Idag är det torsdag, förmiddag just nu. Jag är riktigt less på det mesta just nu. Sonen är otacksam. Jag låter honom åka själv till Gran Canaria för att vara med sin flickvän v. 6. Ja, trots att han har sportlov v. 8! Jag har ordnat ledigt från skolan och bokat resan åt honom. Han har betalat själv. Jag hittade ett billigare alternativ än det han hittat själv och från en flygplats mycket närmre hemma och så blir han sur för att jag bokat söndag till söndag, trots det oerhört rimliga priset. Ok, fine, jag försöker boka om men sa till honom att det kanske inte alls går och jag kan inte köra dig till Skavsta på fredagen så han får själv ordna annan skjuts, vilket han gjorde, snälla morfar ställer upp. Jag lyckas boka om OCH få tillbaka en rejäl ombokningsavgift på drygt 500 kronor och talar om detta för honom. Vad säger han då? ”Går det inget senare flyg hem” Nej, snälla barn, det är inte buss, det är flyg och flyg som tar drygt 5 timmar brukar bara gå en gång om dagen. Jag skällde på honom och sa att nu är det så här och jag bokar INTE om en gång till! Punkt! Var lite jävla tacksam.

Ja, och så är det den där Mannen… Jag blir inte klok på honom… Han ringer och vi pratar om allt möjligt, vi pratar varje dag, ganska länge utan problem. I tisdags när vi pratade på kvällen sa han att jo, på onsdagen skulle han lämna bilen på service och sen efter jobbet skulle han bara hem och vända så skulle han åka till polisen. Jag blev helt kall inombords, polisen? En hel massa hemska tankar susade i huvudet men han fortsatte med att han upptäckt att hans pass gått ut och han skulle skaffa ett nytt, hos polisen i Eksjö. Sen frågade han hur jag skulle göra… Jag svarade att jag inte visste och han fortsatte med att han skulle ju ändå till Eksjö så han kunde ju plocka upp mig. Ytterligare lättad tyckte jag förstås att det var en bra idé.

Lättad för att han, som jag nämnt tidigare, verkar distansera sig lite från mig och jag var inte alls säker på att jag skulle kunna sova över som vanligt. Ovan yttrande visade mig dock att han räknat med att jag skulle komma. Så, onsdag eftermiddag och han plockar upp mig vid jobbet för vidare färd till polisen där han blir fotograferad och får lämna fingeravtryck och så vidare till det där passet. Sen åker vi till Lidl och handlar innan vi åker hem till honom. I vanlig ordning börjar jag med att klä av mig ett par lager, han har så varmt och skönt i sin lägenhet. Sen sitter vi i soffan och tittar på nåt fånigt tills jag blir hungrig. Vi fixar käk och äter och sen börjar handbollen. Sverige mot Spanien i EM.  I halvlek gör jag mig klar för sängen och han gör det också och sen ligger vi i sängen och kollar andra halvlek. Stor besvikelse på slutet när Sverige förlorar med två bollar.

Vi somnar nära men det blir snart för varmt och jag flyttar mig. I vanlig ordning vaknar vi båda tidigt och efter en stund kryper jag intill, utan inbjudan denna gång men han svepte sina armar om mig och jag slumrade till, precis som han. Jättemysigt förstås men jag hade hellre haft sex. Sannolikt måste jag lära mig initiera detta oftare… Ja, snart ringde larmen och det var dags att kliva upp. Han först in i duschen, som vanligt, och sen precis när jag stänger av duschen är han påklädd och klar och får en puss hej då. Som vanligt.

Nu, fem timmar senare, sitter jag här och tvivlar på hela vår relation. Vill han verkligen ha en seriös relation med mig? Han tog inte i mig en enda gång på eget initiativ. Jag kramade honom och han fick ett par pussar och jo, han kramade tillbaka men… jag vill mer, jag vill tillbaka till sån han var i början då han tog min hand i soffan/bilen och han kramade mig och vi kysstes, han kysste mig i nacken så jag blev alldeles knäsvag och han initierade sex, ofta.

Just nu vill jag mest bara slå med händerna över öronen, blunda och skrika för att sedan krypa ihop i ett varmt hörn, hålla om knäna och sitta och vagga fram och tillbaka. Just nu är det bara för mycket. Ångesten river i bröstet och tårarna bränner i ögonen men jag är ju på jobbet. Jag sitter och försöker hålla åtta bollar i luften samtidigt och idag känns det jobbigt. Det brukar gå bra annars men idag är bollarna mycket tyngre än vanligt. En arbetskamrat har kräksjuka och har varit hemma hela veckan vilket lett till ommöbleringar i schemat samtidigt som vi har fått ett massivt inflöde av remisser på patienter som vårdas inneliggande och således måste prioriteras. Detta har varit besvärligt denna vecka, minst sagt.

Ovanpå detta staplar vi också en tjatig son och en pojkvän som beter sig annorlunda… Vi pratar varje dag och jag hör mjukheten i hans röst varje gång han hör att det är jag som ringer men ibland är han kort i tonen och det blir korta samtal medans andra dagar är han mer som vanligt och vi pratar om just ingenting i 25 minuter. Den största skillnaden är när vi faktiskt ses… Han söker inte fysisk kontakt på samma sätt längre, innan jul så kramades vi mer, på initiativ från oss båda, han kom och pussade mig i nacken när jag stod vid diskbänken och han ville hålla handen, i soffan, bilen och på stan. Han initierade också sex oftare och det har jag bara avstyrt en enda gång och då för att det var olämplig vecka just då.

Igår sa jag till mig själv att jag ska inte ta initiativet till att hålla handen, som jag gjorde under helgen när han var hos mig. Detta ledde till att vi satt bredvid varandra i soffan en dryg timma utan kroppskontakt alls. Jag blev lite rastlös så jag gick och diskade och när jag kom tillbaka, då tog hand min hand. När jag sedan började gäspa gick vi och lade oss och såg färdigt på uttagningarna till Sveriges Mästerkock. Jag gosade intill mig en stund men kände rätt snart att jag var ivägen så jag flyttade mig och då tvärsomnade han.

I vanligt ordning vaknade jag tidigt och var kissnödig men denna gång lät jag bli att gå upp. Jag hörde att han också var vaken och lät honom förstå att jag verkligen var vaken och då sträckte han sig faktiskt efter mig och vi låg nära en stund innan det var dags att kliva upp men det blev inte mer än så.

Trasslet på jobbet har fortsatt idag, det kom flera inneligganderemisser och jag kan inte boka in dom. Arbetsglädjen lyser med sin frånvaro. Jag fryser och är tät i näsan, mer eller mindre konstant. Jag vet dessutom inte riktigt vad jag åt till lunch, jo, alltså, jag åt grönpepparbiffar med champinjonsås och broccoli men jag har inte lagat det själv så jag vet inte hur mycket kolhydrater jag fått i mig…

Jag avskyr tisdagar, rent generellt. Denna tisdag är inte värre än andra, än så länge i alla fall men klockan är inte elva än så det hinner den ju bli än. Ja, jag vet att jag är negativ nu men jag avskyr verkligen tisdagar. Sängen var SÅ skön i morse och jag var synnerligen svår att väcka. Jag har två alarm i min klockradio, ett alarm i mobilen och så ytterligare ett alarm i mitt aktivitetsarmband. Jag vet alltså att jag har svårt att komma ur sängen på morgnarna. Jag är dessutom helt ur synk med mig själv nu… Jag har slarvat med maten och ätit för mycket kolhydrater en längre period nu och blä, det märks på alla möjliga sätt, bland annat en ökad känslomässighet… Inte så att jag blir arg, jag blir snarare lessen och gråter för allt möjligt. Jag tycker inte om det för det är inte sån jag är i vanliga fall. Jag borde börja träna igen, det var nu alltför längesedan som kroppen fick sig en rejäl genomkörare men usch vad det är svårt att få kroppen att samarbeta nu… Jag är tät i näsan hela tiden och inget jag gör verkar hjälpa, utom Nezeril/Nasin då men det kan man ju inte ta hela tiden. Och så fryser jag… På jobbet mer eller mindre konstant och hemma ja, där är det inte fullt lika illa men det är inte varmt.

Igår kväll pratade jag med Honom, två gånger faktiskt eftersom han hellre ville se ett TV-program när jag ringde och bad att få ringa upp… Hmmm… Inte blev jag jätteglad men visst, för all del. Jag lät det ringa flera signaler innan jag svarade när han ringde sen och nej, det blev inget långt samtal eftersom jag redan gått och lagt mig. Jag gillar verkligen inte att jag inte vet vart jag har honom… Vill han eller vill han inte? Eller kanske bättre fråga, VAD vill han? Jag vill gifta mig och leva lyckligt resten av livet

”Det är måndag morgon och mitt huvud känns så tungt” och jo, kroppen är seg också. Det susar i öronen och ögonen svider emellanåt. Min tinnitus har varit värre senaste tiden… Det sägs att det enda man kan göra mot tinnitus är att sluta stressa men hur lätt är det?! Inte för att jag stressar särskilt mycket nuförtiden men jag har haft mycket att göra, särskilt innan jul. Under jul, nyår och trettonhelgerna har jag dock verkligen slappat och gjort så lite som  möjligt, med undantag av själva julafton då jag städade som en dåre för att Han skulle komma. Han har sedan varit hos mig flera gånger efter det men då har jag medvetet inte städat eftersom jag inte vill att han ska få intrycket att det alltid är städat och finfint hemma hos mig.

Min plan från början gick ut på fira jul med Honom, hos min mamma på juldagen och så hos pappa på annandagen, eventuellt med Hans familj på själva julafton… Därefter ospecificerat nyårsfirande tillsammans och så hade jag tänkt mer eller mindre bosätta mig hos honom den veckan sonen var i Göteborg, alltså förra veckan. Allt detta fallerade då han på juldagen backade, se tidigare inlägg. Han kom till mig på Nyårsafton och vi var ute och åt, på det enda ställe som var öppet. Inget vidare middag men vi slapp i alla fall laga den själva. När vi ätit åkte vi hem och såg på TV resten av kvällen. Kröp i säng så fort fyrverkerierna hade avstannat vid halvettiden på natten. Han åkte hem ganska tidigt på förmiddagen och på eftermiddagen åkte sonen och jag till Göteborg.

Jag hade tänkt övernatta hos en väninna men hon blev förstås sjuk varför jag mer eller mindre blev tvungen att övernatta hos exet och så erbjöd jag mig att ta hand om småtjejerna medans han jobbade några timmar på lördagen. Så, jag och tjejerna åkte till Kvibergs marknad, ett ställe jag verkligen saknat. Där var kallt, i vanlig ordning, och jag gjorde inga som helst fynd denna gång. Därefter tog jag med tjejerna till Frölunda Torg, ett annat ställe jag saknar med jämna mellanrum. Inte riktigt samma förnöjsamma upplevelse att strosa runt på torget med en 4-åring och en 7-åring som bråkar hela tiden och pillar på ALLT. Jag fick köpt en sladd jag behövde på Kjell & Company och sen ville deras far ha skjuts hem från jobbet så då ställde jag upp på det också. När jag lämnat av alla i mitt förra hem och plockat ihop mina grejer åkte jag hem igen. Min plan här var att åka till Honom och vistas där tills igår men Han ringde när jag precis lämnade Göteborg och han skulle på sportbar med vänner för att se på juniorhockey på kvällen och det skulle nog bli sent så… Ja, hemresan gick bra, fast jag grät i princip oavbrutet hela vägen. Dels för att småtjejerna klängt på mig när jag sa hej då och inte ville att jag skulle åka och dels för att Han inte ville ses. Allt detta förvärrat av att jag ätit kolhydrater, sömnbrist och en jobbig situation med exet, han verkar inte förstå att jag verkligen gått vidare och att min nya relation faktiskt är på allvar.

Ja, jag åkte hem i alla fall och där blev jag… Hemma, ensam. Jag var och såg den nya Star Wars-filmen en kväll. Ensam, vilket faktiskt inte var så dumt. Jag kunde ju skratta och kommentera och vara lite fånig precis som om jag sett den hemma i soffan. Eventuellt störde jag ungdomarna som också var på bio men det struntade jag högaktningsfullt i. Jag var fullt beredd att åka till honom på trettondagen men han ville komma till mig så då packade jag faktiskt upp väskan jag packat tre dagar tidigare och var iväg och köpte en kudde till då sonen snott med sig alla kuddar till Göteborg. Jag svängde förbi på Ica och handlade mat och så pysslade jag hemma i lugn och ro. Han hade trott att han skulle vara hos mig vid 17-tiden men klockan gick och han hörde inte av sig varför jag skickade ett mess vid 17 och undrade hur han låg till rent tidsmässigt. Han skulle bara duscha och sen var han på väg. Jag lyckades tajma maten så den var klar precis innan han kom och vi åt ryggbiff med broccoli och gräddsås. Gott. Sen hade jag helt enväldigt bokat biljetter till En man son heter Ove så vi gick på bio, igen. Trevlig film.

Väl hemma igen blev det snart läggdags och äntligen hade vi sex igen, likaså morgonen efter. Han var precis som förr och vi satt i soffan framför TV:n större delen av dagen. En kort promenad i bitande kyla mitt på dagen då vi också köpte grillade revben som vi sedan åt till lunch innan han gav sig iväg hemåt. Han lyckades glömma sina nycklar hos mig så han återkom snart, om än bara för att hämta nycklarna och få en puss till. På kvällen blev jag rastlös och rotade runt hemma och hittade lite tyger i en gammal koffert. Jag sydde en kort kjol i svart kritstrecksrandigt stretchtyg och så började en klänning ta form i hjärnan… Jag försökte verkligen att lägga mig tidigt men inte kunde jag sova. Man ska inte vara ledig från jobbet, det är ju det jag säger, lika bra att jobba alltid för då är livet som vanligt hela tiden. Jaja, torsdag kväll hade jag först tänkt träna men nej, jag åkte hem med den där klänningen i tanken. Det blev just inget gjort alls, förutom att jag stannade till hos nyckelmannen på vägen hem och fick gjort tre nycklar till, något jag tänkt göra i flera månader. Därefter blev jag liggande i soffan, helt utmattad. Han ringde och efter ett långt samtal om ditten och datten bestämdes att han skulle komma till mig över helgen, eftersom det inte finns nåt att göra i Aneby… Inte för att det finns så mycket mer att göra i Vimmerby men så länge vi träffas spelar platsen mindre roll.

Fredag kväll och jag lagar mat igen, väldigt vältajmat även denna gång. Fläskkotlett med brysselkål och gräddsås. Brysselkål är oväntat gott varje gång. Efter maten sjönk vi bara djupare ner i soffan, båda fredagströtta. Återigen tyckte jag att han drog sig undan en aning och kvällen, natten och morgonen förflöt utan särskilt mycket närkontakt, förutom hålla handen och ligga på armen. På lördag förmiddagen ville jag … ha närkontakt men då ville han komma iväg, till Västervik, för en utflykt. Så vi åkte till Västervik och gick runt i kylan. Vi åt lunch med utsikt över fiskehamnen vilket nog är fantastiskt på sommaren men inte fullt lika underbart på vintern. Ganska ok mat dock. Vi åkte hemåt och svängde förbi och köpte reven för att senare äta dessa till middag, han höll med om att de är fantastiskt goda. Så under en filt i soffan resten av eftermiddagen och kvällen. Kaffe, revben och hålla handen. Till slut blev jag så trött att jag gick och lade mig, tanken var ju att han skulle komma efter ganska snart men det gjorde han inte varför jag faktiskt vaknade och gick upp och kröp ihop i soffan med honom tills filmen han såg var slut. Därefter gick vi och lade oss tillsammans, dock ingen närkontakt förrän på morgonen då jag bara inte kunde låta bli honom längre.

Halvvägs in i första koppen kaffe ringer sonen och vill bli hämtad… Lättare sagt än gjort förstås eftersom han var i Göteborg. Vi hade kommit överens om att jag skulle hämta honom vid 16 vilket innebar att jag skulle behöva åka runt halv ett/ett. Han hävdade bestämt att de redan var klara och kunde jag inte åka nu med en gång? Jo, klart jag kunde det så det var ju bara att klä på sig och åka. Det blev ju lite knort men jag hoppas att Han förstod, Han sa att det var ju bra, då kommer jag ju hem igen i rimlig tid och det hade han ju rätt i, vi var hemma igen vid kvart i sex. Tur och retur Göteborg över dan är aldrig särskilt roligt men denna gång gick det ändå väldigt bra. Vägen var bra hela vägen, ingen nederbörd och inte överdrivet mycket trafik. Dessutom går nya bilen väldigt bra…

Så nu är det måndag och jag är trött, jag skyller på den långa bilresan igår men det kan förstås även bero på den vanliga sömnbristen. Förhoppningsvis kan jag sova gott inatt…