Idag är jag faktiskt något mer motiverad till arbete... Jag vill få saker gjorda men koncentrationen är inte på topp och jag borde kanske hinna mer. Överhuvudtaget har jag svårt för att fokusera på en sak i taget just nu. När jag lagar mat vill jag baka samtidigt, eller plocka ur/i diskmaskinen, eller köra igång en tvättmaskin. Samma sak om jag ska städa, då slutar det med att jag sätter upp en tavla eller drar om en kabel eller nåt i den stilen. Här på jobbet är jag något lite mer strukturerad men inte alls så som jag en gång varit...

Det har nu regnat i princip varje dag sedan i måndags... Ingen sol alls och även om det varit sol är jag ju inomhus. Helgen var fantastisk, massor med värme och sol och frisk luft. Grå moln och regntunga skyar kombinerat med vattenpölar och blåst är inte idealiskt för humöret.

Igår var jag på inspirationsdag genom jobbet. Alla i vgregionens primärvård behöver tydligen lära sig var service är *ler* Jag kan inte hålla med om att ALLA behöver det men somliga behöver det definitivt. Personligen tyckte jag att mycket av det som sades i går är helt självklart men det var definitivt trevligt att komma från jobbet lite och göra något annat.

När jag kom hem i går var jag helt slut och såg fram emot att åka på handbollsträning med blandade känslor... Jag ville sitta där i lugn och ro med min bok och spana lite slött då och då på sonen och hans lagkamrater men samtidigt ville jag krypa ihop till en liten boll och gömma mig under täcket, jag var så slut. Det hela slutade med att jag körde W och sambon till träningen och var hemma själv med lilla M. Hon gick och lade sig tidigt så jag fick en kväll för mig själv. Skönt.

Tyvärr känner jag mig splittrad vad jag än gör nuförtiden... Är jag på jobbet vill jag vara hemma och städa, diska, tvätta och laga mat och allt sånt. Är jag hemma och gör allt sånt vill jag vara på jobbet eller med lilla M och L eller var apå handbollsträning med W eller bara gosa med sambon... Jag vill sy, jag vill läsa, jag vill ligga i varma salta bad, jag vill känna att jag räcker till och att jag hinner med. Jag försöker verkligen göra allt och så men det går inte... Jag känner mig lite som en ... jag tänker mig en trasig ballong som man drar ut åt alla håll på en gång. Den blir tunnare och tunnare, mer och mer spänd tills den plötsligt går sönder. Streched too thin som man säger på engelska.

Jag räknar med att vara hemma ungefär 17:15 idag och jag vill laga middag idag så jag hoppas verkligen att kocksambon inte börjat. Tvättmaskinen gapar tom och väntar på att bli matad av en evinnerligt stora tvätthögen. Dammsugaren behöver rastas igen och jag har en JÄTTESTOR matta som behöver en hel massa kärlek...

Ja, nu är klockan läggdags igen. Jag fick fixat mat i alla fall. Dammsugaren står kvar i städskåpet, mattan hänger fortfarande på balkongen och tvätthögen är större än i går... Vi har haft en riktigt trevlig kväll tillsammans, med god mat och snälla barn. Sambon har nu inte rökt på en vecka och de senaste dagarna har han faktiskt varit sig själv igen...