Torsdag

Idag är det lite jobbigt att dejta… Gårdagens dejt gick bra, förstås. Cafét var inte mysigare än de andra och kaffet smakade kaffe, precis som på de andra ställena. Mycket folk också så det blev lite svårt att prata helt fritt. Det blir nog café ett eller två igen i morgon. Ja, vi ska fika igen i morgon och det är ju bra men det är ju för att vi inte kan ses i helgen…

Alltid när jag är med denna man känns allt hur bra som helst men ibland dyker tvivlen upp, när han inte är på samma plats som jag då alltså… Jag vet ju att jag inte ser igenom folk, det har jag ju fått lära mig den hårda vägen. Och jag vet också att jag fortfarande envisas med att, nästan alltid, tro det bästa om folk, även om jag har mina negativa stunder då jag tror det värsta om folk. Som jag sa igår så har det ännu inte dykt upp något med denna man som jag inte gillar och det är fortfarande sant, efter ytterligare två timmars konversation igår.

För sex och ett halvt år sedan dejtade jag exet. Då trodde jag förstås att jag äntligen träffat mannen i mitt liv och att det var för alltid. Jag kände mig halv när vi inte var på samma plats och jag flög på rosa moln ganska länge. When your hearts on fire, smoke gets in your eyes… Jag såg inte igenom honom, inte på fyra år, trots depression, ångest och allt annat trassel. Har jag rök i ögonen denna gång också? För det känns ungefär likadant… Allt är underbart när vi är tillsammans och hela jag skriker efter honom när vi inte är tillsammans.

Då, när jag dejtade exet, skrev jag att jag tyckt att Tom Cruise och Niklas Wahlgren var fåniga som hoppade i soffan av kärlek (notera att både Toms och Niklas’ förhållande spruckit sedan dess) men att jag då förstod hur dom kände och att jag själv ville göra likadant. Det vill jag nu också, jag vill ropa till omvärlden att jag träffat en ny man och jag vill visa oss för världen. Jag hindrar mig själv av flera olika skäl, det främsta skälet är att vi inte diskuterat våra känslor för varandra så jag vet inte hur han faktiskt känner…