Ja, nu är det kväll och jag har haft en intressant dag. Arbetsdagen förflöt utan större problem och sen gick jag ner till gymmet. Jag, en matta och en pilatesboll i en dryg timma medans tre läkare pushade varandra i tabata. Jag kommer förmodligen ha rejäl träningsvärk i morgon, och kanske ytterligare ett par dagar, jag pushade mig ganska bra idag med tanke på oron inför mötet med mannen från i lördags...
När jag satt i omklädningsrummet efteråt och väntade på en ledig dusch darrade benen av utmattning :-) kändes riktigt gött. Ja, jag duschade och fick på mig kläderna igen, på med alla smycken oxå och sen iväg. Fjärilarna i magen återkom när jag gick längs gågatan, jag stannade till utanför butiken och såg att där var en massa kunder. Jag tog ett djupt andetag, blundade och andades ut samtidigt som jag öppnade dörren och gick in. Han stod bakom disken och vi såg varandra men ingen av oss lät påskina att vi var bekanta.
Jag kollade runt i montrarna tills vi var ensamma och då hälsade vi, lite försiktigt sådär. Vi pratade en stund men blev snart avbrutna av en ny kund, ja, han sålde örhängen och så pratade vi igen, tills ytterligare en kund kom in. När denne gått satte han äntligen på kaffe och vi stod lutade mot varsin dörrpost och pratade vidare tills en ny kund avbröt oss. Han hällde upp kaffe och när han precis tar första klunken kommer en ny kund. Jag gömmer mig på kontoret med min kaffekopp tills han kommer tillbaka. Han hinner precis lyfta sin kaffekopp när dörren pinglar igen...
Denna gång är det dock hans mamma som kommer inhaltande. Pappan hade ramlat tidigare på eftermiddagen och befann sig nu på sjukhuset så mamma ville bara bänta där tills butiken stängde och de kunde ta sig till sjukhuset tillsammans. Hon frågade om jag var praktikant eller nåt och han och jag tittade på varandra och log och jag sa nej samtidigt som han. Mamman frågade vidare om jag var lärare på skolan och nej, efter en stund förstod hon nog varför jag var där och jag berättade att jag är vårdadministratör på sjukhuset och sen var samtalet igång. Hon fick kaffe och då plockade hon fram hembakta biscotti, jag försökte vägra först men insåg snart att det var lönlöst så jag knaprade biscotti och drack kaffe utan mjölk tillsammans med honom och hans mamma. Lite konstig dejt men ... vi hade trevligt.
När klockan slagit 18 och butiken skulle stänga sa jag hejdå, hoppas vi ses igen till mamman och gick ut i butiken för att säga vi ses igen till honom. Det blev lite stelt igen men vi kom iallafall överens om att höras igen innan vi halvkramades kind emot kind innan jag gick. Han luktar gott :-)
Så nu ligger jag ensam i soffan med ett fånigt leende på läpparna varje gång jag tänker på honom, vilket jag gör nästan hela tiden... Frågan är nu hur jag går vidare... Ska jag vänta och låta honom ta nästa steg? Eller ska jag messa och föreslå nästa möte?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar