Torsdag, snart helg

Nu är det torsdag och klockan är kvart i 9 på morgonen… Jag sitter på jobbet och pysslar med mitt samtidigt som jag lyssnar på favoriter på Spotify. Faktiskt ganska mysigt, särskilt för att vara på jobbet. Jobbet ja, det enda som inte är bra med det här jobbet är att jag har gott om tid och ja, jag har varit stressad på alla jobb jag haft som sekreterare. Alla kollegor överallt har ALLTID för mycket att göra vilket gör att det känns lite konstigt att inte ha nog att göra. Samtidigt kanske det är bra att ha ett annat tempo en period…

I morse var det kallt, jag fick skrapa rutorna på bilen, men det är väl bara att förvänta, det är ju mitten av oktober. Jag börjar fundera på hur jag ska klara vintern utan att frysa men har inte riktigt kommit på nån bra lösning än… Där finns förstås ekonomiska aspekter också, vinterdäck till exempel är inte gratis och sonen behöver vinterjacka och vinterskor (osäker på vart dom från förra året befinner sig).

Annars är livet riktigt bra just nu, även om det finns orosmoment, de flesta ekonomiska men även några andra. Just nu är det väl de ekonomiska som tränger undan alla andra men det kommer att lösa sig, det är jag övertygad om.

Den nya mannen upptar mycket av mina tankar just nu… Gulligare man får man ju leta efter *LER* Efter att vi setts för två veckor sedan föreslog jag att vi skulle ses den här helgen men han skulle jobba så det gick inte. Vi har fikat efter jobbet två gånger, det är trots allt lite för långt mellan våra bostäder för att det ska vara helt enkelt att ses på kvällarna varför fika på café i Eksjö fått duga. Jag kan ju bara tala för mig själv men behovet av att träffa honom igen har tilltagit kraftigt efter varje dejt.

På vår senaste träff meddelade han att han lyckats byta bort jobbet kommande helg och kunde det inte vara trevligt att åka bort nånstans… Jag blev helt ställd, givetvis vill jag träffa honom och det sa jag förstås men jag påpekade att jag är jättenöjd med att vara hemma hos honom. Han tyckte dock att det är trevligare med hotell, i Linköping eller Kalmar. Ja, Linköping var länge sedan svarade jag och på den vägen är det. Han har ordnat nåt, jag har bett att inte få veta, jag bara lutar mig tillbaka och litar på honom (svårt för mig).