För en stund sedan fick jag veta att jag inte fick det där jobbet jag sökte... Akutmottagningen på Sahlgrenska sjukhuset... Inte mycket som slår det *ler* Tyvärr var det inte min tur denna gång.

Annars är jag idag mest orolig för mässlingen... Jag är vaccinerad, jag kontrollerade det igår. Sonen är vaccinerad en gång, när han var liiiten, nästa ordinarie dos kommer i årskurs 6, alltså om tidigast 6 månader eller så. Jag vet inte om jag överreagerar men jag har ordnat så han får sin andra vaccindos i slutet av veckan. Jag vill INTE ha en sjuk son. Han är ju ganska frisk av sig till vardags och det vore ju bra om han fick fortsätta vara det. Mardrömmen nu är väl att sambon får det. Måste ringa hans mamma och kolla om han haft det.

Det borde vara förbjudet att ha så här tråkigt på jobbet... Jag förväntar mig inte mycket av det här jobbet men NÅGOT borde väl kunna hända?! Jag har skrivit Receptförnyelse 10 gånger idag och sedan suttit här och förberett en massa papper för scanning. Det är så vansinnigt trist, ingen har ens någon intressant sjukdom jag kan läsa om. Tyreotoxikos, Waranbehandling, Hypertoni, en och annan Njursvikt, djup ventrombos och sneda näsor, hudförändringar som bara är aktinisk keratos som kyretteras bort. GUD vad jag längtar efter att höra sirener, se grön/gul-klädda människor blanda sig med vitklädda och så få veta att det är ett benbrott eller hjärtinfarkt eller bilolycka, VAD SOM HELST annat är Receptförnyelse... När jag jobbade på akuten ville jag gå till jobbet för jag visste att där hände saker, även om det var mycket trams och onödigt där oxå så var där ambulanser och poliser och ibland socialtjänst och lite allt möjligt. Varje gång jag ser en ambulans längtar jag... Jag känner hur min hjärna liksom omvandlas till skumgummi... Snart slutar den väl fungera helt och hållet...

Idag tycker jag livet är jobbigt... Vi hade sambons dotter hemma inatt och hon sov inte så där underbart ostört som hon annars gör hos oss för det mesta. Jag vet inte hur många gånger sambon var uppe men jag var väl uppe en 3 - 4 gånger och då även vaknat till lite granna de gånger sambon var uppe. TRÖTT!! Och så mecka iväg henne till dagis, nej, förlåt, Förskolan, på morgonen med vagn och barnstol och BLÄ. Regnade gjorde det oxå men det var ändå bättre än snön som regnet övergick i när jag väl var på väg till jobbet. Kallt som f*n är inte en överdrift och jag var blöt och väskan var blöt och jag frös när jag väl anlände till jobbet och kröp i nattlinnet.

En kopp kaffe med mig till min plats och slog upp GP.se för att se om där står något om varför alla poliser svärmade runt Smycketorget i går kväll. Jo, skottlossning, vid halv-6-tiden i går. Bilbränder vid 23-tiden och i morse ny skottlossning i närheten. Vi har alltså bott där i typ 10 dagar.

Allt är fortfarande kaos hemma, grejer överallt och jag vet inte var allt ska få plats eller när det blir ordning. Vi ska ju måla nästan överallt så det känns ju lite lagom onödigt att greja för mycket, eftersom vi då får göra om det.

Jo, efter kaffet behövde jag gå på toaletten och då visar det sig att jag fått mens... Jaha... Tur att någon vänlig själ ställt en plastmugg med tamponger på just den toalett jag befann mig då. Jag förväntade mig inte mens förrän nästa vecka men, ja, shit happens. Inte mycket att göra. När jag så ska ta ett par värktabletter, INNAN mensvärken slog till, visar det sig att jag inte hade några i väskan. Jag som brukar ha ett halvt apotek i väskan. Jag jobbar ju på en vårdcentral så visst fick jag till slut tag i värktabletter, som tur var. Arbetslusten har däremot inte infunnit sig ännu, trots att klockan nu är över halv två på eftermiddagen.

Jag vill bara gå hem och krypa ner i sängen, eller möjligen badkaret, och försvinna bort till en värld där det är varmt och skönt, inte finns något pollen och bilbränder och skottlossning inte hör till vardagen. Om jag försöker riktigt mycket kan jag nästan känna den sträva, hårda klippan under mig. En ljummen vind fläktar lite försiktigt och jag känner solens strålar smeka både kropp och själ...