Jag avskyr tisdagar, rent generellt. Denna tisdag är inte värre än andra, än så länge i alla fall men klockan är inte elva än så det hinner den ju bli än. Ja, jag vet att jag är negativ nu men jag avskyr verkligen tisdagar. Sängen var SÅ skön i morse och jag var synnerligen svår att väcka. Jag har två alarm i min klockradio, ett alarm i mobilen och så ytterligare ett alarm i mitt aktivitetsarmband. Jag vet alltså att jag har svårt att komma ur sängen på morgnarna. Jag är dessutom helt ur synk med mig själv nu… Jag har slarvat med maten och ätit för mycket kolhydrater en längre period nu och blä, det märks på alla möjliga sätt, bland annat en ökad känslomässighet… Inte så att jag blir arg, jag blir snarare lessen och gråter för allt möjligt. Jag tycker inte om det för det är inte sån jag är i vanliga fall. Jag borde börja träna igen, det var nu alltför längesedan som kroppen fick sig en rejäl genomkörare men usch vad det är svårt att få kroppen att samarbeta nu… Jag är tät i näsan hela tiden och inget jag gör verkar hjälpa, utom Nezeril/Nasin då men det kan man ju inte ta hela tiden. Och så fryser jag… På jobbet mer eller mindre konstant och hemma ja, där är det inte fullt lika illa men det är inte varmt.

Igår kväll pratade jag med Honom, två gånger faktiskt eftersom han hellre ville se ett TV-program när jag ringde och bad att få ringa upp… Hmmm… Inte blev jag jätteglad men visst, för all del. Jag lät det ringa flera signaler innan jag svarade när han ringde sen och nej, det blev inget långt samtal eftersom jag redan gått och lagt mig. Jag gillar verkligen inte att jag inte vet vart jag har honom… Vill han eller vill han inte? Eller kanske bättre fråga, VAD vill han? Jag vill gifta mig och leva lyckligt resten av livet