och jo, det var det väl i några veckor men nu har det förstås krånglat till sig igen... Jag sökte okomplicerade tillfälliga träffar med män i närområdet och vad händer?! Jag träffar på en helt fantastisk man... Lagom ålder, lagom ålder på barnen, jobb som han tycker om, verkar ha stabil ekonomi, renoverar sitt egna hus själv - alltså händig.. och så luktar han så gott så jag blir alldeles knäsvag bara jag känner doften av honom.
Jag lämnade mitt förhållande och liv i Göteborg med intentionen att vara singel en period igen, liksom hitta mig själv igen och få tillbaka mitt tråkiga svenssonliv. Dock har jag ingen lust att klara mig helt utan män och deras helst tillfälliga, om än återkommande, sällskap varför jag började leta efter en passande sådan. Jag har hittat en just sån oxå, en yngre man med oändligt mycket energi. Och så hittade jag Luktar-gott-mannen samtidigt.
Vi kan sitta och prata i flera timmar utan att konversationen stannar upp och på nåt sätt känns det som om vi verkligen har samma referensramar. Vi är båda från trakten, har barn i samma ålder och så vidare Jag KAN inte få honom ur mina tankar och jag sitter och längtar efter honom och jag avskyr mig själv för att ... för att , ja, varför? Jag övervägde att bryta allt kontakt med honom just bara för att det kändes för bra redan på vår första träff men min väninna menar att när man träffar en sån, sån som allt på nåt sätt bara flyter med, då ska man fortsätta träffas och jag vill ju inget hellre än att träffa honom, hela tiden, men det är ändå knappt 3 mil mellan våra bostäder och då blir det ju lite krångligare än om han bodde här i stan.
Ikväll härjar ångesten i bröstet och jag har tårar i ögonen. Jag ville träffa honom ikväll, nån timma bara för att dricka en kopp kaffe eller gå en promenad, men han har inte tid. och jo, ska jag vara helt ärlig så har inte jag heller tid eftersom jag ska åka och hälsa på mitt gamla liv i morgon, vilket jag plötsligt har väldigt blandade känslor inför.
Jag kom hem kvart i sex som vanligt och började med att diska och sen lagade jag mat, den var klar kl. 19 och nu är klockan 19:30 och jag sitter här och tömmer mitt hjärta och mina tankar. Jag måste fortfarande stryka några klänningar och packa en väska eftersom jag ska vara hemifrån i fyra nätter. Jag har saker att göra men ändå sitter jag här, eftersom jag hellre ville träffa Luktar-gott-mannen men han inte har tid. Jag är ju inte 15 längre, jag är 40! Då ska det inte vara så här, då ska det vara enklare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar