Vad är det med tisdagar som är så jobbigt?! Det var nästintill omöjligt att komma ur sängen i morse, trots att jag sovit ok. Till sist släpade jag mig ur sängen och ut i duschen i alla fall men kroppen protesterade hela vägen, och det gör den fortfarande... Kroppen gör inte ont men den vill liksom inte lyda, varje rörelse blir till en ansträngning. Och så gäspningarna förstås. Tröttheten är hopplös, jag gäspar och tårarna rinner, kliar i örat och snyter den rinnande näsan...
Tänker om man finge ligga på en klippa och flyta ut som en amöba...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar