Seg

Jösses vad slak kroppen är idag... Det är nu två dygn sedan jag sänkte dosen av Cetirizin och Singulair till 1 x 1 av båda, efter att ha tagit 1 x 2 av båda i ett par månader nu. Jag tänkte väl att allergisäsongen är över nu och då borde 1 x 1 hålla klådan i schack. Och jo, jag kliar mig inte mer idag men tinnitusen är mer påträngande och näsan är rejält mer snuvig. Jag har oxå ont i lederna i händerna och i musklerna i armarna men jag är osäker på om det finns ett samband där... Att ögonen kliar igen har dock ett definitivt samband

Eftermiddag

Nu slog eftermiddagströttheten till ordentligt... Jag sitter nästan och somnar vid tangentbordet och jag gäspar så att käken nästan går ur led. Kan det vara min ryggskottiga man därhemma som stört min nattsömn såpass? Eller är det helt enkelt den dåliga luften här på jobbet? Kan inte direkt påstå att jag ser fram emot att jobba till 17 och sedan gå på kurs för att EFTER det åka ut till Partille och lämna grejer...

Värme?

Återigen sitter jag och fryser. Händerna är så kalla att fingrarna är alldeles stela och det är svårt att skriva. Tårna är ungefär lika frusna trots strumpor. Ja, det är måndag och som det känns just nu har inte värmen varit på alls under helgen... Jag kan inte ens börja beskriva hur skönt det ska bli att byta jobb *LER* Jag kommer inte att ha eget rum där men det finns ett jättestort fönster i det rum där jag kommer sitta. Utsikten är inget vidare men det struntar jag i, det kommer in MASSOR men naturligt ljus. Inte nog med det, det är bara 10 minuters promenad hemifrån och dessutom kan jag har mina privata kläder på jobbet! Något som jag verkligen saknat här. Jag utgår dessutom från att det finns värme där...

Torsdag

Idag är hela kroppen liksom olustig. Jag har ont i huvudet, nacken, armarna, bröstryggen och näsan rinner konstant, samtidigt som jag känner mig täppt i näsan. Ögonen kliar och jag har spasmer i höger ögonlock sedan typ 2 veckor. Jag avskyr verkligen att vara halvsjuk. Frisk eller sjuk. Inte halvsjuk. Frusen är jag oxå men det kan ju bero på att det är jävligt kallt här på jobbet, dom verkar ha glömt isolera huset när det byggdes, på stenåldern typ.

Olustskänslan skulle oxå kunna bero på stämningen här på jobbet just nu. Missnöjet kokar och det tisslas och tasslas ideligen. Jag försöker låta bli att lyssna eftersom jag faktiskt ska sluta snart men jag håller ju med om det mesta jag råkar höra... Helst skulle jag vilja åka hem och krypa ner i sängen, dra täcket över huvet och sova till slutet av nästa vecka. Kanske med ett varmt bad innan, för att verkligen fördriva kylan i kroppen. Jag ser verkligen inte fram emot att jobba till 16 idag, åka hem en sväng för att sedan gå på föräldramöte i kväll. Blä. Hur mycket jag än vill kommer jag inte hinna ta något varmt bad ikväll... Kanske på lördag?

Sovit?

Det var svårt att komma ur sängen idag... ändå känns det som om jag har sovit skapligt även om jag har svaga minnen av... fysisk kontakt under natten. Då menar jag inte sexuell utan ligga sked en kortis vid något tillfälle och vid ett annat tillfälle låg jag på rygg och, tror jag, vände mig på sidan och då drog han handen över min rygg. Detta innebär ju att jag måste ha varit åtminstone halvvaken flera gånger under natten. Kanske därför det var så svårt att komma ur sängen idag. Klockan är kvart över 8 och jag har precis hunnit logga in överallt och hämta de papper jag ska ta hand om idag. På vägen från köket tillbaka till mitt rum mötte jag den arbetskamrat som doftar allra bäst. Jag vet inte vad han har för parfym men den får mig att vilja krypa in i hans famn och bara sniffa... 

Tisdag igen

Vad är det med tisdagar som är så jobbigt?! Det var nästintill omöjligt att komma ur sängen i morse, trots att jag sovit ok. Till sist släpade jag mig ur sängen och ut i duschen i alla fall men kroppen protesterade hela vägen, och det gör den fortfarande... Kroppen gör inte ont men den vill liksom inte lyda, varje rörelse blir till en ansträngning. Och så gäspningarna förstås. Tröttheten är hopplös, jag gäspar och tårarna rinner, kliar i örat och snyter den rinnande näsan...

Tänker om man finge ligga på en klippa och flyta ut som en amöba...

Morgonen från helvetet...

Ja, det började väl med att sambon väckte mig strax före halv 6 i morse. "Jag har räknat fel. Du får se till att ungarna kommer iväg sen, samtidigt som du går" Jaja, svarade jag och somnade om.

Klockan ringde 06:00. Jag snoozade till 06:09 och sen klev jag upp. Drog på mig morgonrocken och tassade iväg, in till sonens rum. Drog undan gardinerna och fällde persiennen så det kom in ljus. Förklarade för sonen att de skulle åka bussen själva till sambons jobb. Inga problem.

Så knackade jag försiktigt på bonussonens dörr, stack in huvudet och sa "NN har räknat fel, han har åkt i förväg. (han drog täcket över huvet och vände sig mot väggen och började mumla ilsket) Ni får åka bussen själva, samtidigt som jag går, vid kvart i 7" Så gick jag vidare till badrummet och in i duschen.

Några minuter senare öppnar bonusen dörren och meddelar "Jag åker nu" "Nej, svarar jag, ni åker sen, när jag går, vid kvart i sju" Jag fick följa efter honom in på hans rum, droppande vatten överallt. "Ni åker tillsammans, och vi går härifrån tillsammans, vid kvart i 7" upprepar jag. Han sträcker irriterat ut armen mot sonens rum och säger "Jag tänker inte vänta på honom, det tar ju 3 timmar för honom att gå upp" "Du väntar tills vi alla går tillsammans, vid kvart i 7" så uppmanar jag samtidigt sonen att gå upp, eftersom jag står och droppar mitt i hallen mellan killarnas rum, och går tillbaka till duschen. Måttligt irriterad.

När jag kommer ut ur duschen håller sonen på att fixa frukost. Bonusen surar på sitt rum. Jag frågar bonusen om han tänker passa på att äta frukost men det vill han inte. Blicken landar på hans allergimedicin och jag frågar om han tagit sin medicin. "Nej, tänker jag inte ta" 

Jag plockar fram kläder åt mig och klär på mig. Går ut i köket och tar min medicin. Ser bruken med krom och tar en sån och kommer då på att bonusen brukar ta såna och då frågar jag om han ska ta dom. "Nej, tänker jag inte. Kan jag få vakna? *ohörtbart mummel* ont i benet *mummel* JAG HITTAR INTE MINA LURAR" skriker han åt mig och fortsätter in på sitt rum och SMÄLLER igen dörren. 

Sannolikt hanterade jag situationen felaktigt men det stod mig upp i halsen så jag följde efter, öppnade dörren väldigt hårt så den slog i väggen. (tur att där sitter en dörrstopp i golvlisten) och så började vi skrika åt varann.

Han klättrade upp i loftsängen och fortsatte skrika liksom jag stod kvar på golvet och skrek. Efter en kort skrikmatch vrålar han "JAG RINGER PAPPA" "JA, GÖR DET DU, SÅ FÅR VI SE VEM HAN SKÄLLER PÅ" pappan/sambon fick ner honom från sängen medans jag fixade min morgonfikalåda.

Jag tog mina grejer och frågade killarna om de hade sina grejer. Bonusen stormar ut genom ytterdörren "Har du dina badkläder?" ropar jag efter honom men han rusar vidare. Jag bestämmer mig för att ta bilen och köra killarna till sambons jobb, eftersom jag inte gärna ville släppa ut dom på stan själva i det tillstånd bonusen var, så jag rycker åt mig bilnycklarna och springer efter bonusen. "NN vi tar bilen istället, kom tillbaka" han pratar i telefon och bara går vidare, ner för trappan och runt hörnet. 

Ja, det är ju bara att lämna bilen och följa efter. Sambon ringer, till sonen eftersom jag inte hört min mobil, och vi pratar. Han har lyckats lugna sonen lite grann i alla fall. Vi kommer till busshållplatsen i väldigt god tid och dessutom är bussarna lite sena (till första hållplatsen, HUR?!). Sonen och jag sitter i busskuren och bonusen sitter på en bänk längre bort och kastar sura blickar runt sig...

Tydligen är jag kvinnan/styvmodern från helvetet...

Sol!

Idag är det varmt och soligt. Det blåser lite men det är en ljummen vind. Perfekt väder för att ligga på en klippa och flyta ut. Tyvärr måste jag stanna på jobbet några timmar till men kanske hinner vi med en tur ut i kväll... 

Senaste veckan har jag sovit som en gris, ovanligt nog. Jag håller verkligen tummarna för att det håller i sig...

Måste jag?

Arbetslusten är inte på topp idag... Första dagen tillbaka efter en veckas semester och jag vill bara hem och sova. Sömn är annars en rejäl bristvara sedan en längre tid och det börjar märkas i kroppen. Man tänker ju att man borde bli piggare av att ha semester men så är inte fallet nu. Kanske är det ändå så att man behöver en vecka bara för att komma ner i varv och att det är de andra 3 som faktiskt laddar batterierna... Är det så är det kört för denna sommaren

Snart...

Idag VRÄKER regnet ner. När jag skulle till bussen i morse fick jag gå en lång omväg runt en alldeles ny insjö som plötsligt låg i min vanliga väg. Hade jag haft gummistövlar på mig hade jag inte missat min vanliga buss, vilket jag gjorde idag. Jaja. "Regnet det bara öser ner" och fortsätter att ösa ner. Stackars sonen, han slutar skolan idag och jag hoppas att det håller upp lite i alla fall den stund de ska vara ute... Nu är det 5 dygn sedan jag sov ordentligt... Igår satt jag och somnade i soffan vid 19-tiden men tyckte då att det var för tidigt att gå till sängs. Vid 21 låg jag dock i sängen och jag somnade ändå relativt snabbt. Tyvärr vaknade jag vid 3-tiden. Låg och vred mig lite, var uppe och kissade, gick och lade mig igen. Somnade till slut men vaknade igen vid halv fem-tiden. Samma visa igen, snurra, upp och kissa, tillbaka till sängen. Lyckade somna om men vaknade förstås när sambon gick upp, vid kvart över 5. Somnade om tills min egen klocka ringde vid 6 och sedan snoozade jag till halv 7. I morgon har jag semester och då jä**ar ska jag sova! Vi har nyss fikat förmiddagoch jag sitter åter på min plats. Tröttheten gör mig trögtänkt och det uppskattar jag INTE! Nu har jag nyss ätit lunch, sill och pära. Gott. Nu bara drygt 3 timmar kvar innan jag har semester!! Ja, fast bara i en vecka men i KROATIEN!! Najs...

Tisdag

Inatt är första natten på VÄLDIGT länge som jag sovit gott utan hjälp av piller... Ändå är jag så trött att jag går i bitar snart. Trevligt nog fick jag en hel massa rabarber i helgen och hemma har jag nu en ny omgång som väntar på att bli kokt till rabarbermarmelad ikväll. Så tro inte att jag kan bara åka hem och låta mig själv vara trött. Nej. Först och främst jobbar jag till 17 så jag är inte hemma förrän 18. Vi har tänkt äta rester i kväll så laga mat behövs ju inte men sen ska den där marmelanden kokas och det kommer ta 3 - 4 timmar... Och ja, man måste röra runt i grytan lite ibland. Och när den är kokt.. ska den burkas *suck* Tur att det blir vansinnigt gott. Jag tänker att jag har tur om jag kommer i säng vid 22 ikväll...

Torsdag...

Jag är trött, så trött, trött, trött... För en stund sedan satt jag faktiskt och nickade med huvudet. Jag fick skaka till mig och gå en sväng för att liva upp kroppen... Kroppen och själen verkar inte riktigt synkade just nu. Kroppen vill inte dittan och dattan och är allmänt motsträvig. Jo, givetvis, ibland är det själen som inte vill, motivationen tryter emellanåt. Eller som när sinnet är trött och vill sova håller inte kroppen med men när kroppen är trött vill inte hjärnan koppla av...

*Suck*

Jag blir så trött.  Vad är det som gör att en del människor absolut måste krångla? Att dom måste göra allt dom kan för att fördröja sådant som rimligen ändå kommer ske?

Tisdag...

Jag avskyr tisdagar. Denna är inget undantag. Gårdagseftermiddagen förflöt ungefär som förväntat. Jag kom hem, plockade i disken i maskinen och satte igång med maten. Vi åt och såg på TV. När sonen kom hem från träningen plockade jag med disken igen medans han åt och vi pratade lite om inget. Ungefär samtidigt smög sig värken tillbaka, i armbåge, hand och höft, vänster sida. Lägg lite mensvärk ovanpå det och det krävdes dubbla piller för att bli av med det. Jag gick och lade mig själv, sov oroligt och när jag vaknade hade sambon redan gått.


Sedan vidtog en lång diskussion via sms angående sonens nya telefon. Han fick den av sin farmor och farfar i julklapp. Jag ställdes inför fullbordat faktum och tycker inte att jag kan ta telefonen för honom.

Ja, nu mår jag alltså illa, har ångest, ont i vänster arm och idag HÖGER höft, trots värktabletter. Ovanpå det är jag tät i luftvägarna igen. Näsan rinner oavbrutet och jag har slem i luftstrupen, harklar mig hela tiden. När jag hostar känner jag att jag är tät, trots Pulmicort.

När jag precis satte mig för att äta lunch kände jag en liten svullnad i höger mungipa. Jag fingrade på den lite och tänkte att det nog är något slags finne/pormask. När jag kom tillbaka till mitt rum kollade jag i spegeln och till min fasa såg jag ett munsår! Flera små blåsor, i princip på varandra. Jag har ALDRIG haft munsår tidigare! Jag sökte upp min favoritsjuksköterska och frågade henne:
-Vad ser det här ut som? Och liksom plutade med munnen lite öppen för att hon skulle kunna se ordentligt.
-Munsår, svarade hon givetvis. Ja, jag kan definitivt inte skylla på solen, för den har jag inte sett på ett par veckor nu…

Sten på börda men jaja, ryggsäcken är tung redan, varför inte kasta på en liiiten sten till?!

Allmänt gnäll

Idag har jag ont, från BH-bandet bak i ryggen ända fram i pannan, i höger knä, båda armbågarna och vänster tumbasled samt vänster hand.

Huvudvärken är definitivt jobbigast och den har jag nu försökt stoppa med ett par piller. Knät värkte innan jag klev upp och jag spolade mycket varmt vatten på det i duschen. Sedan dess har det inte märkts så mycket.

Jobbigare då med armbågarna. Medial epikondylit, sannolikt. Även kallat golfarmbåge. Tummen har hållit sig lugn i säkert ett halvår och jag hoppas den lugnar sig igen, annars åker ortosen på igen.

Resten av handen känns nästan lite svullen, inne i mellanhanden. emellanåt värker det men mest pirrar det nog i huden på ovansidan. Lite svårt att knyta handen ordentligt oxå. Irriterande.

Irriterande är oxå tinnitus, idag mycket påträngande...

Åter till vardagen

2013. Känns lite konstigt fortfarande men det är ju bara den andre januari än så länge.

Jag har nu jobbat i ungefär 3 timmar och har redan ont i nacken. Detta måste betyda att jag verkligen kopplat av hemma... Idag är arbetet dock ganska monotont men jag kan ha mina egna lurar med egen musik på istället för att lyssna på en läkare tjata om hypertoni *LER* Att en kollega är sjuk har dock inneburit att jag fick hela hennes pappersbunt och sammantaget blev det en ganska hög trave papper...

Helgerna har gått över förväntan bra. Julen blev bra, även om jag trodde att julgranen skulle välta vid ett par tillfällen. Vi fick den inte riktigt rak när vi satte in den. Det gick bra i alla fall och den åkte ut den 28 december. I går förmiddag tog jag bort de sista tomtarna och tog ner adventsljusstakar och stjärna. Lade på ny duk och fixade lite. Julen är nu helt borta, förutom pepparkakshuset då men vi har inte riktigt bestämt när vi ska smasha det.

Vi fick flera dagar tillsammans, bara sambon och jag. Helt utan barn. Synnerligen efterlängtat och jag hoppas att vi lyckades förvalta dessa dagar på bästa sätt. Det dröjer sannolikt tills det händer igen...