Idag är jag lite nervös… Det känns lite konstigt faktiskt och jag är inte helt säker på varför. Jag ska träffa honom ikväll, jag åker direkt efter jobbet och stannar över natten. Jag tycker inte att jag borde bli nervös för att jag ska träffa min pojkvän, han är ju redan min pojkvän 😊 EVENTUELLT kommer vi att ha sex för första gången ikväll, det kan vara det som oroar mig. Jag har aldrig varit svår att få i säng så jag minns inte ens om jag nånsin haft känslor för någon när vi haft sex första gången, eller jo, min förra sambo, vi blev ju kära över internet och telefon men vi hade sex första gången vi faktiskt sågs. Detta är annorlunda.

Mannen jag dejtade under hösten och vintern var jag redan förtjust i när vi började träffas men honom hade jag redan legat med flera gånger, eftersom vi träffades på en swingersklubb, och jag visste att vi klickade när vi sågs privat första gången.

Annorlunda. Han är diametralt annorlunda jämfört med i princip alla andra män jag någonsin ”dejtat”. När vi sågs första gången, efter att ha messat ganska intensivt i ungefär tio dagar, kände jag att han blir en riktigt god vän och vi pratade om allt, och inget, och det har vi fortsatt med. Han blev viktig för mig men fortfarande tänkte jag en riktigt god vän och det var som en god vän jag bjöd in honom till min säng. Hur det gick sen har jag ju redan berättat…

Givetvis är han fortfarande en god vän men han är SÅ mycket mer nu och jag har upptäckt intensiva känslor för honom. Det är inte helt enkelt för mig att erkänna ens för mig själv att jag har känslor, även om de faktiskt legat ganska nära ytan det senaste året. Jag blev i alla fall tvungen att erkänna dom häromkvällen när jag tittade på honom och det bara stockade sig i bröstet av känslor. Jag stoppade tårarna genom att kyssa honom och det blev en intensiv stund.

Jag vill ju att det ska fortsätta vara sådär perfekt som det varit… Att vår första gång tillsammans känns otvungen och helt naturlig, precis som vår första kyss, och fantastisk förstås, trots att jag är väl medveten om att första gången med en ny partner sällan är helt idealisk…

Så jag är nervös, spänd och  förväntansfull och vill egentligen inget heller än att flexa ut och åka till honom men nej, två och en halv timma till måste jag försöka vara nyttig på jobbet också…

Elated

Elated. Det är dagens ord, jag hittar inget lika bra på svenska. Elated = glad · hänförd · upprymd · förtjust Alla de där orden sammanfattas på ett bra sätt i just elated och det är det jag är idag, ända sedan igår kväll faktiskt. Varför? Jo, jag har träffat en ny man… Vi har träffats i några veckor och igår kväll kom vi på att vi nog varit tillsammans några dagar. Jag vet det låter kanske konstigt men det var så. Jag ska börja från början…

För några veckor satte jag ut en kontaktannons på en sajt på nätet där jag beskrev min idealiske man. Jag beskrev fysiskt utseende och personlighetsdrag. Annonsen blev ganska lång. Med glimten i ögat förstås och jag avslutade med att även om jag förstås letar efter mannen i mitt liv så vill jag träffa någon medans jag letar. Jag fick MÅNGA svar, en del seriösa men de flesta mindre seriösa. De flesta svar kunde jag sortera bort utan att ens ha läst de extremt kortfattade raderna, några fick dock svar och efter några meddelanden var där en som var mer intressant än de andra. Vi hördes av första gången den 14 juli. Då var han bortrest en vecka.

Vi fortsatte messa och upptäckte gemensamma intressen och meddelandena flög fram och tillbaka. Vi bestämde att vi skulle ses lite längre fram men en söndag, 24 juli, blev jag rastlöst. Jag hade inget att göra och ville inte bara sitta hemma och slappa så jag satte mig i bilen och styrde mot Huskvarna. Jag gjorde mig ärende på riktigt och fick löst en del frågetecken och sedan besökte jag honom. Vi satt i varsin ände på soffan och pratade i tre timmar. Vi möttes med en lång kram och skiljdes med en lång kram, däremellan ingen kroppskontakt alls, bara samtal. Det händer inte så ofta att ett samtal med någon man aldrig träffat tidigare bara flyter på i tre timmar men det var helt otvunget hela tiden.

Vi fortsatte messa och sågs två gånger efterföljande vecka. Bara kramar och samtal, och många meddelanden däremellan. Förra veckan sågs vi på onsdagen, en kortis över en kopp kaffe på A6. Vi ville båda verkligen ses men det var meckigt att synka ihop våra liv så det fick duga. Vi satt med huvudena tätt ihop i solskenet utanför A6 och pratade i en timma. Ja, några kramar hanns med också. I torsdags vaknade jag med en dålig dag och jag vet hur de brukar utveckla sig . Jag kände också väldigt tydligt att han skulle kunna stoppa utveckligen om vi bara sågs på kvällen. Så jag frågade om han kunde komma och sova över. Han hade sen träning så jag visste ju att bara ses, kramas och prata och sen skiljas åt inte var på tal. Jag ville kramas, ha närhet, prata. Efter några timmars trixande lyckades han ordna hundvakt och då var det ju löst. Min ångest släppte.

Några timmar senare plockade jag upp honom efter träningen och vi åkte hem till mig. En dusch senare fick han mat och vi pratade, otvunget som vanligt. Klockan blev snart läggdags och vi kröp i säng. Mitt nya boende är svalt och jag frös de första nätterna, innan jag kom på att ta på mig nattskjorta. Med en varm man i sängen (hur kommer det sig att alla män är så varma?) fanns dock inget behov av nattskjorta. Vi kröp nära och jag värmde mig, vi pratade och nånstans där kom den första kyssen. En kyss blev många och vi hånglade i två timmar. Ja, det blev inte mycket sömn men det var väldigt trevligt med en varm man i sängen igen. Påföljande morgon startade som kvällen avslutades, med hångel, innan jag körde honom hem och jag sedan fortsatte till jobbet. Trött men löjligt glad.

Helgen hade jag tänkt tillbringa hemma i Vimmerbytrakten, planen var att åka ganska snart efter jobbet men jag kände att jag var för trött för att köra 12 mil på kvällen så jag bestämde mig för att åka på lördagsförmiddagen istället. Detta öppnade förstås upp fredagskvällen och vi sågs, hos honom, så snart som egentligen var möjligt. Vi pratade, skrattade och hånglade i fyra timmar och jag åkte sedan hem, väldigt trött men väldigt glad. På lördagsförmiddagen plockade jag ihop det jag behövde och drog iväg till Vimmerbytrakten. Först hem till pappa med lite grejer och sen hem till mamma för att vara social. Efter det vidare till Västervik där ett par väninnor och jag skulle slå klackarna i taket.

Vi var på bio och sen åt vi på Harrys där vi satt kvar till 01. Vi åkte hem till ena väninnan och fortsatte med att dricka chokladlikör, jättegott, och prata förstås. Han försvann inte ur mina tankar på hela kvällen och vid tvåtiden på natten kände jag mig tvungen att ändra relationsstatus, jag kände mig inte singel längre helt enkelt. Jag ändrade till ”annat”. Till slut kom vi i säng, runt halv fyra. Jag trodde förstås att jag skulle vakna tidigt och vara ett vrak dagen efter, särskilt som jag delade en 120 cm bred bäddsoffa med min bästa väninna men nej, jag vaknade vid kvart över tio och kände mig ganska pigg. En snabbtitt på sajten där vi träffats visade att han tänkt likadant och ändrat sin relationsstatus precis som jag. En pratsam lång frukost och några ärenden senare var jag på väg hem. Vi hade redan kommit överens om att ses på kvällen så jag åkte hem, packade ur, pratade lite med sonen som var trött och ointresserad och så messade jag honom och sa att jag hade överskottsenergi och ville gå en lång promenad. Han höll precis på att messa mig om att hunden behövde gå ut så det kunde just inte bli bättre.

Jag tog på mig träningskläder och åkte, efter att ha ätit en avokado med mycket salt på (middag). Vi sågs i en lång kram och så hämtade vi hunden och gick, och pratade kontinuerligt, en promenad på 40 minuter. När vi kom hem till  honom fortsatte vi prata, skratta och kramas och efter en stund tillkom hångel. Emellanåt blev det intensivt både fysiskt och känslomässigt. Jag insåg att det var lönlöst att kämpa emot längre. Han var tydligare med att verbalisera sina känslor men jag kände också att det var vi nu, och att det nog egentligen redan varit det några dagar. Vi pratade om det förstås och kom överens om att ha ett öppet förhållande då ingen av oss tror på monogami. Så, 26 månader efter att exet och jag bestämde oss för att gå skilda vägar är jag nu inte längre singel. Jag är alltså tillsammans med en åtta år yngre man som jag ännu inte haft sex med trots att vi träffats i två veckor och haft kontakt i tre...