Jag har nu precis läst alla mina blogginlägg från mars förra året till nu... Det har hänt mycket det senaste året... När jag läste förra vårens inlägg mindes jag verkligen hur jag kände, osannolikt lycklig när jag var med honom och helt otroligt olycklig den tid vi var ifrån varandra. Turerna med lägenheten och hela flytten och jobb och allt sånt... Ja, det har hänt mycket. Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig, hur våra liv skulle bli... Man tänker ju att man ska leva lyckligt resten av livet *ler* men HUR det livet blir, förutom lyckligt, det tänker man inte över, inte jag i alla fall...
Förmodligen tänkte jag mig att livet helt enkelt skulle bli sådär vardagstrist och händelselöst som mitt liv var innan... Fyllt med jobb, träning, hushållsarbete och barn men egentligen varken upp eller ner, inga stora livsomvälvande händelser. Vi skulle inte få fler barn men vi skulle, och ska, gifta oss.
Tiden har rusat förbi, hösten och den tidiga vintern fylld med arbete. Vi startade företag i slutet av förra året och sambon jobbar för att få igång det, han är otroligt trött på sitt jobb. Jag trivdes på mitt gamla jobb och emellanåt längtar jag faktiskt tillbaka, även om det är otroligt skönt att jobba 10 minuter hemifrån istället för 50 minuter en bra trafikdag.
Ovanpå detta lägger vi en del trassel med sonen och allt det andra med sambons X och det som jag berättade om förut idag. Ingen kan påstå att mitt liv är tråkigt i alla fall *ler* Nej, livet fortsätter att vara jobbigt underbart. För det är underbart, även med allt trassel. Ja, ok, mars var väl inget vidare, jag passar verkligen inte för sysslolöshet. Men kärleken är oändlig och jag vet att vi kommer lösa allt livet kastar på oss, tillsammans.
I ett inlägg från maj eller juni förra året skrev jag att hur livet än sparkat på mig hade jag ändå alltid känt att jag orkat. Försöker jag idag tänka mig att jag ska orka själv funkar det inte men jag vet ju att jag inte är själv längre, jag är en del av en hel och vi orkar tillsammans.
I våra drömmar vinner vi 100 miljoner på Lotto, köper hus vid havet (med badkar) och kan jobba när vi vill, om vi vill. Det vore ju underbart om det faktiskt blev så. Vi har lovat oss själva att vi ska bo vid havet om 10 år, eller 9 nu snart, även om vi inte vinner på Lotto.
Vi kommer flytta in till Göteborg nästa år. Vi ska gifta oss nästa sommar. Det vet jag. Men just nu är det, och kärleken, nästan det enda jag är säker på. Det känns lite jobbigt men jag har väl vant mig... Jobbigt är min kompis just nu.
JAG skulle vilja checka in på spa ett par dagar. Flyta runt i en pool eller liknande, få massage, ansiktsbehandling och bara bli ompysslad. Skämma bort mig själv, bara tänka på mig. Inte tänka på barnen, disken, tvätten, ekonomin eller jobbet. Sambon får någon annan pyssla om och så träffas vi och har sex, ofta, länge och omsorgsfullt, mellan behandlingarna *ler*
JAG vill gifta mig på en klippa vid havet, med solens glitter i vattnet och vinden lite lätt fläktande, en vacker dag i augusti 2011. JAG vill ha mina närmaste släktingar och några goda vänner med den dagen. Om man föreställer sig något riktigt tydligt så händer det, har jag hört. Så tänk med mig - Klippa, havet, solen, vinden, nära och kära.
I övrigt vet jag inte vad JAG vill med framtiden... Jag lovade sambon att jag ska läsa till läkare om vi vinner de där 100 miljonerna...
Hemma... Det kommer alltid vara Småland, hemma, där mamma och pappa bor, där mina bröder bor, där jag växte upp och känner till varje grusväg och vart dom leder och vilka som bor där. Men hemma kommer oxå alltid vara Långedrag, där känner jag mig hemma och det värker i hjärtat när vi måste åka därifrån. Hemma är inte här, inte den här lägenheten. Alingsås hade nog kunnat bli hemma, om vi hittat en lägenhet/ett hus vi tyckt om och stannat här. Alingsås är trevligt men det ligger inte vid havet och vi saknar havet. Jag vill känna mig hemma igen, det var alltför länge sedan nu.
Jag känner mig inte hemma här om inte Richard är hemma och jag känner mig inte längre riktigt hemma Hemma, i Småland, konstigt nog. Nej, nu kom där en tår i ögat så nu är det nog dags att krypa i säng...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar