och plötsligt är det maj, precis som jag sa...

Ja, livet har rusat förbi, precis som det brukar. Jag har inte skrivit här på bra länge nu och jag tror att det beror på att jag faktiskt har någon att ventilera med nuförtiden. Jag erkänner villigt att jag fortfarande måste bli bättre på det men alla är barn i början.

Vad har då hänt sedan november...?

Jul - vi firade lite halvhjärtat tillsammans med min släkt i Småland. Varken sambon eller jag gillar jul men för alla andras skull åkte vi till mina släktingar och åt för mycket i ett par dagar.

Nyår - Minns jag just inte så det måste ha varit en händelselös helg...

Alla hjärtans dag - Smög förbi helt utan minnen den oxå.

Sista februari - Slutade jag på mitt gamla jobb utan att ha lyckats skaffa ett nytt.

Mars - Arbetslös större delen av månaden. Sökte jobb förtvivlat och sjönk längre och längre ner i sysslolöshetsträsket. Till slut lyckades jag ändå få en tillfällig anställning här på lasarettet. OTROLIGT skönt att få gå till jobbet igen. Jag trodde väl inte att så mycket av min identitet satt i mitt jobb... Jag och sambon fyllde visst år oxå, jag 35 och han 40. Vi gjorde ingen direkt grej av det, min mamma och pappa och deras nya var här några timmar och vi bjöd på middag men mer var det inte. Jo, min mormor dog, på sin 84:e födelsedag, 30 mars.

April - Fylld av jobb *ler* Även att mitt nya jobb nu innebär jobb på kvällar och helger så tycker jag verkligen om det... De lediga dagarna känns fortfarande överflödiga och jag har svårt att få nåt gjort hemma, fast där visst finns att göra. Påsken flöt förbi relativt händelselöst. Jag och sonen åkte ner till Småland. Jag stannade ett dygn, han en vecka.

Ja, så är det nu maj. Det är ljust om dagarna och kvällarna. Solen skiner faktiskt för det mesta och livet är underbart. Man kan åka ut till havet, sitta på en klippa och titta på glittret i vattnet en stund utan att frysa sönder rumpan. Ekonomin har inte riktigt kommit ifatt efter en knapp månads arbetslöshet. Det tog närapå 8 veckor och 3 kompletteringar av min a-kasseansökan innan jag fick ut futtiga 5 500 kronor för de veckor jag var utan jobb... Jag kanske var naiv som trodde att man faktiskt skulle kunna leva på sin a-kassa...

Nu är det söndag kväll, solen skiner även om där finns moln som hotar. Sonen och jag kom hem från Småland vid 13-tiden idag. Vi begravde min mormor i fredags och när jag då ändå var därnere passade jag på att hälsa på några goda vänner och gå ut på krogen med ett par av mina gamla klasskamrater från sekreterarutbildningen. Som vanligt var det väldigt trevligt att komma hemifrån men det bästa är ju alltid att komma hem igen.

Det är fortfarande helt otroligt hur man kan sakna en person på det viset efter bara något dygn *ler* Den här gången sågs vi inte på hela 3 dygn och saknaden var enorm. Sedan vi kom hem har vi nästan suttit som plåster på varandra... Kärleken är underbar!