Jag skrev ett inlägg häromdagen men fick inte upp det då, det är dock relevant för detta inlägg varför jag väljer att klistra in det här:

” Idag är det tisdag och jag är lite modstulen… I lördags var jag ute med några väninnor och drack för mycket så hela söndagen var helt förstörd. Vi hade förstås oerhört trevligt på lördagskvällen. Ena väninnan har precis träffat en ny man och av en händelse var han och en kompis till honom på samma lokal som vi. Den där kompisen visade sig vara rasande trevlig och vi pratade en stor del av kvällen, om vad är inte helt klart i mitt minne dock.

Jag pratade med mannen i mitt liv innan jag åkte till förfesten och så igen i söndags kväll. Vi kom överens om att prata igår kväll och jag försökte, med tankens kraft, få honom att ringa mig snarare än att jag ringde honom. Vid 21, när jag gick och lade mig, gav jag upp och ringde. Det gick till mobilsvar och jag försökte igen ungefär fem minuter senare då jag tänkte att han nog stod i duschen. Nej, nästa samtal gick också till mobilsvar. Det kan förstås vara så enkelt att han sov redan men … jag vet inte… ska jag ge upp? I morgon är det 13 dagar sedan vi sågs…”

Idag är alltså torsdag och i tisdags kväll svarade Han i telefon och vi pratade länge, mycket längre än vi brukar. Han sa att han varit hos en kompis och sen sett att jag ringt i måndags men inte ringt tillbaka för att han inte trodde att jag var vaken då, vilket sannolikt stämde. Hans ton var ospecifikt annorlunda hela samtalet och ja, efter 45 minuter frågade jag om jag skulle komma och sova över men svaret jag fick var inte det jag ville ha. Han vill vara singel. Han vill stänga in sig och lösa sina svårigheter själv, det är så han alltid gjort. Jag sa givetvis att jag tycker det är en dålig idé, jag finns här och nej, jag kanske inte kan hjälpa honom rent praktiskt att lösa det som måste lösas men jag kan finnas där för honom och stötta honom. Återigen upprepade jag frasen ”du behöver inte lösa allt själv” men det bet inte. Han vill vara singel och lösa allt själv. Fine, vi hörs till helgen så att jag kan hämta mina grejer då. Han menar att det inte är nån brådska, dom står inte ivägen, men lika bra att få det gjort.

När jag nu då är mer singel än jag var förut kan jag ju forska i mitt intresse för mannen jag träffade på lokal i lördags… Jag försökte träffa honom redan igår, genom att besöka hans butik, men han var inte där, inte förrän i morgon eftermiddag. Jag skrev ett långt meddelande på facebook istället och väntade med spänning på reaktion. Ungefär en halvtimma efter att jag skickat det såg jag att han sett mitt meddelande men jag väntar fortfarande på reaktion :-/ han har inte svarat alltså, fortfarande nästan 18 timmar senare… jobbigt. Väninnan dejtar som sagt hans kompis och kompisen säger att mannen i fråga svarar på meddelanden i mån av tid och att denna tid kan dröja flera dagar. Jag har dock bestämt mig för att gå dit i morgon. Jag går till gymmet direkt efter jobbet och tränar mig orolig och sen går jag för att träffa honom… Håll tummarna för att det går bra