blä

Likt bubblor ur ett sumpigt träsk steg känslorna till ytan i förrgårs kväll... Den ena svartare än den andra. Jag kunde just inte göra annat än att känna den kvävande svarta gasen och försöka ventilera fram lite friskhet istället. Det var en jobbig kväll men jag hoppas att det innebär att träsket så sakteliga omvandlas till en prunkande blomsteräng istället. En rik grönska av lycka och kärlek som varar i oändlighet...