Ja, så är det torsdag, fortfarande förmiddag, och jag är lite låg idag också… Igår efter lunch blev jag ju vansinnigt trött och jag kom fram till att det nog var mitt blodtryck som var för lågt varför jag gick och köpte Läkerol Salmiak, jättegott och så höjer det blodtrycket så när det var dags att gå hem var jag lite piggare. Sen slumrade jag på bussen men satte fart verkligen när jag kom hem, av med kläderna, åt lite falukorv, på med kläderna igen och så iväg på motionsdans. Det är SÅ roligt, ännu roligare än buggkursen. Det varvar en snabbare och en långsammare låt och de flesta dansar varannan bugg och varannan fox. Det där med fox är intressant, det är inte som foxtrot var för 25 år sedan, det är oerhört mycket mer avancerat och jag älskar det, även om jag inte riktigt greppat alla finesser än. Alla damer roterar förstås så man får dansa med alla. Igår hade jag turen att få dansa två långsamma med samma man, lång, snygg, dansar fantastiskt bra. Jag bara kryper intill och sluter ögonen och allt bara flyter utan minsta lilla upphakning. Underbart.

Där finns en annan man som dansar fantastiskt bra, söt, välbyggd, inte lika lång. Jag buggade med honom och det gick sådär, jag kan inte riktigt alla turer än men alla är förstås hjälpsamma och försöker hjälpa en tillrätta. När det så var dags för mig att få andra dansen med honom var det en långsam och jag har ju sett hur han dansar med alla andra damer och såg fram emot att få krypa intill och bara följa med men det gick inte alls, det hakade upp sig hela tiden… Kanske för att jag sett fram emot det så mycket och spände mig. Ja, kvällen var fantastisk, precis som förra veckan och jag ser redan fram emot nästa veckas motionsdans, men ja, även buggkursen på söndag då det inte är bugg utan just fox, kanske kan jag få någon uppenbarelse om vart det gick fel. Jag brukar vara bra på att följa men det är lättare med vissa förstås.

Jag blev totalt genomsvett, det rann verkligen från hårbotten och mellan brösten, som efter en timma på gåbandet. Ja, dansen är två timmar, med bara en kort paus på mitten för vätskebalansens skull så motion är det verkligen, även om det var lite mycket damer igår så det var alltid några damer som fick stå över.

Idag får jag lida för läkerolen dock, det bubblar i magen hela tiden. Inte konstigt, det är ju stevia i och ja, allt har fördelar och nackdelar, jag har även lite huvudvärk  och är svullen om fingrarna men det är ju det salmiaken gör, håller kvar ”salt” vilket jag förmodar åsyftar natrium vilket i sin tur håller kvar mer vätska i kroppen som på det sättet höjer blodtrycket till en o-trött nivå.

Onsdag eftermiddag och vart tog min ork vägen? Den bara tvärförsvann, som om jag ätit kolhydrater och INGET annat till lunch… Jag vill lägga mig ner och sova och det känns som om jag har bomull i huvudet… Kan det vara så att jag håller på att bli sjuk? För det har jag minsann inte tid med…

Jag kan inte sluta tänka på mannen med butiken… Han finns där i bakhuvudet HELA tiden och jag har nu ångest över mitt senaste meddelande till honom, eftersom det har gått två dagar och han har läst det men inte svarat på det, inte svarat på en direkt fråga om han kan klämma in en fika nån kväll…

Tisdagsblues

Ja, idag är det tisdag igen och jag är lite låg… Jag saknar den beröring man får av någon som tycker om en, och som man tycker om. Jag har fått beröring, och mer än så, men det var inte nog, jag vill mer… Att vara med någon man tycker om ger så mycket mer, även om det bara är sitta nära i soffan och hålla handen. Jag vill mer… Jag vill ha ett förhållande, jag vill älska och bli älskad, kanske inte på heltid men i alla fall på deltid…

Det är länge sedan jag skrev nåt här och det beror sannolikt på att det varit ganska slätt senaste tiden, varken upp eller ner egentligen… Mannen med butiken är svår att få kontakt med, tyvärr. Jag var ju där en fredagseftermiddag, se tidigare inlägg, och på lördagen skickade jag tack för senast och det fick jag svar på redan på söndagen men det jag skickade efter det låg oläst i en dryg vecka, ända tills jag skickade ytterligare ett meddelande i fredags kväll.

Fredagen ja, jag åkte direkt från jobbet till Aneby för att hämta mina grejer. Han var inte hemma när jag kom men jag hade ju nyckel och han hade sagt att jag fick gå in och att han skulle komma hem runt 15. Jag plockade ihop mina grejer och satte på lite kaffe som jag sedan tog med mig in till TV:n där jag fick på nåt lättsamt. Nånstans där tog tröttheten över och jag sjönk ner i soffan och somnade faktiskt till en stund. Jag vaknade med ett ryck när han öppnade dörren och jag satte mig förvirrat upp och påpekade att han köpt en väldigt bekväm soffa. Han öppnade posten och tog en snabb dusch innan han hämtade kaffe och kom och satte sig hos mig.

Vi pratade lite om ditten och datten och såg fånigt program tillsammans en stund innan jag kände att det var dags att ge sig iväg varpå jag plockade kött ur frysen ner i min medhavda kylväska. Vi bytte tillbaka våra nycklar och sen hjälpte han mig att bära kylväskan till bilen där vi sa vi ses och skiljdes åt. Jag fick hålla tårarna tillbaka, precis som jag gör nu, för det kändes ändå som att han tycker om mig fortfarande och jag tycker ju om honom fortfarande. Ja, han vill inte så det är väl bara att bita ihop och gå vidare tänkte jag och styrde kosan tillbaka till Eksjö.

Väl tillbaka i Eksjö ställde jag bilen på torget och gick till butiken med ett ärende och en baktanke. Han var inte där så jag fick handla av samma kvinna som sist och det blev inte det jag hade tänkt mig, en berlock med fiskarnas tecken till det berlockarmband jag fick av mina väninnor när jag fyllde 40 förra året. Det blev en sol istället och den hade jag ju tittat på tidigare också så det blev bra ändå. I samma ögonblick jag sa hejdå ringde telefonen och jag gick ut. Precis utanför dörren möter jag så mannen i baktanken. Jag stannar till, lutar mig mot väggen och säger hej. Han stannar och hamnar förstås precis utanför skyltfönstret där kvinnan inne i butiken kan se honom och som jag förstår det så var det där telefonsamtalet till honom vilket hon lyckades förmedla på något sätt så vi hann inte prata utan sa vi hörs.

Väninnan och jag hade redan vid lunchtid bestämt att vi skulle gå på after work på stadshotellet i Eksjö på kvällen men dessförinnan skulle hon på antidejt med mannen hon nyligen dejtat och jag anslöt till deras sällskap på Lennarts, mitt favoritfik i Eksjö. Där satt vi och pratade en lång stund innan vi gick vidare till hotellet, på andra sidan torget. Väninnan åt och drack vin, jag drack vatten. Vi pratade och pratade och pratade, som vi brukar. Nånstans där bland allt prat nämnde jag att jag varit förbi butiken och hon förslog att jag skulle messa honom och fråga om han ville joina oss på hotellet vilket jag gjorde. Det var en oändligt lång väntan tills jag fick svaret att han inte var after work ännu så tack men nej tack och ha så kul.

Vi satt kvar på hotellet tills storbildsteven började visa fotboll, vid 20:40 närmare bestämt, då vi tog vårt pick och pack och åkte hemåt. Väl hemma slog hungern till och jag åt grillad kyckling framför tv:n. Jag blev sittande vid nån film och kom i säng sent. Min plan var att sova länge på lördagen men så blev det förstås inte. Jag drack mitt fettkaffe framför mitt favoritlördagsnöje. Mamma kom förbi och jag drack lite mer kaffe och sen när hon åkt tog jag tag i berget av disk. På kvällen var jag på dejt med en man från för 21 år sedan. Han kände inte igen mig, vilket var en besvikelse men han är förstås ursäktad, det har ju gått 21 år sedan vi sågs. Vi hade jättetrevligt och satt på resturangen i över tre timmar men det var som att vara på dejt med min lillebror… De är konstigt lika till sättet och pratar till och med på samma sätt. Inga vibrationer alls med andra ord.

På söndagen lyckades jag faktiskt sova länge och på eftermiddagen var det kalas för två av mina brorsöner, Egon och Jack. Min son ville inte följa med hem så han stannade hos sin kusin, där han är kvar än. Jag åkte från kalaset till buggkursen och var inte hemma igen förrän halv sju då jag även stannat till på Ica och köpt ytterligare en grillad kyckling som jag gjorde sallad av.

Igår gick jag från jobbet till butiken, jag vet att han jobbar där på måndagar och jag hade, som vanligt, ärende och baktanke. I vanlig ordning var där en annan kund i butiken när jag kom men hon fick hjälp av en annan kvinna men jag fick vänta en stund innan han dök upp. Han log glatt mot mig och lutade sig mot disken, ögonen glittrade. Jag kanske borde börjat med smalltalk men jag sa som det var, det jag hade tänkt köpa i fredags fanns inte och kan dom beställa det till mig? Jag tyckte mig se att han blev lite besviken men han plockade fram katalogerna och började bläddra. Den andra kunden behövde hjälp av just honom varför de bytte kunder, typiskt nog. Jag fick mitt ärende genomfört men inte min baktanke, igen. Jag fick bråttom till bussen förstås.

Senare igår kväll hade jag en mycket trevlig dejt som ledde till viss fysisk aktivitet, mycket trevligt, men som jag sa i början av detta långa inlägg, det är inte nog, jag vill mer, fast inte med honom heller. Den jag omedelbart tänker på är ju mannen i butiken, bara tanken på honom får mig att bli helt mjuk i huvudet emellanåt…

Nästan läggdags

Ja, nu är det kväll och jag har haft en intressant dag. Arbetsdagen förflöt utan större problem och sen gick jag ner till gymmet. Jag, en matta och en pilatesboll i en dryg timma medans tre läkare pushade varandra i tabata. Jag kommer förmodligen ha rejäl träningsvärk i morgon, och kanske ytterligare ett par dagar, jag pushade mig ganska bra idag med tanke på oron inför mötet med mannen från i lördags...

När jag satt i omklädningsrummet efteråt och väntade på en ledig dusch darrade benen av utmattning :-) kändes riktigt gött. Ja, jag duschade och fick på mig kläderna igen, på med alla smycken oxå och sen iväg. Fjärilarna i magen återkom när jag gick längs gågatan, jag stannade till utanför butiken och såg att där var en massa kunder. Jag tog ett djupt andetag, blundade och andades ut samtidigt som jag öppnade dörren och gick in. Han stod bakom disken och vi såg varandra men ingen av oss lät påskina att vi var bekanta.

Jag kollade runt i montrarna tills vi var ensamma och då hälsade vi, lite försiktigt sådär. Vi pratade en stund men blev snart avbrutna av en ny kund, ja, han sålde örhängen och så pratade vi igen, tills ytterligare en kund kom in. När denne gått satte han äntligen på kaffe och vi stod lutade mot varsin dörrpost och pratade vidare tills en ny kund avbröt oss. Han hällde upp kaffe och när han precis tar första klunken kommer en ny kund. Jag gömmer mig på kontoret med min kaffekopp tills han kommer tillbaka. Han hinner precis lyfta sin kaffekopp när dörren pinglar igen...

Denna gång är det dock hans mamma som kommer inhaltande. Pappan hade ramlat tidigare på eftermiddagen och befann sig nu på sjukhuset så mamma ville bara bänta där tills butiken stängde och de kunde ta sig till sjukhuset tillsammans. Hon frågade om jag var praktikant eller nåt och han och jag tittade på varandra och log och jag sa nej samtidigt som han. Mamman frågade vidare om jag var lärare på skolan och nej, efter en stund förstod hon nog varför jag var där och jag berättade att jag är vårdadministratör på sjukhuset och sen var samtalet igång. Hon fick kaffe och då plockade hon fram hembakta biscotti, jag försökte vägra först men insåg snart att det var lönlöst så jag knaprade biscotti och drack kaffe utan mjölk tillsammans med honom och hans mamma. Lite konstig dejt men ... vi hade trevligt.

När klockan slagit 18 och butiken skulle stänga sa jag hejdå, hoppas vi ses igen till mamman och gick ut i butiken för att säga vi ses igen till honom. Det blev lite stelt igen men vi kom iallafall överens om att höras igen innan vi halvkramades kind emot kind innan jag gick. Han luktar gott :-)

Så nu ligger jag ensam i soffan med ett fånigt leende på läpparna varje gång jag tänker på honom, vilket jag gör nästan hela tiden... Frågan är nu hur jag går vidare... Ska jag vänta och låta honom ta nästa steg? Eller ska jag messa och föreslå nästa möte?

God morgon!! Jo, för det är det. När jag kom ur duschen i morse hade jag äntligen fått svar på mitt meddelande till mannen från i lördags. Fjärilarna i magen fladdrar hej vilt och jag ser verkligen fram emot eftermiddagen. Direkt efter jobbet går jag ner till gymmet och rensar huvudet och sätter fart på kroppen och sen…

Jag försöker förstå det här, jag som försöker vara logisk och rationell åtminstone emellanåt… Jag minns mest fragment av lördagen men jag minns att jag hade trevligt med honom och jag ville verkligen vara där med honom. Han kunde ha låtit händerna vandra utan att jag protesterat men det gjorde han inte. Tydligen så gjorde jag det, även om jag inte tänkte på det då. Jag kan ju inte bara ha armar och händer stilla när jag foxtrotar, jag får ont i armarna då. Sen var han väl trevlig att känna på också förstås… Samtidigt tycker jag att det är lite konstigt att han påverkar mig så pass som han gör… Är det så att alkoholen grumlade mitt omdöme totalt? Eller luktade han kanske fantastiskt gott, som Luktar gott-mannen i somras? Jag vet bara att jag måste träffa honom och känna hur det känns nykter, och se vad som kan hända…

Jag skrev ett inlägg häromdagen men fick inte upp det då, det är dock relevant för detta inlägg varför jag väljer att klistra in det här:

” Idag är det tisdag och jag är lite modstulen… I lördags var jag ute med några väninnor och drack för mycket så hela söndagen var helt förstörd. Vi hade förstås oerhört trevligt på lördagskvällen. Ena väninnan har precis träffat en ny man och av en händelse var han och en kompis till honom på samma lokal som vi. Den där kompisen visade sig vara rasande trevlig och vi pratade en stor del av kvällen, om vad är inte helt klart i mitt minne dock.

Jag pratade med mannen i mitt liv innan jag åkte till förfesten och så igen i söndags kväll. Vi kom överens om att prata igår kväll och jag försökte, med tankens kraft, få honom att ringa mig snarare än att jag ringde honom. Vid 21, när jag gick och lade mig, gav jag upp och ringde. Det gick till mobilsvar och jag försökte igen ungefär fem minuter senare då jag tänkte att han nog stod i duschen. Nej, nästa samtal gick också till mobilsvar. Det kan förstås vara så enkelt att han sov redan men … jag vet inte… ska jag ge upp? I morgon är det 13 dagar sedan vi sågs…”

Idag är alltså torsdag och i tisdags kväll svarade Han i telefon och vi pratade länge, mycket längre än vi brukar. Han sa att han varit hos en kompis och sen sett att jag ringt i måndags men inte ringt tillbaka för att han inte trodde att jag var vaken då, vilket sannolikt stämde. Hans ton var ospecifikt annorlunda hela samtalet och ja, efter 45 minuter frågade jag om jag skulle komma och sova över men svaret jag fick var inte det jag ville ha. Han vill vara singel. Han vill stänga in sig och lösa sina svårigheter själv, det är så han alltid gjort. Jag sa givetvis att jag tycker det är en dålig idé, jag finns här och nej, jag kanske inte kan hjälpa honom rent praktiskt att lösa det som måste lösas men jag kan finnas där för honom och stötta honom. Återigen upprepade jag frasen ”du behöver inte lösa allt själv” men det bet inte. Han vill vara singel och lösa allt själv. Fine, vi hörs till helgen så att jag kan hämta mina grejer då. Han menar att det inte är nån brådska, dom står inte ivägen, men lika bra att få det gjort.

När jag nu då är mer singel än jag var förut kan jag ju forska i mitt intresse för mannen jag träffade på lokal i lördags… Jag försökte träffa honom redan igår, genom att besöka hans butik, men han var inte där, inte förrän i morgon eftermiddag. Jag skrev ett långt meddelande på facebook istället och väntade med spänning på reaktion. Ungefär en halvtimma efter att jag skickat det såg jag att han sett mitt meddelande men jag väntar fortfarande på reaktion :-/ han har inte svarat alltså, fortfarande nästan 18 timmar senare… jobbigt. Väninnan dejtar som sagt hans kompis och kompisen säger att mannen i fråga svarar på meddelanden i mån av tid och att denna tid kan dröja flera dagar. Jag har dock bestämt mig för att gå dit i morgon. Jag går till gymmet direkt efter jobbet och tränar mig orolig och sen går jag för att träffa honom… Håll tummarna för att det går bra