Igår när jag åkte hem från jobbet njöt jag... Jag njöt av solen, av alla vackra människor och den otroliga grönskan omkring mig. Bilkön genom stan störde mig inte ens, jag fick ju bara tillfälle att titta längre på allt omkring mig.
När jag kom hem drog jag lite sladdar, fick igång våra TV:apparater, och satte mig i soffan för att vika ihop alla handdukar vi använt som stötdämpare när vi nu flyttade. Livet var skönt. Lite senare kom sambons X och dotter på middag, direkt från båten från Danmark där de tillbringat påsken hos hennes pappa. Vi åt pastahjul och köttfärssås som sambon och min son gjort tillsammans. Mycket trevligt.
Efter det följde vi dem hem, en stillsam promenad i kvällssolen. När vi vänt hemåt igen började min höft kännas. Annars var det nu länge sedan jag kände av den men ju länge jag gick desto längre ner i benet kände jag obehag. Till slut haltade jag fram och led i princip för varje steg. Väl hemma placerade jag mig i soffan, handbollsslutspel på TV. Jag kände av höften/benet/ryggen resten av kvällen. Jag har tidigare funderat över vad det är för fel... Ibland tror jag trokanterit men nu undrar jag om det inte är ett litet diskbråck eller nåt i den stilen. Det kommer och går men är lika otrevligt varje gång jag känner av det. Kanske borde jag prata med min läkare om det men jag har ännu inte haft besvär när jag faktiskt varit hos en läkare så det har inte blivit av.
Idag är jag trött... Näsan rinner, ögonen kliar och kroppen är matt och gör lite ont här och där. Jag har blåmärken och rivsår efter flytten, troligen lite överansträngd i kroppen så det är därför den gör ont. Dessutom kan jag se fram emot att jobba till kvart över 5 i eftermiddag. Jag hoppas hemfärden därefter blir lika njutbar som igår...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar