Idag har jag ingen lust. Med nåt alls just. Jag skulle helst vilja gå i ide och inte komma fram förrän i maj, eller så.
Jag har precis börjat nytt jobb, detta är min sjunde dag på det nya jobbet. Jag saknar mitt gamla jobb!!! Nåt helt vansinnigt. Här är tyst och lugnt, jag har eget rum och egen telefon, skrivbordet är MITT och grejerna i hurtsen är MINA. Allt jag en gång strävade efter... Ändå längtar jag tillbaka till stimmet och stressen på mitt förra jobb. Jag vill ha ambulanslarm och gråtande barn, stressade sköterskor och förvirrade läkare. Jag vill kunna säga att jag minsann lyckats ta 30 minuters rast, inte att jag kunnat sitta på mitt rum och surfa på nätet hela dan utan att någon märkt det...
De vanliga problemen med bostad och pengar kvarstår. Jag ska kolla på en lägenhet på måndag, jag vill verkligen att det ska vara nåt för oss. Sambon är skeptisk, det är radhus. Jag och sonen har bott i radhus tidigare och det fungerade alldeles utmärkt. Jag är kanske lite orolig inför det faktum att det är en bostadsrätt men jag har ju hoppat rakt ut i det okända förut och det gick ju ganska bra.
Jag är SÅ trött på vår nuvarande lägenhet... Utrymmesmässigt räcker den till, även om vi har möbler precis överallt och vårt sovrum nu är lite onödigt stort istället för aningen för litet. Tyvärr är ju lägenheten fortfarande illa planerad och DYR. Jag törs knappt räkna på vad våra boendekostnader egentligen landar på... Jag ska ta tag i det nån kväll, så jag vet.
Jag har slutat röka... Jättebra. Som vanligt däremot kämpar jag mot suget, med hjälp av godis *suck* Jag har redan gått upp nästan 4 kilo, hoppas verkligen jag går ner ett par bara med hjälp av den snart kommande menstruationen.
Rökstoppet leder förmodligen till en besparing, min godiskonsumtion kommer inte riktigt upp i de summorna dagligen, som tur är. Däremot undrar jag lite över vår matkonsumtion i stort... Pengarna på Icakortet bara försvinner och jag gillar verkligen inte detta. Vi är 3 i vårt hushåll, 5 varannan helg. Det borde räcka med 5 000 kronor till mat och andra förbrukningsvaror som vi handlar på Ica. Kanske om sambon köper sina cigaretter i en annan budgetpost...? Det handlar ändå om nästan 2 500 kronor i månaden. Själv rökte jag för "bara" 1250 kronor i månaden, ungefär.
Jag skulle egentligen vilja säga upp fritids... Bara för att spara pengar. Jag vill ju att sonen ska ha fritids, det är jätteskönt att veta att någon ser efter honom. Själv vill han INTE vara på fritids, det är bara småbarn som måste vara på fritids! Jag försökte med argumentet att vi vill att han ska vara med barn i sin egen ålder och då hävdade han återigen att alla på fritids är yngre, de i hans årskurs hänger i rampen på eftermiddagarna. Jaja, gå hem klockan 15 dårå. Igår kom han inte hem, jag blev orolig. Han var i rampen, utan mobil eller klocka. Jag blev förbannad givetvis och klargjorde för honom att det är helt oacceptabelt att han ränner runt i stan och vi inte vet var han är. Han förstod och tog sitt straff utan större incidenter.
Pengar är ett orosmoment HELA tiden. Bilen behöver lagas och servas. Jag och sambon behöver båda nya glasögon, vi behöver gå till tandläkaren, ungarna behöver nya kläder och skor och det gör väl vi oxå. Jag har ingen vinterjacka/kappa till exempel... Såna större grejer som glasögon och tandläkare och min jacka blir tvunget att vänta. Tills vi vinner på lotto eller om nu sambons satsning på nätet går hem. GUD vad jag håller tummar och tår för det. Han skulle verkligen behöva det, för att må bra i själen. Jag/vi behöver det oxå, för att slippa oron över pengar hela tiden.
Nej, nu är det snart kaffedags och jag ska ta och rycka upp mig så gott det går...
