Jag är trött... Riktigt jättetrött men ändå ... Hmmm, ja, jag vet inte riktig, jag är ändå piggare än jag varit på ett tag men samtidigt jobbigt utmattad. Svårt att förklara hur det känns. Livet börjar ju kännas normalt igen. Mitt liv har inte varit normalt sedan ... typ jul, eller så. Sedan juni/juli har jag kört på ren viljestyrka och det kanske är det jag får lida för nu *ler* Inte för att jag egentligen lider, jag trivs ju riktigt bra med livet, livet är underbart *LER* Men jag är trött...
Jag saknar verkligen mitt badkar. Det var min avkoppling innan jag flyttade. Ett riktigt varmt bad, med salt och olja, en god bok och en skvätt sprit. Nedsänkt i varmt, oljigt saltvatten tills jag blev alldeles skrynklig och vattnet kallnat. Då slappnar kroppen av ordentligt. I somras ersatte jag detta med klipporna och havet, riktigt saltvatten och glitter i krusningarna. Lisa för själen om inte för kroppen.
Nu saknar jag både mitt badkar och havet, som jag bara sett genom fönstret på mitt nya jobbs nya lokaler förra veckan. Det är alltför länge sedan vi tog oss tid att åka till havet och bara sitta och titta, eller promenera och titta. Allt tar sån tid, var tar tiden vägen? Veckorna rusar förbi och jag hinner inte reagera, måndag, fredag, måndag, fredag. Dagarna däremellan är mest som ett blurr, om nu det är ett ord *ler*
Jag tycker om mitt jobb, det gör jag verkligen, men en kväll i förra veckan drömde jag faktiskt mardrömmar om just jobbet. Kollegan var sjuk flera dagar förra veckan och det rasade in remisser och diktat. Massor att göra och varken tid, lust eller ork att faktiskt jobba över.
I helgen var mamma och hennes man här och hälsade på. Väldigt trevligt men samtidigt ganska jobbigt. Min mamma tenderar att ta över när hon dyker upp, hon är som någon slags naturkraft man inte kan stå emot. Hon hade maten, och kaffet, klart när vi kom hem från jobbet i fredags. Underbart! Men samtidigt var både sambon och jag helt slut efter veckan så kvällen blev lite ansträngd. Lördagen fortsatte på samma spår, frukosten var klar när vi klev upp och hon plockade undan efter den oxå. Sedan bar det iväg till Göteborg, de ville ju se Saluhallen.
När vi kommit genom 80 % av den upptäckte hon att de varit där redan *ler* Ja, sedan ville faktiskt jag shoppa så vi gick till Nordstan. Jag köpte en stekpanna... Jag skulle ju ha vinterstövlar och söta små skjortor och kanske en ny kjol och varför inte en liten kofta och en scarf till? Nej, det blev en stekpanna. Visst behövde vi verkligen en ny stekpanna men det blev ju inte den shoppingtur jag tänkt mig.
Mamma lagade middag och på kvällen gick vi en promenad. Lights in Alingsås var trevligt men mindre spektakulärt än jag förväntat mig. Efter promenaden blev det fotboll (BLÄ!) och sprit (gin&tonic - gott!) i soffan. Det var riktigt trevligt faktiskt, fast jag verkligen inte gillar fotboll.
På söndagsmorgonen var det samma visa, mamma gjorde frukost. Denna gången "glömde" hon plocka undan *ler* Ja, hur som helst åkte dom hem efter frukosten och jag måste erkänna att det faktiskt var riktigt skönt... Jag upptäckte att mammas närvaro gjorde mig mindre vuxen. Jag känner mig mera vuxen nu än jag gjorde innan jag flyttade. Jag är ändå 34,5 år och har känt mig vuxen sedan innan jag fick barn, för drygt 10 år sedan, men konstigt nog känner jag mig mer vuxen nu...
