Jag är ganska nöjd. Rent generellt. Jag sover lite bättre just nu och det flyter på hemma utan större problem. Lilla M är hos oss den här veckan och det är alltid lite extra roligt att komma hem när hon springer och möter en innanför dörren och ropar "MIN Eva!" och så kramar om benen.

Hur långt är ett snöre?

Hur länge är just nu? "Det är mycket nu" "Det är kämpigt för oss alla just nu" Jo, men hur länge? Borde det inte bli mindre jobbigt, åtminstone ibland? Veckorna bara rusar förbi och så ska man försöka vila sig på helgen men då ska man ju hinna med allt som man inte hann med i veckan och följden blir att man har ännu mer att göra på helgen än i veckan och så känns det som om det är rena semestern att komma till jobbet på måndag morgon...

Jag har alltid sagt att prioriteringslistan börjar med mig själv. JAG måste må bra om jag ska kunna ta hand om någon annan. Därefter kommer förhållandet man är i. Är inte förhållandet bra mår man inte bra. Efter det kommer barnen och ännu efter det kommer jobbet.

Som det är nu är det bara jobb och barn. I princip ingen vuxentid alls... Definitivt ingen egentid, förutom de stunder jag åker till och från jobbet...

Det är fullmåne nu. Kanske kan det delvis förklara varför jag typ inte sovit alls i natt...

På jobbet idag var häxan surtant tillbaka inom hörhåll... Det är rent obehagligt att lyssna på henne och ibland blir jag faktiskt illamående av all galla hon spyr omkring sig...

Nu ska jag krypa ihop i soffan en stund innan jag bäddar ner mig i sängen. Får jag inte sova inatt vet jag inte hur det går i morgon... Jag har gråtit en skvätt idag och varit rent hysterisk. Jag kände själv att jag var i princip oresonlig och ... Ja, inte mig själv. Idag har nog mitt förmaksfladder från igår övergått till en hjärtinfarkt... Eller asystoli, en rak kurva på botten... Hjärtstillestånd. Sånt brukar man fixa med elchocker och jo, kanske det är vad som krävs för att jag ska vakna till liv igen

Måndag: Huvudet värker som f*n, rent ut sagt. Jag är lätt yr och det är plågsamt att titta på riktigt ljusa saker. Jag har tagit ett par värktabletter men de verkar inte ha gjort så stor nytta. Tinnitusen är påfrestande idag och hela jag är spänd som en fiolsträng.

Tisdag: Idag är humöret ungefär i nivå med knäna... Det är definitivt bättre än fotknölarna men jag skulle ju vilja att det är i brösthöjd, ungefär. En stadig kurva med en del höjningar men inga sänkningar. Senaste tiden har väl kurvan mest liknat förmaksfladder, alltså ett slags sågtandsmönster
Ändå har jag sovit riktigt gott inatt, men det kan ju bero på att jag tog en extra tablett i går kväll just för att jag skulle sova gott. Jag kom iväg hemifrån i god tid och hann med den tidigare bussen så jag var på jobbet ungefär en kvart tidigare än vanligt. Ingenting har gått emot mig idag, allt har flutit på utan problem.

Ändå vill jag helst krypa in under skrivbordet, allra längst in i hörnet och sitta hopkrupen med armarna runt benen och huvudet lutat mot knäna och bara blunda, med både ögon och öron.

Tänk en trotsig sexåring som inte vill lyssna på tjatet utan håller för öronen och kniper ihop ögonen. Så vill jag göra idag. Stänga ute allt. Bara vara, stänga av alla bekymmer. Bara känna hjärtat slå och andningen, in, ut, kanske lite fyrkantsandning oxå, det kan inte skada. JAG finns men det finns inget behov av mat eller kläder så därför inte behov av pengar och alltså inget jobb... Hakuna matata, inga bekymmer...

Klockan är nästan dags att gå hem och den lilla gnista av arbetslust jag känt idag har slocknat helt. Jag vill åka hem, krypa ner i ett varmt, salt, bad med lite olja i och läppja på en liiiten whiskypinne. Kanske dra in en CD-spelare i badrummet och spela lite stillsam musik medans jag ligger där och läser min bok...

Men, nej, C kommer på middag idag och hon borde anlända ungefär samtidigt som jag kommer hem och jag vet att M kommer bli stimmig och jobbig då.

Nu är det läggdags igen och kvällen blev ungefär så som jag trodde. Stimmig Matilda och fullt ös här hemma. I morgon är det bara att kliva upp tidigt och köra sonen till handbollsträning... Sedan står det handboll på schemat i princip resten av helgen...

Idag är jag faktiskt något mer motiverad till arbete... Jag vill få saker gjorda men koncentrationen är inte på topp och jag borde kanske hinna mer. Överhuvudtaget har jag svårt för att fokusera på en sak i taget just nu. När jag lagar mat vill jag baka samtidigt, eller plocka ur/i diskmaskinen, eller köra igång en tvättmaskin. Samma sak om jag ska städa, då slutar det med att jag sätter upp en tavla eller drar om en kabel eller nåt i den stilen. Här på jobbet är jag något lite mer strukturerad men inte alls så som jag en gång varit...

Det har nu regnat i princip varje dag sedan i måndags... Ingen sol alls och även om det varit sol är jag ju inomhus. Helgen var fantastisk, massor med värme och sol och frisk luft. Grå moln och regntunga skyar kombinerat med vattenpölar och blåst är inte idealiskt för humöret.

Igår var jag på inspirationsdag genom jobbet. Alla i vgregionens primärvård behöver tydligen lära sig var service är *ler* Jag kan inte hålla med om att ALLA behöver det men somliga behöver det definitivt. Personligen tyckte jag att mycket av det som sades i går är helt självklart men det var definitivt trevligt att komma från jobbet lite och göra något annat.

När jag kom hem i går var jag helt slut och såg fram emot att åka på handbollsträning med blandade känslor... Jag ville sitta där i lugn och ro med min bok och spana lite slött då och då på sonen och hans lagkamrater men samtidigt ville jag krypa ihop till en liten boll och gömma mig under täcket, jag var så slut. Det hela slutade med att jag körde W och sambon till träningen och var hemma själv med lilla M. Hon gick och lade sig tidigt så jag fick en kväll för mig själv. Skönt.

Tyvärr känner jag mig splittrad vad jag än gör nuförtiden... Är jag på jobbet vill jag vara hemma och städa, diska, tvätta och laga mat och allt sånt. Är jag hemma och gör allt sånt vill jag vara på jobbet eller med lilla M och L eller var apå handbollsträning med W eller bara gosa med sambon... Jag vill sy, jag vill läsa, jag vill ligga i varma salta bad, jag vill känna att jag räcker till och att jag hinner med. Jag försöker verkligen göra allt och så men det går inte... Jag känner mig lite som en ... jag tänker mig en trasig ballong som man drar ut åt alla håll på en gång. Den blir tunnare och tunnare, mer och mer spänd tills den plötsligt går sönder. Streched too thin som man säger på engelska.

Jag räknar med att vara hemma ungefär 17:15 idag och jag vill laga middag idag så jag hoppas verkligen att kocksambon inte börjat. Tvättmaskinen gapar tom och väntar på att bli matad av en evinnerligt stora tvätthögen. Dammsugaren behöver rastas igen och jag har en JÄTTESTOR matta som behöver en hel massa kärlek...

Ja, nu är klockan läggdags igen. Jag fick fixat mat i alla fall. Dammsugaren står kvar i städskåpet, mattan hänger fortfarande på balkongen och tvätthögen är större än i går... Vi har haft en riktigt trevlig kväll tillsammans, med god mat och snälla barn. Sambon har nu inte rökt på en vecka och de senaste dagarna har han faktiskt varit sig själv igen...

Klockan är snart 9 och jag är trött. Hela kroppen är liksom matt och huvudet har inte fått fart än. Väckarklockan ringde tidigare än vanligt idag eftersom lilla M är hemma hos oss nu och det är mitt jobb att se till att hon kommer iväg till dit hon ska. Hon är aldrig besvärlig på morgnarna men hon tar tid, massor av tid. Mina egna morgnar är väldigt strömlinjeformade, jag har rationaliserat bort allt onödigt. M är ganska omständig och har inte fyllt 3 år än *ler* Det går inte så fort.

Natten var väl sådär, jag fick ju sova några timmar i alla fall. Jag tror jag somnade relativt omgående efter gårdagskvällens erotikövningar och jag sov i flera timmar. Vid 3 - 4-tiden vaknade jag dock, som vanligt... Låg kvar och slumrade, som vanligt, tills M frågade efter mamma. Hade jag inte redan varit vaken hade jag ju aldrig hört det, hon var inte alls ledsen eller arg. Jag gick dit, hon fick lite vatten och jag stoppade om henne igen och hon slocknade *ler* Väl tillbaka i sängen gjorde jag likadant. Jag märkte inte ens när sambon gick upp, i svinottan.

Nu är klockan drygt 11. Jag har fått igång hjärnan men kroppen är fortfarande högst ovillig. Jag sitter och hör ett par sjuksköterskor ringa till patienter som tycker de är sjuka. Vi har just inga tider att erbjuda och den ena verkar ha ätit citron kryddad med lime och rönnbär till frukost och den andra är som en kombination av socker, sylt och honung *ler* De har samma förutsättningar men hanterar det så oerhört olika. Mellan samtalen hör jag den sura spy galla över hur sjukvården är organiserad och den söta ringer till nästa patient omedelbart... Gissa vilken jag skulle vilja få i luren om jag skulle ringa?

Snart dags för eftermiddagsfika. Idag är det tydligen kanelbullens dag och en arbetskamrat/mellanchef har tydligen köpt bulle *ler*

Ja, det var en god bulle, fast det var kardemumma... På kanelbullens dag...

Jag har funderat på om jag skulle börja jobba deltid... En timma mindre varje dag skulle göra så mycket... 35/40=0,875, alltså skulle jag i så fall jobba 87,5 % av heltid. Jag tjänar nu 20 800 och 87,5% av det är 18 200. Efter skatt blir det ungefär 13 650 kronor i månaden. Mmm... Jag måste nog fortsätta suga på den karamellen en stund... En typisk kvinnofälla, har jag alltid tyckt, jobba deltid, varför då? När man har ett stillasittande jobb som jag har jag definitivt inte sett någon anledning tidigare. Jobbar man hårt rent fysiskt kan det väl finnas anledningar men det gör ju inte jag *ler* Min samtalsterapeut föreslog det i våras och jag slog bort det omedelbart men nu när hösten kommit och alla aktiviteter hit och dig startat är det jä*ligt svårt att hinna med allt och ändå hinna med att bara tänka på sig själv...

Nu är klockan drygt 22 och det är läggdags. Jag har varit trött hela dagen men haft fullt upp hela tiden. När jag kom hem var maten i princip klar så det var bara att äta. Efter det började jag med en äppelkaka men så kom jag på att vi var tvungna att åka och handla så då gjorde vi det. Kakan fick vänta tills vi kom hem igen. Nu är den äntligen klar i alla fall och den blev ungefär som jag tänkt mig. Nu ligger den i frysen och väntar på kalas

Måndag, klockan är strax 13. Arbetslusten är inte på topp, kan man säga. Jag skulle mycket hellre vara hemma och pyssla...

Helgen FLÖG förbi, som vanligt. I fredags kväll var sonen och bonussonen på disco hemma i Hyresgästföreningens lokal. Alltså fick vi lugn och ro till Lasse Kronér *ler* När de kom hem var det läggdags och även om det tog en stund så var de i säng före 22.

På lördagsmorgonen skjutsade jag sonen till handbollsträgningen efter att vi packat en liten nattväska till oss var. Jag åkte därifrån till C och gosade med L och M medans C dammsög. Hem och hämta R och A för att hämta W och åka vidare till Vargön.

I Vargön bor sambons bästa kompis och han hade bett om vår hjälp med att riva hans rasade pensionärskuvös. Förrförra vinterns snömassor knäckte taket på den inglasade altanen och så har det stått sedan dess. Som tur är hade kompisen och ett par andra kompisar till honom redan gjort det färdigt när vi väl anlände.

Jag klippte ner hans snåriga, vildvuxna rosor istället medans R klippte det långa gräset. Ungarna hoppade studsmatta mest hela tiden. Det var varmt, väldigt varmt för att vara 1 oktober. Det tog inte många taggiga pinnar förrän jag var genomsvett och full med små blödande sår på armarna. Förståndigt nog hade jag arbetshandskar på mig, tyvärr räckte inte förståndet till underarmarna...

Nu är klockan nästan 14 och jag har inte hittat mer arbetslust *ler* Vi ligger bra till med skrivningen just nu men väldigt mycket efter med en hel massa annat. Alltså sitter jag med e-arkiv nu. Trist och monotont.

Tiden släpar sig fram och är nu 14:10. Lördagskvällen avslutades med grillad ko, pommes och kantarellsås i massor. Vi åt så vi knappt orkade röra oss. Jag parkerade mig i soffan och zappade tills jag hittade Big, med Tom Hanks. Trevlig film som avslutning på en trevlig dag. Natten var mindre trevlig dock, fick knappt en blund i ögona. Kall källare, trång och hård bäddsoffa och en knuffig sambo bredvid. Som tur var gick han upp vansinnigt tidigt så jag fick ett par timmar ensam i sängen på morgonen *ler*

Söndagsmorgonen började lite slappt med en rejäl frukost och funderingar kring vad vi skulle hitta på. Jag fick det hedersamma uppdraget att diska efter frukosten och jag blev kvar i köket nästan hela dagen. Vännens kök, och resten av huset, var stökigt och smutsigt. Delar av det är det fortfarande men vi gjorde vad vi kunde för att röja undan skräp och plocka och städa och putsa och gno. Vi satte ungarna på att tvätta min bil *ler* Givetvis var de HELT genomblöta när det var klart.

När vi till slut packade in oss i bilen var köksbänken och de intilliggande områdena så fläckfria jag kunde få dem, hela hallen mer eller mindre sanerad och rengjord från hundhår och hundkoppel och andra hundsaker och grejer gamla flickvänner glömt kvar. Otroligt att en MAN faktiskt kan ha SÅ många par skor... *ler*

Bilresan hem var lång och seg... Först stanna i Sollebrunn och packa ur bonussonen sedan vidare till Alingsås för att lämna sonens gamla matchställ till en kompis och så vidare till Allum i Partille för att packa ur en gammal kompis till sambons kompis som åkt med oss hem. Han fick bjuda på "middag" på Max som ersättning *ler* Klockan var 18:00 när vi packade in oss i bilen igen för den sista etappen på hemresan. Väl hemma plockade jag ur torktumlaren och flyttade upp den blöta tvätten dig och fyllde tvättmaskinen igen sedan plockade jag ur diskmaskinen och SEN satte jag mig i soffan med en kopp kaffe...

14:38KAFFE!!

En kopp maskinlatte och en pratstund senare har jag fortfarande ingen direkt arbetslust... I morse, innan jag gick till bussen, plockade jag ur torktumlaren och fyllde på den med blöt tvätt. Ja, jag förberedde alltså detta i går kväll. Man kan fördröja tvättmaskinen upp till 24 timmar så jag ställde den så den lagom skulle vara färdig tills jag vaknade, vilket den var.

Snart ska jag gå ner till receptionen och sitta där min sista arbetstimma för dagen... Eftersom det är måndag vet jag att det kommer vara MASSOR med folk som vill gå till Jourcentralen i kväll. Alla de som blev sjuka i lördags men faktiskt väntat till måndag och inte fått tid på vårdcentralen, plus de som blivit sjuka nu i eftermiddag men inte kan vänta tills i morgon, det kan ju hinna gö över av sig självt... Jag ser fram emot resan hem, jag gillar verkligen att åka kollektivt *ler*

Lilla M kommer till oss idag *LER* Jag förväntar mig att hon kommer och möter mig i hallen och kastar sig runt min hals när jag kommer hem. Som hon brukar göra. En studsande, gläfsande hund hade definitivt inte lyckats få mig att känna mig mer välkommen hem *ler* Ibland hör jag bara ett grymtande från soffan eller datorhörnet när jag kommer hem. Är det bara sonen hemma får jag ett:
-Hej, i alla fall. Bäst är förstås när M kommer och kastar sig runt mig men en bra dag kan även vara när pappan faktiskt är pigg och glad när jag kommer hem och jag får en kram och en sticksig puss och sedan en kopp nybryggt kaffe...

Idag har jag alltså ingen arbetslust, däremot lust till erotik... Denna lust dämpas dock något av huvudvärk, ont i tummarna och så förstås alla småsår på armarna. Jag ska ta mig ett par värktabletter och hoppas på det bästa. Erotiken får ju vänta till kvällen, tyvärr, men jag hoppas då att vi kan ägna oss helt och fullt åt den när vi väl kommer så långt *leR*