Cirka 10:30
Idag borde jag vara mer uppåt, känner jag väl. Det är fredag och jag får faktiskt sova någon timma längre i morgon. Men, nej, jag är inte uppåt idag. Jag började dagen med en rejäl huvudvärk på väg till migrän. Som tur är lyckades jag stoppa det innan det blev "på riktigt". Jag är konstigt disträ och får typ inget gjort, fastän jag faktiskt vill. Helst skulle jag nog åka hem till C och gosa bebis men jag måste ju stanna här på jobbet till klockan 17 idag.

cirka 13:20
Sambon är på väg till Alingsås för att hämta sin son. Med andra ord blir det fullt ös i helgen. När förra helgen var slut kände jag att det var dags att gå till jobbet, så jag fick vila *ler* Den här helgen blir sannolikt snarlik. Lördag börjar med handbollsträning och fortsätter med lång bilfärd till Vargön där vi ska hjälpa en kompis med hans hus.

Cirka 13:45
I går på spårvagnen fick jag uppenbarelser om en klänning... Något segt material med påsydda fransar, som en spiral uppifrån och ner. Jag har sett denna klänning för mitt inre öga tidigare men det har inte blivit något mer än så. Sannolikt blir det inte det nu heller

Cirka 14:25
Precis nu fått veta att jag får bebismys ikväll *ler* C, M och L kommer och äter middag ikväll. HELA storfamiljen samlad *LER*

Klockan är lite drygt halv tre och jag är SÅ trött... Det är ju nu man borde gå och lägga sig för att vila en stund. Jag har ändå sovit skapligt inatt, även om jag vaknade väldigt tidigt och sedan bara slumrade, som vanligt nuförtiden. Jag måste nog sluta dricka kaffe på kvällarna igen, jag vaknar ju vid 4-tiden och är jättekissnödig! Ibland kan jag ändå ligga kvar och slumra men för det mesta måste jag gå upp och jag vill INTE hålla på och ränna uppe på nätterna. Jag vill ju sova gott, hela natten, likt ett litet oskyldigt barn. Ja, det var ju länge sedan, tyvärr.

Sambon skaffade sig en ny telefon häromveckan och han blev SÅ förälskad *ler* Snart hittade han, liksom MÅNGA andra svenskar, Wordfeud. Mycket trevligt alfapetliknande spel. Eftersom han håller på och fippla med telefonen bra nära hela tiden har jag sett en del av den och jag är otroligt sugen på att själv skaffa ngåot liknande... Min telefon är drygt 2,5 år gammal. Inget fel just på den men det är meckigt att surfa och skärmen är pytteliten, typ 2 tum.

Jag vill oxå vara modern och kunna spela wordfeud och kolla varför spårvagnen är sen och sånt utan att behöva hålla telefonen 15 cm från ansiktet för att texten är så pytteliten att man inte kan läsa den annars...

Nu har klockan rusat vidare och är 20 över 3. En maskinlatte och en pratstund senare alltså *ler*

Jag är obekväm i byxor idag oxå, även om pikén faktiskt är ganska skön. Synd att det inte finns en kjol man kan ha till. En arbetskamrat föreslog att jag skulle rota bland hennes arbetskläder för att se om jag inte möjligtvis kan ha hennes klänningar. Jag ska kolla det i morgon bitti. Jag vill inte gärna gå i byxor en hel dag till...

Hörselkontrollen igår bekräftade det jag redan visste, jag hör dåligt. Tyvärr, eller nåt, inte såpass dåligt att det skulle löna sig med hjälpmedel... Jag hör som sämst när det är mycket ljud på en gång. Hörapparater förstärker tydligen ALLA ljud och då lönar det sig ju inte för mig. Jag var hemskt ledsen när jag gick därifrån men det är väl bara att bita ihop och be alla tala en i taget och ARTIKULERA ordentligt.

Gårdagskvällen gick till handbollsträning. Sonens träning alltså. Den här gången följde sambon med och han blev riktigt imponerad. W skötte sig riktigt bra i går och jag kan se att det redan hänt en hel del sedan han började i den här nya klubben.

Efter jobbet idag har jag lovat följa med C för att storhandla. Ungarna, de små änglarna, lämnar vi med sambon. Vi tar med W för han måste ha nya springskor och de hade faktiskt en hel del att välja på på Konsum i Sisjön. Ingen rast, ingen ro. Det är helg snart men inte blir det vila för det... Vi ska till sambons äldsta vän och hjälpa honom röja nedrasat växthus och knäckt altantak och övervuxen trädgård...

Nu har jag en stor klump i magen... Idag är ingen bra dag, så här långt. Jag har byxor på mig idag. BYXOR!! Lilla Linnea var och hälsade på här på jobbet i går och hon kräktes på mig. Mina rena jobbkläder har inte kommit tillbaka till hyllan ännu varför jag fick rota runt bland vikariekläderna tills jag hittade något som passade. Tyvärr ingen klänning *suck*

Jag hann inte mycket mer än sätta mig och få igång datorn och allt som ska upp där förrän jag fick mess från sonen som meddelade att han HATAR skolan. Jag är nu livrädd för att historien ska upprepa sig och det ska bli som på hans förra skola.

Dessutom ska jag på hörselkontroll i eftermiddag. Jag vet att jag hör dåligt men VARFÖR?! Jag nöjer mig inte med att "bara" få hörselhjälpmedel, jag vill veta varför jag inte hör...

Jag vill ju inget hellre än att sonen ska må bra, trivas både i skolan, hemma och med vald sport/fritidsaktiviteter för att sedan växa upp till en lycklig ung man utan större bekymmer i livet. Givetvis är jag medveten om att tonåren är en besvärlig tid men han kom i tonåren redan när hna var 8 - 9. Ska det hålla på tills han fyller 20 går vi under allihop... HUR vänder man en negativ attityd till en positiv sådan som inte har något emot att kämpa för det han vill, eller det han måste? Han är ju världens goaste unge när han är på bra humör...

Klumpen i magen har växt under dagen och nu känns det som om jag har nerverna utanpå skinnet. Jag VET ju att jag hör dåligt, frågan är ju varför...? Jag skrev nyss om en patient som opererats för acusticusneurinom för 25 år sedan... Alltså en hjärntumör. Den upptäcktes eftersom han upptäckt att han inte hörde på ena örat...

Efter en natt med helt ok sömn var det ändå segt att kliva upp. Efter morgonduschen ville jag gosa lite med lilla M men hon ville inte det. Hon var hungrig och satte sig och åt sin morgonmacka medans jag rotade fram lite kläder åt mig.

Efter lämning på förskolan spårvagn HELA vägen till jobbet. Jag kunde verkligen försjunka i min medhavda bok. Jag tycker om att åka kollektivt till jobbet. Det var när jag kom hit till jobbet det blev jobbigt... En arbetskamrat gick i pension den här veckan, en har semester, en kommer lite senare och så visade det sig att ännu en är borta idag och i morgon, sjuk. Vi har redan halkat efter denna vecka och det blir ju inte bättre av att en av oss måste sitta i kassan för hon som är sjuk... Generell ångest sitter nu som en för liten krage runt min hals

Jag började dagen med att ligga och småslumra istället för att sova, flera timmar på morgonkvisten. Alltså är jag skittrött idag. Efter min morgonrutin kom jag iväg till bussen i tid och bussen kom i tid och jag fick faktiskt sitta idag. Jag klev av bussen i Brunnsparken och hade precis ställt mig vid rätt hållplats när en spårvagn som jag kunde åka med kom. Igen fick jag faktiskt sitta ner *ler* När jag kliver av spårvagnen regnade det, inte ovanligt och som tur är inte så kraftigt att jag faktiskt blev blöt.

Väl inkommen och instämplad går jag in i klädförrådet för att se om jag har någon ren klänning och det visar sig att jag faktiskt har det. Den här gången tog det dock nästan 2 veckor från att jag lade den i tvätten tills den var tillbaka på hyllan...

Ombytt går jag och trycker på knappen vid hissen. Jag väntar en liten stund men hör inte att den rör sig så jag tar trappan istället. Hissen har varit trasig varje morgon i en veckas tid nu. Jag följer en arbetskamrat in i postrummet och hämtar en bunt papper i mitt fack innan jag fortsätter upp till mitt rum. På med taklampa, lysrör, skrivbordslampa, dataskärm, datorn och så skrivaren. Dumpar väskan på skrivbordet och rotar fram min lunch som jag tar med mig ut till köket. In med lunchlådan i kylen och så KAFFE!! Kaffelatte ut maskinen, faktiskt drickbart.

Tillbaka till mitt rum och logga in. Börjar plocka med pappren och suckar, det är mycket papper, överallt på mitt bord idag. Klockan är nu lunch och jag har ännu mer papper nu än jag hade på morgonen. Tur att jag kan göra mig av med dom efter lunch *LER*

Ja, nu är klockan nästan halv 3 och mitt skrivbord är, ja inte fritt från papper men jag kan faktiskt se själva bordsytan nu. Det är oerhört tillfredsställande att stoppa papper i kuvert, stämpla dom och så lägga dom i posten *ler* Mitt ansvar i kedjan är över och någon annan tar vid.

Snart är det kaffedags och det känns verkligen i hela kroppen... Jag nämnde ju att jag inte sovit ordentligt och nu börjar kolan i huvudet tjockna och jag känner hur svårt tankarna har för att ta sig igenom sörjan...

Min skrivare började bråka i går eftermiddag. Skrev ut ett papper, nästa fastnade. Jag tog loss, den skrev ut, nästa fastnade. Den har gjort precis likadant idag, skriver ut ett papper och så fastnar nästa. HELA tiden, skriver den ut vartannat papper *suck* Jag har övergått till att använda färglasern som står i nätverket men det innebär att jag måste gå 50 meter varje gång jag skrivit ut något. Mycket irriterande.

Idag känns måndagen i hela kroppen... Helgen försvann när jag blinkade, känns det som. Ena stunden var det fredag kväll och vi såg Lasse Kronér på TV, nästa stund var det söndag eftermiddag och vi lastade in oss i bilen för att köra hem bonussonen till hans mamma. Hela lördagen och nästan hela söndagen liksom bara försvann. Känslan efter helgen är ändå bra och jag tror hela familjen håller med. Vi har givetvis saknat lilla M, lilla Nea och deras mamma men vi hoppas de kommer hem snart så vi kan kramas och gosa bebis *ler*

Precis nyss, under förmiddagsfikat, berättade en arbetskamrat om en patient hon haft förra veckan. 92 år och riktig krutgumma. "Ingen kan tro att du är 92 år gammal" sade arbetskamraten till henne och då hade tanten svarat med ett flin "Vad bra, då kan jag ge mig ut och skaffa en ny gubbe". Alla runt fikabordet instämde när någon sa att det var alldeles för jobbigt att börja om med en ny man, när man väl lyckats tämja den man redan har... Fast det är klart, är du 92 är komplikationer så som hemmavarande barn och skjuts till skola och träningar och sånt tjafs ganska osannolikt... Men jag höll med och sa att jag tyckte det var svårt nog att börja om med en ny vid 34 års ålder så jag tänker INTE byta ut den jag har... Möjligtvis komplettera, sa jag, men det var ingen som hörde *ler*

Den där känslan av att flyta runt på rosa moln i sjunde himlen infinner sig inte alls lika ofta längre men ibland bubblar den upp i bröstet och jag är så OERHÖRT tacksam över att vi hittade varandra till slut. Jag måste anta att det inte var meningen att vi skulle hitta varandra förrän i väl vuxen ålder, av någon anledning... Ibland driver han mig till vansinne men för det mesta är det en rent vansinnig kärlek jag känner för denna man *ler* Vi har det upp och ner i vågor precis som andra och vi kämpar och jobbar på vårt förhållande hela tiden. Som tur är är vi HELT överens om att vi älskar varandra och att vi vill bli gamla tillsammans... Har man haft turen att få uppleva en kärlek så som vår är man rent idiotisk om man låter det gå i kras bara för att det blir lite jobbigt.

Jag vidhåller alltså, jag tänker INTE byta ut min man!

Onsdag 14 september...

Idag är humöret inte riktigt på topp... Min förkylning går nu in på sin andra vecka och jag blir inte bättre, iofs inte sämre heller men det ena eller andra är att föredra framför att gå runt och mår halvtaskigt hela tiden.

Jag har sovit dåligt inatt, lixom flera nätter före denna. Inatt vaknade jag vid 4-tiden och därefter har jag bara slumrat, inte sovit. Jävligt irriterande rent ut sagt, jag somnar ju nu, även om det är med hjälp av ett par små piller...

På en av bakluckeloppisarna tidigt i somras träffade jag en Tupperwaretant och eftersom jag är hemskt sugen på att ha party har vi hörts några gånger under sommaren för att boka en tid. För ett par veckor sedan bestämde vi att hon skulle komma till mig i morgon kväll. Jag bjöd folk till höger och vänster, sammanlagt blev det runt 40 personer. Jag räknade väl med att det skulle komma en sisådär 6 - 7 stycken i alla fall. Igår fick jag ställa in. 2 styck kanske var det bästa jag fick, av 40 pers! Jag kände mig rent pestsmittad... Är det omöjligt att umgås med mig?

Sambon har varit svårnådd de senaste dagarna... Han finns där, fysiskt, men han försjunker i sina alfapetspel i sin telefon. De stunder han lade ifrån sig telefonen höll vi handen, där i soffan framför TV:n. Tyvärr inga pussar, inga kramar, inget hångel och just inget prat, annat än att han "är off", som han säger. Inte ens sex i går... Jag sov när han kom och lade sig men det brukar ju inte hindra honom annars. Han vet exakt var han ska röra mig för att kroppen ska regera, även när jag sover *ler*

Ikväll är det föräldramöte på Matildas förskola och sambon ska dit. Jag har fått den stora äran att se till barnen, Matilda och Linnea. Matilda brukar inte vara några problem men Linnea verkar ha kolik på kvällarna och då är hon otroligt svår att få lugn. Jag håller tummarna för att i kväll blir en någorlunda bra kväll