Måndag: Huvudet värker som f*n, rent ut sagt. Jag är lätt yr och det är plågsamt att titta på riktigt ljusa saker. Jag har tagit ett par värktabletter men de verkar inte ha gjort så stor nytta. Tinnitusen är påfrestande idag och hela jag är spänd som en fiolsträng.

Tisdag: Idag är humöret ungefär i nivå med knäna... Det är definitivt bättre än fotknölarna men jag skulle ju vilja att det är i brösthöjd, ungefär. En stadig kurva med en del höjningar men inga sänkningar. Senaste tiden har väl kurvan mest liknat förmaksfladder, alltså ett slags sågtandsmönster
Ändå har jag sovit riktigt gott inatt, men det kan ju bero på att jag tog en extra tablett i går kväll just för att jag skulle sova gott. Jag kom iväg hemifrån i god tid och hann med den tidigare bussen så jag var på jobbet ungefär en kvart tidigare än vanligt. Ingenting har gått emot mig idag, allt har flutit på utan problem.

Ändå vill jag helst krypa in under skrivbordet, allra längst in i hörnet och sitta hopkrupen med armarna runt benen och huvudet lutat mot knäna och bara blunda, med både ögon och öron.

Tänk en trotsig sexåring som inte vill lyssna på tjatet utan håller för öronen och kniper ihop ögonen. Så vill jag göra idag. Stänga ute allt. Bara vara, stänga av alla bekymmer. Bara känna hjärtat slå och andningen, in, ut, kanske lite fyrkantsandning oxå, det kan inte skada. JAG finns men det finns inget behov av mat eller kläder så därför inte behov av pengar och alltså inget jobb... Hakuna matata, inga bekymmer...