hånglade, kramades, drack kaffe på hans uteplats och pratade mer och bara njöt av varandras sällskap.
I fredags gick vi en promenad vid vattnet, tittade på båtar och folk och hånglade *ler* Ja, vi har suttit som plåster på varandra HELA helgen. Tonåringar var det, eller? Hur som helst så var vädret fullkomligt fantastiskt och vi tittade på glittret i vattnet och båtarna och allt folk som grejade. Vi satt på en bänk, åt vårens första mjukglass och hånglade... Resten av dagen förflöt i samma anda, vi åt, drack kaffe på uteplatsen i solen och kramades. Njöt till fullo av att vara med varandra.
Så var det lördag och då åkte vi till Alingsås. Det verkar vara en väldigt trevlig stad... Det var marknad på torget och vi strosade hand i hand runt i centrum en stund. Där finns en park ganska centralt så där gjorde vi likadant *ler* Hand i hand och stanna lite då och då för en kyss och en kram. Vi satt på en bänk och såg ett gäng ankor plaska runt i en å, passade på att hångla lite samtidigt *ler* Vi åt lunch på en kinaresturang och åkte sedan hem för att fortsätta bara vara med varandra.
På söndagen hade vi först tänkt åka in till stan och strosa runt i Slottsskogen men vi hamnade hos hans bästa kompis i Vargön. God mat, gott sällskap och en hel massa stim *ler* Kompisen var iväg och köpte hund på eftermiddagen och alla barn ... Jag är inte van vid att ha en massa barn omkring mig, min egen unge är ju aldrig hemma längre. Där fanns 3 stycken mellan 5 och 7 år. Lägg då till en 9 månader gammal schäfer som precis flyttat till en ny familj *ler* Jag var helt slut när vi väl kom i säng men ändå kunde jag inte sova... Övermedicinerad, ny säng, nytt hus, nya människor och en femåring i samma rum... Kanske inte idealisk kombination. Men, när mina nerver äntligen lugnat sig lyckades jag få några timmars sömn och då var det i princip dags att åka hem.
Efter en mycket trevligt och stimmig frukost åkte vi alltså först 10 mil till Göteborg för att packa ihop alla mina saker och duscha. Som vanligt hade jag packat för mycket, inte använt hälften av kläderna jag hade med mig *ler*
Hur som helst så var det dags att åka hem. Jag älskar honom till vansinne och vill vara med honom alltid men livet måste ju fortsätta. Jag saknade min son och min egen säng och min kudde... 30 mil och 3,5 timmar i bilen senare sitter jag och äter middag tillsammans med min son, hos hans farmor och farfar. Har han saknat mig? Nej.
Nu är klockan 22 och det är läggdags. Jag har varit hemma sedan 19:45. Jag är helt slut i kroppen och hoppas verkligen att jag kan sova. Samtidigt vill jag packa bilen med sonen och nödvändigheter och åka tillbaka till Göteborg, där min andra halva är kvar...
Veckodagarna fylldes med jobb, träning, matlagning och allt det vanliga... Blandat med många, långa telefonsamtal och otroooooligt många sms *ler* Förra helgen jobade jag på lördagsförmiddagen och spelade badminton, ytterst halvhjärtat på eftermiddagen. En hel massa middagsgäster senare var jag och sonen på magdansuppvisning... Ja, lite otippat kanske men en väninna till mig håller på med det och jag hade tänkt börja med det krockade med andra aktiviteter. Men uppvisningen var vi på och det var riktigt bra. Till och med sonen blev förtjust *ler* Han var lite skeptisk men han tjoade och tjimmade och nästan studsade i stolen när några av flickorna skakade på hullet *ler*
På söndagen var vi och fikade hos ovan nämnda väninna och sedan var vi i simhallen. Jag hade lovat och lovar och flyttat fram och skjutit på det i oändlighet men då blev det äntligen av. Själv skulle jag ju vilja sitta i ångbastun HELA tiden men man kan inte lämna en tioåring oövervakad i simhallen, tyvärr. Så bastun fick bli en liten kortis på slutet. Nästa helg ska vi åka dit igen med väninnan och hennes nya sambo och alla deras barn. Då kan ju "pappan" se efter alla barn och så kan Carina och jag prata om killar i bastun *ler*
Påskhelgen då? Jo, den var alldeles underbar *LER* jag susade iväg till Göteborg direkt efter jobbet i torsdags i tron att jag faktist skulle hitta rätt den här gången *ler* Och jo, visst, TILL Göteborg hittar man ju, utan problem... Det är när man ska till en specifik plats där det blir problem. Jag körde ju fel så jag trodde aldrig jag skulle hitta hem igen... Men, med lite hjälp via telefon och en trevlig kvinna som jobbar på en mack i Halland kom jag rätt till slut...
Det var så underbart att se honom igen... Tänk själv, 2 vuxna människor stå lutade mot en bil på en parkering och hångla som tonåringar *ler* Nästan 2 veckors ständig längtan kan få en att göra sånt. Jag ville ju göra som dom gör på film *ler* kasta allt jag hade i händerna och springa och möta honom med öppna armar... Så där larvigt romantiskt som jag aldrig riktigt trott på förut. Som vanligt behärskade jag mig och stod kvar vid bilen men mitt hjärta vällde över av kärlek. När jag så äntligen hade hans armar om mig kände jag mig hel igen. Jag visste ju inte förrän då att jag känt mig halv...
När vi väl slutat hångla där på parkeringen åkte vi hem till honom, han tvingade i mig lite mat och sedan var vi bara nära varandra hela kvällen. Vi pratade, hånglade, kramades, drack kaffe på hans uteplats och pratade mer och bara njöt av varandras sällskap.
I fredags gick vi en promenad vid vattnet, tittade på båtar och folk och hånglade *ler* Ja, vi har suttit som plåster på varandra HELA helgen. Tonåringar var det, eller? Hur som helst så var vädret fullkomligt fantastiskt och vi tittade på glittret i vattnet och båtarna och allt folk som grejade. Vi satt på en bänk, åt vårens första mjukglass och hånglade... Resten av dagen förflöt i samma anda, vi åt, drack kaffe på uteplatsen i solen och kramades. Njöt till fullo av att vara med varandra.
Så var det lördag och då åkte vi till Alingsås. Det verkar vara en väldigt trevlig stad... Det var marknad på torget och vi strosade hand i hand runt i centrum en stund. Där finns en park ganska centralt så där gjorde vi likadant *ler* Hand i hand och stanna lite då och då för en kyss och en kram. Vi satt på en bänk och såg ett gäng ankor plaska runt i en å, passade på att hångla lite samtidigt *ler* Vi åt lunch på en kinaresturang och åkte sedan hem för att fortsätta bara vara med varandra.
På söndagen hade vi först tänkt åka in till stan och strosa runt i Slottsskogen men vi hamnade hos hans bästa kompis i Vargön. God mat, gott sällskap och en hel massa stim *ler* Kompisen var iväg och köpte hund på eftermiddagen och alla barn ... Jag är inte van vid att ha en massa barn omkring mig, min egen unge är ju aldrig hemma längre. Där fanns 3 stycken mellan 5 och 7 år. Lägg då till en 9 månader gammal schäfer som precis flyttat till en ny familj *ler* Jag var helt slut när vi väl kom i säng men ändå kunde jag inte sova... Övermedicinerad, ny säng, nytt hus, nya människor och en femåring i samma rum... Kanske inte idealisk kombination. Men, när mina nerver äntligen lugnat sig lyckades jag få några timmars sömn och då var det i princip dags att åka hem.
Efter en mycket trevligt och stimmig frukost åkte vi alltså först 10 mil till Göteborg för att packa ihop alla mina saker och duscha. Som vanligt hade jag packat för mycket, inte använt hälften av kläderna jag hade med mig *ler*
Hur som helst så var det dags att åka hem. Jag älskar honom till vansinne och vill vara med honom alltid men livet måste ju fortsätta. Jag saknade min son och min egen säng och min kudde... 30 mil och 3,5 timmar i bilen senare sitter jag och äter middag tillsammans med min son, hos hans farmor och farfar. Har han saknat mig? Nej.
Nu är klockan 22 och det är läggdags. Jag har varit hemma sedan 19:45. Jag är helt slut i kroppen och hoppas verkligen att jag kan sova. Samtidigt vill jag packa bilen med sonen och nödvändigheter och åka tillbaka till Göteborg, där min andra halva är kvar...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)