O-bra helg :-(

Idag är det måndag och helgen som gick var sådär rolig, kan man väl säga. Förra veckan slutade halv-ok, fredagskväll med väninna och vin, som iofs resulterade i bakfylla när jag tvättade i lördags förmiddag. Lördagen ja, det var ju där det började men jag måste nog gå tillbaka lite. Tidigare i veckan messade jag Luktar-gott-mannen och föreslog dejt lördag kväll. Han sa kanske, eventuellt skulle han till Stockholm och kolla på en motorcykel. Jag undrade om han kunde ta det på söndagen istället men det var upp till säljaren, menade han. Ja, hoppet är ju det sista som överger människan, sägs det, så jag höll tummarna och hoppades. Så messade jag igen i fredags eftermiddag och då sa han att jo, han skulle till Stockholm på lördagen men förhoppningsvis skulle han ändå komma hem skapligt så att vi ändå kunde ses på kvällen.

Så kom lördagseftermiddagen och jag städade, diskade och plockade grejer. Framåt 17-tiden messade jag och undrade hur tidsplanen såg ut och fick till svar att den spruckit helt. Han skulle komma hem så sent att det inte var nån idé att ses. Jag föreslog ändå sen dejt med övernattning men det tyckte han inte var nån bra idé. Klart jag blev ledsen, besviken och lite arg. Detta resulterade i ett långt sms, sent, där jag inte kunde låta bli att uttrycka mina känslor för honom. Inte irritationen alltså utan de positiva känslorna. Förälskad kallade jag mig, och det är ju sant. Svaret jag fick föll mig inte i smaken… Han sa att han visst tycker om mig och trivs i mitt sällskap men eftersom det verkar som om mina känslor är mer intensiva vill han backa, hävdar att det inte är ok att fortsätta ses när vi inte har likvärdiga känslor.

Mitt svar på det var givetvis att jag ABSOLUT inte vill att han ska backa och att det inte är flytta ihop och lova varandra evig trohet jag är ute efter. 14 timmar senare hade jag ännu inte fått svar, och inte på de två efterföljande sms:en heller, varför jag till slut ringde honom. Han avvisade samtalet men messade iaf. Han hade varit ute och åkt motorcykel större delen av dagen, rensat huvudet. Han tyckte att vi inte hade så mycket mer att prata om men det tycker jag, förstås. Jag ville träffas igår kväll men han kunde inte då sa han så jag föreslog träff i kväll istället. Han visste inte då om han kan men jag hoppas givetvis på träff ikväll, även om det inte blir en vanlig dejt. Jag måste få honom att förstå att det inte är flytta ihop och skaffa barn jag vill. Jag vill kunna träffas utan att han ska smussla för sin dotter och jag vill sova över, äta middag ihop, kunna messa när jag vill utan att behöva lägga band på mig och jag vill fortfarande träffa andra män. Så ja, ett förhållande men väldigt öppet. Det är det jag vill och jag har svårt att tänka mig att han skulle ha något emot det…

Massiv oro

Torsdag eftermiddag och det är stendött på jobbet. Stendött på jobbet är inte bra för min sinnessro. Jag går runt som en äggsjuk höna och undrar, oroar mig och funderar en massa. Mycket oro i luften nu. Jag försöker spela lugnande musik för mig själv på jobbet men det funkar sådär… Ibland spelar ju Spotify en massa skit ”föreslaget spår” gillar jag oftast INTE så då ökar ju irritationen istället. Ska vi prata om min oro så handlar den om sonens skolgång, sonens resa, ekonomin (kass just nu), min tillvaro i Gbg nästa vecka och så ovanpå allt det kommer oro, hopp, längtan och så lite mer oro kring Luktar-Gott-mannen. Jag kan skjuta ekonomin åt sidan, det löser sig, det vet jag. Sonens resa kan jag inte göra mycket åt så det kan jag också stoppa undan i en vrå. Oron för min Göteborgsvistelse hör ganska tätt ihop med Luktar-Gott-mannen och allt runt där då jag inte alls är säker på hur roligt det blir att dela 10 dagars vardag med exet igen, när jag nu har en massa känslor för en annan man… Jag ser dock fram emot att jobba i Göteborg, även om det är på en helt ny VC men jag är bekant med några av dom som jobbar där och jobbet är nog ungefär likadant. Jag ser även fram emot att träffa bonusbarnen, verkligen. Saknar småtrollen rejält ibland. Jag ser även fram emot att gymma igen, på mitt gamla gym, Nordic Wellnes Frölunda. Saknar gymmet, mer än mannen ;-)

Tidsag...

Idag är det tisdag igen och hudhungern gör sig påmind… Det är nu 36 timmar sedan jag åkte från Luktar-gott-mannen senast. Saknaden är stor men den här gången vet jag i alla fall när vi ses igen, nämligen fredag kväll. Det känns ju bra men jag hade ju hellre sett att vi kunnat ses ikväll och på torsdag också, varannan dag känns väldigt lagom, men kanske är det bättre att inte ses så ofta.. Jag vet inte… Jag vet hur jag känner och tycker det är väldigt jobbigt att ha alla dessa känslor, det var som sagt inte alls min plan. Som tur är verkar det som om han känner nåt för mig också. Det jobbigaste är väl ändå att jag inte kan prata med honom om det, det låser sig i mig så fort jag försöker. Jag kan prata om mina känslor för honom med typ alla andra men inte med honom men det är väl för att jag inte alls är säker på om jag vill höra hans respons. Ja, i söndags när jag skulle åka hem fick jag ändå ur mig att jag tycker för mycket om honom ”för att det ska vara bekvämt just nu” ja, ok, konstigt ordval kanske men det var så det föll. Han sa då att han tycker om mig också och det är ju det intryck jag får nästan hela tiden…

Det krånglar till det än mer att han har hälsoproblem, ganska allvarliga sådana. Han vill gärna ha sex men lyckas sällan hela vägen, tyvärr. Detta är förstås jobbigt för honom OCH för mig. Jag vill givetvis att den jag är med har lika trevligt som jag, för jag har ändå trevligt med honom ;-) . Att vi inte kan ses så ofta har förstås lett till att jag har en man till, en sexatlet, som gör mig alldeles yr i huvudet av sköna sex-kemikalier. Jag har en intern konflikt med mig själv om detta, jag tycker ju verkligen om Luktar-gott-mannen och vill dela mitt liv med honom, MEN, jag tänker inte rusa på som en galen tjur denna gång också. Jag måste ju lära mig av mina misstag. Ja, hela kroppen skriker efter att vara med Luktar-gott-mannen HELA tiden och aldrig släppa taget men jag måste försöka vara LITE rationell också. Hans dotter vet inte ens om att han träffar nån, hon var tydligen besvärlig förra gången han träffade någon men detta var iofs för 1,5 år sedan. Så… Ja, du vet, släppa allt och flytta ihop kommer ju inte funka med denna man, som tur är, får jag väl ändå säga.

Det känns också ganska jobbigt att åka till Göteborg på lördag och bo 10 dagar hos exet… Ja, jag ser fram emot att träffa bonusbarnen igen men just exet… Dela säng och vardag i 10 dagar… känns sådär roligt. Planen var ju ändå att jag skulle bo hos en väninna dom 10 dagarna men det var tydligen besvärligt när det väl kom till kritan. Så exet blir det. Och jobba på semestern, vilket kommer ge ett rejält tillskott i kassan, annars hade jag nog hellre avstått från att vara i Göteborg nästa vecka men pengarna drar verkligen då jag inte riktigt kommit ifatt ekonomiskt ännu. Sammantaget känns mitt liv mycket besvärligare än väntat just nu…

Måndag igen

Ja, nu är det måndag igen och klockan är 20 i 4 på eftermiddagen… Ångesten börjar smyga sig på, ligger som en för hårt åtdragen halsduk kring halsen.

Helgen var fantastisk :-) I lördags låg jag naken på en klippa i Västerviks skärgård och lapade sol i 3 timmar för att sedan åka hem och måla tånaglarna resten av kvällen. Mysigt i min absoluta ensamhet. Igår kom Luktar-gott-mannen på besök redan på förmiddagen, han dök upp vid kvart över 10 ungefär och stannade till klockan 3. Vi drack kaffe, pratade, såg på skitprogram på TV och pratade lite till och sen hånglade vi så att jag är alldeles skavd på hakan, igen :-) det var underbart. När han åkt kom sonen hem och sen åkte vi till mamma och åt middag. Jag fick med mig en rejäl trave kökshanddukar och några varuprover från arla hem. Somnade i tid men har sovit dåligt, sämre än vanligt.
Luktar-gott-mannen ska till sin läkare i Kalmar idag för att få veta svaret på en datortomografiundersökning av hans cancer. Ja, han har cancer, sedan flera år. Denna är sannolikt en metastas från hans maligna melanom. Han har behandlats för cancer flera gånger, 2 operationer, strålning och någon slags cellhämmare så nu har den tydligen stått stilla några år, jag hoppas verkligen att den har stått stilla nu också. Jag vill verkligen inte förlora denna man innan det ens blivit något riktigt mellan oss. Sannolikt är det från denna mindre underbara situation min ångest stammar idag… Han har lovat messa när han kommer hem från Kalmar och vet. Jag väntar med spänning på detta sms.

Hursomhelst… Sonen började gymnasiet förra veckan. Hemma sjuk torsdag, fredag och idag men i eftermiddag, klockan 6, ska vi ha vårt första samtal tillsammans med hans ”mentor” som det tydligen heter nuförtiden. Sonen, ja, jag blev så arg i morse att jag skrek åt honom i telefonen. Jag tycker inte om när jag gör det men jag blev så frustrerad, klickade bort samtalet men ringde sedan upp igen och fortsatte skälla. Jag hoppas verkligen att han förstod.

Också gällande sonen så är det handboll på tapeten igen… Pappa har fixat och trixat så att tränaren för A-pojkarna i Hultsfreds handbollsförening ringde sonen häromdagen och bjöd in honom att träna med dom. Sonen är inte jätteintresserad men idag pratade jag med tränaren och ställde frågor och vi pratade en stund. Trevlig man som tände till lite på att sonen spelat med Önnered och varit på cup där och där och handbollscamp och träningsläger i Kroatien. Jag tror verkligen att sonen skulle gilla att spela handboll i Hultsfred, sonen är mycket skeptisk dock. Jag känner väl att jag måste bearbeta honom lite till för jag vill verkligen att han ska spela handboll, för JAG TYCKER DET ÄR ROLIGT!! Så, JAG tycker det är roligt men jag vet att sonen tycker det också. Ambitionsnivån är avsevärt mycket lägre här än i Önnered så jag tror att han till och med kan glänsa lite, och det tycker han om :-)