Idag är det torsdag, förmiddag just nu. Jag är riktigt less på det mesta just nu. Sonen är otacksam. Jag låter honom åka själv till Gran Canaria för att vara med sin flickvän v. 6. Ja, trots att han har sportlov v. 8! Jag har ordnat ledigt från skolan och bokat resan åt honom. Han har betalat själv. Jag hittade ett billigare alternativ än det han hittat själv och från en flygplats mycket närmre hemma och så blir han sur för att jag bokat söndag till söndag, trots det oerhört rimliga priset. Ok, fine, jag försöker boka om men sa till honom att det kanske inte alls går och jag kan inte köra dig till Skavsta på fredagen så han får själv ordna annan skjuts, vilket han gjorde, snälla morfar ställer upp. Jag lyckas boka om OCH få tillbaka en rejäl ombokningsavgift på drygt 500 kronor och talar om detta för honom. Vad säger han då? ”Går det inget senare flyg hem” Nej, snälla barn, det är inte buss, det är flyg och flyg som tar drygt 5 timmar brukar bara gå en gång om dagen. Jag skällde på honom och sa att nu är det så här och jag bokar INTE om en gång till! Punkt! Var lite jävla tacksam.

Ja, och så är det den där Mannen… Jag blir inte klok på honom… Han ringer och vi pratar om allt möjligt, vi pratar varje dag, ganska länge utan problem. I tisdags när vi pratade på kvällen sa han att jo, på onsdagen skulle han lämna bilen på service och sen efter jobbet skulle han bara hem och vända så skulle han åka till polisen. Jag blev helt kall inombords, polisen? En hel massa hemska tankar susade i huvudet men han fortsatte med att han upptäckt att hans pass gått ut och han skulle skaffa ett nytt, hos polisen i Eksjö. Sen frågade han hur jag skulle göra… Jag svarade att jag inte visste och han fortsatte med att han skulle ju ändå till Eksjö så han kunde ju plocka upp mig. Ytterligare lättad tyckte jag förstås att det var en bra idé.

Lättad för att han, som jag nämnt tidigare, verkar distansera sig lite från mig och jag var inte alls säker på att jag skulle kunna sova över som vanligt. Ovan yttrande visade mig dock att han räknat med att jag skulle komma. Så, onsdag eftermiddag och han plockar upp mig vid jobbet för vidare färd till polisen där han blir fotograferad och får lämna fingeravtryck och så vidare till det där passet. Sen åker vi till Lidl och handlar innan vi åker hem till honom. I vanlig ordning börjar jag med att klä av mig ett par lager, han har så varmt och skönt i sin lägenhet. Sen sitter vi i soffan och tittar på nåt fånigt tills jag blir hungrig. Vi fixar käk och äter och sen börjar handbollen. Sverige mot Spanien i EM.  I halvlek gör jag mig klar för sängen och han gör det också och sen ligger vi i sängen och kollar andra halvlek. Stor besvikelse på slutet när Sverige förlorar med två bollar.

Vi somnar nära men det blir snart för varmt och jag flyttar mig. I vanlig ordning vaknar vi båda tidigt och efter en stund kryper jag intill, utan inbjudan denna gång men han svepte sina armar om mig och jag slumrade till, precis som han. Jättemysigt förstås men jag hade hellre haft sex. Sannolikt måste jag lära mig initiera detta oftare… Ja, snart ringde larmen och det var dags att kliva upp. Han först in i duschen, som vanligt, och sen precis när jag stänger av duschen är han påklädd och klar och får en puss hej då. Som vanligt.

Nu, fem timmar senare, sitter jag här och tvivlar på hela vår relation. Vill han verkligen ha en seriös relation med mig? Han tog inte i mig en enda gång på eget initiativ. Jag kramade honom och han fick ett par pussar och jo, han kramade tillbaka men… jag vill mer, jag vill tillbaka till sån han var i början då han tog min hand i soffan/bilen och han kramade mig och vi kysstes, han kysste mig i nacken så jag blev alldeles knäsvag och han initierade sex, ofta.