Just nu vill jag mest bara slå med händerna över öronen, blunda och skrika för att sedan krypa ihop i ett varmt hörn, hålla om knäna och sitta och vagga fram och tillbaka. Just nu är det bara för mycket. Ångesten river i bröstet och tårarna bränner i ögonen men jag är ju på jobbet. Jag sitter och försöker hålla åtta bollar i luften samtidigt och idag känns det jobbigt. Det brukar gå bra annars men idag är bollarna mycket tyngre än vanligt. En arbetskamrat har kräksjuka och har varit hemma hela veckan vilket lett till ommöbleringar i schemat samtidigt som vi har fått ett massivt inflöde av remisser på patienter som vårdas inneliggande och således måste prioriteras. Detta har varit besvärligt denna vecka, minst sagt.

Ovanpå detta staplar vi också en tjatig son och en pojkvän som beter sig annorlunda… Vi pratar varje dag och jag hör mjukheten i hans röst varje gång han hör att det är jag som ringer men ibland är han kort i tonen och det blir korta samtal medans andra dagar är han mer som vanligt och vi pratar om just ingenting i 25 minuter. Den största skillnaden är när vi faktiskt ses… Han söker inte fysisk kontakt på samma sätt längre, innan jul så kramades vi mer, på initiativ från oss båda, han kom och pussade mig i nacken när jag stod vid diskbänken och han ville hålla handen, i soffan, bilen och på stan. Han initierade också sex oftare och det har jag bara avstyrt en enda gång och då för att det var olämplig vecka just då.

Igår sa jag till mig själv att jag ska inte ta initiativet till att hålla handen, som jag gjorde under helgen när han var hos mig. Detta ledde till att vi satt bredvid varandra i soffan en dryg timma utan kroppskontakt alls. Jag blev lite rastlös så jag gick och diskade och när jag kom tillbaka, då tog hand min hand. När jag sedan började gäspa gick vi och lade oss och såg färdigt på uttagningarna till Sveriges Mästerkock. Jag gosade intill mig en stund men kände rätt snart att jag var ivägen så jag flyttade mig och då tvärsomnade han.

I vanligt ordning vaknade jag tidigt och var kissnödig men denna gång lät jag bli att gå upp. Jag hörde att han också var vaken och lät honom förstå att jag verkligen var vaken och då sträckte han sig faktiskt efter mig och vi låg nära en stund innan det var dags att kliva upp men det blev inte mer än så.

Trasslet på jobbet har fortsatt idag, det kom flera inneligganderemisser och jag kan inte boka in dom. Arbetsglädjen lyser med sin frånvaro. Jag fryser och är tät i näsan, mer eller mindre konstant. Jag vet dessutom inte riktigt vad jag åt till lunch, jo, alltså, jag åt grönpepparbiffar med champinjonsås och broccoli men jag har inte lagat det själv så jag vet inte hur mycket kolhydrater jag fått i mig…