Idag är det onsdag och jag ska träffa Honom ikväll. Hemma hos honom, för första gången. Han bor närmare mitt jobb än jag gör, fast åt ett annat håll, så jag kommer att kunna vara hos honom runt kvart i fem, om jag inte kör fel förstås och det säger alla att det är fullkomligt omöjligt men jag vet ju hur bra jag är på att hitta, alltså inte alls. Tack gode gud för GPS-navigation.
Trots att klockan nu bara är 10:20 känner jag av nerverna. Tänk jag begriper inte detta, varför blir jag så oerhört stressad inför en dejt med Honom?
I fredags skulle vi har fikat men vid lunchtid ringde han och sa att han måste göra det och det och det måste bli klart idag så… fika hanns inte med men han kom, iklädd arbetskläder, till mitt jobb strax efter lunch. Vi kramades, pratade lite och ja, en och annan puss också, och sen åkte han tillbaka till jobbet. Han åkte alltså ungefär 3,5 mil för att träffa mig i 20 minuter… Jag tycker förstås att det är ett bra tecken :-)
Vi pratade i telefon en stund i söndags morse och så igen i måndags kväll då vi bestämde att vi ska ses ikväll. Nog för att fika och prata är najs men det blir så kort och jag måste hela tiden kolla klockan för att inte missa bussen så jag föreslog att jag kommer till honom och sover över. Han tyckte som tur är att det är en bra ide så idag efter jobbet går färden åt ett annat håll än hemåt. Det ska bli intressant att se hur han bor, se honom i hans naturliga miljö, så att säga…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar