Känsloutbrott

Jösses vad jag avskyr dom! För ungefär tre veckor sedan blev jag knuffad ur balans… Jag grät och oroade mig, hade ångest och grät lite till, jag gjorde det sämre genom att frångå min valda livsstil, LCHF, och lade alltså blodsockersvängningar ovanpå humörsvängningarna. Inte idealiskt, kan man lugnt säga. Efter många långa diskussioner med mannen, på messenger, som oroade mig och min allra bästa väninna så lyckades jag sluta oroa mig och återgå till att vara känslomässigt stabil (ja, allt är ju relativt men…) och att börja äta ordentligt igen och på så sätt ytterligare minimera risken för emotionella utbrott.

Diskussionerna med mannen i fråga har fortsatt, via messenger då han vägrar träffas. Jag har oändligt mycket tålamod för detta är en man jag vill ha kvar i mitt liv. Väninnan har förstås också blivit tvungen att älta detta igen, och igen. Jag har dock kunnat avhålla mig från känsloyttringar gällande detta.

Häromdagen, jag minns inte längre varför, ringde jag min son och var arg. En av mina arbetskamrater fick be mig att gå undan eftersom jag hördes ut till väntrummet. Jag kan inte, tycker inte att jag borde behöva, jaga och vakta min snart 17-årige son för att han ska göra det han ska. Han ska äta, han ska sova och han ska gå i skolan. Handbollen är nu slut för säsongen så han behöver inte ens passa det längre. Jag tycker inte att mina krav är orimliga. Ändå äter han inte, annat än typ bara kolhydrater, och han sover inte som han ska, ena veckan sover han nästan inte alls och veckan därpå sover han dygnet runt.

När jag då idag fick sms från skolan att han var ogiltigt frånvarande, tre timmar efter att han borde varit där, blev jag riktigt förbannad. Jag gick ända bort till fikarummet och så stängde jag dörren om mig och sen härjade jag på sonen säkert i tio minuter. Han säger att han förstår och jag hoppas verkligen det, fast det har han ju sagt förut förstås.

Jag kan i och för sig tänka mig att jag skakat hans värld lite de senaste dagarna eftersom vi typ bestämt oss för att flytta igen i sommar… Vi har flyttat så många gånger att jag tycker att jag är van men… Ny stad igen, inget gammalt välbekant. Jag tror dock att varken han eller jag kan tänka oss att stanna i Vimmerby någon längre period och klarar han faktiskt av att sluta ettan med godkända betyg måste han studera sitt andra och tredje år på annan ort och varför då inte flytta när det ändå finns fler jobb och mer puls där? Saknar storstan

Ja, en stund efter att jag var arg blev jag ledsen och besviken istället och jag fick verkligen fokusera för att stoppa tårarna. Telefonen ringde lägligt också så att jag kunde ta på mig professionella mig igen. Ibland undrar jag hur livet sett ut om jag tillbringat det med sonens pappa, men den möjligheten försvann förstås för 14,5 år sedan. Klart det har funnits gott om andra män men ingen har nog riktigt förstått mig och sonen och jag har blivit tvungen att klara mig själv.

Jag har haft pojkvän men inte kunnat ”luta mig” mot denne man för stöd, jag var sambo i sex år men inte fan kunde jag luta mig mot honom, det var ju han som lutade sig mot mig, jävligt hårt till och med. Men jag får väl skylla mig själv, dr Phil säger ”you teach people how to treat you” och jag var väl ett viljelöst mähä som åtog mig att göra allt… Jobba heltid när han sa upp sig från sitt lönearbete för att försöka få vårt företag att gå runt. Det gick inte förstås. Jag har hela tiden jobbat heltid medans han har jo, jobbat (för det mesta) men jag har aldrig riktigt vetat hur mycket han skulle dra in från månad till månad. Detta gjorde livet väldigt jobbigt… Man rättar ju mun efter matsäcken men om man inte vet hur stor matsäcken är eller ens om det kommer nån matsäck alls.

I samma ton körde jag förstås de små bonusbarnen till dagis varje morgon. Alla som haft två småflickor vet hur besvärliga dom kan vara på morgnarna och jag är så oändligt glad att jag inte behöver ta det längre. När jag hälsade på exet i fråga senast, i januari, uttryckte han faktiskt hur mycket mer besvärligt livet är utan mig. Ja, man saknar inte kon förrän båset är tomt tänkte jag samtidigt som förbannar mig själv för att jag var en ko. Jag borde avslutat det förhållandet efter mindre än ett år men jag stannade kvar i det i fem år innan jag till slut tog mitt förnuft till fånga och sedan tog det ytterligare ett år innan jag faktiskt hade ordnat allt så att jag verkligen kunde lämna honom. Det där sista året, när vi båda visste att det var slut, var det bästa året..

Tisdag igen :-/

Nu är det tisdag igen och jag avskyr ju verkligen tisdagar… När klockradion började spela musik för mig i morse tänkte jag ”jävla grannar, sluta störa mitt i natten” Det tog en stund innan jag vaknat så pass att jag förstod att det var dags att kliva upp. Jag stängde av musiken förstås och snoozade tills det andra alarmet kom igång och så tryckte jag bort det och lade ner huvudet tills nästa alarm och nästa alarm. Ja, jag är svår att få ur sängen men jag är ju medveten om det. Idag var det dock svårare än tillochmed en vanlig tisdag. En varm dusch senare kände jag mig mer vaken men … oh, jag valde fel stövlar idag. Jag vet ju att dom inte är ingångna än men just de passar så oerhört bra till resten av mig idag och jag tänkte att jag måste ju använda dom annars blir dom ju aldrig sköna. Jag ångrade mitt beslut redan innan jag var framme på jobbet, vänster stortå var både bortdomnad och gjorde svinont medans höger stortå bara var bortdomnad. Nu sitter jag här med mina birkenstock på. Väldigt bekväma förstås men inte så vackra och definitivt inte matchiga till dagens outfit…

Helgen som varit blev ganska bra… Jag var och klippte mig i fredags eftermiddag och sedan dejt, inte helt misslyckad men inte helt lyckad heller. Blir nog ingen tredje dejt där. Kvällen och en del av natten tillbringade jag hemma i soffan messande med tinderdejten. Mycket trevligt och jag tror att vi lärde oss en del om varandra. Lördag började med tvätt, som vanligt. Därefter städ, som vanligt. Tupperwareparty däremot inte alls som vanligt men väldigt trevligt. Ett par av gästerna gick när själva plasten var avklarad men ett par andra satt kvar ganska länge och pratade om ditten och datten. När de väl gick så stannade bästa väninnan ytterligare ett par timmar till och vi tjejsnackade och slötittade på tv. Hon gick hem vid 23-tiden och då hörde jag av mig till Tinderdejten och så började messandet igen. Jag somnade sent och sov JÄTTELÄNGE! 10 timmar! Jösses, det är vansinnigt länge sedan jag sov så, och jag upptäckte ändå på morgonen att jag missat ta mina kvällspiller, där sömntabletten ingår. Jag vaknade alltså vid två minuter i tolv på söndagen! Kors i taket, verkligen.

Vid 17 var det så dags för avslutning på buggkursen. Tre timmars dans, underbart, trots en lång fikapaus i mitten som mest bara irriterade mig. Mycket dans i alla fall och jag kommer verkligen sakna det. I morgon är det sista gången på motionsdansen så sen vet jag inte vart eller när jag ska dansa. Ja, jag ska till lokala danshaket nu i påsk, både fredag och söndag har jag tänkt mig men det blir inte riktigt samma sak. Jag vet att några från kursen och motionsdansen kommer att vara där men det kommer också vara så mycket annat folk så att det blir lite mer av en utmaning att dansa, och varmt förstås, men ja, jag räknar det ju till motionera.. Kurserna börjar inte igen förrän i slutet av september och som det ser ut just nu vet jag inte vart jag är bosatt då.

Sonen och jag funderar på att flytta igen, närmare Jönköping. Kanske till och med TILL Jönköping även om jag tror att jag föredrar att bo nånstans lite utanför, mest med tanke på hyreskostnad. Han ska ju börja tvåan i gymnasiet och den inriktning han vill gå finns inte i Vimmerby. Den finns i Jönköping, Kalmar och Linköping. På alla de orterna finns också ett universitet till hans flickvän. Det är inte rimligt att de ska pendla, jag kollade snabbt och jo, det är genomförbart att pendla till Linköping men det tar cirka enochenhalv timma enkel resa och det är väl mycket. Till Kalmar skulle det ta tre timmar och till Jönköping ungefär två timmar. Så vi flyttar nog… Jag ser ingen anledning att jag ska bo själv kvar i Vimmerby och dom knö in sig i en studenlägenhet/rum i Jönköping när jag lika gärna kan bo i Jönköping och jobba här, eller för all del jobba i Jönköping också. Jag vet ju inte vart jag jobbar till hösten heller så… Det är spännande och oroande samtidigt, precis som det var förra våren när vi skulle flytta hem… 

Fredag!

Idag är det fredag 😊 Jag går tidigt från jobbet, idag lite tidigare än andra fredagar eftersom jag har tid för klippning. Jag har inte klippt mig sedan i somras, augusti om jag minns rätt, då det är definitivt dags. Det blir bara en toppklippning eftersom jag fortfarande vill ha längre hår än jag har, även om det är långt. En vanligare fredag brukar jag gå ner till gymmet här på sjukhuset ett par timmar och sedan fika på stan innan jag handlar och sen åker hem för att handla lite till. Idag blir det alltså inget gym men handla som vanligt innan jag har en dejt i eftermiddag. Denne man har jag träffat två gånger tidigare och vi har haft trevligt så jag ser fram emot att spendera några timmar med honom i eftermiddag.

I morgon ska jag tvätta, som vanligt, och sen ska jag ha tupperwareparty… Jag ångrar mig lite, jag har ingen lust att städa hemma, men får väl bita i det sura äpplet och ha det då jag redan har bokat om en gång. Efter det ska jag stöka till igen, jag har ett par syprojekt på gång hemma och känner mig inspirerad så då måste jag ju fortsätta. Åtminstone klippa till alla mönsterdelar innan helgen är slut…

På söndag kväll är det sista gången på buggkursen, tre timmar dans istället för 1,5 timma. Detta eftersom den söndagen som skulle varit sista gången råkar vara söndagen i påsk och då är det ”riktig” dans i den lokal där buggkursen hålls. Jag hoppas innerligt att det inte bara blir bugg utan varvas med fox också, så att jag får kramas lite igen...

Torsdag igen

Motionsdans igår kväll, alltid lika fantastiskt roligt. Givetvis är inte alla roliga att dansa med men man får ju ta det onda för att få det goda. Där finns några riktiga guldkorn… Några dansar helt underbart och det blir aldrig fel, alltid lika lätta att följa både i fox och bugg. Sen finns där några som är riktigt usla och som helt saknar taktkänsla. Några mellanting finns också, förstås, ett par män som egentligen inte foxar så bra men oh, vad dom kramas bra, då menar jag förstås att de inte tar stegen i foxen utan mest håller om och hasar runt, men det är också fantastiskt trevligt, ibland…

Varje gång jag går på motionsdansen blir jag svettig så att det rinner om mig, detta lyckas jag knappt med ens när jag går på band på gymmet och visst är det oerhört mycket roligare att dansa än att gå på stället i 90 minuter… Vid mina senaste besök i gymmet har jag därför uteslutit bandet och fokuserat på core, med matta, boll och spegel. Det har fungerat ganska bra, mina ben klarar riktigt korta klänningar utan problem nu och jag tror faktiskt att jag lyckats göra min obefintliga rumpa aningen större. Jag känner mig stark och det är en känsla jag gillar...

Måndag

Måndag… Jag fyllde 41 år igår, dagen förflöt ungefär som en helt vanlig söndag, slapp frukost framför tv:n iförd morgonrock och sedan lite städa. Mamma och hennes man kom förbi mitt på dagen och sen slappade jag en stund till innan det var dags för buggkursen. Efter buggkursen snabbt i med lite mat då jag var fullkomligt utsvulten vid det laget. Jag har ”fuskat” helt medvetet ända sedan i onsdags kväll och ätit kolhydrater, mer kolhydrater och så ännu mer kolhydrater. Idag är det slut med detta, nu är det åter upp på LCHF-vagnen!

Så vad har mer hänt sen sist…? Jo, mannen med butiken är inte alls intresserad av att träffa någon kvinna och på direkt fråga om jag ska ge upp tyckte han att det var en bra idé, han har inte tid med kvinnor nu. Ja, så jag har lagt honom i malpåse.

Jag provade Tinder igen och en av dom allra första matchningarna jag fick ville jag verkligen träffa. Vi började messa den 17:e februari och bestämde vår första träff till den 19:e februari. Han var tvungen att boka om så nästa tillfälle skulle då vara 26:e februari men då var jag tvungen att boka om, till fredagen på det, 4 mars, men då var han i Stockholm på jobb och skulle inte hinna hem i rimlig tid. Vid det här laget var jag redo att ge upp och inte ens försöka få till en träff men något i mig sa ändå att jo, en chans till. Så, i fredags sågs vi då äntligen, på ett fik i Huskvarna. Inget vidare bra fik men jösses vilken karl! Vi satt och pratade länge, kaffet kallnade och magen pirrade. Vi plockade ihop oss och gick ut i solskenet och fortsatte prata och vi var väldigt överens om att det var en riktigt bra dejt. Efter ytterligare en stunds prat lade han handen om min nacke, grep tag i håret och kysste mig helt andlös. Jösses, jag ryser i hela kroppen bara jag tänker på det…

Vi stod där en stund till men sen tyckte han att vi skulle åka en sväng i hans bil och jag protesterade inte ett ögonblick. Han körde upp på Huskvarnaberget, nästan längst upp finns en parkering med helt fantastisk utsikt över stan och sjön. Där satt vi och hånglade en stund innan han tyvärr var tvungen att köra mig tillbaka till min bil… Han hade planer med sina barn tidigt på kvällen så… Vi bytte telefonnummer och var överens om att höras snart igen för en andra dejt. Jag var alldeles skakig när jag satte mig i bilen och var tvungen att samla ihop mig lite innan jag kunde åka hemåt…

Som sagt, idag är det måndag och han har funnits där i bakhuvudet hela tiden… Jag tänker på hans oerhört intensiva ögon och hur de såg mig och hur hans hand grep tag i mitt hår och … Jag får ståpäls, rysningar och det pirrar i magen… Det är riktigt länge sedan jag såg fram emot en dejt på det sätt som jag gör nu...