Det är tisdag förmiddag och jag fryser, jag frös igår och jag fryser precis lika mycket idag. Jag gillar verkligen inte att frysa men … vad gör man? Det har äntligen blivit vinter, alltså snö och kallt, vilket inte borde vara så konstigt eftersom det är slutet av december men jag fryser… Jag har drömt om pälskappor i natt… Varma, goa, tunga, second-hand-pälsar… Undrar om det går att få tag i nån..? Jag har försökt förut, i Göteborg, men lyckades inte där, sannolikt eftersom jag då drog en större storlek. Nuförtiden är jag mer normal så kanske går det att få tag i en… Då skulle jag i alla fall inte behöva frysa utomhus. Inne på jobbet fryser jag ju nu, och igår, och rätt många andra dagar men just nu skyller jag det på att värmesystemet här på sjukhuset inte hunnit förstå att det är kallt ute…

För att knyta åter till mitt inlägg igår så blev jag glad igår kväll, när jag tog upp min telefon för att kolla facebook lite snabbt  i en reklampaus och den ringde precis då. Det var Han förstås och vi pratade faktiskt längre än vi brukat göra, hela 33 minuter och 19 sekunder. Han lät mer som sig själv igen och mina förhoppningar inför framtiden har fått nytt liv...

Måndag, 28 december…

Jag har aldrig särskilt höga förväntningar på julen som trevlig högtid… Detta år sa jag till sonen redan i oktober att om han ville fira jul fick han snällt åka till farmor och farfar, eftersom jag tänkte vägra. Jag har inte pyntat, inte städat ens, inga ljusstakar i fönstren och precis samma gardiner som jag satte upp i somras, när jag flyttade in. När kören började öva adventssånger ville jag inte men sjöng ändå och när första advent väl kom så var det ju trevligt och jag tänkte att kanske kan det kännas lite bra till jul i alla fall… Julen närmade sig och mamma bjöd till kalas på juldagen, hennes man fyllde 60 år. Det måste man ju gå på men jag tänkte verkligen 60-årskalas och inte jul. Den andra kören började öva julsånger och julradio.se fick faktiskt vara med på ett hörn de sista två veckorna innan jul. Stämningen började ändå puttra lite. Pappa bjöd till julkalas på annandagen och jag tänkte då att jag kommer visst inte undan så för all del. Jag bjöd med mannen i mitt liv både till mamma och till pappa och fick väldigt svävande svar, ända tills bara ett par dagar innan då han sa att jo, Han kommer.

Jag skjutsade sonen till farmor och farfar den 23:e och såg fram emot en kväll i stillhet innan jag på julaftonens morgon tog tag i den eftersatta städningen av mitt hem. Jag städade och städade och plockade och gick ut med soporna flera gånger. Till slut var allt i ordning och rent, utom sonen rum som han får städa själv, men dit stängde jag bara dörren. Efter ett bad sjönk jag ner i soffan och zappade runt bland just inget. Mannen i mitt liv skulle ringa när han var klar med firandet hos sin mamma och jag väntade och väntade, Han hade sagt att det nog inte skulle ta så lång tid men tiden gick och gick. Strax efter klockan 20 ringer Han då till slut och börjar med att Han inte är på topp och Han kommer nog inte ikväll. Sannolikt hör Han faktiskt hur besviken jag blir så en stund senare säger Han att jo, Han ska bara duscha så kommer Han.

Således ringer det på min dörr strax efter 21 och där står Han, äntligen. Han känns dock lite avvaktande men jag tänker att Han är orolig för att träffa min släkt, vilket jag absolut förstår. Vi tittar på Tomten är far till alla barnen och går sedan och lägger oss. Somnar och sover, vaknar och kliver upp utan närmare kontakt än ligga på armen en stund… Känns lite konstigt men jag tänker den där oron inför familjen igen.

Precis när jag är på väg till köket för att hälla upp kaffe kramar Han om mig bakifrån och säger att Han måste berätta nåt. Han börjar med att han tycker väldigt mycket om mig och då svarar jag ”vilken tur”, Han fortsätter dock med att Han måste backa lite eftersom Han har en ny situation att förhålla sig till. Han har en äldre bror som är förlamad från bröstvårtorna och ner efter en trafikolycka för fem år sedan. Dagarna innan jul meddelade dom att brodern och hans fru ska skilja sig och att frun i fråga dricker för mycket. Brodern klarar sig förstås inte själv och Mannen i mitt liv tror förstås att Han kommer att få hjälpa brodern mycket mer än tidigare. Han säger att Han måste få vara ensam ett tag och landa i det nya, Han brukar dra sig undan och vara själv när det blir för mycket, säger Han.

Jag blir förstås helt ställd och häller upp kaffe och så sätter vi oss i soffan igen, jag kryper in så nära jag kan och funderar på vad jag ska säga… Jag kommer inte på så mycket bra direkt så jag säger just det, ”jag vet inte vad jag ska säga nu”. En stund senare poppar en tanke upp i mig och jag säger försiktigt ”Jag tenderar att rusa på för fort ibland…” Han kontrar då med ”det är inte du, det är jag” varpå jag kommenterar ”det är ju en klassiker” och Han svarar ”jomen denna gång är det ju sant”. Vi dricker kaffe i tysthet en stund och efter en stund börjar Han prata om sin bror och allt det igen och jobbet och mycket där och bla bla bla. Jag påpekar försynt att om Han har det jobbigt vill jag finnas där och stötta Honom. Jag berättar kort om då för några år sedan när jag var deprimerad och hade ångest och hur jag nog inte kommit igenom det utan det stöd jag då fick från exet och hans ex, läkemedel och en samtalsterapeut. Jag är osäker på om Han riktigt förstod mig men snart satt vi där båda och två och kämpade mot tårarna. Jag sa ”minns du vad du sa till mig när jag protesterade mot att du skulle köpa vinterdäck till mig?”, han mindes inte det så jag fick snällt påminna honom om det, dels vad jag sagt, att jag var van vid att klara mig själv, och hans svar, som etsat sig fast i mitt sinne ”jomen den här gången behöver du inte det” och jag hoppas verkligen att han förstod vad jag menade… Han drack dock upp sitt kaffe och åkte hem.

Han ringde på kvällen, när han satt i bilen, och vi pratade en kort stund. Han sa att han skulle ringa igen dagen efter vilket Han gjorde, också en kortis. Igår kväll skulle Han också ringt men det samtalet uteblev… Självklart är jag nu orolig för att Han ska backa undan för långt, avsluta vår relation helt enkelt, även om jag inte riktigt tror att det går så långt. Han har varit väldigt kärleksfull och omtänksam hela tiden och jag har verkligen känt mig uppskattad och jag har försökt att inte rusa på för fort men man vet ju inte… Jag hoppas förstås att han ringer i kväll och inte bara en snabbis då utan dom vanliga 25 minuterna…

Idag är det torsdag och klockan är inte ens åtta på morgonen… Jag sov hos Honom inatt, som vanligt, och det är alltså bara knappt två timmar sedan Han höll mig i sina armar men jag vill bara tillbaka dit. Han jobbade sent igår, kom inte hem förrän klockan var närmare 21 så vi kröp ner i sängen ganska snart eftersom vi båda var trötta, som vanligt vid den tiden. Själv kom jag till Hans lägenhet vid 17-tiden redan och avnjöt en kopp kaffe tillsammans med en tallrik full med kamben i soffan framför TV:n där jag sedan stannade. Jag såg lite allt möjligt och läste en bok samtidigt, något som jag inte gjort på länge. Jag var helt själv, det var tyst och lugnt och jag njöt verkligen för fulla muggar, trots att Han saknades. När Han väl dök upp såg jag ett program om julbak med kändisbagare så Han satte sig hos mig i soffan en stund men vi insåg snart att vi båda var för trötta varför vi kröp ner i sängen och slötittade på Pretty Woman tills våra vandrande händer distraherade oss och vi försjönk i vår lust.

I vanlig ordning somnade jag på hans arm för att senare flytta mig och jag sov, och drömde riktigt gott men vaknade, som vanligt, synnerligen tidigt och var tvungen att gå upp och kissa. Jag måste nog sluta dricka kaffe på kvällen, det gör jag bara hos Honom, aldrig hemma. Hur som helst försökte jag verkligen smyga men badrumsdörren knarrar och där är nån fläck på golvet som låter när man kliver på den så självklart vaknade Han. Vi trasslade ihop oss igen och jag somnade igen, drömde mer och vaknade inte igen förrän hans alarm ringde vid halv-sex-tiden. Han låg kvar och drog sig en stund och det var tydligt att Han inte alls ville kliva upp vilket Han påpekade efter en stund. Han gjorde mig uppmärksam på en av anledningarna och då kunde vi ju inte annat än att göra något åt det. Mitt alarm gör sig påmint klockan 06 och det var lite mitt i men, ja, vad gör man? Stänger av och njuter färdig förstås.

Han fick förstås bråttom iväg sen eftersom han inte klivit upp när han tänkt sig men även om just denna övernattning inte innebar så mycket goda samtal och tid tillsammans som andra onsdagar var det nåt, bättre än inget, förstås. Vi ses igen i morgon kväll, hotellövernattning i Jönköping då jag ska dit på julbord med jobbet och inte alls har lust att åka 12 mil hem efteråt. Hans förslag att sova över men jag som betalar denna gång. Jag ser verkligen fram emot det, både att träffa alla som jobbar i Jönköping och själva festen men i synnerhet just hotellnatten med mannen jag älskar… 

I dag är det fredag! Jag har sovit som en sten inatt, som tur är. Eller tur, jag tog två sömntabletter så tur hade inte med saken att göra. Jag var så trött igår, hela dagen, att jag knappt kunde tänka och kroppen ville liksom inte alls röra sig. Jag tillbringade föregående natt hos Honom och då jag sovit gott utan tablett två nätter innan trodde jag förstås att det skulle gå en tredje men icke sa nicke, jag låg och snurrade hela natten, kändes det som i alla fall. Givetvis vaknade vi tidigt, som vanligt, och … umgicks en stund innan vi klev upp.

Onsdagseftermiddagen förflöt på ett bra sätt, jag lämnade jobbet lite tidigare då jag skulle vara i Aneby klockan 16 för att byta däck, igen. Detta gick helt utan problem och jag och däckmannen hade en trevlig pratstund medan hans hantlangare skötte arbetet. När det var klart åkte jag till Konsum och handlade lite och sen åkte jag till Honom. Han skulle jobba lite längre än vanligt och sedan klippa sig så jag visste att jag skulle vara ensam ett par timmar.

Eftersom det är så varmt i hans lägenhet fick jag ju börja med att klä av mig ett par lager och då noterade jag att huvudgaveln till den nya sängen inte kommit på plats än varför jag ordnade detta. Jag gick in i badrummet och irriterade mig, igen, på att handtaget satt löst så jag fixade det och sen ut i köket för att börja med maten. Där har inte lampan i köksfläkten lyst på länge varför jag bytte lampan där och sen skar jag mig det första jag gjorde när jag satte kniven i vitkålshuvudet. Som tur är vet jag vart Han har plåstren, det är inte första gången Hans knivar attackerar mig, så det var ju bara att plåstra om och sen fortsätta.

Eftersom jag var helt ensam satte jag igång spellistan med altstämmorna till ena kören jag är med i och så sjöng jag för full hals medan jag strimlade vitkål, lök och purjolök. När allt åkt ner i grytan med en massa smör, muskotnöt, salt, peppar och ingefära satte jag mig vid mina korsord och så växlade jag mellan spisen och korsorden, sjungande för full hals, tills Han kom hem, tidigare än utlovat eftersom Hans frissa ställt in.  Jag upplyste Honom om att kniven attackerat igen och sa att det måste vara för att Han har knivar för vänsterhänta men detta förnekade han bestämt.

Vi drack kaffe i soffan när han duschat och så satt vi och pratade en lång stund. Klockan rusade på och vid halv åtta gjorde vi (Han) färdigt maten och så satte vi oss och åt och då började sändningen från handbolls VM för damer varför vi såg på den. Jag är oerhört förtjust i handboll och kan mycket och många spelare så diskussionen gick hög emellanåt. När vi väl ätit klart och själva matchen kommit igång kom tröttheten snart smygande och när Han märkte att jag nästan sov mot hans axel föreslog han att vi såg färdigt på den andra TV:n, i sovrummet. Jag kunde ju inte säga att jag inte var trött så så blev det.

När första halvlek var över trasslade jag in mig i Honom och slumrade till. En kvart in i andra halvlek vaknade han till och undrade om jag skulle se mer och nej, det kändes onödigt då det bara var en kvart kvar och Sverige ledde med 15 poäng så vi stängde av TV:n och somnade. Jag vaknade en stund senare och flyttade mig till andra halvan av sängen där jag sedan låg och snurrade länge innan jag slumrade och vaknade om vartannat. Så småningom somnade jag nog en aning mer än slummer men jag vaknade jättetidigt och började snurra igen. Jag vet inte om jag råkade väcka Honom men snart sträckte han sig efter mig och jag kröp intill och lyckades slumra till igen. Något senare vaknade jag av vandrande händer och snart var jag vaken men hade absolut inget emot det…

Den förlamande tröttheten kom över mig vid tiotiden igår och framåt eftermiddagen ringde jag sonen och ställde in hans träning. Pappa brukar ju köra honom men just igår skulle han på julbord så jag hade åtagit mig att köra trots att det skulle ha blivit rejält sent, träningen börjar 20 och håller på i en och en halv timma och så lite restid på det så hade vi inte varit hemma förrän vid 22 och det kände jag att jag inte skulle orka. Jag passade på att svänga förbi hos min favoritbilhandlare och hittade där ett passande objekt som jag ska provköra i eftermiddag...

Jösses, måndag, klockan är halv två och jag är trött… Sovit riktigt illa i natt men jag sov å andra sidan gott, och länge, de två föregående nätterna… Det kanske jämnar ut sig i slutändan men just nu känns det i kroppen att nattvilan inte varit tillräcklig.

Även denna helg har förflutit utan Honom då Han har jobbat. Jag har just inte gjort så mycket, förutom tvätta, diska och sånt förstås. Typiskt vore förstås om Han kan träffas nästa helg när jag ska sjunga i kyrkan med kören, men vi får väl ta en dag i taget fortsättningsvis också.. Julen står för dörren och det verkar som om jag inte kommer undan i år, jag måste tydligt fira jul, både hos mamma och hos pappa. Min förhoppning är förstås att Han följer med mig, och kanske att jag får följa med Honom till hans släktingar. Han blev rejält förvånad när jag började prata om att mamma ringt och bjudit till jul och sedan frågade hur hans planer för julen såg ut, tyvärr så verkade det inte riktigt som om Han räknat med att vi skulle ses under julen…

Nu har klockan rusat vidare till halv fyra och tröttheten sitter i, trots kaffe och konversation för en stund sedan… Mörkret sänker sig utanför och jösses vad jag mest bara vill åka hem och krypa ner i sängen men nej, sonen har handbollsträning och pappa, alltså min pappa, som brukar köra åt båda hållen kan inte hämta idag så jag måste iväg till Hultsfred och hämta sonen så då tänkte jag slå två flugor på en smäll och gå en LÅÅÅNG promenad på löpbandet på gymmet där. Just nu är inte motivationen på topp men tänker jag en stund till på den där klänningen jag tänkte ha på julfesten med jobbet om elva dagar kanske jag känner motivationen rinna till…

Ja, torsdag förmiddag igen. Idag är jag pigg och känner mig faktiskt relativt utvilad. 

Igår eftermiddag när jag anlände till Honom vände vi i princip i dörren och åkte till den lokala möbelhandlaren. Han beställde en ny säng och en ny soffa för snart två månader sedan och nu äntligen ringde dom i måndags och sa att grejerna kommit hem. Det var en liten möbelaffär men dom har fina saker… Vi tittade runt lite och han betalade det han beställt och sen åkte vi hem till Honom och väntade på leveransen. Efter mycket bärande och ihopmonterande (män bar och monterade, jag tittade på) kunde vi äntligen ta en kopp kaffe i den nya soffan för att sedan bädda iordning sängen. Det blev riktigt bra, nya täcken, kuddar, lakan och örngott i den sprillans nya sängen.

Båda undrade vi om den var bekväm att sova i men vi lagade middag (han lagade mat, jag löste korsord) istället och i vanligt ordning åt vi den i soffan framför TV:n. Högre soffa innebär en obekväm ätställning och bordet passar ändå inte med den nya soffan så jo, han höll nog med om att det kanske är lika bra att köpa ett nytt soffbord också… Skön soffa, det gick utmärkt att sitta nära med armen om axeln och nästan somna i den också ;-) 

Vi gick förstås och lade oss ganska snart och då upptäckte han ju att den nya sängen är högre än den gamla vilket innebär att det var väldigt svårt att se TV:n därinne… Han sa till sig själv att han skulle kontakta radiohandlaren och be denne komma och montera upp TV:n på väggen… Jag kallade det butterfly effect men på svenska kallas det nog för dominoeffekt, vilket är vad det blir i dessa fall… Sängen var i alla fall skön och min nya app sa att jag sovit 102 % av mitt mål, åtta timmar, det stämmer nog inte riktigt då jag har tydliga minnen av att jag varit vaken och varit för varm i det nya täcket men sovit har jag gjort och jag är inte utmattad av sömnlöshet idag, vilket jag varit två dagar i rad tidigare