Happily ever after?!

2011-11-02T17:52:00.003+01:00

Idag är jag inte på topp... Kroppen är slö och hjärnan vill inte fokusera.

Igår när jag kom hem från jobbet var C, M och L där. Lilla M hade just inte tid med mig men jag fick snart L i famnen. Sambon lade sista handen vid middagen och C låg i soffan slumrade. Så fort jag satte mig ner med L började hon kinka så jag fick ju gå runt, runt. Snart märkte jag att hon var trött och ändrade om henne i famnen till den position hon brukar somna i. Snart sov hon och vi kunde äta middag i lugn och ro. Hon vaknade lagom när alla var klar *ler* Då var ju hon hungrig. Jag fick det hedersamma uppdraget att ge pyret mat, vilket jag gjorde i soffan vid TV:n. Ögonen går i kors på henne när hon äter men hon vill gärna titta en i ögonen. Den lilla lediga handen viftar runt tills hon hittar en tygtrasa eller tröjlinning att hålla i... Söt räcker inte för att beskriva henne *ler* Hjärtat sväller av kärlek och när hon ler exploderar kärleken åt alla håll.

När de skulle gå hem fick jag ta på henne overallen. Den är alldeles lurvig och har små öron på luvan och en svans. Jag frågade W vad hon såg ut som och han svarade:
-En liten björn! jag hörde hur gullig han tyckte hon var. Själv tycker jag visst att hon ser ut som en liten björn men ännu mer som en ewok... En sån lurvig varelse från Star Wars. Hur söta som helst.

Senare på kvällen skulle jag plocka undan på diskbänken och tryckte ner nåt skräp i soppåsen. Jag skar upp pekfingret på ett konservburkslock och stod sedan med ett blödande finger under rinnande vatten en bra stund. Jag svor och påpekade att även om vi inte sopsorterar så mycket så brukar i alla fall jag lägga konservburkarna separat, med locket inuti, just för att undvika skador.

Skadan är ju liten men sitter precis vid DIP-leden på pekfingrets ovansida. Typ 3 millimeter från nagelbandet. En flera millimeter lång flik som jag nu tejpat tillbaka med små bitar av SteriStrips. Vanliga plåster går inte att ha på fingrarna när man skriver...

2011-10-26T22:08:00.001+02:00

Jag är ganska nöjd. Rent generellt. Jag sover lite bättre just nu och det flyter på hemma utan större problem. Lilla M är hos oss den här veckan och det är alltid lite extra roligt att komma hem när hon springer och möter en innanför dörren och ropar "MIN Eva!" och så kramar om benen.

Hur långt är ett snöre?

2011-10-12T20:45:00.003+02:00

Hur länge är just nu? "Det är mycket nu" "Det är kämpigt för oss alla just nu" Jo, men hur länge? Borde det inte bli mindre jobbigt, åtminstone ibland? Veckorna bara rusar förbi och så ska man försöka vila sig på helgen men då ska man ju hinna med allt som man inte hann med i veckan och följden blir att man har ännu mer att göra på helgen än i veckan och så känns det som om det är rena semestern att komma till jobbet på måndag morgon...

Jag har alltid sagt att prioriteringslistan börjar med mig själv. JAG måste må bra om jag ska kunna ta hand om någon annan. Därefter kommer förhållandet man är i. Är inte förhållandet bra mår man inte bra. Efter det kommer barnen och ännu efter det kommer jobbet.

Som det är nu är det bara jobb och barn. I princip ingen vuxentid alls... Definitivt ingen egentid, förutom de stunder jag åker till och från jobbet...

Det är fullmåne nu. Kanske kan det delvis förklara varför jag typ inte sovit alls i natt...

På jobbet idag var häxan surtant tillbaka inom hörhåll... Det är rent obehagligt att lyssna på henne och ibland blir jag faktiskt illamående av all galla hon spyr omkring sig...

Nu ska jag krypa ihop i soffan en stund innan jag bäddar ner mig i sängen. Får jag inte sova inatt vet jag inte hur det går i morgon... Jag har gråtit en skvätt idag och varit rent hysterisk. Jag kände själv att jag var i princip oresonlig och ... Ja, inte mig själv. Idag har nog mitt förmaksfladder från igår övergått till en hjärtinfarkt... Eller asystoli, en rak kurva på botten... Hjärtstillestånd. Sånt brukar man fixa med elchocker och jo, kanske det är vad som krävs för att jag ska vakna till liv igen

2011-10-11T21:00:00.006+02:00

Måndag: Huvudet värker som f*n, rent ut sagt. Jag är lätt yr och det är plågsamt att titta på riktigt ljusa saker. Jag har tagit ett par värktabletter men de verkar inte ha gjort så stor nytta. Tinnitusen är påfrestande idag och hela jag är spänd som en fiolsträng.

Tisdag: Idag är humöret ungefär i nivå med knäna... Det är definitivt bättre än fotknölarna men jag skulle ju vilja att det är i brösthöjd, ungefär. En stadig kurva med en del höjningar men inga sänkningar. Senaste tiden har väl kurvan mest liknat förmaksfladder, alltså ett slags sågtandsmönster
Ändå har jag sovit riktigt gott inatt, men det kan ju bero på att jag tog en extra tablett i går kväll just för att jag skulle sova gott. Jag kom iväg hemifrån i god tid och hann med den tidigare bussen så jag var på jobbet ungefär en kvart tidigare än vanligt. Ingenting har gått emot mig idag, allt har flutit på utan problem.

Ändå vill jag helst krypa in under skrivbordet, allra längst in i hörnet och sitta hopkrupen med armarna runt benen och huvudet lutat mot knäna och bara blunda, med både ögon och öron.

Tänk en trotsig sexåring som inte vill lyssna på tjatet utan håller för öronen och kniper ihop ögonen. Så vill jag göra idag. Stänga ute allt. Bara vara, stänga av alla bekymmer. Bara känna hjärtat slå och andningen, in, ut, kanske lite fyrkantsandning oxå, det kan inte skada. JAG finns men det finns inget behov av mat eller kläder så därför inte behov av pengar och alltså inget jobb... Hakuna matata, inga bekymmer...

2011-10-07T22:05:00.001+02:00

Klockan är nästan dags att gå hem och den lilla gnista av arbetslust jag känt idag har slocknat helt. Jag vill åka hem, krypa ner i ett varmt, salt, bad med lite olja i och läppja på en liiiten whiskypinne. Kanske dra in en CD-spelare i badrummet och spela lite stillsam musik medans jag ligger där och läser min bok...

Men, nej, C kommer på middag idag och hon borde anlända ungefär samtidigt som jag kommer hem och jag vet att M kommer bli stimmig och jobbig då.

Nu är det läggdags igen och kvällen blev ungefär så som jag trodde. Stimmig Matilda och fullt ös här hemma. I morgon är det bara att kliva upp tidigt och köra sonen till handbollsträning... Sedan står det handboll på schemat i princip resten av helgen...

2011-10-06T22:06:00.002+02:00

Idag är jag faktiskt något mer motiverad till arbete... Jag vill få saker gjorda men koncentrationen är inte på topp och jag borde kanske hinna mer. Överhuvudtaget har jag svårt för att fokusera på en sak i taget just nu. När jag lagar mat vill jag baka samtidigt, eller plocka ur/i diskmaskinen, eller köra igång en tvättmaskin. Samma sak om jag ska städa, då slutar det med att jag sätter upp en tavla eller drar om en kabel eller nåt i den stilen. Här på jobbet är jag något lite mer strukturerad men inte alls så som jag en gång varit...

Det har nu regnat i princip varje dag sedan i måndags... Ingen sol alls och även om det varit sol är jag ju inomhus. Helgen var fantastisk, massor med värme och sol och frisk luft. Grå moln och regntunga skyar kombinerat med vattenpölar och blåst är inte idealiskt för humöret.

Igår var jag på inspirationsdag genom jobbet. Alla i vgregionens primärvård behöver tydligen lära sig var service är *ler* Jag kan inte hålla med om att ALLA behöver det men somliga behöver det definitivt. Personligen tyckte jag att mycket av det som sades i går är helt självklart men det var definitivt trevligt att komma från jobbet lite och göra något annat.

När jag kom hem i går var jag helt slut och såg fram emot att åka på handbollsträning med blandade känslor... Jag ville sitta där i lugn och ro med min bok och spana lite slött då och då på sonen och hans lagkamrater men samtidigt ville jag krypa ihop till en liten boll och gömma mig under täcket, jag var så slut. Det hela slutade med att jag körde W och sambon till träningen och var hemma själv med lilla M. Hon gick och lade sig tidigt så jag fick en kväll för mig själv. Skönt.

Tyvärr känner jag mig splittrad vad jag än gör nuförtiden... Är jag på jobbet vill jag vara hemma och städa, diska, tvätta och laga mat och allt sånt. Är jag hemma och gör allt sånt vill jag vara på jobbet eller med lilla M och L eller var apå handbollsträning med W eller bara gosa med sambon... Jag vill sy, jag vill läsa, jag vill ligga i varma salta bad, jag vill känna att jag räcker till och att jag hinner med. Jag försöker verkligen göra allt och så men det går inte... Jag känner mig lite som en ... jag tänker mig en trasig ballong som man drar ut åt alla håll på en gång. Den blir tunnare och tunnare, mer och mer spänd tills den plötsligt går sönder. Streched too thin som man säger på engelska.

Jag räknar med att vara hemma ungefär 17:15 idag och jag vill laga middag idag så jag hoppas verkligen att kocksambon inte börjat. Tvättmaskinen gapar tom och väntar på att bli matad av en evinnerligt stora tvätthögen. Dammsugaren behöver rastas igen och jag har en JÄTTESTOR matta som behöver en hel massa kärlek...

Ja, nu är klockan läggdags igen. Jag fick fixat mat i alla fall. Dammsugaren står kvar i städskåpet, mattan hänger fortfarande på balkongen och tvätthögen är större än i går... Vi har haft en riktigt trevlig kväll tillsammans, med god mat och snälla barn. Sambon har nu inte rökt på en vecka och de senaste dagarna har han faktiskt varit sig själv igen...

2011-10-04T22:16:00.001+02:00

Klockan är snart 9 och jag är trött. Hela kroppen är liksom matt och huvudet har inte fått fart än. Väckarklockan ringde tidigare än vanligt idag eftersom lilla M är hemma hos oss nu och det är mitt jobb att se till att hon kommer iväg till dit hon ska. Hon är aldrig besvärlig på morgnarna men hon tar tid, massor av tid. Mina egna morgnar är väldigt strömlinjeformade, jag har rationaliserat bort allt onödigt. M är ganska omständig och har inte fyllt 3 år än *ler* Det går inte så fort.

Natten var väl sådär, jag fick ju sova några timmar i alla fall. Jag tror jag somnade relativt omgående efter gårdagskvällens erotikövningar och jag sov i flera timmar. Vid 3 - 4-tiden vaknade jag dock, som vanligt... Låg kvar och slumrade, som vanligt, tills M frågade efter mamma. Hade jag inte redan varit vaken hade jag ju aldrig hört det, hon var inte alls ledsen eller arg. Jag gick dit, hon fick lite vatten och jag stoppade om henne igen och hon slocknade *ler* Väl tillbaka i sängen gjorde jag likadant. Jag märkte inte ens när sambon gick upp, i svinottan.

Nu är klockan drygt 11. Jag har fått igång hjärnan men kroppen är fortfarande högst ovillig. Jag sitter och hör ett par sjuksköterskor ringa till patienter som tycker de är sjuka. Vi har just inga tider att erbjuda och den ena verkar ha ätit citron kryddad med lime och rönnbär till frukost och den andra är som en kombination av socker, sylt och honung *ler* De har samma förutsättningar men hanterar det så oerhört olika. Mellan samtalen hör jag den sura spy galla över hur sjukvården är organiserad och den söta ringer till nästa patient omedelbart... Gissa vilken jag skulle vilja få i luren om jag skulle ringa?

Snart dags för eftermiddagsfika. Idag är det tydligen kanelbullens dag och en arbetskamrat/mellanchef har tydligen köpt bulle *ler*

Ja, det var en god bulle, fast det var kardemumma... På kanelbullens dag...

Jag har funderat på om jag skulle börja jobba deltid... En timma mindre varje dag skulle göra så mycket... 35/40=0,875, alltså skulle jag i så fall jobba 87,5 % av heltid. Jag tjänar nu 20 800 och 87,5% av det är 18 200. Efter skatt blir det ungefär 13 650 kronor i månaden. Mmm... Jag måste nog fortsätta suga på den karamellen en stund... En typisk kvinnofälla, har jag alltid tyckt, jobba deltid, varför då? När man har ett stillasittande jobb som jag har jag definitivt inte sett någon anledning tidigare. Jobbar man hårt rent fysiskt kan det väl finnas anledningar men det gör ju inte jag *ler* Min samtalsterapeut föreslog det i våras och jag slog bort det omedelbart men nu när hösten kommit och alla aktiviteter hit och dig startat är det jä*ligt svårt att hinna med allt och ändå hinna med att bara tänka på sig själv...

Nu är klockan drygt 22 och det är läggdags. Jag har varit trött hela dagen men haft fullt upp hela tiden. När jag kom hem var maten i princip klar så det var bara att äta. Efter det började jag med en äppelkaka men så kom jag på att vi var tvungna att åka och handla så då gjorde vi det. Kakan fick vänta tills vi kom hem igen. Nu är den äntligen klar i alla fall och den blev ungefär som jag tänkt mig. Nu ligger den i frysen och väntar på kalas

2011-10-03T15:42:00.000+02:00

Måndag, klockan är strax 13. Arbetslusten är inte på topp, kan man säga. Jag skulle mycket hellre vara hemma och pyssla...

Helgen FLÖG förbi, som vanligt. I fredags kväll var sonen och bonussonen på disco hemma i Hyresgästföreningens lokal. Alltså fick vi lugn och ro till Lasse Kronér *ler* När de kom hem var det läggdags och även om det tog en stund så var de i säng före 22.

På lördagsmorgonen skjutsade jag sonen till handbollsträgningen efter att vi packat en liten nattväska till oss var. Jag åkte därifrån till C och gosade med L och M medans C dammsög. Hem och hämta R och A för att hämta W och åka vidare till Vargön.

I Vargön bor sambons bästa kompis och han hade bett om vår hjälp med att riva hans rasade pensionärskuvös. Förrförra vinterns snömassor knäckte taket på den inglasade altanen och så har det stått sedan dess. Som tur är hade kompisen och ett par andra kompisar till honom redan gjort det färdigt när vi väl anlände.

Jag klippte ner hans snåriga, vildvuxna rosor istället medans R klippte det långa gräset. Ungarna hoppade studsmatta mest hela tiden. Det var varmt, väldigt varmt för att vara 1 oktober. Det tog inte många taggiga pinnar förrän jag var genomsvett och full med små blödande sår på armarna. Förståndigt nog hade jag arbetshandskar på mig, tyvärr räckte inte förståndet till underarmarna...

Nu är klockan nästan 14 och jag har inte hittat mer arbetslust *ler* Vi ligger bra till med skrivningen just nu men väldigt mycket efter med en hel massa annat. Alltså sitter jag med e-arkiv nu. Trist och monotont.

Tiden släpar sig fram och är nu 14:10. Lördagskvällen avslutades med grillad ko, pommes och kantarellsås i massor. Vi åt så vi knappt orkade röra oss. Jag parkerade mig i soffan och zappade tills jag hittade Big, med Tom Hanks. Trevlig film som avslutning på en trevlig dag. Natten var mindre trevlig dock, fick knappt en blund i ögona. Kall källare, trång och hård bäddsoffa och en knuffig sambo bredvid. Som tur var gick han upp vansinnigt tidigt så jag fick ett par timmar ensam i sängen på morgonen *ler*

Söndagsmorgonen började lite slappt med en rejäl frukost och funderingar kring vad vi skulle hitta på. Jag fick det hedersamma uppdraget att diska efter frukosten och jag blev kvar i köket nästan hela dagen. Vännens kök, och resten av huset, var stökigt och smutsigt. Delar av det är det fortfarande men vi gjorde vad vi kunde för att röja undan skräp och plocka och städa och putsa och gno. Vi satte ungarna på att tvätta min bil *ler* Givetvis var de HELT genomblöta när det var klart.

När vi till slut packade in oss i bilen var köksbänken och de intilliggande områdena så fläckfria jag kunde få dem, hela hallen mer eller mindre sanerad och rengjord från hundhår och hundkoppel och andra hundsaker och grejer gamla flickvänner glömt kvar. Otroligt att en MAN faktiskt kan ha SÅ många par skor... *ler*

Bilresan hem var lång och seg... Först stanna i Sollebrunn och packa ur bonussonen sedan vidare till Alingsås för att lämna sonens gamla matchställ till en kompis och så vidare till Allum i Partille för att packa ur en gammal kompis till sambons kompis som åkt med oss hem. Han fick bjuda på "middag" på Max som ersättning *ler* Klockan var 18:00 när vi packade in oss i bilen igen för den sista etappen på hemresan. Väl hemma plockade jag ur torktumlaren och flyttade upp den blöta tvätten dig och fyllde tvättmaskinen igen sedan plockade jag ur diskmaskinen och SEN satte jag mig i soffan med en kopp kaffe...

14:38KAFFE!!

En kopp maskinlatte och en pratstund senare har jag fortfarande ingen direkt arbetslust... I morse, innan jag gick till bussen, plockade jag ur torktumlaren och fyllde på den med blöt tvätt. Ja, jag förberedde alltså detta i går kväll. Man kan fördröja tvättmaskinen upp till 24 timmar så jag ställde den så den lagom skulle vara färdig tills jag vaknade, vilket den var.

Snart ska jag gå ner till receptionen och sitta där min sista arbetstimma för dagen... Eftersom det är måndag vet jag att det kommer vara MASSOR med folk som vill gå till Jourcentralen i kväll. Alla de som blev sjuka i lördags men faktiskt väntat till måndag och inte fått tid på vårdcentralen, plus de som blivit sjuka nu i eftermiddag men inte kan vänta tills i morgon, det kan ju hinna gö över av sig självt... Jag ser fram emot resan hem, jag gillar verkligen att åka kollektivt *ler*

Lilla M kommer till oss idag *LER* Jag förväntar mig att hon kommer och möter mig i hallen och kastar sig runt min hals när jag kommer hem. Som hon brukar göra. En studsande, gläfsande hund hade definitivt inte lyckats få mig att känna mig mer välkommen hem *ler* Ibland hör jag bara ett grymtande från soffan eller datorhörnet när jag kommer hem. Är det bara sonen hemma får jag ett:
-Hej, i alla fall. Bäst är förstås när M kommer och kastar sig runt mig men en bra dag kan även vara när pappan faktiskt är pigg och glad när jag kommer hem och jag får en kram och en sticksig puss och sedan en kopp nybryggt kaffe...

Idag har jag alltså ingen arbetslust, däremot lust till erotik... Denna lust dämpas dock något av huvudvärk, ont i tummarna och så förstås alla småsår på armarna. Jag ska ta mig ett par värktabletter och hoppas på det bästa. Erotiken får ju vänta till kvällen, tyvärr, men jag hoppas då att vi kan ägna oss helt och fullt åt den när vi väl kommer så långt *leR*

2011-09-30T14:28:00.000+02:00

Cirka 10:30
Idag borde jag vara mer uppåt, känner jag väl. Det är fredag och jag får faktiskt sova någon timma längre i morgon. Men, nej, jag är inte uppåt idag. Jag började dagen med en rejäl huvudvärk på väg till migrän. Som tur är lyckades jag stoppa det innan det blev "på riktigt". Jag är konstigt disträ och får typ inget gjort, fastän jag faktiskt vill. Helst skulle jag nog åka hem till C och gosa bebis men jag måste ju stanna här på jobbet till klockan 17 idag.

cirka 13:20
Sambon är på väg till Alingsås för att hämta sin son. Med andra ord blir det fullt ös i helgen. När förra helgen var slut kände jag att det var dags att gå till jobbet, så jag fick vila *ler* Den här helgen blir sannolikt snarlik. Lördag börjar med handbollsträning och fortsätter med lång bilfärd till Vargön där vi ska hjälpa en kompis med hans hus.

Cirka 13:45
I går på spårvagnen fick jag uppenbarelser om en klänning... Något segt material med påsydda fransar, som en spiral uppifrån och ner. Jag har sett denna klänning för mitt inre öga tidigare men det har inte blivit något mer än så. Sannolikt blir det inte det nu heller

Cirka 14:25
Precis nu fått veta att jag får bebismys ikväll *ler* C, M och L kommer och äter middag ikväll. HELA storfamiljen samlad *LER*

2011-09-29T15:29:00.000+02:00

Klockan är lite drygt halv tre och jag är SÅ trött... Det är ju nu man borde gå och lägga sig för att vila en stund. Jag har ändå sovit skapligt inatt, även om jag vaknade väldigt tidigt och sedan bara slumrade, som vanligt nuförtiden. Jag måste nog sluta dricka kaffe på kvällarna igen, jag vaknar ju vid 4-tiden och är jättekissnödig! Ibland kan jag ändå ligga kvar och slumra men för det mesta måste jag gå upp och jag vill INTE hålla på och ränna uppe på nätterna. Jag vill ju sova gott, hela natten, likt ett litet oskyldigt barn. Ja, det var ju länge sedan, tyvärr.

Sambon skaffade sig en ny telefon häromveckan och han blev SÅ förälskad *ler* Snart hittade han, liksom MÅNGA andra svenskar, Wordfeud. Mycket trevligt alfapetliknande spel. Eftersom han håller på och fippla med telefonen bra nära hela tiden har jag sett en del av den och jag är otroligt sugen på att själv skaffa ngåot liknande... Min telefon är drygt 2,5 år gammal. Inget fel just på den men det är meckigt att surfa och skärmen är pytteliten, typ 2 tum.

Jag vill oxå vara modern och kunna spela wordfeud och kolla varför spårvagnen är sen och sånt utan att behöva hålla telefonen 15 cm från ansiktet för att texten är så pytteliten att man inte kan läsa den annars...

Nu har klockan rusat vidare och är 20 över 3. En maskinlatte och en pratstund senare alltså *ler*

Jag är obekväm i byxor idag oxå, även om pikén faktiskt är ganska skön. Synd att det inte finns en kjol man kan ha till. En arbetskamrat föreslog att jag skulle rota bland hennes arbetskläder för att se om jag inte möjligtvis kan ha hennes klänningar. Jag ska kolla det i morgon bitti. Jag vill inte gärna gå i byxor en hel dag till...

Hörselkontrollen igår bekräftade det jag redan visste, jag hör dåligt. Tyvärr, eller nåt, inte såpass dåligt att det skulle löna sig med hjälpmedel... Jag hör som sämst när det är mycket ljud på en gång. Hörapparater förstärker tydligen ALLA ljud och då lönar det sig ju inte för mig. Jag var hemskt ledsen när jag gick därifrån men det är väl bara att bita ihop och be alla tala en i taget och ARTIKULERA ordentligt.

Gårdagskvällen gick till handbollsträning. Sonens träning alltså. Den här gången följde sambon med och han blev riktigt imponerad. W skötte sig riktigt bra i går och jag kan se att det redan hänt en hel del sedan han började i den här nya klubben.

Efter jobbet idag har jag lovat följa med C för att storhandla. Ungarna, de små änglarna, lämnar vi med sambon. Vi tar med W för han måste ha nya springskor och de hade faktiskt en hel del att välja på på Konsum i Sisjön. Ingen rast, ingen ro. Det är helg snart men inte blir det vila för det... Vi ska till sambons äldsta vän och hjälpa honom röja nedrasat växthus och knäckt altantak och övervuxen trädgård...

2011-09-28T14:05:00.000+02:00

Nu har jag en stor klump i magen... Idag är ingen bra dag, så här långt. Jag har byxor på mig idag. BYXOR!! Lilla Linnea var och hälsade på här på jobbet i går och hon kräktes på mig. Mina rena jobbkläder har inte kommit tillbaka till hyllan ännu varför jag fick rota runt bland vikariekläderna tills jag hittade något som passade. Tyvärr ingen klänning *suck*

Jag hann inte mycket mer än sätta mig och få igång datorn och allt som ska upp där förrän jag fick mess från sonen som meddelade att han HATAR skolan. Jag är nu livrädd för att historien ska upprepa sig och det ska bli som på hans förra skola.

Dessutom ska jag på hörselkontroll i eftermiddag. Jag vet att jag hör dåligt men VARFÖR?! Jag nöjer mig inte med att "bara" få hörselhjälpmedel, jag vill veta varför jag inte hör...

Jag vill ju inget hellre än att sonen ska må bra, trivas både i skolan, hemma och med vald sport/fritidsaktiviteter för att sedan växa upp till en lycklig ung man utan större bekymmer i livet. Givetvis är jag medveten om att tonåren är en besvärlig tid men han kom i tonåren redan när hna var 8 - 9. Ska det hålla på tills han fyller 20 går vi under allihop... HUR vänder man en negativ attityd till en positiv sådan som inte har något emot att kämpa för det han vill, eller det han måste? Han är ju världens goaste unge när han är på bra humör...

Klumpen i magen har växt under dagen och nu känns det som om jag har nerverna utanpå skinnet. Jag VET ju att jag hör dåligt, frågan är ju varför...? Jag skrev nyss om en patient som opererats för acusticusneurinom för 25 år sedan... Alltså en hjärntumör. Den upptäcktes eftersom han upptäckt att han inte hörde på ena örat...

2011-09-22T21:47:00.001+02:00

Efter en natt med helt ok sömn var det ändå segt att kliva upp. Efter morgonduschen ville jag gosa lite med lilla M men hon ville inte det. Hon var hungrig och satte sig och åt sin morgonmacka medans jag rotade fram lite kläder åt mig.

Efter lämning på förskolan spårvagn HELA vägen till jobbet. Jag kunde verkligen försjunka i min medhavda bok. Jag tycker om att åka kollektivt till jobbet. Det var när jag kom hit till jobbet det blev jobbigt... En arbetskamrat gick i pension den här veckan, en har semester, en kommer lite senare och så visade det sig att ännu en är borta idag och i morgon, sjuk. Vi har redan halkat efter denna vecka och det blir ju inte bättre av att en av oss måste sitta i kassan för hon som är sjuk... Generell ångest sitter nu som en för liten krage runt min hals

2011-09-20T15:23:00.000+02:00

Jag började dagen med att ligga och småslumra istället för att sova, flera timmar på morgonkvisten. Alltså är jag skittrött idag. Efter min morgonrutin kom jag iväg till bussen i tid och bussen kom i tid och jag fick faktiskt sitta idag. Jag klev av bussen i Brunnsparken och hade precis ställt mig vid rätt hållplats när en spårvagn som jag kunde åka med kom. Igen fick jag faktiskt sitta ner *ler* När jag kliver av spårvagnen regnade det, inte ovanligt och som tur är inte så kraftigt att jag faktiskt blev blöt.

Väl inkommen och instämplad går jag in i klädförrådet för att se om jag har någon ren klänning och det visar sig att jag faktiskt har det. Den här gången tog det dock nästan 2 veckor från att jag lade den i tvätten tills den var tillbaka på hyllan...

Ombytt går jag och trycker på knappen vid hissen. Jag väntar en liten stund men hör inte att den rör sig så jag tar trappan istället. Hissen har varit trasig varje morgon i en veckas tid nu. Jag följer en arbetskamrat in i postrummet och hämtar en bunt papper i mitt fack innan jag fortsätter upp till mitt rum. På med taklampa, lysrör, skrivbordslampa, dataskärm, datorn och så skrivaren. Dumpar väskan på skrivbordet och rotar fram min lunch som jag tar med mig ut till köket. In med lunchlådan i kylen och så KAFFE!! Kaffelatte ut maskinen, faktiskt drickbart.

Tillbaka till mitt rum och logga in. Börjar plocka med pappren och suckar, det är mycket papper, överallt på mitt bord idag. Klockan är nu lunch och jag har ännu mer papper nu än jag hade på morgonen. Tur att jag kan göra mig av med dom efter lunch *LER*

Ja, nu är klockan nästan halv 3 och mitt skrivbord är, ja inte fritt från papper men jag kan faktiskt se själva bordsytan nu. Det är oerhört tillfredsställande att stoppa papper i kuvert, stämpla dom och så lägga dom i posten *ler* Mitt ansvar i kedjan är över och någon annan tar vid.

Snart är det kaffedags och det känns verkligen i hela kroppen... Jag nämnde ju att jag inte sovit ordentligt och nu börjar kolan i huvudet tjockna och jag känner hur svårt tankarna har för att ta sig igenom sörjan...

Min skrivare började bråka i går eftermiddag. Skrev ut ett papper, nästa fastnade. Jag tog loss, den skrev ut, nästa fastnade. Den har gjort precis likadant idag, skriver ut ett papper och så fastnar nästa. HELA tiden, skriver den ut vartannat papper *suck* Jag har övergått till att använda färglasern som står i nätverket men det innebär att jag måste gå 50 meter varje gång jag skrivit ut något. Mycket irriterande.

2011-09-19T11:20:00.001+02:00

Idag känns måndagen i hela kroppen... Helgen försvann när jag blinkade, känns det som. Ena stunden var det fredag kväll och vi såg Lasse Kronér på TV, nästa stund var det söndag eftermiddag och vi lastade in oss i bilen för att köra hem bonussonen till hans mamma. Hela lördagen och nästan hela söndagen liksom bara försvann. Känslan efter helgen är ändå bra och jag tror hela familjen håller med. Vi har givetvis saknat lilla M, lilla Nea och deras mamma men vi hoppas de kommer hem snart så vi kan kramas och gosa bebis *ler*

Precis nyss, under förmiddagsfikat, berättade en arbetskamrat om en patient hon haft förra veckan. 92 år och riktig krutgumma. "Ingen kan tro att du är 92 år gammal" sade arbetskamraten till henne och då hade tanten svarat med ett flin "Vad bra, då kan jag ge mig ut och skaffa en ny gubbe". Alla runt fikabordet instämde när någon sa att det var alldeles för jobbigt att börja om med en ny man, när man väl lyckats tämja den man redan har... Fast det är klart, är du 92 är komplikationer så som hemmavarande barn och skjuts till skola och träningar och sånt tjafs ganska osannolikt... Men jag höll med och sa att jag tyckte det var svårt nog att börja om med en ny vid 34 års ålder så jag tänker INTE byta ut den jag har... Möjligtvis komplettera, sa jag, men det var ingen som hörde *ler*

Den där känslan av att flyta runt på rosa moln i sjunde himlen infinner sig inte alls lika ofta längre men ibland bubblar den upp i bröstet och jag är så OERHÖRT tacksam över att vi hittade varandra till slut. Jag måste anta att det inte var meningen att vi skulle hitta varandra förrän i väl vuxen ålder, av någon anledning... Ibland driver han mig till vansinne men för det mesta är det en rent vansinnig kärlek jag känner för denna man *ler* Vi har det upp och ner i vågor precis som andra och vi kämpar och jobbar på vårt förhållande hela tiden. Som tur är är vi HELT överens om att vi älskar varandra och att vi vill bli gamla tillsammans... Har man haft turen att få uppleva en kärlek så som vår är man rent idiotisk om man låter det gå i kras bara för att det blir lite jobbigt.

Jag vidhåller alltså, jag tänker INTE byta ut min man!

Onsdag 14 september...

2011-09-14T09:30:00.000+02:00

Idag är humöret inte riktigt på topp... Min förkylning går nu in på sin andra vecka och jag blir inte bättre, iofs inte sämre heller men det ena eller andra är att föredra framför att gå runt och mår halvtaskigt hela tiden.

Jag har sovit dåligt inatt, lixom flera nätter före denna. Inatt vaknade jag vid 4-tiden och därefter har jag bara slumrat, inte sovit. Jävligt irriterande rent ut sagt, jag somnar ju nu, även om det är med hjälp av ett par små piller...

På en av bakluckeloppisarna tidigt i somras träffade jag en Tupperwaretant och eftersom jag är hemskt sugen på att ha party har vi hörts några gånger under sommaren för att boka en tid. För ett par veckor sedan bestämde vi att hon skulle komma till mig i morgon kväll. Jag bjöd folk till höger och vänster, sammanlagt blev det runt 40 personer. Jag räknade väl med att det skulle komma en sisådär 6 - 7 stycken i alla fall. Igår fick jag ställa in. 2 styck kanske var det bästa jag fick, av 40 pers! Jag kände mig rent pestsmittad... Är det omöjligt att umgås med mig?

Sambon har varit svårnådd de senaste dagarna... Han finns där, fysiskt, men han försjunker i sina alfapetspel i sin telefon. De stunder han lade ifrån sig telefonen höll vi handen, där i soffan framför TV:n. Tyvärr inga pussar, inga kramar, inget hångel och just inget prat, annat än att han "är off", som han säger. Inte ens sex i går... Jag sov när han kom och lade sig men det brukar ju inte hindra honom annars. Han vet exakt var han ska röra mig för att kroppen ska regera, även när jag sover *ler*

Ikväll är det föräldramöte på Matildas förskola och sambon ska dit. Jag har fått den stora äran att se till barnen, Matilda och Linnea. Matilda brukar inte vara några problem men Linnea verkar ha kolik på kvällarna och då är hon otroligt svår att få lugn. Jag håller tummarna för att i kväll blir en någorlunda bra kväll

2011-07-29T12:02:00.000+02:00

Idag är sista dagen innan semestern... Jag har aldrig tidigare haft semester *ler* Detta är min första anställning tills vidare. Sommaren 2009 hade jag 4 veckors semester från det jobb jag hade då men eftersom jag tidigare inte uppskattat ledighet så som jag gör nu tog jag ett annat jobb under 3 av de 4 veckorna. Förra året hade jag ju sommarvikariat och jobbade mer än jag borde ha, men det var ett riktigt roligt jobb... Jag ser verkligen fram emot att vara ledig, samtidigt som jag förmodligen kommer sakna jobbet. Jo, faktiskt, eller kanske inte jobbet så mycket som arbetskamraterna.

Semesterplaner har vi just inga... Jag ska sova, läsa, älska, sola och bada, pyssla om mig själv och min familj, sy, måla väggar, åka till Borås djurpark och så ska jag vara med när sonen börjar i sin nya skola. Eller så blir det just inget gjort förutom sova, sola & bada och älska *ler* Jag ska vara ledig och vårda själen, kroppen, relationen och familjen...

2011-07-27T14:24:00.000+02:00

Igår morse ringde telefonen vid 04:45. Yrvaket stapplade jag iväg och svarade med grötig röst. I andra änden hör jag en ansträngd C:
-Nu är värkarna ungefär 5 minuter mellan.
-Jamen då kommer vi förbi, svarade jag och så sa vi hej då. Sambon stod bredvid och kliade sig i huvudet.
-Nu kommer bebisen, sa jag.
-Äntligen! svarade han och fumlade iväg för att leta upp sina byxor.

Vi klädde oss i all hast och smög iväg i den tidiga morgonen. När vi kom bort till C stod hon i köket och vaggade. Hon klockade värkarna på datorn.
-Det är lungt, sätt på lite kaffe och ta av er skorna. Man bråkar inte med en gravid kvinna som har värkar om man inte absolut måste så vi gjorde så.

Värkarna tilltog så sakteliga och snart stod vi utanför förlossningen och ringde på för att bli insläppta. Klockan 06:00 kom vi in i "vårt" förlossningsrum.

08:27 föddes Linnéa Louiza Hermansen. Tårarna rann utför min kind och jag storknade nästan av alla känslor som ville upp och ut. Sambon och jag tittade på varandra och log, C tittade på sin bebis, på VÅR bebis, och suckade nöjt. Som vi har väntat på detta lilla underverk, fast lilla, ja, hon vägde 4230 gram och var 53 centimeter lång så lilla är ju relativt...

På eftermiddagen fick lilla M träffa sin lillasyster första gången. Man riktigt såg kärleken flöda, ur ett litet barn till ett ännu mindre barn *ler* Lilla M klappade Linnéa på huvudet och sa:
-Min bebis!

Sambon och jag gick och lade oss strax efter 21, alla känslor och den tidiga morgonen hade verkligen sugit musten ur oss. Vi låg sked och med hans armar om mig och hans trötta andedräkt i nacken kände jag igen hur känslorna flödade och det stockade sig i halsen.

Det går inte att uttrycka alla dessa känslor i ord, så stora ord finns inte... Tacksamhet är en känsla och den kan jag identifiera och namnge *ler* Jag är OERHÖRT tacksam att jag fått möjligheten att vara med om det under ett barns födelse är och jag ser verkligen fram emot att få lära känna lilla Linnéa.

2011-07-21T22:09:00.001+02:00

Idag är mitt humör i nivå med anklarna... Jag får anta att det är en effekt av att min läkare tyckte vi skulle ändra min medicinering och att jag därför ätit mindre Mirtazapin och mer Venlafaxin i nästan en vecka nu. Jag kissar mycket mer normalt nu, nästan inte alls på nätterna och inte lika mycket på dagen. Jag äter mindre, dels för att jag mår lite illa av mer Venlafaxin men troligtvis är min aptit mer normal igen.

Idag har jag tyvärr en jagad känsla i halsen... Detta har jag lärt mig känna igen som generell ångest, något som jag inte känt på ganska länge nu. Jag har sovit fantastiskt gott inatt, utan insomningstablett, utan lugnande och med bara 15 mg Mirtazapin. I morse mådde jag hur bra som helst, vaknade och kände mig faktiskt ganska utvilad och solen lös och himlen var blå och livet var bra. Nu har jag som sagt ångest och vill mest åka hem och krypa ner i sängen, eller badkaret.

Huvudvärk och yrsel hade jag igår oxå Hmmm... Undrar hur mitt blodtryck ligger...?

Nej, det var 120/70 så det är inte högt blodtryck jag lider av. Kan vara tristess... Leda... Kan man bli sjuk av tråkighet?

2011-07-19T14:27:00.001+02:00

Nu har jag haft mens i 3 dygn... 3 dagar, kvällar och nätter utan samlag. Hela jag surrar av längtan. Jag vill känna hans händer på min hud, hans andedräkt mot min hals, hans läppar mot mina och hans sträva kind mot min. Hans starka armar omkring mig som stödjer mig när mina ben viker sig av lust...

3 dygn kan tyckas som en kort tid men just nu känns det som en eon av tid sedan jag kände hans läppar kring mina bröstvårtor. Jag vill krypa intill och försvinna in i njutningens dimma, bortom tid och rum, där inget annat än VI finns...

2011-07-18T11:59:00.000+02:00

Hmmm... I fredags morse var jag på läkarbesök på min nya vårdcentral. En aning skeptisk måste jag erkänna att jag var, det är jag nästan alltid med läkare jag inte träffat förut. Den här var i alla fall väldigt trevlig och lyssnade på mig. Jag klagade över att jag inte hör som jag ska och då visade det sig att hon faktiskt jobbat på Öron-Näsa-Hals och nästan omedelbart anade vad problemet är. Hon lovade skriva en remiss till ÖNH. Kanske kan jag då äntligen få veta vad det är för fel i mitt huvud... Jag har varit täppt, och rinnig, i näsan i över 12 år... Örona har bråkat på olika sätt så länge jag minns...

Jag hade skrivit en lång lista med saker jag skulle prata med doktorn om men jag hann bara med ungefär hälften *ler* Jag är ett vrak, bara en massa fel överallt... Förhoppningsvis går en del av felen att åtgärda. Min depression är mycket bättre, jag har ätit en handfull piller varje dag i över 4 månader nu. Jag har lidit OERHÖRT *nickar* av biverkningar. Kramper i benen, konstant kissnödig, frekvent urinering även på nätterna, konstant sugen, hungrig, viktuppgång... Doktorn lyssnade på vad jag ätit för mediciner och utropade:
-Varför? när jag nämnde Mirtazapin.
-För att jag ska sova, sa jag då.
-Jamen det kan vi nog lösa på nåt annat sätt, den går man ju upp i vikt av och det behöver ju inte du.

Jag kunde tolkat detta som en pik att jag är för tjock, vilket jag definitivt är, men jag valde att tolka det som att hon visste vad hon gjorde och att det kanske inte är den bästa medicinen för mig längre. När jag lämnade vårdcentralen kände jag mig nästan larvigt nöjd med besöket trots att jag inte fick diskuterat allt jag ville. Jag åkte till jobbet och resten av dagen bara rusade förbi, mycket likt helgen gjort.

I lördags var lilla M uppe före mig och väckte mig vid halvåttatiden genom att meddela att hon bajsat. Det var ju bara att kliva upp och byta packning. Hon har fortfarande svårt för att skilja kissa från bajsa så det var inte lika hemskt som det kunde varit *ler* När hon var ren och torr var hon plötsligt hungrig och då var det ju bara att fixa frukost. En kopp kaffe till mig och yohurt med flingor till henne. Storebror åt frukost och försvann iväg till en kompis så sedan satt hon och jag och byggde grejor med förra veckans loppisfynd. Jag minns inte vad dom heter men det är en massa piggar på och man kan sätta ihop dom med varandra. Väldigt trevliga. När sambon vaknade till liv hade vi halva soffbordet fyllt med våra skapelser. Efter en andra frukost för M och en första för mig skruvade jag ner en lampa och upp en annan. Hemskt jobbigt att borra hål i taket, inte bara för att armarna liksom inte orkar utan för att taket är vansinnigt hårt. Hålet blev bara en dryg centimeter djupt men det räckte, det hål som redan fanns där hjälpte ju till att hålla lampan uppe. Man kan tycka att det inte borde ha tagit en dryg timma att byta en lampa men det gjorde det... Hämta verktyg, byta verktyg, borra, borra, borra med 4 olika borr, leta plugg, mecka med plugg för att den ska passa, skruva i, skruva ur, skruva i igen och så jo, den funkar!

Sedan skulle lilla M skulle sova middag och då gjorde jag det oxå. Det är hemskt lyxigt och jag brukar unna mig det på lördagar. Sambon kom och lade sig oxå och vi låg tätt, tätt, som vi inte gör när vi sover på nätterna längre *ler* Jag vaknade 2 timmar senare, ensam mitt i sängen, på mage, av att telefonen ringde. Jag låg kvar och drog mig en stund men så tog jag lilla M och åkte och hämtade hennes mamma. Vi handlade tillsammans och så åkte vi hem och lagade middag. Sambon och bonussonen var iväg och cyklade så det var lugn och ro hemma. Lilla M körde rally med sin dockvagn medans jag skar korv. Lilla M ÄLSKAR korv, minsann, och när hon såg korven stod hon och hoppade bredvid mig tills hon fick några snuttar. Mycket nöjd satte hon sig i kökssoffan och åt rå falukorv. Dockvagnen, med gummistövlarna i, var helt bortglömd. Korv stroganoff med basmatiris och blomkål var väldigt gott och vi var alla nöjda och belåtna efter maten och päste i soffan tills det var dags att sova.

Igår regnade det HELA dagen och jag satte inte min fot utanför dörren... Jag sov länge, åt frukost sent, åt lunch, tog ett LÅÅÅÅÅNGT bad, läste en hel del, tvättade lite, läste lite till, åt middag sent och gick och lade mig efter en stunds Monopolspel. Allt som allt en mycket trevlig helg där jag verkligen gjort mitt bästa för att göra så lite jag nånsin kunde komma undan med *LER*

2011-07-15T15:15:00.002+02:00

Intimitet är knepigt... I filmen Pretty Woman får Julia Roberts' rollfigur rådet att inte kyssas på munnen, det är för intimt.

Jag kan känna likadant, jag kan ha sex med nära nog vemsomhelst men kyssas vill jag inte med vemsomhelst. Det är för mig mer ett ömhetsbevis, något man gör med någon man har känslor för.

Sex är en drift som måste stillas och rent djuriskt kan jag para mig utan att för den skull ha känslor för handjuret i fråga...

Innan jag träffade min nuvarande sambo trodde jag inte på det där med att sex är bättre med någon man älskar, jag hade uppenbarligen aldrig älskat någon tidigare och hade därför inte upplevt skillnaden. Sex med sambon är fantastiskt varje gång, om det så är en snabbis på 5 minuter eller en lååång utdragen session på flera timmar med vilopauser och mycket bus. Fantastiskt är det ändå. Ibland räcker det att han tittar på mig på rätt så reagerar kroppen..

Sambon och jag pratar om känslor. Prata om känslor ligger inte riktigt för mig och jag har aldrig prioriterat det i tidigare förhållanden. Jag kan ha försökt någon gång men, som sagt, slår man huvudet i väggen tillräckligt många gånger blir man blodig och då måste man backa och låta det läka.

Jag har i alla fall blivit tvungen att lära mig prata om vad jag känner. Någon sa att känslor alltid är sanna och så är det ju. De är inte alltid logiska men de är alltid sanna. När hjärtat bubblar över av kärlek är det svårt att uttrycka, Jag älskar dig räcker ju lixom inte till i det läget. "Da mi basia mille..." av Catullus. Man riktigt känner hur kär han var...

Kyssar är intima men man är ju intim på andra sätt... När man kommit så långt att man rapar och fiser helt öppet vet man att man är i ett förhållande *ler* Sambon blir sur om jag låser dörren när jag går på toaletten så jag låter bli om det bara är vi hemma. Nummer ett har jag inga problem med men nummer två vill jag sköta i ensamhet.

Hur som helst så har jag blivit bättre på att prata om känslor, av nödtvång helt enkelt, annars hade jag gått under. Nuförtiden försöker jag verkligen KÄNNA känslorna, fundera över vad det är jag känner och kanske till och med klura ut varför. Gör man det kan man trolla bort en negativ känsla, få den att likt i en tecknad serie krympa ihop till ingenting och försvinna i en rökpuff.

Ibland får man fundera på vad man kan stå ut med... Kärleken övervinner allt, sägs det ju, men det vet vi alla att det inte är sant. Väljer man att stanna måste man ju gilla läget och gå vidare, hur svårt det än kan vara. I vissa fall kanske härda ut och vänta tills saker och ting har "gått över", som de ju gör ibland...

Kanske bottnar mitt aktuella problem i svartsjuka ändå... Jag har valt att stanna, fast jag då måste dela min man med en annan kvinna. Låna ut honom för sex är inget problem, se ovan. Problemet bottnar nog i att han säger att han älskar den andra kvinnan oxå och intimiteten dem emellan stör mig. De få gånger jag ser pussar och kramar och rumpklappar stör mig men jag tittar bort och låtsas som inget. Det finns annat som stör desto mer och det skär verkligen i mig. Samtidigt har jag valt att stanna och ser fram emot vår framtid tillsammans... Kanske måste jag blunda lite till med hjärtat... För att få uppleva något som är större än oss futtiga tre

Torsdagsblues, igen

2011-07-14T13:19:00.000+02:00

Ibland saknar jag Vimmerby och mitt gamla liv något alldeles vansinnigt... Jag saknar att alla vet vem jag är, och min pappa är och min farmor och farfar och mina bröder... Jag saknar ... svårt att egentligen sätta fingret på exakt vad det är jag saknar, förutom min familj och övrig släkt, vänner och bekanta. Bland Frödinges "ursprungsbefolkning" finns det INGEN som inte vet vilka jag och min familj är. Min farmors släkt har bott i Frödinge i flera hundra år och satt sin specifika prägel på hela samhället där.

Jag är Bosse Polis' dotter, jag är Nisse & Anna-Gretas sondotter, jag är "av Gästgivarns" släkt. Men, jag är oxå "hon vars sambo hängde sig" och min farbror är den där skumma fylletratten som sitter på parkbänkarna i Vimmerby och dricker på dagarna. Att vara kändis är av både gott och ont...

Här är jag bara jag - mamma, sambo, läkarsekreterare. Ingens dotter, ingens syster och inga släktband som någon här kan relatera till, om de inte är väl insatta i Astrid Lindgrens verk, förstås. Åker jag till Kinda kommun är jag "av Drott", eller "av Sleman", här kan jag åka 25 mil åt alla håll utan att någon känner till mina släktband eller mig. Eller jo, jag har visst en avlägsen släkting i familjen Drott i Åsa. Men det vet jag inte ens vart det ligger...

För det mesta uppskattar jag faktiskt att ingen vet vem jag är och har förutfattade meningar om mig. Jag kan vara precis den jag är utan att någon alls bryr sig. I Vimmerby kommun sprider sig skvallret fortare än blixten. Här finns ingen som bryr sig om att skvallra om mig, eller jo, kanske lite på jobbet just nu...

Onsdag 12 juli 2011.

2011-07-14T13:18:00.000+02:00

Mmm.... Igår natt sov jag dåligt, igen. Jag var uppe och kissade 3 eller 4 gånger. Jag har inte upplevt något liknande sedan jag var gravid. Sonen är nu 12 år *ler* Jag var trött i måndags men hann lixom inte känna det, allt bara fortsatte i en rasande fart. I går var jag ännu mer trött. Lilla M:s mamma fyllde år och jag åkte direkt från jobbet hem till henne. Sambon och bonussonen var redan där, mamman givetvis och lilla M och så lilla M:s mormor. Jag sjönk ner i en fåtölj och slöt ögonen. Lilla M låg på en puff bredvid mig och "gömde sig" under en filt. Mormor satt i soffan på andra sida och vi busade med trollungen lite avmätt med varsin arm en stund.

Hade det inte varit dags att duka hade jag mycket väl kunnat somna där, nöjt gungande i en fåtölj med Pippi på rymmen på DVD... "Jag är så lycklig, jag är så lycklig, jag är så lycklig måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag". Skrålar Tommy för full hals och jag instämmer halvsovande att jo, just nu är livet bra...

2011-07-11T15:40:00.000+02:00

"Det är måndag morgon" Ja, fast nu är det ju mitt på dagen... Helgen var alldeles för kort, jag hade verkligen behövt 2 dagar till för att ens börja tänka på att koppla av *suck*

Lördagen försvann i en bilkö, känns det som i alla fall. Något bygge på en bro orsakade milslånga köer åt precis det håll vi skulle och det kändes som om det tog hela dagen, en utflykt som borde tagit ett par timmar. På kvällen grillade vi och lyssnade till en av våra nya grannars helt otroliga svada. Här kan man verkligen snacka om mundiarré *ler* Jag tyckte att svärmor var jobbig, och det är hon, men grannen... Jösses, säger jag bara. Vi måste ju vara sociala och försöka tränga oss in i gemenskapen i Smyckeparken och denna granne har tillbringat större delen av sitt liv just där. Hon känner alla och alla känner henne, verkar det som.

När vi kom in efter grillningen var tystnaden totalt öronbedövande *ler* Jag tror vi alla bara njöt en stund. Sedan satte vi på en film vi köpte på bakluckeloppisen förra veckan, Nyckeln till frihet. Jo, den var verkligen bra och fast jag inte sett filmen tidigare kände jag igen historien och har förmodligen läst den. Bra var det i alla fall.

Söndag, vilodag. Bakluckeloppisdag *ler* Lilla M hoppade av glädje och ropade högt:
-Loppis! Åka loppis! Åka loppis! Åka LOPPIS!!

Vi gjorde faktiskt inga jättefynd den här veckan, sambon köpte ett fiskespö som han provade på eftermiddagen och var missnöjd med. En trevlig utflykt var det i alla fall, som vanligt. Jag försökte koppla av med en bok när "storfiskarna" var ute för att fånga kvällens middag men misslyckades kapitalt. Jag försökte verkligen läsa men texten lixom flöt ihop och jag fattade snart ingenting. Lilla M kravlade runt i soffan och emellanåt fick jag faktiskt en kram. Jag lagade middag och sambon sa:
-Vi är på gång, kommer snart. Eller hur, kommer snart. 1,5 timme senare hade jag tröttnat på att vänta och de fick snällt äta kall mat när de väl kom hem med dagens fångst, en mussla.

Idag är det så måndag och jo, arbetsdagen är snart slut och det är fantastiskt skönt *ler* Inte för att det är mycket att göra, snarare tvärtomt, utan för att det är otroligt plågsamt att sitta instängd på ett kontor när det är så fint väder ute... Sambon rungde för en stund sedan och meddelade att han lovat sonen ett kvällsdopp. Jag protesterade INTE, även om vi blir tvungna att ha badkläder på när barnen är med...

2011-07-08T15:19:00.000+02:00

När jag kom hem igår eftermiddag möttes jag av:
-Du ser helt slut ut!
-Jag ÄR helt slut, svarade jag, jag går och lägger mig på sängen en stund.
Det var så fantastiskt skönt att få lägga sig raklång och blunda... Jag slumrade till en knapp timma och kände mig någorlunda pigg när jag klivit upp. Efter en kopp kaffe, lite mat och så ett långt, varmt bad kände jag mig som en människa igen.

Vi hade gäst lite senare på kvällen och hade jättetrevligt. Klockan drog iväg och det blev lite senare än vanligt i säng men jag låg ändå och vred mig. Jag slumrade till, vaknade av hosta, slumrade till, vaknade och var kissnödig, gick upp och kissade och passade på att ta lite hostmedicin samtidigt. Vid 3-tiden vaknade jag med ett ryck och var kissnödig igen. Tillbaka i sängen somnade jag inte omedelbart som jag brukar utan låg och frös... Kort sagt har jag sovit riktigt illa inatt. Så, jag är trött idag oxå fast på ett helt annat sätt än i går... Jag känner mig sliten igen och det gillar jag inte. Typiskt nog så jobbar jag sent idag och kan se fram emot att komma hem vid halv sex, om jag har tur.

Jag har aldrig haft semester på riktigt förut men jag LÄNGTAR verkligen dit nu... Jag vill sova, ligga i solen, läsa, sy, måla hemma och så bara slappa... Mest vill jag nog egentligen längta tillbaka till jobbet, hur knepigt det än låter.

Torsdagsblues...

2011-07-07T14:19:00.001+02:00

Ja, eller nåt, för nu är jag där igen... OERHÖRT trött HELA torsdagen. Släpade mig ur sängen och har släpat mig fram hela dagen, i princip... Jag har gäspat och gäspat och druckit kaffe och gått en sväng och gäspat och druckit kaffe och gått en sväng till. Vad är det med torsdagar?

I morgon är det fredag igen och då kommer lilla M igen *ler* Att hon har mamma med sig gör henne mindre benägen att kramas med mig men några små kramsmulor brukar det ändå ligga kvar till mig, även när mamma är med. A, snart 9 år, kommer oxå så det lär ju bli full rulle hela helgen. Håll tummarna för vackert väder så vi kan vara ute, helst i strandbrynet. Lilla M:s mamma är gravid i vecka 38+6 nu så hon liknar mest en strandad val. Jag VET, det är smått elakt, men sant!

På kvällarna när M:s mamma, C, varit hos oss och den lilla i magen satt igång att böka runt har det varit svårt att faktiskt titta på TV:n och inte på magen. Mycket fascinerande hur man faktiskt kan se att magen rör på sig. Man KAN inte låta bli att känna... Jag kände och behövde inte trycka hårt för att faktiskt känna bebisen rumpa därinne... Jag försöker låta blli att tänka på att C faktiskt sitter på bebisens huvud nu

Katten Gustaf och Jag

2011-07-05T13:00:00.003+02:00

Katten Gustaf gillar inte måndagar, jag gillar inte tisdagar. Jag vet att jag sagt det förut men tisdag är verkligen veckans värsta dag. Igår mer eller mindre studsade jag ur sängen, trots att jag sovit dåligt. Idag släpade jag mig ur sängen fastän jag sovit riktigt gott inatt...

I går eftermiddag satt jag och bara längtade efter att få gå hem men pliktskyldigt stannade jag tills klockan var 16:20 trots att jag kommit 30 minuter tidigt till jobbet och jag egentligen, rent tidsmässigt, kunnat gå vid kvart i 4 utan att förlora flex. Det kändes bara så larvigt att lämna 5 diktat kvar tills idag så jag skrev dom ju innan jag drog mig hemåt.

När jag klev ut genom dörren härnere slog värmen emot mig... På 50 meters promenad till lilla bilen var jag genomsvett. I lilla bilen var det självklart bastu. Hela vägen hem satt jag och längtade efter att få möta lilla M innanför dörren och känna hennes knubbiga små armar om mina ben. Det är en ren fröjd att komma hem och hur sur man än varit på dagen blir man omedelbart på gott humör när lilla M kvittrar på för fullt.

Jag spanade i fönstret efter henne men hon var inte där. Hon sitter säkert i poolen på balkongen, tänkte jag, men när jag kom in i trappuppgången såg jag att hennes vagn inte stod där. Det ekade av tystnad när jag öppnade ytterdörren och försiktigt ropade:
-Hallå?! R svarade, lite frånvarande:
-Det finns färskt kaffe...

Inga rosiga barnkinder och inga knubbiga små armar. Inga kramar och inget kvitter. Jag pussade på min man och frågade efter lilla M och hennes mamma. Dom var ute och skulle inte komma hem på ett par timmar, förmodligen. Var jag kanske intresserad av att åka och bada innan maten?

En stund senare låg jag och flöt i det kalla havsvattnet. Jag verkligen kände hur livsanden vaknade till liv igen. Jag klättrade upp och satte mig på en sten, det blåste lite granna och 10 minuter senare var jag torr. Man kan inte annat än att njuta hämningslöst av att vara naken på en klippa i en ljummen vind. Mannens muskel krånglade fortfarande så han kom bara i upp till naveln, ungefär, men det räckte för att kyla ner honom till normal tempratur.

Väl hemma igen hann vi precis få i ordning maten tills lilla M och hennes mamma kom hem. Lilla M sprang in genom dörren och pekade omedelbart på sitt knä.
-Mi ont knäet, Eva blåsa.
-Men vad har du gjort? Har du sprungit jättefort?
-Mmm, sa lilltrollet och nickade frenetiskt, lammla
-Du ramlade, ja, sa jag och blåste på knät och så var det bra med det.

Vi åt middag, tittade på TV en stund och så ringde mat-och-sov-klockan. Jag tog min vanliga näve piller och en liten sup hostmedicin och kröp i säng. Somnade relativt omedelbart och var bara uppe en gång för att kissa. Ändå är hela jag som en seg gubbe idag...

Jag gillar inte tisdagar

2011-07-04T11:06:00.002+02:00

Igår var det olidligt varmt hela dagen... Hade jag kunnat krypa in i kylen hade jag gjort det *ler* Vi sov faktiskt riktigt länge, lilla M ville inte ur sin säng förrän klockan var halv tio. Då hade hon förmodligen varit vaken en bra stund för hennes "bebis" var avklädd och kläderna låg utslängda på golvet. Skönt ändå att hon lät oss sova ända till halv tio...

Vi kom snabbt ur sängen och alla efter varandra in i duschen och så till frukost. Det var redan varmt, molnigt och kvalmigt och VARMT. Vi bestämde oss ändå för att åka på bakluckeloppis igen. Det har blivit stående söndagsnöje. Som vanligt fyndade vi och köpte den här gången en taklampa, exakt likadan som en vi redan har. Mycket nöjda men VÄLDIGT varma åkte vi hemåt men bestämde oss för att besöka Ica Maxi på 421. En vanligtvis väldigt sval affär.

Vi handlade lite granna och åkte hem, efter en glass. Väl hemma packade vi in alla varor och lade oss för att sova middag. Vi sov som små grisar i nästan 2 timmar *ler* Skönt. Jag vaknade full av energi och bestämde mig för att baka banankaka. Vi hade några bananer som låg och var i princip helt svarta och det är ju såna man ska ha till banankaka. När jag plockat fram det jag behövde upptäckte jag att vi glömt köpa ägg. Bara att knalla iväg till den lokala affären. Inte långt men attans var jobbigt det var. VARMT och alldeles tjockt i luften.

Sambon tyckte jag var knäpp när jag drog igång ugnen och värmde lägenheten ytterligare men det blev en fantastiskt god kaka, pannkaka som lilla M sa *ler* Nej, banankaka, sa jag men pannkaka sa hon igen. Den blev riktigt god i alla fall och vi åt den tillsammans med glass efter maten.

Lilla M var jättetrött så vi stoppade henne i säng vid sju och lämnade henne med mamman hemma medans jag och sambon åkte ut till havet och badade *LER* Det var kallt, riktigt kallt i vattnet men OOOO så skönt. Sambon var i men klättrade ur nästan med en gång, han har en krånglande muskel i revbenstrakten och fick något slags krampkänning så fort han kom i vattnet.

Jag låg där och flöt en stund och sedan klättrade vi upp på berget och satt där en stund. Nakna på en klippa. I nästan en timma satt vi där och bara njöt. Det var fortfarande varmt men inte längre olidligt och vattnet hade ju svalkat oss ganska rejält. Klockan var ju sent och solen hade ju knappt visat sig på hela dan så efter en stund var vi ensamma kvar på klipporna.

Trots ett kallt bad satt vi där och blev inspirerade *ler* och eftersom vi var ensamma lät vi inget hindra oss från att njuta av varandra. Vi flyttade oss bara lite så inte båtarna i vattnet skulle gå på grund, distraherade av ett så vackert par i sina bästa år *LER* som ägnade sig åt varandra i solnedgången...

Äntligen fredag!

2011-07-01T10:56:00.001+02:00

Idag är jag trött. Så oerhört trött. Jag sitter med remisserna på jobbet och gör fel, ideligen. Jag blir tvungen att kontrollera att jag gjort rätt och så blir jag osäker på att jag kommer ihåg rätt och måste kontrollera det. Jag blir tokig! Det känns som om jag har kola i hela huvudet, tankarna liksom fastnar i den sega smeten. Förut i veckan har jag varit på topp, verkligen. Jag har känt energin strömma igenom mig på ett sätt jag inte gjort på bra länge...

Men i onsdags kväll tog energin liksom slut... Promenaden ut till det nakenbadet var hemskt och jag var grinig som f*n när vi väl kom fram. Efter ett svalkande dopp kvicknade jag till och efter en stärkande måltid var livet bra igen. En god bok, en varm klippa, solen, en ljummen vind och så mannen *ler* Han kunde inte låta bli att fingra på mig och vi hade väldigt trevligt tillsammans, nakna i solskenet på en klippa vid havet.

Jag skulle tro att de få som fanns kvar runtomkring oss trodde jag fick en så fantastisk orgasm när jag plötsligt började skrika... och jag måste ju erkänna att det förmodligen lät ganska likt *leR* Sanningen är dock att jag fick kramp i ena vaden. Det gjorde vansinnigt ont och hjärnan slutade upp att kommunicera med munnen. Med gester lyckades jag skrikande av smärta få mannen att förstå vad han skulle göra och det släppte av. Så fort han släppte min fot drog det dock till igen och jag låg där och skrek igen. Jag slog honom på benet tills han återigen förstod vad han skulle göra och krampen/smärtan släppte av. Tyvärr upprepade sig historien och krampen slog till igen så fort han släppte trycket. Den här gången förstod han direkt vad han skulle göra och gjorde så.

Krampen släppte och efter en stund lyckades jag komma upp i stående så jag kunde sträcka lite själv. Vi packade ihop och drog hemåt. Promenaden över berget var lika hemskt som på vägen dit och när vi väl var ända hemma var jag HELT slut och föll i sömn jag tror i samma ögonblick jag lade huvudet på kudden... I går var jag trött och idag är jag som sagt ännu mer trött...

Thank God It's Friday!

2011-05-11T15:37:00.001+02:00

För en stund sedan fick jag veta att jag inte fick det där jobbet jag sökte... Akutmottagningen på Sahlgrenska sjukhuset... Inte mycket som slår det *ler* Tyvärr var det inte min tur denna gång.

Annars är jag idag mest orolig för mässlingen... Jag är vaccinerad, jag kontrollerade det igår. Sonen är vaccinerad en gång, när han var liiiten, nästa ordinarie dos kommer i årskurs 6, alltså om tidigast 6 månader eller så. Jag vet inte om jag överreagerar men jag har ordnat så han får sin andra vaccindos i slutet av veckan. Jag vill INTE ha en sjuk son. Han är ju ganska frisk av sig till vardags och det vore ju bra om han fick fortsätta vara det. Mardrömmen nu är väl att sambon får det. Måste ringa hans mamma och kolla om han haft det.

2011-05-10T13:53:00.001+02:00

Det borde vara förbjudet att ha så här tråkigt på jobbet... Jag förväntar mig inte mycket av det här jobbet men NÅGOT borde väl kunna hända?! Jag har skrivit Receptförnyelse 10 gånger idag och sedan suttit här och förberett en massa papper för scanning. Det är så vansinnigt trist, ingen har ens någon intressant sjukdom jag kan läsa om. Tyreotoxikos, Waranbehandling, Hypertoni, en och annan Njursvikt, djup ventrombos och sneda näsor, hudförändringar som bara är aktinisk keratos som kyretteras bort. GUD vad jag längtar efter att höra sirener, se grön/gul-klädda människor blanda sig med vitklädda och så få veta att det är ett benbrott eller hjärtinfarkt eller bilolycka, VAD SOM HELST annat är Receptförnyelse... När jag jobbade på akuten ville jag gå till jobbet för jag visste att där hände saker, även om det var mycket trams och onödigt där oxå så var där ambulanser och poliser och ibland socialtjänst och lite allt möjligt. Varje gång jag ser en ambulans längtar jag... Jag känner hur min hjärna liksom omvandlas till skumgummi... Snart slutar den väl fungera helt och hållet...

2011-05-03T13:42:00.001+02:00

Idag tycker jag livet är jobbigt... Vi hade sambons dotter hemma inatt och hon sov inte så där underbart ostört som hon annars gör hos oss för det mesta. Jag vet inte hur många gånger sambon var uppe men jag var väl uppe en 3 - 4 gånger och då även vaknat till lite granna de gånger sambon var uppe. TRÖTT!! Och så mecka iväg henne till dagis, nej, förlåt, Förskolan, på morgonen med vagn och barnstol och BLÄ. Regnade gjorde det oxå men det var ändå bättre än snön som regnet övergick i när jag väl var på väg till jobbet. Kallt som f*n är inte en överdrift och jag var blöt och väskan var blöt och jag frös när jag väl anlände till jobbet och kröp i nattlinnet.

En kopp kaffe med mig till min plats och slog upp GP.se för att se om där står något om varför alla poliser svärmade runt Smycketorget i går kväll. Jo, skottlossning, vid halv-6-tiden i går. Bilbränder vid 23-tiden och i morse ny skottlossning i närheten. Vi har alltså bott där i typ 10 dagar.

Allt är fortfarande kaos hemma, grejer överallt och jag vet inte var allt ska få plats eller när det blir ordning. Vi ska ju måla nästan överallt så det känns ju lite lagom onödigt att greja för mycket, eftersom vi då får göra om det.

Jo, efter kaffet behövde jag gå på toaletten och då visar det sig att jag fått mens... Jaha... Tur att någon vänlig själ ställt en plastmugg med tamponger på just den toalett jag befann mig då. Jag förväntade mig inte mens förrän nästa vecka men, ja, shit happens. Inte mycket att göra. När jag så ska ta ett par värktabletter, INNAN mensvärken slog till, visar det sig att jag inte hade några i väskan. Jag som brukar ha ett halvt apotek i väskan. Jag jobbar ju på en vårdcentral så visst fick jag till slut tag i värktabletter, som tur var. Arbetslusten har däremot inte infunnit sig ännu, trots att klockan nu är över halv två på eftermiddagen.

Jag vill bara gå hem och krypa ner i sängen, eller möjligen badkaret, och försvinna bort till en värld där det är varmt och skönt, inte finns något pollen och bilbränder och skottlossning inte hör till vardagen. Om jag försöker riktigt mycket kan jag nästan känna den sträva, hårda klippan under mig. En ljummen vind fläktar lite försiktigt och jag känner solens strålar smeka både kropp och själ...

Torsdag, igen

2011-04-28T10:49:00.000+02:00

Igår när jag åkte hem från jobbet njöt jag... Jag njöt av solen, av alla vackra människor och den otroliga grönskan omkring mig. Bilkön genom stan störde mig inte ens, jag fick ju bara tillfälle att titta längre på allt omkring mig.

När jag kom hem drog jag lite sladdar, fick igång våra TV:apparater, och satte mig i soffan för att vika ihop alla handdukar vi använt som stötdämpare när vi nu flyttade. Livet var skönt. Lite senare kom sambons X och dotter på middag, direkt från båten från Danmark där de tillbringat påsken hos hennes pappa. Vi åt pastahjul och köttfärssås som sambon och min son gjort tillsammans. Mycket trevligt.

Efter det följde vi dem hem, en stillsam promenad i kvällssolen. När vi vänt hemåt igen började min höft kännas. Annars var det nu länge sedan jag kände av den men ju länge jag gick desto längre ner i benet kände jag obehag. Till slut haltade jag fram och led i princip för varje steg. Väl hemma placerade jag mig i soffan, handbollsslutspel på TV. Jag kände av höften/benet/ryggen resten av kvällen. Jag har tidigare funderat över vad det är för fel... Ibland tror jag trokanterit men nu undrar jag om det inte är ett litet diskbråck eller nåt i den stilen. Det kommer och går men är lika otrevligt varje gång jag känner av det. Kanske borde jag prata med min läkare om det men jag har ännu inte haft besvär när jag faktiskt varit hos en läkare så det har inte blivit av.

Idag är jag trött... Näsan rinner, ögonen kliar och kroppen är matt och gör lite ont här och där. Jag har blåmärken och rivsår efter flytten, troligen lite överansträngd i kroppen så det är därför den gör ont. Dessutom kan jag se fram emot att jobba till kvart över 5 i eftermiddag. Jag hoppas hemfärden därefter blir lika njutbar som igår...

Skärtorsdag 2011

2011-04-21T11:13:00.002+02:00

I bilen häromsistens hörde jag på radion om en undersökning som visade att folk som lyssnar mycket på musik till större del är deprimerade än andra. Radioprataren ställde frågan om vilket som kom först, depressionen eller musiken? Blir man deprimerad av musiken eller finner man tröst i musiken och lyssnar därför mer när man redan är deprimerad...? Jag hörde inte svaret men jag sitter själv med lurar på mig dagarna i ända nuförtiden... Jo, jag är sekreterare och skriver diktat och har därför lurarna på mig men även när jag gör annat och inte behöver ha lurarna på mig sitter dom där, med Lugna Favoriter på. Är det ingen i närheten och det kommer en sån riktigt trallvänlig låt höjer jag volymen, sluter ögonen och sjunger för full hals *ler* Jag hoppas ingen har hört mig, jag har varit förkyld i flera veckor nu och rösten bär verkligen inte men jag mår bra av det så jag fortsätter.

Jag har börjat sova igen... Sova är ju något man tar för givet men det kommer jag nog aldrig göra igen. Jag sov sämre och sämre hela hösten. Nu i februari/mars hade jag nog inte kunnat sova alls utan små piller. Nu är jag oändligt nöjd med att ha lyckats sova utan insomningstablett en hel vecka i sträck, helt utan problem *LER* Jag har somnat och sovit. Visserligen vaknat en gång varje natt för att jag varit kissnödig eller för att jag hostat men efter ett toalettbesök och en tesked honung har jag krupit ner i sängen igen och somnat utan problem. Fantastiskt!

Igår hämtade jag nycklarna till vår nya lägenhet. Äntligen! Det ska bli så underbart att äntligen få flyttat till en lägenhet jag förhoppningsvis inte blir sjuk av... Där vi bor nu har vi alla mått dåligt av varierande grad. Det är något allvarligt fel med dom husen och jag kommer inte sakna det ett dugg.

Från det ena till det andra måste jag berätta om en incident i går kväll *ler* Jag och sambon hade varit och lämnat hans son till mamman. När vi är nästan ända hemma kör jag ifatt en volvo. I bakrutan ser jag en mycket ung man med keps och anar att där sitter några till i bilen. Den saktar in, och saktar in, och saktar in... Snart kör den alltså i 25 kilometer i timman på en 50-sträcka.
Jag försöker verkligen vara tålmodig men jag ser hur den unge mannen i keps tittar på mig och flinar. Jo, jag blir lite irriterad och svär en lång ramsa. Sambon instämmer och vi frågar oss om de har glömt "Långsamtgående fordon"-skylten hemma. Fjortisar i volvo, risken finns ju att det är en epa men i det här fallet tror jag bara det var idioter.

Hur som helst så ligger jag ganska nära när vi når rondellen hemmavid. Rondellen är lite upphöjd, typ speedbump, och volvon kör upp så framhjulen är uppe men bakhjulen nere... sedan händer just inget mer... Den står kvar så. Kanhända ingen lång stund men det var ju Masterchef på TV och klockan var redan 20:20 och vi ville hem, till kaffe, chokladpudding och Masterchef. Redan irriterad blev jag förbannad och hängde mig på tutan *ler* Nej, inget hände, annat än att kepsen och hans kamrat i baksätet flinade än mer. I bästa roadrage-stil svängde jag hårt åt vänster, rakt över en refug (låg) och körde åt fel håll i rondellen med däckskrik och vrålande motor... Min stubin har blivit kortare på senare tid *ler*

Alldeles nyss reste jag mig och drog igen dörren om mig. Mariah Carey har jag svårt att hålla jämna steg med när min röst är frisk och jag ville verkligen inte att doktorn bakom mig skulle höra mig alltför väl när jag skrålar till musik han inte hör *ler*

blä

2011-04-14T16:52:00.000+02:00

Likt bubblor ur ett sumpigt träsk steg känslorna till ytan i förrgårs kväll... Den ena svartare än den andra. Jag kunde just inte göra annat än att känna den kvävande svarta gasen och försöka ventilera fram lite friskhet istället. Det var en jobbig kväll men jag hoppas att det innebär att träsket så sakteliga omvandlas till en prunkande blomsteräng istället. En rik grönska av lycka och kärlek som varar i oändlighet...

2011-02-17T18:52:00.000+01:00

Idag mår jag riktigt bra... Förutom en rent OTROLIG mensvärk. Men mens är ett friskhetstecken, särskilt som den dröjde en vecka den här gången. Den väntade väl på fullmånen...

Jag har sovit fantastiskt gott inatt, tack vare små, små piller som gör att man somnar. Gårdagen var riktigt jobbig, knappt sovit alls. Mitt humör är då inget vidare och jag kan just inte koncentrera mig någon längre stund. Tur att vi ligger fantastiskt bra till med skrivningen på jobbet. Jag satt och pillade med e-arkiv nästan hela dagen. Mejlade lite med en god vän, lyssnade på radion samtidigt. På förmiddagen var jag lite orolig för hur det skulle gå att köra hem men det släppte av på eftermiddagen... Hemfärden gick bra, jag var inte ens nära att somna.

Min andra hälft lagade middag, jag behövde inte röra en fena, vi åt och kollade på Masterchef Sverige. Sedan gick jag och lade mig *ler* vid 21. Sov gott ända tills lastbilarna började köra, vid 5-tiden på morgonen.

Idag sitter jag oxå med e-arkiv. Vi är nästan alla sekreterare här idag och vi låg ju redan bra till. Alla vi som kan e-arkiv gör det medans den enda som inte lärt sig det, och inte kommer lära sig det, får sköta skrivningen. Jag tycker om att skriva, verkligen, men just nu är det ganksa skönt att slippa. Jag har haft rejäla besvär av min vänstra karpaltunnel de senaste dagarna. Måste ta tag i det där med handledsstöd ordentligt, det jag har är av hårdplast och gör förmodligen inte saken jättemycket bättre

Sonen är i Småland, mormor just nu tror jag. Han åkte i söndags och kommer tillbaka på söndag. Ganska skönt faktiskt *ler* I eftermiddag ska jag för första gången hämta Matilda på dagis, hon ska vara hos oss över helgen. I morgon ska jag hämta Adrian oxå.

På lördag tänkte vi åka till Kvibergs marknad, Vi åker dit ibland och känner multikulturen flöda. Man kan hitta precis allt där men det jag siktar på den här gången är torkad frukt och kanske lite nötter. Sambon tänkte passa på att klippa sig för en billig penning. Vi ska hinna med ett barnkalas och ett resturangbesök oxå, vi får väl se hur vi kan klämma in allt vi vill och kombinera det med allt vi måste göra...

Farfar

2011-02-16T06:38:00.001+01:00

Igår morse dog min farfar. Sorgligt kan man tycka och ja, jag har gråtit ett par gånger. Jag trodde verkligen inte att jag skulle reagera så kraftigt, han har ändå varit sjuk VÄLDIGT länge...

Min farfar hade KOL och var fjättrad vid en syrgasslang de senaste 4 - 5 åren. Det har varit rent plågsamt att se honom... De senaste åren har han inte vetat nåt, knappt. Han kände inte igen mig sist jag hälsade på. Demens på grund av syrebrist. Han och farmor har bott på servicehus ett par år nu och han kände sig aldrig hemma. När vi var där senast, i somras, frågade han farmor flera gånger när de skulle åka hem, skulle de sova över där de var... Farmor hade gråten i halsen när hon svarade, förmodligen för tusende gånger, att ja, de skulle sova kvar där och de var redan hemma.

För några år sedan, när jag gick sekreterarutbildningen och hade praktik på Västerviks sjukhus, hade han lunginflammation för typ tolfte gången. Han slutade andas men de fick igång det igen och han andades med hjälp av CPAP ett par dagar. Pappa, hans fru och jag var rörande överens om att det var riktigt dumt att rädda honom till livet den gången, liksom det var ännu dummare att behandla hans senaste lunginflammation i höstas. Den gången var jag förbi ett par gånger under veckan och tittade till honom, jag var ju ändå på sjukhuset. Då kände han fortfarande igen mig och även om vi aldrig haft något att prata om kändes det ändå som om han uppskattade att jag tittade förbi, även om det bara var 5 minuter...

När jag nu tänker på honom, som jag minns honom bäst, sitter han på sin plats vid köksbordet i köket på gården. Bondgården som han gifte sig till och drev under många år. Jag växte upp 5 minuters långsam promenad från gården. Det var hos farmor och farfar vi var när vi behövde ses till. Inte för att farmor egentligen såg till oss, hon har aldrig gillat barn. Men där fanns alltid nåt att göra, även om det inte alltid var så att vi FICK göra allt det vi gjorde...

Själv var jag aldrig med och hjälpte till när höet skulle in men jag åkte gärna med i vagnarna. Frödinge är oskiftat och gårdens ägor ligger utspridda runtom samhället. Skumpa runt i en tom hövagn efter en gammal traktor kanske inte låter så kul och det var ju åka ovanpå det fulla lasset tillbaka till lagårn som var roligt...

Jag minns farmors höns, den skygga geten i lagårn, kalvar med sträva tungor i små boxar, en stor maskin som plockade potatis och en massa andra konstiga grejer i diverse utrymmen på gården... Farmors äckliga kaffe och farfar, flintskallig, skitig och sträv men alltid där...

Torsdag, 9 september 2010

2010-09-09T09:22:00.001+02:00

Idag har jag ingen lust. Med nåt alls just. Jag skulle helst vilja gå i ide och inte komma fram förrän i maj, eller så.

Jag har precis börjat nytt jobb, detta är min sjunde dag på det nya jobbet. Jag saknar mitt gamla jobb!!! Nåt helt vansinnigt. Här är tyst och lugnt, jag har eget rum och egen telefon, skrivbordet är MITT och grejerna i hurtsen är MINA. Allt jag en gång strävade efter... Ändå längtar jag tillbaka till stimmet och stressen på mitt förra jobb. Jag vill ha ambulanslarm och gråtande barn, stressade sköterskor och förvirrade läkare. Jag vill kunna säga att jag minsann lyckats ta 30 minuters rast, inte att jag kunnat sitta på mitt rum och surfa på nätet hela dan utan att någon märkt det...

De vanliga problemen med bostad och pengar kvarstår. Jag ska kolla på en lägenhet på måndag, jag vill verkligen att det ska vara nåt för oss. Sambon är skeptisk, det är radhus. Jag och sonen har bott i radhus tidigare och det fungerade alldeles utmärkt. Jag är kanske lite orolig inför det faktum att det är en bostadsrätt men jag har ju hoppat rakt ut i det okända förut och det gick ju ganska bra.

Jag är SÅ trött på vår nuvarande lägenhet... Utrymmesmässigt räcker den till, även om vi har möbler precis överallt och vårt sovrum nu är lite onödigt stort istället för aningen för litet. Tyvärr är ju lägenheten fortfarande illa planerad och DYR. Jag törs knappt räkna på vad våra boendekostnader egentligen landar på... Jag ska ta tag i det nån kväll, så jag vet.

Jag har slutat röka... Jättebra. Som vanligt däremot kämpar jag mot suget, med hjälp av godis *suck* Jag har redan gått upp nästan 4 kilo, hoppas verkligen jag går ner ett par bara med hjälp av den snart kommande menstruationen.

Rökstoppet leder förmodligen till en besparing, min godiskonsumtion kommer inte riktigt upp i de summorna dagligen, som tur är. Däremot undrar jag lite över vår matkonsumtion i stort... Pengarna på Icakortet bara försvinner och jag gillar verkligen inte detta. Vi är 3 i vårt hushåll, 5 varannan helg. Det borde räcka med 5 000 kronor till mat och andra förbrukningsvaror som vi handlar på Ica. Kanske om sambon köper sina cigaretter i en annan budgetpost...? Det handlar ändå om nästan 2 500 kronor i månaden. Själv rökte jag för "bara" 1250 kronor i månaden, ungefär.

Jag skulle egentligen vilja säga upp fritids... Bara för att spara pengar. Jag vill ju att sonen ska ha fritids, det är jätteskönt att veta att någon ser efter honom. Själv vill han INTE vara på fritids, det är bara småbarn som måste vara på fritids! Jag försökte med argumentet att vi vill att han ska vara med barn i sin egen ålder och då hävdade han återigen att alla på fritids är yngre, de i hans årskurs hänger i rampen på eftermiddagarna. Jaja, gå hem klockan 15 dårå. Igår kom han inte hem, jag blev orolig. Han var i rampen, utan mobil eller klocka. Jag blev förbannad givetvis och klargjorde för honom att det är helt oacceptabelt att han ränner runt i stan och vi inte vet var han är. Han förstod och tog sitt straff utan större incidenter.

Pengar är ett orosmoment HELA tiden. Bilen behöver lagas och servas. Jag och sambon behöver båda nya glasögon, vi behöver gå till tandläkaren, ungarna behöver nya kläder och skor och det gör väl vi oxå. Jag har ingen vinterjacka/kappa till exempel... Såna större grejer som glasögon och tandläkare och min jacka blir tvunget att vänta. Tills vi vinner på lotto eller om nu sambons satsning på nätet går hem. GUD vad jag håller tummar och tår för det. Han skulle verkligen behöva det, för att må bra i själen. Jag/vi behöver det oxå, för att slippa oron över pengar hela tiden.

Nej, nu är det snart kaffedags och jag ska ta och rycka upp mig så gott det går...

Bara lite till

2010-05-12T22:36:00.002+02:00

Jag har nu precis läst alla mina blogginlägg från mars förra året till nu... Det har hänt mycket det senaste året... När jag läste förra vårens inlägg mindes jag verkligen hur jag kände, osannolikt lycklig när jag var med honom och helt otroligt olycklig den tid vi var ifrån varandra. Turerna med lägenheten och hela flytten och jobb och allt sånt... Ja, det har hänt mycket. Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig, hur våra liv skulle bli... Man tänker ju att man ska leva lyckligt resten av livet *ler* men HUR det livet blir, förutom lyckligt, det tänker man inte över, inte jag i alla fall...

Förmodligen tänkte jag mig att livet helt enkelt skulle bli sådär vardagstrist och händelselöst som mitt liv var innan... Fyllt med jobb, träning, hushållsarbete och barn men egentligen varken upp eller ner, inga stora livsomvälvande händelser. Vi skulle inte få fler barn men vi skulle, och ska, gifta oss.

Tiden har rusat förbi, hösten och den tidiga vintern fylld med arbete. Vi startade företag i slutet av förra året och sambon jobbar för att få igång det, han är otroligt trött på sitt jobb. Jag trivdes på mitt gamla jobb och emellanåt längtar jag faktiskt tillbaka, även om det är otroligt skönt att jobba 10 minuter hemifrån istället för 50 minuter en bra trafikdag.

Ovanpå detta lägger vi en del trassel med sonen och allt det andra med sambons X och det som jag berättade om förut idag. Ingen kan påstå att mitt liv är tråkigt i alla fall *ler* Nej, livet fortsätter att vara jobbigt underbart. För det är underbart, även med allt trassel. Ja, ok, mars var väl inget vidare, jag passar verkligen inte för sysslolöshet. Men kärleken är oändlig och jag vet att vi kommer lösa allt livet kastar på oss, tillsammans.

I ett inlägg från maj eller juni förra året skrev jag att hur livet än sparkat på mig hade jag ändå alltid känt att jag orkat. Försöker jag idag tänka mig att jag ska orka själv funkar det inte men jag vet ju att jag inte är själv längre, jag är en del av en hel och vi orkar tillsammans.

I våra drömmar vinner vi 100 miljoner på Lotto, köper hus vid havet (med badkar) och kan jobba när vi vill, om vi vill. Det vore ju underbart om det faktiskt blev så. Vi har lovat oss själva att vi ska bo vid havet om 10 år, eller 9 nu snart, även om vi inte vinner på Lotto.

Vi kommer flytta in till Göteborg nästa år. Vi ska gifta oss nästa sommar. Det vet jag. Men just nu är det, och kärleken, nästan det enda jag är säker på. Det känns lite jobbigt men jag har väl vant mig... Jobbigt är min kompis just nu.

JAG skulle vilja checka in på spa ett par dagar. Flyta runt i en pool eller liknande, få massage, ansiktsbehandling och bara bli ompysslad. Skämma bort mig själv, bara tänka på mig. Inte tänka på barnen, disken, tvätten, ekonomin eller jobbet. Sambon får någon annan pyssla om och så träffas vi och har sex, ofta, länge och omsorgsfullt, mellan behandlingarna *ler*

JAG vill gifta mig på en klippa vid havet, med solens glitter i vattnet och vinden lite lätt fläktande, en vacker dag i augusti 2011. JAG vill ha mina närmaste släktingar och några goda vänner med den dagen. Om man föreställer sig något riktigt tydligt så händer det, har jag hört. Så tänk med mig - Klippa, havet, solen, vinden, nära och kära.

I övrigt vet jag inte vad JAG vill med framtiden... Jag lovade sambon att jag ska läsa till läkare om vi vinner de där 100 miljonerna...

Hemma... Det kommer alltid vara Småland, hemma, där mamma och pappa bor, där mina bröder bor, där jag växte upp och känner till varje grusväg och vart dom leder och vilka som bor där. Men hemma kommer oxå alltid vara Långedrag, där känner jag mig hemma och det värker i hjärtat när vi måste åka därifrån. Hemma är inte här, inte den här lägenheten. Alingsås hade nog kunnat bli hemma, om vi hittat en lägenhet/ett hus vi tyckt om och stannat här. Alingsås är trevligt men det ligger inte vid havet och vi saknar havet. Jag vill känna mig hemma igen, det var alltför länge sedan nu.

Jag känner mig inte hemma här om inte Richard är hemma och jag känner mig inte längre riktigt hemma Hemma, i Småland, konstigt nog. Nej, nu kom där en tår i ögat så nu är det nog dags att krypa i säng...

Det blir inte alltid som man tänkt sig...

2010-05-12T17:16:00.002+02:00

Jag fattar inte riktigt hur mitt liv blivit så krångligt som det nu är… Kärleken är blind, smoke gets in your eyes och allt det där, det stämmer nog. Jag får väl börja från början, antar jag…

Jag kan inte riktigt dra mig till minnes vilken dag det var men det var i mars, jag var arbetslös. Jag åkte in till Frölunda torg för att umgås lite på tu man hand med älsklingen och så ta med honom hem. När han säger ”Vi måste prata” sjunker mitt hjärta som en sten. Så säger man ju bara om det är något allvarligt. Jo, han hade tillbringat lite mer tid hos sin dotter. Träffat mamman mer. Mamman som kastade ut honom när hon var gravid och som förnekat att han var far till barnet. Efter ett år av käbbel och osämja, familjerätt och trassel löste sig allt och vi var äntligen vänner allihop.

Hur som helst hade han märkt att han fortfarande hade känslor för henne, han älskar henne och den sexuella spänningen mellan dom var intensiv, sa han. Ni tror ju nu att ni vet vart jag vill komma men det gör ni inte alls. Det han ville var att ha min tillåtelse till att ha sex med henne. Han älskar mig och vill leva med mig men han hävdar att han ändå vill vara med henne också. Ja, ja, för all del. Efter en stunds övervägande gick jag med på det. Jag älskar ju honom till rent vansinne. Mitt enda krav var att det inte blir några bebisar, jag tycker vi har tillräckligt många barn och vi är 35 och 40 år gamla.

Jag chattade lite med henne på kvällen och erbjöd henne min man för sexuell tillfredsställelse. Mitt enda krav kom givetvis på tal också. Inga problem sa hon, liksom han sagt. Så vi kom överens om att han stannar över hos dom varje måndag natt, hon jobbar sent och han tar hand om dottern. Han sover över och går direkt till jobbet dagen därpå. Detta upprepas ytterligare en natt nästan varje vecka och fungerar helt utan problem för oss allihop.

För snart 2 veckor sedan nu väntade han på mig när jag slutade jobba. Han såg inte ut riktigt som vanligt och inledde med en riktig bamsekram som följdes av dom otroligt jobbiga orden ”Vi måste prata”. Ja, då visade det sig ju att hon blivit med barn i alla fall. Han var givetvis rädd att jag skulle kasta ut honom men det övervägde jag aldrig. Min första tanke var att han skulle dumpa mig för henne, dottern och det nya barnet. Den tanken hade dock inte han tänkt.

Idag är det exakt 1 år sedan jag knipsade av mina äggledare. Detta just för att vi var rörande överens, hur kära vi än var, om att vi inte skulle ha flera barn. Sedan dess har jag ångrat mig ytterst momentant några gånger. När man träffar småbebisar kan bebissuget sätta in ganska ordentligt. Ångret har dock gått över omgående och jag känner verkligen inget behov av flera barn. Vi har ju varsin stor, min är snart 11 och hans blir 8 i höst, och så den lilla som är 1,5 ungefär.

Med allt detta med oss kom vi fram till att det ändå kunde vara trevligt med en bebis. Jag behöver inte vara gravid och klämma ut den men får ändå en liten som blir som vår, alla tre vår kan man säga.

Ganska snart började hon blöda lite grann. Hon stannade hemma från jobbet och det gick över, hon gick tillbaka till jobbet och det kom tillbaka. Hon stannade hemma igen och det fortsatte i flera dagar. Hon har blött från och till i 2 veckor. Nu i dag har hon varit på gynakuten och det har nu visat sig att det inte blir något barn. Innerst inne misstänkte jag det efter bara ett par dagars blödning men visst fanns ändå hoppet där, konstigt nog. Jag ville ju inte ha något barn men ändå… Ja, nu blir det inget barn och det känns konstigt jobbigt…

Visst blir livet mindre krångligt igen, utan det där barnet, men det var ändå VÅR bebis. Själv har jag bara varit gravid en gång och han blev i det närmaste perfekt. Jag har ingen aning om hur det känns att få missfall. Det närmaste jag kan tänkas komma är alla de gånger jag ville vara gravid men fick mens, eller gravtestet visade negativt. Jag vet ju att hon ville ha barnet, det ville vi också, när det nu blev som det blev. Hur det känns för dom att förlora ett biologiskt barn kan jag inte tänka mig. Jag vet ju bara hur jobbigt det är för mig och jag har ingen som helst biologisk koppling till det…

Ju mer jag tänker på det desto jobbigare känns det... I vanliga fall skulle jag helt enkelt låta bli att tänka på det men jag försöker känna mina känslor, som jag säger till sonen att han ska göra. Vårt treförhållande kan synas vara konstigt och knepigt och det var kanske inte så jag tänkt mig livet. Men det funkar ju för oss, även om det är okonventionellt. Sambon ville att vi skulle flytta ihop allihop i ett stort hus och leva lyckliga alla dagar men så kommer det inte bli, det visste vi innan det här hände. Vi vill visst bo NÄRA varandra, kanske grannar eller bara en kort promenad.

Konstigt hur fort man vänjer sig vid en situation... Nyss skulle vi få bebis och jag såg fram emot den, honom, fast jag egentligen inte alls ville ha fler barn i våra liv. Nu är det mest bara jobbigt och jag funderar över om vi nu skulle göra saker i rätt ordning istället... Flytta först, få ordning på våra liv och sedan försöka få en bebis...

och plötsligt är det maj, precis som jag sa...

2010-05-09T18:45:00.003+02:00

Ja, livet har rusat förbi, precis som det brukar. Jag har inte skrivit här på bra länge nu och jag tror att det beror på att jag faktiskt har någon att ventilera med nuförtiden. Jag erkänner villigt att jag fortfarande måste bli bättre på det men alla är barn i början.

Vad har då hänt sedan november...?

Jul - vi firade lite halvhjärtat tillsammans med min släkt i Småland. Varken sambon eller jag gillar jul men för alla andras skull åkte vi till mina släktingar och åt för mycket i ett par dagar.

Nyår - Minns jag just inte så det måste ha varit en händelselös helg...

Alla hjärtans dag - Smög förbi helt utan minnen den oxå.

Sista februari - Slutade jag på mitt gamla jobb utan att ha lyckats skaffa ett nytt.

Mars - Arbetslös större delen av månaden. Sökte jobb förtvivlat och sjönk längre och längre ner i sysslolöshetsträsket. Till slut lyckades jag ändå få en tillfällig anställning här på lasarettet. OTROLIGT skönt att få gå till jobbet igen. Jag trodde väl inte att så mycket av min identitet satt i mitt jobb... Jag och sambon fyllde visst år oxå, jag 35 och han 40. Vi gjorde ingen direkt grej av det, min mamma och pappa och deras nya var här några timmar och vi bjöd på middag men mer var det inte. Jo, min mormor dog, på sin 84:e födelsedag, 30 mars.

April - Fylld av jobb *ler* Även att mitt nya jobb nu innebär jobb på kvällar och helger så tycker jag verkligen om det... De lediga dagarna känns fortfarande överflödiga och jag har svårt att få nåt gjort hemma, fast där visst finns att göra. Påsken flöt förbi relativt händelselöst. Jag och sonen åkte ner till Småland. Jag stannade ett dygn, han en vecka.

Ja, så är det nu maj. Det är ljust om dagarna och kvällarna. Solen skiner faktiskt för det mesta och livet är underbart. Man kan åka ut till havet, sitta på en klippa och titta på glittret i vattnet en stund utan att frysa sönder rumpan. Ekonomin har inte riktigt kommit ifatt efter en knapp månads arbetslöshet. Det tog närapå 8 veckor och 3 kompletteringar av min a-kasseansökan innan jag fick ut futtiga 5 500 kronor för de veckor jag var utan jobb... Jag kanske var naiv som trodde att man faktiskt skulle kunna leva på sin a-kassa...

Nu är det söndag kväll, solen skiner även om där finns moln som hotar. Sonen och jag kom hem från Småland vid 13-tiden idag. Vi begravde min mormor i fredags och när jag då ändå var därnere passade jag på att hälsa på några goda vänner och gå ut på krogen med ett par av mina gamla klasskamrater från sekreterarutbildningen. Som vanligt var det väldigt trevligt att komma hemifrån men det bästa är ju alltid att komma hem igen.

Det är fortfarande helt otroligt hur man kan sakna en person på det viset efter bara något dygn *ler* Den här gången sågs vi inte på hela 3 dygn och saknaden var enorm. Sedan vi kom hem har vi nästan suttit som plåster på varandra... Kärleken är underbar!

Regnig torsdag mitt i november

2009-11-19T18:01:00.009+01:00

Det har regnat mer eller mindre oavbrutet i 3 dagar nu... Solen skymtade fram i typ 20 minuter en dag i början på veckan. Ljust blir det knappt alls nu. Hur orkar man igenom november? Varje år är det samma visa - mörkt, blött, grått och trist. Ändå bara susar tiden förbi, hoppsan, där gick en vecka till! Inget blir dock gjort, just. Jobba, jobba, jobba, tvätta lite på helgerna och kanske till och med städa lite och sen ny vecka, mer jobb.

Förra veckan var jag på jobbet nästan 50 timmar, lägg på 7,5 timmar i pendeltid varje vecka och det innebär att jag var hemifrån nästan 60 timmar förra veckan. jag sov nästan 35 timmar under veckan och 20 timmar under helgen. Detta lämnar nära 55 timmar kvar. 1 timma varje morgon till sånt man gör innan jobbet - 50 timmar. 1 timma varje dag till att laga mat - 45 timmar. Helgen är kanske 30 timmar vaken tid, fredag kväll till söndag kväll.

Kvar blir 15 timmar, uppdelat på 4 dagar, knappt 4 timmar varje dag till att ... Läsa läxor med sonen (sonen är dock bara vaken 2 av dessa 4 timmar), försöka hålla hemmet i någorlunda ordning, hålla kontakt med vänner och försöka hitta nya, umgås med sambon *ler* och hålla liv i förhållandet. Tur att han pendlar med hem nästan varje dag.

Den här veckan blir det nog bara 45 timmar på jobbet *ler*

Jag undrar dock hur folk under 30 orkar gå ut och festa på helgerna? När fredagskvällen äntligen kommer är jag oftast så slut att jag somnar i soffan vid 21-tiden... Har jag tur slumrar jag bara till en liten stund och orkar faktiskt vara social en stund efter detta.

Ändå, trots allt detta gnäll, tycker jag om mitt nya liv... Nästan jämt. Ibland känner jag att jag försummar min son men det brukar snart gå över, han är ganska självständig som tur är. Ibland tycker jag att jag borde jobba mer, det är alltid mycket på jobbet. Det brukar dock oxå gå över ganska snart, man bör ju faktiskt ha ett liv utanför jobbet, även om det är svårt att hinna med att vara social.

Jobbigast är väl ändå bristen på sol och ljus... Mörkret tär liksom på en på något sätt. Jag längtar efter lite snö, bara liiite, det gör ändå allting mycket ljusare. Tyvärr säger alla att det inte brukar vara så mycket snö i den här änden av världen. Snart är i alla fall november slut och december brukar ju bara försvinna. Snart är det alltså januari, nytt år, 2010 *ler* Januari brukar alltid vara en nystart, jag brukar orka börja träna igen och hoppas kunna klämma in det också nästa år, jag känner att jag behöver det igen.

Har januari väl anlänt brukar det snart vara mars och så är det plötsligt maj och juni och sommaren är här *ler* Då hoppas vi kunna flytta från den här skitlägenheten till en som vi faktiskt tycker om. Sommaren är snart här! Glittret i havet, salta bad och sol i massor. Då är väl Göteborgstrakten rätt ställe att bo på?

Söndag, dagen efter

2009-11-08T20:53:00.002+01:00

Riktig skitsöndag.

Gårdagen var underbar men det går ju upp och ner, som bekant. Idag är det ner, ner och ännu lite mer ner. Jag har ingen förklaring, jag är bara sur, trött och grinig. Inget känns bra, jag vill bara krypa in under en sten och stanna där tills ... Ja, inte vet jag, jag vill bara slippa från allt.

I går älskade jag mitt liv och det borde jag ju rent logiskt göra idag oxå, inget har ju förändrats.

Det är visst fars dag idag... Min far bor 25-26 mil bort och bryr sig just inte. Fanns just ingen anledning till att bry sig om det då, kände jag. Sonens far är ju borta sedan länge och är begravd nästan 30 mil bort. Sambons son ringde och "gratulerade" eller vad man nu gör på fars dag.

Nej, inget jag gjort idag, vilket i ärlighetens namn inte är mycket, har lett till någon större glädje. Tvättmaskinen har gått varm och det är väl mest för att vi inte skulle haft så mycket att ta på oss i veckan om jag INTE tvättat... Resten av tiden har jag kurat i soffan under en filt eller i sängen, under täcket.

Jag HATAR verkligen att jag blir såhär, äckligt känslosam och gråtmild. Jag har gråtit flera gånger idag, helt utan anledning. En släng av höstdepression? Hormoner? Inte vet jag, jag vet bara att jag inte tycker om det men jag vet inte vad jag ska göra åt det.

Nu är klockan iaf 21 och jag kan faktist gå och lägga mig snart, jag är fullständigt utmattad.

Skitsöndag!

Lördag, 7 november

2009-11-07T22:52:00.002+01:00

Sen lördagkväll och livet är underbart *ler* Vi har haft en bra månad, även om det är mycket jobb så har allt funkat oväntat bra senaste tiden. Inget krångel från sonen, sambon och jag kommer lika bra överens fortfarande och allt flyter på. Livet är bra.

Pappa och hans fru hälsade på häromhelgen. De bodde på hotell nere i stan så det blev inte lika jobbigt som när mamma hälsade på *ler* De kom hit och fikade på fredagseftermiddagen och så träffades vi för middag på lördagskvällen. Efter middagen gick vi guidad tur på Lights in Alingsås. Vi fikade efteråt, på ett fik nere i centrum och så gick de till hotellet och vi gick hem. På morgonen åkte de hem, utan att träffa oss *ler*

Jag älskar givetvis både mamma och pappa och deras nya makar... Men jag känner ändå att en viss distans inte är av ondo. Pappa och jag har alltid haft denna, vi har väl ändå alltid vetat var vi har varandra. Mamma och jag har väl haft större behov av varandra... Det var jätteskönt när jag fortfarande bodde kvar i Småland, att veta att hon ställde upp på kort varsel. Jag hade inte ens något emot att hon dök in då och då för att "dricka kaffe" men hamnade i diskbaljan oxå.

I mitt förra inlägg beskrev jag mammas visit här hos oss. Man ser en tydlig skillnad på mina föräldrars besök *ler* Tur att de skiljde sig, de passar båda mycket bättre med den de är med nu. Hur som helst så känner jag mig mer vuxen med pappa... Där kom det där igen, mer vuxen... Jag är 34 år! Jag har varit vuxen i nästan 15 år *ler* Flyttade ju hemifrån när jag var 19.

Det är lördagkväll och livet är underbart *ler*

Torsdag, mitt i oktober...

2009-10-15T17:56:00.002+02:00

Jag är trött... Riktigt jättetrött men ändå ... Hmmm, ja, jag vet inte riktig, jag är ändå piggare än jag varit på ett tag men samtidigt jobbigt utmattad. Svårt att förklara hur det känns. Livet börjar ju kännas normalt igen. Mitt liv har inte varit normalt sedan ... typ jul, eller så. Sedan juni/juli har jag kört på ren viljestyrka och det kanske är det jag får lida för nu *ler* Inte för att jag egentligen lider, jag trivs ju riktigt bra med livet, livet är underbart *LER* Men jag är trött...

Jag saknar verkligen mitt badkar. Det var min avkoppling innan jag flyttade. Ett riktigt varmt bad, med salt och olja, en god bok och en skvätt sprit. Nedsänkt i varmt, oljigt saltvatten tills jag blev alldeles skrynklig och vattnet kallnat. Då slappnar kroppen av ordentligt. I somras ersatte jag detta med klipporna och havet, riktigt saltvatten och glitter i krusningarna. Lisa för själen om inte för kroppen.

Nu saknar jag både mitt badkar och havet, som jag bara sett genom fönstret på mitt nya jobbs nya lokaler förra veckan. Det är alltför länge sedan vi tog oss tid att åka till havet och bara sitta och titta, eller promenera och titta. Allt tar sån tid, var tar tiden vägen? Veckorna rusar förbi och jag hinner inte reagera, måndag, fredag, måndag, fredag. Dagarna däremellan är mest som ett blurr, om nu det är ett ord *ler*

Jag tycker om mitt jobb, det gör jag verkligen, men en kväll i förra veckan drömde jag faktiskt mardrömmar om just jobbet. Kollegan var sjuk flera dagar förra veckan och det rasade in remisser och diktat. Massor att göra och varken tid, lust eller ork att faktiskt jobba över.

I helgen var mamma och hennes man här och hälsade på. Väldigt trevligt men samtidigt ganska jobbigt. Min mamma tenderar att ta över när hon dyker upp, hon är som någon slags naturkraft man inte kan stå emot. Hon hade maten, och kaffet, klart när vi kom hem från jobbet i fredags. Underbart! Men samtidigt var både sambon och jag helt slut efter veckan så kvällen blev lite ansträngd. Lördagen fortsatte på samma spår, frukosten var klar när vi klev upp och hon plockade undan efter den oxå. Sedan bar det iväg till Göteborg, de ville ju se Saluhallen.

När vi kommit genom 80 % av den upptäckte hon att de varit där redan *ler* Ja, sedan ville faktiskt jag shoppa så vi gick till Nordstan. Jag köpte en stekpanna... Jag skulle ju ha vinterstövlar och söta små skjortor och kanske en ny kjol och varför inte en liten kofta och en scarf till? Nej, det blev en stekpanna. Visst behövde vi verkligen en ny stekpanna men det blev ju inte den shoppingtur jag tänkt mig.

Mamma lagade middag och på kvällen gick vi en promenad. Lights in Alingsås var trevligt men mindre spektakulärt än jag förväntat mig. Efter promenaden blev det fotboll (BLÄ!) och sprit (gin&tonic - gott!) i soffan. Det var riktigt trevligt faktiskt, fast jag verkligen inte gillar fotboll.

På söndagsmorgonen var det samma visa, mamma gjorde frukost. Denna gången "glömde" hon plocka undan *ler* Ja, hur som helst åkte dom hem efter frukosten och jag måste erkänna att det faktiskt var riktigt skönt... Jag upptäckte att mammas närvaro gjorde mig mindre vuxen. Jag känner mig mera vuxen nu än jag gjorde innan jag flyttade. Jag är ändå 34,5 år och har känt mig vuxen sedan innan jag fick barn, för drygt 10 år sedan, men konstigt nog känner jag mig mer vuxen nu...

En helt vanlig vardagskväll...

2009-09-30T08:23:00.000+02:00

I går kväll var jag trött… Somnade nästan i soffan vid 20:30-tiden. Jag lyckades dock hålla mig vaken men tänkte gå och lägga mig vid 21. Tyvärr var jag inte riktigt snabb nog utan klockan hann bli 21 och då upptäckte jag att det var House på tv. Jag ÄLSKAR House *ler* Så jag stannade givetvis uppe för att se det. Sambon tycker också om House så vi såg på det tillsammans och satt nära varandra och myste. Vi gick och lade oss direkt när det var slut.

Jag var som sagt trött och det var han också. Vi pratade en stund och sa sedan god natt och skulle sova. Jag fick någon slags klådanfall och kliade lite här och lite där och så lite till både här och där och så började det någon annanstans. Jag vet ju att när det väl börjat kan man just inte göra annat än att sluta klia. Fortsätter jag kliar det tills lut överallt och jag kliar hål nånstans. Inte bra. Så, jag vände över på magen och tänkte att då kan jag inte fortsätta. Givetvis började det då klia mitt mellan skulderbladen *ler* Sambon vände sig om i sängen precis då så jag bad honom klia lite, precis där, där man inte själv kommer åt, mitt mellan skulderbladen.

Det gjorde han så gärna och när han hörde mig grymta belåtet fortsatte han röra vid mig, smekte mig rygg precis så som jag gillar. Försiktigt, fjäderlätt och underbart *ler* Jag ryser och utstöter ofrivilliga ljud, så som vid samlag *ler* Han fortsatte smeka mig över ryggen och snart spred han sig ut över armarna och ner över benen. Jag bara låg där och njöt i fulla drag. Jag njöt verkligen av beröringen, kroppen slappnade av och hjärnan stängde av sig. Jag kunde på något sätt känna kärleken strömma in i mig, genom hans händer, jag kände mig vacker och kroppen reagerade.

Ni kan själva räkna ut hur det slutade *ler*

02:00, lördag natt...

2009-09-27T02:03:00.002+02:00

och jag kan inte sova! Eller, jag har somnat, flera gånger, men vaknat med ett ryck. Mycket irriterande, jag är ju faktist trött och vill sova. Eftersom jag numera faktist inte sover ensam och jag somnade på hans arm väckte jag honom oxå och nu är vi båda vakna.

Så, vad är det då som rycker mig ur sömnen? Efter bara någon/några minuter... Livet är ju underbart. Jag bor äntligen med mannen jag älskar, jag har ett jobb jag verkligen trivs med och sonen verkar ha funnit sig en plats i skolan och i livet i största allmänhet. Ändå känner jag något slags oro...

Den här lördagen har varit riktigt bra. Vi sov länge, underbart länge. Inga lekande barn utanför som väckte oss alldeles för tidigt som de brukar göra på helgerna och inga barn hos oss som väckte oss heller, följden blev att vi alla sov till 10:30 idag. Strax efter att jag klivit upp kom en kompis till sonen och knackade på och någon timma senare gick barnen hem till honom.

Sambon och jag har alltså varit själva i princip hela dagen. Det är ju något vi inte är bortskämda med *ler* Ja, vi passade på att gosa lite extra men faktist så har vi pysslat hemma hela dagen. Vi köpte skrivbord och kontorsstolar i går och de har han satt ihop. Själv har jag försökt strukturera upp våra köksskåp, rensa ur sådant som vi redan märkt att vi inte kommer använda och plocka om så att det är lättare att komma åt. Givetvis har jag tvättat oxå och pysslat lite allmänt.

Det absolut enda påhela dagen som inte varit riktigt bra var väl att sonen inte gillade tandkrämen vi köpt åt honom. Han lät detta bli känt och krävde att vi skulle köpa en annan tandkräm. Ja, så fort den där tuben är slut köper vi en ny...

Sambon och sonen är väl det som inte fungerar till 100%. Allt annat flyter på helt underbart. Ni som läst min blogg tidigare vet att sonen är 10 nu. Hans pappa dog när sonen var 2 år och 3 månader gammal och sedan dess har det varit han och jag, med ett kortare undantag 2003. Då hade jag ett förhållande som snart kraschade. Detta minns inte sonen. Allt han vet är han och jag.

Som de flesta mammor har jag säkert skämt bort honom lite *ler* Hans mor- och farföräldrar (mest farföräldrar) har spätt på detta. Jag har försökt lära honom att stå på sig och tala om vad han vill, försöka bli en individ, inte en sådan som grupptrycket kväver senare. Jag vet givetvis inte än om jag lyckats men han brukar tala om när han inte gillar något, ganska tydligt.

Det har varit en jobbig vår och sommar, för oss allihop. Det känns ändå som om vi faktist landat nu. Livet fungerar igen och vi står inte och stampar på samma ställe längre. Kanske... kanske störs jag mer än jag trott av relationen mellan sonen och sambon... Häromdagen var det en månad sedan vi flyttade in. Personligen tycker jag att det känns som om det var MYCKET längre sedan.

Tiden bara flyger ju iväg, det är måndag och måndag och måndag igen, de andra veckodagarna bara försvinner. Jobba, laga mat, tvätta, sova. Och så om igen, och igen. Ibland känns det som om jag försummar sonen och det är inte en känsla en mor vill ha. Det är inte ofta men det händer. Jag... Tiden räcker inte till allt man vill. Jag älskar mitt jobb, jag älskar sambon, jag älskar sonen. Hur prioriterar man? Jag har ändå alltid prioriterat mig själv först. Mår inte jag bra mår inte sonen bra. När vi nu är 3 har jag sagt mig själv att jag ska fortsätta prioritera mig själv först, sedan förhållandet, sonen och sedan jobbet.

Det kanske är så att jag försummat mig själv...? Jag har varit trött och sliten ganska länge och i veckan som gick var jag sjuk, jobbade bara fredag. Den värsta förkylningen på flera år. Jobbigt. Hostan sitter kvar och den är superjobbig när jag inte tar udden av den med hostmedicinen chefen skrev ut åt mig.

Ett annat problem sambon gjorde mig uppmärksam på för en mycket liten stund sedan är att jag har svårt för att prata när det blir jobbigt. Min ventil har varit, och är, den här bloggen. Jag måste nog lära mig att TALA om mina känslor snarare än att skriva om dom. Men, här kan jag skriva och skriva och skriva och nästan resonera mig fram till vilka känslor jag egentligen har. Kan man göra det verbalt? Känslor är knepigt.

Det jag absolut vet är att jag älskar dom båda, sambon och sonen. Sonen kommer ju alltid att finnas där men kommer sambon göra det? Oroar jag mig för att han kommer lämna mig när han upptäcker hur vardagstrist livet är med oss...? När jag inte längre orkar raka benen och när den vilda förälskelsen avtagit... Jag är ju ovan vid förhållanden, det är RIKTIGT länge sedan jag behövt ta hänsyn till någon annan och diskutera beslut.

Det har fungerat än så länge och jag hoppas ju verkligen att jag inte gör bort mig och ... Tanken på att bli ensam igen skrämmer mig, oändligt mycket. Jag vet ju att jag klarar mig själv, det är inte det, det är ... Tanken på att jag skulle behöva leva mitt liv utan just HONOM, jag klarar knappt av den, hela magen känns som en stor klump och tårarna börjar nästan rinna bara av tanken.

Nu är klockan 02:43 och jag ska försöka sova igen...

Onsdag, 16 september 2009.

2009-09-16T20:53:00.000+02:00

Körigt på jobbet idag… Min kollega och en av sköterskorna är sjuka och jag har massor att göra… Inte så många diktat men mycket annat, remisser som ska skannas och bokas, pärm efter pärm med papper som ska gås igenom och en MASSA papper som ska skannas in i journalerna. Ovanpå allt detta får jag svara i telefon idag, vilket jag inte är van vid, det brukar sköterskorna göra men eftersom en av dom är sjuk idag måste jag hjälpa till. Jag har upptäckt att jag vant mig av med att bli störd av telefonen hela tiden, jag kommer av mig och tappar tråden, det är jag absolut inte van vid. På mitt förra jobb ringde telefonen ofta och då gjorde det inget.

Jag är ju ganska ny fortfarande *ler* Jobbade första dagen den 27 augusti… Att jag kommer av mig kan ju möjligtvis bero på att jag inte riktigt kan svara på frågorna i telefonen… Känns ovant, det också.

Annars har jag landat bra i mitt nya liv, tycker jag… Jag fick jobb mycket snabbare än jag trodde var möjligt och jag har inte kört vilse på länge. Det funkar att pendla, även om jag fortfarande är lite ovan vid alla köer. Sonen har funnit sig väl till rätta i skolan och har hittat en kompis i klassen. Han säger att det funkar med den nya klassen och skolan och att alla är snälla. Jag väcker honom på morgonen innan jag åker och så kliver han upp och fixar frukost själv. Jag har ännu inte hört att han kommit försent till skolan så jag måste ju anta att det funkar.

Själv häpnar jag fortfarande över mängden tvätt… Att en enda extra person i ett hushåll kan göra sån skillnad… Berget bara växer och jag tvättar och tvättar och tvättar men det verkar inte hjälpa. Kanske beror det på att jag inte hinner tvätta lika mycket på helgerna som jag gjorde tidigare… Sambon vill göra saker på helgerna och visst, det vill ju jag också men hushållssysslorna får stå tillbaka. I helgen som gick var jag sjuk så då blev just inget gjort hemma. Sambon tvättade och städade bilen, det behövdes verkligen men tvätten… och städningen…? Tur i alla fall att vi har diskmaskin *ler*

I helgen som kommer blir det inte nåt gjort heller, vi ska till Småland på släktträff. Oklart ännu om vi åker på fredag kväll eller lördag morgon, i vilket fall som helst blir det lite körigt och långt att köra/åka. Jag ser just inte fram emot själva resan, en 10-åring och en 7-åring på en 27 mil lång bilfärd… Hmmm… Ja, man kan ju hoppas att de somnar.

Nu är klockan snart 21 och jag är gräsänka… I 2 hela dagar, och nätter, ska sambon vara borta på jobb. Känns väldigt konstigt… Sova ensam i den stora sängen, ingen som pussar mig på pannan innan han går hemifrån på morgonen… Det känns konstigt att det känns som jobbigt, jag var ju ändå singel i nästan 8 år…

länge sen...

2009-08-20T15:24:00.001+02:00

2009-08-06
Det är torsdag morgon. Mitt goda humör från tidigaste morgonen försvann som i ett trollslag för en stund sedan.

I går var det givetvis onsdag och min andra halva var på after work med sina kollegor. Det har han givetvis all rätt till men jag kände direkt hur oron satte sig magen, där den brukar sätta sig på mig.

Det har varit mycket under våren… Vi träffades och blev tokkära *ler* Mycket trevligt men också jobbigt på flera olika sätt. Nu har han precis bytt jobb och vi har flyttat. Vi har en gemensam lägenhet fast just nu är det bara han som bor där, jag jobbar fortfarande i Småland. Allt detta kombinerat med en del annat tjafs sätter spår, i oss båda.

Min kropp har reagerat med viktnedgång… Trevlig biverkan av stor psykisk stress men ändå en faktisk biverkan.

Min oro under gårdagen ökade när jag förstod att han faktiskt drack alkohol och förmodligen inte åt alls under kvällen… Den ökade än mer när han blev kvar länge på krogen. Vi bor en timma utanför Göteborg och han kliver upp vid 5 varje morgon och börjar jobba runt 6, halv 7. Vid halv 1 i natt fick jag sms som talade om att han var hemma… Ni förstår själva att han inte sovit mycket.

2009-08-19
När jag väl visste att han var hemma släppte den värsta nervositén men jag var orolig och stressad hela dagen. Följande dag åkte jag hem och när jag kramade om honom stönade han, krama inte så hårt, jag har ont, säger han. Ja, han hade ett riktigt stort blåmärke längs höger sida av revbenen, klart det gjorde ont. Han hade också ett sår på vardera pekfinger och ett sår till höger i pannan.

2009-08-20
Idag är det min näst sista dag på jobbet… Det är torsdag förmiddag och jag är allmän oinspirerad. Känner just inte för att göra så mycket men det gör inte så väldigt mycket för det är lugnt på kliniken just nu.

I 4 veckor nu har jag bott hos min pappa… Jag var lite skeptisk till arrangemanget men det har faktiskt fungerat oväntat bra. Jag är ju inte så förtjust i fotboll så just de TV-kvällarna kunde jag ju hoppat över men nu är det ju friidrott på TV och vi är alla överens om att vi vill se det *ler* Första veckan jag bodde där fick pappas hund valpar… Strävhårig tax *ler* Valparna är nu drygt 3 veckor gamla och börjar kravla runt lite och piper och gnäller och skäller faktiskt lite då och då. Hur söta som helst. Fast jag gillar egentligen inte hundar… Jag kan stå ut med dom men jag vill ABSOLUT inte ha en! Fast de är ju söta när dom är valpar…

På lördag morgon packar jag och sonen ihop våra väskor och åker hem. Hem till Alingsås. Det ska bli så underbart att verkligen få komma igång med livet igen. I flera månader nu har det mest känts som en lång väntan. Allt har varit upp och ner och det har märkts i kroppen, både min egen och i den andra halvan. Men nu är det snart slut. På lördag börjar vårt liv igen. Ingen mer väntan och ingen oändlig längtan veckorna igenom.

Förra helgen hade vi planerat att umgås med goda vänner och bara ta det lugnt och ha det bra tillsammans. Inga barn och inga krav. Fredagsmorgonen började för min del med ont i magen… Jag försökte medicinerna mot magkatarr, det var så det kändes, och det hjälpte tillfälligt men så åt jag smörgåstårta och då tog det fart igen. Jag medicinerade igen, mot magkatarr, och det släppte av, liiiite grann iaf. Det var svårt att jobba, magen gjorde ont och jag mådde illa. Vid 11-snåret försökte jag med en annan medicin, mot gallbesvär, som brukar fungera ganska omgående. Men, inte då, smärtorna bara fortsatte, illamåendet tilltog. När lunchen kom gick jag ut och rökte… ingen mat. Jag bestämde mig för att jag faktiskt inte stod ut med att ha ont längre så jag gick ner till akuten, jag jobbar ju faktiskt på ett sjukhus *ler*

Ganska snart fick jag komma in på ett rum och en trevlig sjuksköterska stack mig några gånger i armen och frågade en massa. Jo, en dryg timma skulle det ta innan blodproverna var klara och jag kunde få träffa en läkare. Strax efter att hon gått kände jag smärtorna klinga av och jag lyckades faktiskt somna *ler* Totalt tillbringade jag nästan 5 timmar i det lilla rummet, doktorn sa att jag har gallsten, jag blev inte så jätteförvånad, det hade jag ju räknat ut själv.

Hur som helst så ledde ju detta till att jag lämnade sjukhuset en timma senare än jag planerat. Jag kom hem till Alingsås strax efter 8, helt slak i kroppen, jag hade ju inte ätit sedan halv 10. Jag duschade och lyckades faktiskt äta lite, lite *ler* och piggnade till. Vi träffade våra vänner på en pub i Göteborg, bara en dryg timma försenade. Resten av helgen drack jag Coca Cola och petade lite i maten, pasta och ris, vitt bröd… Jo, man måste ju äta men allt går inte ner i ett sånt läge. Coca Cola, ljummen och lätt avslagen, funkar alltid. Jag gick ner 2 kilo på 2,5 dygn.

I dag är det alltså torsdag och hela veckan har jag haft småont i magen och känningar lite då och då. Mycket irriterande att hela tiden må halvbra. Jag äter och får ont, medicinerar och blir bättre. Äter och blir sämre, jag ni fattar. Man måste ju äta…

Jag hoppas att besvären släpper av och aldrig dyker upp igen när jag kommit på plats i mitt nya liv, med ny man, ny lägenhet och nytt jobb. De säger att sannolikheten för gallsten ökar om man stressar mycket. Jag är vanligtvis den mest ostressade människa jag känner men den här våren och sommaren har varit jobbig, och underbar.

Nu är klockan 11:20. Jag är hungrig men samtidigt har jag ont i magen. Jag vill äta men mår samtidigt lite illa… Det är ärtsoppa och pannkakor i personalmatsalen idag, det är ju torsdag. Det är inte ens lönt att överväga gå dit, jag betalar inte 67 kronor för att äta 2 små pannkakor och dricka lite hembubblat vatten. Tanken på att äta ärtsoppa gör att magen vänder sig ut och in… Jasminris med lite kyckling… Coca cola. Ja, nu är jag där igen *ler*

Nu är klockan 13:40. Jag har ätit lite choklad och lite surt godis, mycket vatten… Magen känns precis som innan, hela tiden. Jag har SÅ tråkigt! Motivationen är inte riktigt med idag *ler* Sista dagen i morgon och lugnt med diktat på hela kliniken… Dessutom en ny sekreterarkollega, började i måndags, som frågar hela tiden så även om jag faktiskt gör något blir jag avbruten hela tiden. Just idag gör det ju inget, för det är ju lugnt *LER* Tur att det var lugnt de första veckorna jag jobbade här också, för snart ett år sedan. Jag undrar ju om jag verkade lika… Hmmm.. .Jag vill ju inte säga trög, för det är hon inte, men ja, vad säger man då? När man frågar, får svar och så kommer på en ny fråga och en till och en till *ler* Hon är vetgirig och villig att lära sig. Men tyvärr lite osäker fortfarande, jag hoppas att det går över. Man måste kunna vara bestämd med läkare och inse att de inte är ofelbara, tvärtom *ler*

Luftballong ler

2009-07-25T06:48:00.002+02:00

Mitt huvud är stort som en luftballong *ler* Efter en riktigt jobbig vecka räcker det med ett par uppskattande ord för att huvudet ska svälla till sällan skådad storlek…

Veckan började inget vidare… Jag kom sent ur sängen men i tid till jobbet. Såg verkligen fram emot att börja jobba på mitt vanliga jobb igen… Det ska bli trevligt att sitta på en ny avdelning tillsammans med en mycket trevlig kollega, tänkte jag. Jag blev snabb mindre lycklig när jag kom dit jag skulle och upptäckte att kollegan faktist hade semester en hel vecka till och jag skulle sitta där själv hela veckan… På en avdelning där jag aldrig satt min fot tidigare.

Ja, det var ju bara att gilla läget och göra det bästa av situationen. Jag hade redan veckan innan bestämt att jag skulle äta lunch tillsammans med en kollega så jag hade ingen lunchlåda. Vid halv nio var jag totalt utsvulten eftersom frukosten bestod av kaffe i bilen och just inget mer, mitt bröd visade sig ha oidentifierat grönt lurv på sig, så det blev ingen frukost.

Som tur är finns här ju faktist ett cafe så jag behövde ju inte svälta. Jag köpte en macka och gick till kollegans avdelning och fikade där. Det blev en lång fika *ler* Mycket att prata om efter att vi inte sett varandra på 4 veckor. Lunchen blev också lång och likaså eftermiddagsfikan drog ut på tiden… Jag fick inte mycket gjort i måndags, det erkänner jag men ärligt talat, vem får det första dagen efter semestern…?

På tisdagen kändes det aningen lite bättre och onsdagen var ännu lite bättre, även om jag klivit upp senare och senare varje morgon, jag har varit SÅ trött… Kvällarna har gått till att packa grejer och även om det inte gått med raketfart när jag ska göra det själv så har det just inte blivit mycket vila. Jag har sovit dåligt och oroat mig för att inte hinna. I går morse var jag så trött att jag faktist övervägde att ringa mig sjuk. Jag släpade i väg mig till jobbet men på eftermiddagen var jag färdig att ge upp… Precis när jag skulle lyfta luren för att ringa chefen och meddela att jag skulle gå hem såg jag att det dykt upp en epikris med hög prioritet, den skulle vara färdig senast dagen efter…

Ja, det var bara att bita ihop och skriva den. Jag hann precis innan det var dags att samla ihop sig och gå hem. På kvällen tog jag faktist ledigt från flyttandet och hälsade på goda vänner som höll på att grilla en gris, hel, över öppen eld *ler*. Jo, jag blev lovad helgrillad gris vid halvsjutiden sådär, via telefon dagen innan. Jag var där strax före halv sju och där var människor från både Stockholm och Göteborg i olika stadier av berusning. Vi hade ganska trevligt men nån gris fick jag inte förrän klockan var drygt nio. En anings felberäknad grilltid, men god var den.

Idag är det så fredag och jag vaknade faktist och kände mig ganska pigg… Jag kom till jobbet och kände att jag faktist visste vad jag gjorde. Hon som är ansvarig överläkare på den här avdelningen råkar också vara verksamhetschef för medicinkliniken och när hon skulle gå hem, ett par timmar före lunch *ler* kom hon in till mig och sa att det var jättetrevligt att jobba med mig. Det var ordning och reda och jag hade koll. Då svällde mitt huvud *ler*

Nu har jag precis varit och ätit lunch tillsammans med ett par kollegor och några andra arbetskamrater och livet känns bara helt underbart… Tänk att några vänliga ord kan göra sån skillnad…

Reflektioner

2009-07-07T19:27:00.002+02:00

Jag sitter på jobbet och skrev nyss om en farbror om förlorade sin hustru för 6 dagar sedan. Han är född 1925 och hade nog varit gift med henne i 60 år eller så. Detta fick mig att tänka på mitt förhållande… Jag är fortfarande helt övertygad om att det kommer hålla tills vi dör. Då får man ju hoppas att vi dör samtidigt ler Just nu känner jag att jag faktiskt inte klarar tillvaron utan honom, inte på längre sikt. Vi bor ju fortfarande inte tillsammans men SNART är vi där och jag har redan släppt efter så pass att jag faktiskt ibland känner att jag inte orkar när problemen hopar sig. Det har jag annars inte känt på riktigt många år. Även om livet har sparkat på mig så har jag ändå, på något sätt, orkat.

Bland mina tidigaste blogginlägg kan man se en tydlig negativ ton. Denna berodde på långtidsarbetslöshet, depression och hypotyreos. Då hade jag inte så stor tro på livet och jag orkade kanske inte mycket men jag kände aldrig att jag ville släppa taget och bara gråta…

Den här våren har varit riktigt jobbig - underbar, hemsk och jobbig. Jag satte ut för att hitta en man och efter några felsatsningar hittade jag då äntligen Mr Right, på andra sidan världen. Han har verkligen vänt upp och ner på HELA min tillvaro. Jag var inrutad och hade mina rutiner, det fungerade. Nu vet jag snart inget längre, utom att jag faktiskt älskar honom av hela mitt hjärta och absolut inte kan tänka mig att leva mitt liv utan honom.

Jag har givetvis funderat över detta… Man rycker inte upp hela sitt liv och flyttar 25 mil utan att reflektera och fundera. Där har funnits stunder när jag tvivlat och som hastigast tänkt att det kanske är bättre att stänga in känslorna och stanna kvar i det som jag känner till. Ensam med min son, i den by där jag bott hela livet. Som hastigast, sa jag, och det har det verkligen varit, även om just de stunderna varit ganska ångestladdade. På något sätt har han ändå alltid lyckats skicka ett SMS eller ringa precis då och då har tron på kärleken tagit över igen.

En av mina favoritartister sjunger:
If love was a river
and I was a drowning man
Would you get in the water
Would you lend me a hand
If love was a river
Would you sit on the land

Love may only knock so many times upon you door
Heaven only knows if it’ll come back

Detta tolkar jag som att man måste våga ta chansen och tro på kärleken. Stunderna av tvivel har funnits men de har varit korta. Tanken på ett liv utan honom fyller mig med oändligt mycket mer ångest än flytten från släkt, vänner och allt som är välbekant gör.

Ibland känner jag verkligen att jag vill krypa ner under täcket och gråta, stänga ute allt, gå i ide och krypa fram igen när jag lyckats resa muren kring mina känslor igen. Samtidigt vet jag ju så väl att man måste släppa fram sina känslor. Känslor är bra, de är viktiga. Tyvärr ställer de till det så, jag vet ibland inte vad som är upp och vad som är ner.

I september är det 8 år sedan sonens pappa dog. Då hanterade jag det genom att stänga in allt. Sonen var 2 år och 3 månader gammal, jag hade precis börjat på Vuxenutbildningen och jag var tvungen att klara mig. Känslor hade jag inte utrymme för då. Ett år senare satt jag på golvet i min lägenhet och grät hysteriskt. Då var det någon som petat hål på min mur och det är jag tacksam för idag, det fick mig att tänka på hur jag levde livet då. Jag lagade hålet men gjorde inte muren lika stark och hög. Jag lämnade kvar en del plats för känslor men jag ska villigt erkänna att det inte var så mycket.

Ett halvår senare blev jag förälskad, eller nåt… När jag nu ser tillbaka tycker jag att jag nog aldrig varit kär förut. Hur som helst så hade jag en pojkvän under våren 2003. Det höll i ungefär 3-4 månader och sedan var det slut. Jag blev förmodligen mindre sårad än min son som verkligen fäst sig vid denne man. Plötsligt blev muren lite högre och starkare igen.

Det finns en trappa som jag kan relatera till ganska ofta. Länge var jag arbetslös och såg just inte så mycket framtid och då kände jag inte heller behovet av att ha en man i mitt liv. Vi klarade oss bra, sonen och jag. Förra hösten började jag på mitt nuvarande jobb och det tog inte lång tid förrän jag kände att jag faktiskt hade en framtid, jag kunde nog få vara kvar där. Framtiden såg ljusare ut. Plötsligt kom då denna längtan efter en man som successivt tilltog. Nu har jag en man men känner samtidigt att grunden liksom gungar under mig. Nu kan jag ändå lita på att min man hjälper till att hålla tillvaron flytande…

Söndag kväll, igen

2009-06-28T19:11:00.009+02:00

Jo, det är söndag igen... Veckan som gått har varit underbar *ler* Semester, sol och bad, allt i sällskap av sonen och mannen jag älskar och hans son. Verkligen underbart. Det blev helt fantastiskt lyckat även att vi bodde trångt och värmen nog tärde lite på oss allihop. Veckan blev bättre och bättre ju längre den led och det var verkligen svårt att åka hem den här gången.

Men jag var ju tvungen att åka hem, även om det bara var för några timmar... Vi kom hem vid 3-tiden i fredags och vid 6-snåret åkte vi vidare. Sonen visste bara var vi skulle tillbringa natten *ler* Det gjorde vi hos hans farmor och farfar.

Tidigt i lördags morse gick så färden till Ölands djurpark. Det var jag, sonen, hans farmor och farfar, min mamma och hennes man, sonens faster och farbror och deras respektivar som åkte. 10 personer totalt. Resan var sonens födelsedagspresent, han fyllde ju 10 år nu i början av juni.

Hela vägen satt vi alla och försökte villa bort honom *ler* Inte förrän vi körde upp på Ölandsbron kom han på vart vi skulle. Han var så lycklig att han studsade fram när vi skulle gå in i parken. Verkligen roligt att se.

Så, vi tillbringade större delen av dagen i parken. Såg en hel massa roliga djur och en del mindre roliga, som krokodiler som aldrig rör sig och ormar som bara ligger stilla. Där finns ju nöjesfält och vattenland också och till och med jag åkte faktist en karusell, som gick runt, runt, runt jättefort. Kjolen blåste upp hela tiden så det var lite kämpigt en stund att inte visa trosorna för alla som tittade på. Sonen åkte alla karuseller han hann med innan han såg vattenlandet *ler*

Själv badade jag inte men sonen i princip vägrade kliva ur vattnet på 2 timmar. Han var som en fisk, åkte rutschbanor och kravlade i och på allt han kom åt. Skvätte vatten på farmor när hon skulle kliva i *ler* Hon kom ju i mycket fortare då.

Dagen gick fort och vi blev trötta och hungriga. Maten i parken var dyr och fastän det stod snabbmat överallt måste det ha varit den långsammaste snabbmat i världen. Illa organiserat och ovan personal. Vi åt lunch i parken men middagen gick faktist fortare att laga själva.

När vi installerat oss i våra små stugor någon mil söder om själva parken grillade vi middagen och sköljde ner den med vin, och öl och mer vin. Det var en riktigt bra dag och vi somnade skönt allihop. Tyvärr fortsatte inte sömnen vara god, det var nog den hårdaste säng jag någonsin sovit i. Hur jag än låg fick jag ont någonstans. Låg jag på sidan fick jag ont i höften, låg jag på ryggen somnade hela armarna, fråga mig inte hur det gick till men så var det. Ingen bra natt alltså *ler*

Den här dagen har försvunnit i en rasande takt den oxå. Frukost på Öland och så hemresa, däremellan lite shopping på Ölands köpstad. Trevligt men nu är jag helt slut igen. Det ska bli riktigt skönt att få krypa ner i en STOR säng (120 cm) alldeles SJÄLV och förhoppningsvis sova gott till morgonen. Då börjar jag jobba igen, på vår lokala vårdcentral.

Underbart väder...

2009-06-24T20:28:00.003+02:00

Eller hur?! Jo, det är soligt och varmt och jag har solat och badat i havet idag igen. Jag höll på att smälta under den korta promenad vi har ut till klipporna här i Långedrag och för en gångs skull blåste det nästan inte alls ute vid havet idag. Barnen fortsatte gräva och bygga med det projekt de påbörjade häromdagen när vi var på samma ställe. Själv lade jag mig på en handduk på en klippa och försökte njuta av livet.

Jag måste erkänna att jag lyckades sådär... Efter bara en kort stund kände jag hur det började bränna i urringningen. Jag satte mig upp och solade ryggen istället men det tog inte lång stund förrän det började bränna där oxå. Eftersom jag är notoriskt rädd för solen i vanliga fall hade jag ändå smörjt mig med solskyddsfaktor 50+. Idag hjälpte inte det så bra som det brukar, tyvärr. Jag blev ju helt enkelt tvungen att bada *ler* Jo, det var kallt idag oxå men just idag kände jag ändå att det gott kunde varit lite kallare ändå.

Efter 5 minuter på min handduk var jag i princip lika varm igen. Jag var helt torr och solen brände, ingen vind alls. Vi klagar när det inte är fint väder och när det så äntligen blir fint väder klagar vi för det *ler* Lagom är väl aldrig hemma, eller hur är det man brukar säga?

Så, idag har jag faktist badat mer än en gång, jag var helt enkelt tvungen att bada igen och då låg jag där i vattnet en stund för att verkligen kylas ner. Inte en manet så långt ögat kunde se, så det gick ju ganska bra. Tyvärr innebar ju detta att min vattenTÅLIGA solskyddskräm sköljdes av, till stora delar. 5 minuter efter att jag kommit upp på min handduk igen var det samma visa *ler* Solen brände och jag LED.

Kidsen hade ju så roligt att jag faktist led en stund för deras skull men snart såg jag att deras armar och ryggar oxå började bli rosa så de fick skölja av sig leran och så gick vi hem.

Nu, efter några timmar och mycket vatten och lite glass och en hel del skugga känner jag ändå att livet är njutbart igen. Den värsta värmen har lagt sig och barnen, en kompis till dom och min andra halva har haft vattenkrig härute på gräset. Jo, det var visst blött härinne oxå men det märkte jag inte ens *ler* Jag har lärt mig att koppla bort allt oväsen när jag sitter vid datorn och skriver.

Nu ska jag gå ut i skuggan och dricka en kopp kaffe och röka en cigarett och se på när barnen leker.

Semester!

2009-06-23T20:42:00.002+02:00

Ja, jag har semester... En hel vecka ledigt *ler* Jag har ju egentligen semester 4 veckor men 3 av dessa ska jag jobba på vårdcentralen där jag bor, istället för sjukhuset, där jag vanligtvis jobbar, som ligger 7 mil hemifrån. Det blir ju rena semestern att bara behöva pendla 2 mil totalt varje dag, istället för 14.

Den här veckan är sonen och jag i Göteborg, hos min andra halva. Idag har jag badat i havet för första gången... Jag har ju badat i Östersjön, för en sådär 20 år sedan, men det räknas tydligen inte, det är inte havet *ler* Och jag måste ju erkänna att det var ganska annorlunda. Lika kallt i och för sig men havet på den här sidan av världen är ju salt, riktigt ordentligt salt. Rent logiskt så visste jag ju det men det var ändå en överraskning.

Våra barn lekte med maneter och fiskade krabbor, de trivdes som... Ja, som fiskar i vattnet *ler* Jag måste erkänna att jag var skeptisk mot maneter, jag tycker de är läskiga, fortfarande, men de där vanliga maneterna är ju inte farliga, även om jag skrek som ett barn när jag fick en på mig när jag solade. Barnen skrattade och tyckte jag var larvig men jag tycker faktist inte om maneter, så är det bara.

I förrgårs kväll var vi ute på klipporna och såg solen gå ner. Det låter ju larvigt romantiskt och det kanske det är men ... Klipporna är ju vackra nästan jämt och när det inte finns ett moln på himlen och solen glittrar i vattnet är det verkligen helt underbart. Är det då dessutom så att himlen skiftar i regnbågens färger och man sitter där med någon man älskar, ja, hjärtat smälte än mer. Havet är vackert, även om det är kallt och salt och det finns maneter i *ler*

måndag igen

2009-06-15T19:31:00.002+02:00

Jo, det är måndag igen... Just nu är livet en plåga. Jag vet att jag nämnde häromdagen att jag hade ont i höften. Idag har jag haft ont i ryggen men nu har smärtan, nej, värken, koncentrerat sig till höften igen. Jag brukar kunna härda ut men jag har precis tagit 2 värktabletter. Och, inte nog med att jag har ont i höften, jag har ont i axeln och huvudet oxå. Huvudet är förmodligen spänningshuvudvärk, jag känner igen det, jag är spänd. Men höften... Snart går jag till doktorn *ler*

Som läkarsekreterare aktar man sig gärna för att gå till doktorn så länge man kan... Men ibland måste man ju, tyvärr. Och det måste jag nog snart. Jag blir så irriterad, jag jobbar nu bara 3 dagar till, sedan har jag semester. Från mitt vanliga jobb, vill säga. Jag är ledig sammanlagt 10 dagar, helgerna inräknade. Sedan börjar jag jobba på min lokala vårdcentral. Detta bestämde jag i januari *ler* LÅNGT innan jag visste att jag skulle bli tokkär och flytta mitt i sommaren.

Sonen och jag åker till Gbg på fredag morgon. Han har inte varit med dit någon gång och han ser fram emot det, även om det blir lite tajta boendeformer... Vi kommer alltså vara 2 vuxna och 2 barn i en etta på 42 kvadrat, med kokvrå, i nästan en vecka. Vi ber till gud om fint väder, så att kidsen kan vara ute. Vi hoppas på att kunna hitta på en massa istället för att sitta inne i en pytteliten lägenhet, då blir vi nog tokiga allihop.

Nej, nu ska jag lägga mig i soffan och lida till värktabletterna gör nytta.

Jag måste försöka förklara

2009-06-13T19:31:00.002+02:00

hur jag känner idag. Det blir nog inte lätt, jag känner redan att jag troligtvis kommer börja svamla snart.

Jag är trött, orkeslös, har ont i kroppen lite här och där. Jag saknar min andra halva något helt otroligt och jag är sur, grinig och blir yr så fort jag reser mig. Jag är oändligt godissugen samtidigt som bara tanken på att äta sötsaker äcklar mig.

Vart kommer känslor från? Han får mig att må bra bara genom att vara i närheten och nu är han inte det, han är på andra sidan världen igen och vi kommer inte ses förrän på fredag. Gråten sitter i halsen och jag vill att han ska vara här och bara hålla om mig och få mig att må bra igen.

Livet som ensamstående mamma kräver att man har koll, kontroll på allt. Under alla de år som jag faktist var ensamstående mamma hade jag det, mitt kontrollbehov var mycket välutvecklat. En period var det nästan sjukligt men det gick över efter att någon petat och pillat och petat och pillat på det riktigt ordentligt, jag bröt ihop, helt enkelt. Efter det släppte det allra värsta av men ... När man är ensamstående mamma MÅSTE man ta allt ansvar själv, man måste fatta alla beslut och se till att pengarna räcker. Se till att man har mat, tak över huvudet och skor på fötterna. Själv.

Detta har jag klarat i snart 8 år, även om det nog har varit som det kan i perioder. Som jag minns det har jag i något tidigare inlägg här nämnt att jag ville ha någon att dela ansvaret med, någon som kan hålla upp taket när det börjar luta. Någon som jag kan luta mig mot när jag inte orkar riktigt. Ansvar är jobbigt. Kontroll är utmattande.

Nu har jag haft ett förhållande i drygt 2 månader, helt otroligt, det känns som längre... Hur som helst är jag inte ensamstående längre. Samtidigt är jag ju det fortfarande, vi bor ju inte tillsammans än. Hela situationen är skitjobbig. Jag måste packa och jag vet inte ens var jag ska börja. Jag har inget jobb från och med 1 september, det har börjat stressa mig lite nu. Jag verkar ha släppt efter på kontrollen fast det kanske är lite tidigt, eftersom vi fortfarande faktist inte kan stötta varandra riktigt som jag vill.

Jag vet ju att vårt gemensamma liv kommer bli underbart och långt men ännu så länge har det inte riktigt börjat. Samtidigt så känner jag förändringen i kroppen. Jag behöver honom. Hela tiden. Alltid. Det är både underbart och skrämmande. Jag har ju klarat mig själv så länge, inte varit beroende av någon, även om jag måste erkänna att jag nog inte klarat mig utan min och sonens familjer. Känslan av att jag faktist BEHÖVER honom för att må bra är tveeggad, minst sagt.

Nej, nu ska jag tappa upp ett varmt bad, med salt och olja, och ligga där tills kroppen slutar göra ont och jag är skrumpen och vattnet kallnat. Då kanske jag orkar härda ut till slutet av veckan, när vi ses igen... Kanske

Ny hårfärg

2009-06-11T19:30:00.005+02:00

Ja, plötsligt är
jag blond *ler*
Det var riktigt
länge sedan men
jag är faktist
riktigt nöjd.

Skolavslutning

2009-06-09T20:30:00.002+02:00

Ja, idag/kväll var det avslutning i sonens skola. Visst är det bra att den är på kvällen, då slipper man ju ta ledig från jobbet... Men, av någon anledning verkar jag vara den enda förälder som måste upp vansinnigt tidigt för att åka och jobba. Jag väcker sonen klockan 06:00 varje morgon och för att han ska orka hela dagen måste han gå och lägga sig vid 20-tiden.

Jag kände mig återigen som världens mest elaka mamma när jag, efter att ha LIDIT i kyrkan i drygt 2 timmar, tar med sonen hem innan den roliga delen av skolavslutningen börjar.

Resten av dagen då? Ja, jag har suttit bredvid vår pensionär idag. Hon begriper sig fortfarande inte på vårt nya datasystem och jag var SÅ nära att tappa tålamodet med henne idag. Jag vet, helt säkert, att jag visade henne saker förra gången vi satt i samma rum som jag visade henne idag. Jag vet oxå att flera av mina kollegor visat henne samma saker flera gånger. Ska det vara så svårt att fatta?! Jag kan skylla mitt dåliga tålamod på PMS *ler*

Tyvärr ledde hennes förvirring till att jag inte kunde tänka klart heller. Saker som är helt naturliga när hjärnan fungerar blir plötsligt krångliga när hjärnan går på tomgång för att hon trasslar till allting, så mycket som bara möjligt. Ok, jag måste erkänna att tisdagar inte är den bästa dagen på veckan, rent generellt. Är det dessutom den dag mensen ska börja och jag blivit sen på morgonen och vet att jag ska sitta och lida i en hård kyrkbänk på kvällen, ja, då är tålamodet kort.

Nu är jag och sonen i alla fall hemma. Han har förhandlat till sig en liten extra stund innan jag stoppar om honom och jag måste äta nåt. Vi hann ju inte ens äta middag idag. Dessutom saknar jag min andra älskling något vansinnigt. Det är på något sätt alltid värst just tisdagen efter att vi träffats på helgen...

Mmmmåndag

2009-06-08T19:33:00.002+02:00

Jag snoozade en gång för mycket, som vanligt nuförtiden, i morse. Det var väl inte hela världen, jag kom ju dit jag skulle ändå, i tid till att börja med. Men, sedan var där vägarbeten och för mycket trafik så jag kom ändå lite sent till jobbet idag.

Dagen har jag tillbringat på en avdelning där jag bara suttit i 3 dagar förut. Alltså, jag har ingen aning om nåt, jag har skrivit lite på känn. Jag tror ju givetvis att det är rätt men jag vet inte säkert. Det känns jobbigt i en sekreterares hjärna att inte veta säkert.

Dessutom har jag haft ont i höften ett tag. Det är något som kommit och gått under flera år och jag vet inte vad det beror på. På hemväg idag var det så illa att jag ville ta värktabletter och så illa har det aldrig varit förut. Det är jobbigt att ha ont, man blir trött. Är man dessutom trött redan innan ... Ja, jag somnade nästan på vägen hem, fast jag hade så ont. Dessutom var de inte klara med vägarbetena så jag kände att jag blev stressad.

Jag ordnade så sonen kunde gå till min bror för att slippa stressa. Då kunde jag passa på att stanna på Konsum och handla. Jag handlade för 1500 kronor i torsdags men allt det åt vi upp i helgen, på kalasen. Kylen ekade tom och i frysen är det mest is och frost. Så fick jag mess från svägerskan som talade om att sonen kunde äta middag där och då kände jag livslusten vakna igen. Självklart blev jag erbjuden middag jag oxå men jag valde faktist att krypa ner i ett riktigt varmt bad, med salt och olja, och slappna av med en rejäl Gin&tonic.

Jag låg där tills groggen var urdrucken för länge sedan, jag var alldels skrumpen och vattnet hade kallnat. Redan när jag kände vattnet stiga upp för ryggen infann sig välbehaget, jag riktigt kände hur mina spända nackmuskler mjuknade. Varmt, riktigt varmt, efter att ha frusit hela dagen... Salt och olja för min torra hud och alkohol för min trötta själ. Underbart.

Jag säger ju alltid att man måste prioritera sig själv, men, jag har inte riktigt hunnit skämma bort mig på det sättet på flera månader. Jag har ju haft fullt upp med att vara kär och ordna med lägenhet och det. Nu är det helt klart med lägenheten och kärleken kommer bestå *ler* Det är för alltid, det vet jag.

Så, visst borde jag kanske ätit middag men jag åt lunch sent och kände att jag prioriterade avslappningen. Efter badet tog jag en rejäl smörgås och ännu en gin&tonic, det är ju så gott. Nu är jag så avslappnad att jag nästan ramlar av stolen *ler* Jag hoppas att det sitter i så länge att jag kan somna sedan...

Jo, söndag kväll igen

2009-06-07T20:24:00.002+02:00

Den här helgen har varit tuff... Sonen fyllde 10 år i veckan som gick och vi har nu haft kalas både lördag och söndag. I lördags barnkalas. Bara 5 barn totalt och riktigt smärtfritt men det är ändå en hel del som ska fixas med, både före och efter. I lördags kväll hade vi dessutom kaffegäster så det blev ganska sent. Idag har vi haft 18 gäster till lunch *ler* Det var en pärs, tur att det är länge till nästa kalas. Nu i kväll har jag kört min andra halva till tåget, 18 mil totalt, det blir man ju inte direkt piggare av.

Jag såg nu att det är nästan en månad sedan jag skrev förra gången. Det har ju hänt en del sedan dess. I förra inlägget nämner jag att jag nästan säkert fått en lägenhet i Alingsås. Och, jo, det fortsatte bra, jag kom överens med killen jag pratade med om att jag skulle få lägenheten och en hel del specifika detaljer. Den här killen är ny i företaget, han ska ersätta en kvinna som är gravid och alltså ska vara mammaledig. Exakt varför jag sedan fick prata med henne vet jag fortfarande inte men vi kom i alla fall överens om att jag skulle titta på lägenheten. Jag var mycket noga med att tala om att jag ändå absolut ville ha lägenheten, oavsett hur den såg ut. Jag ville ju ha någonstans att bo.

Vi kom överens om ett datum och en tid. En vaktmästare var där och släppte in mig. Detta var fredagen den 22 maj, klämdagen. Följande måndag glömde jag faktist att ringa bostadsbolaget, jag tyckte väl inte det var SÅ bråttom, jag var ju säker på att lägenheten var min. Hur som helst så kom jag ihåg att ringa på tisdagen, tidigt. Den gravida kvinnan var oanträffbar så jag fick prata med hennes ersättare. Han var luddig och visste inget så han föreslog att jag skulle ringa igen strax före lunch, vilket jag gjorde.

Tyvärr var kvinnan oanträffbar fortfarande men ersättaren meddelade att hon hyrt ut lägenheten till några andra, de skulle skriva kontrakt dagen därpå. Jag kan just inte hitta ord för att beskriva hur chockad jag blev... Vi hade ju bestämt, sa jag. Hon hade bestämt med andra, sa han. Ja, ni kanske kan föreställa er vad irriterad jag blev. Kommunikation! Efter att jag ställt till med ett herrans liv via telefon lovade dom mig en annan lägenhet. Den har jag nu skrivit kontrakt på utan att veta hur den ser ut. Jag vet var den ligger men har absolut ingen aning om hur planlösningen ser ut eller hur tapeter och golv är.

Skönt är i alla fall att nu vet jag var jag ska bo. Nu ska bara resten ordnas, skola, jobb, fritidsaktiviteter och själva flytten *ler* Jag ser just inte fram emot den delen. Packa ihop ett helt hem och köra iväg det 25 mil... Det längsta jag flyttat förut är 3 mil, jag har aldrig bott längre än 2 mil från den plats jag bor nu. Jag har flyttat många gånger och det är lika besvärligt varje gång. Samtidigt är det ju spännande och roligt, konstigt nog. Mycket blandade känslor, måste jag säga.

Jag har bott själv med sonen i snart 8 år... Hur ska det gå att bo tillsammans med en annan vuxen? Jag vill ha toalocket stängt men han glömmer det. Jag bryr mig inte så hårt om det står disk på diskbänken men det gör han. Alla såna små vanor och ovanor man har som man just inte tänker på... Klart jag är lite orolig, samtidigt kan jag definitivt inte tänka mig att fortsätta leva utan honom, vi är ju 2 delar av en hel. Vi fattas varandra när vi inte kan vara tillsammans.

Nu är det ett tag sedan, igen

2009-05-13T20:05:00.002+02:00

Ja, nu är det i alla fall inte söndag kväll, som det brukar vara när jag bloggar. Det är faktist onsdag kväll och det är 1,5 vecka sedan jag hade nåt att berätta...

Så, vad har hänt...? Förra veckan flöt på som vanligt, varken upp eller ner egentligen, det var jobb, träning, matlagning och så, som vanligt. Fredag eftermiddag stämplade jag ut en timma tidigt och susade iväg till Göteborg igen *ler* Det regnade HELA vägen, bitvis var där faktist åska oxå. Det klarnade upp när jag precis kom fram till Gbg och jag kom dit jag skulle utan större problem, jag körde bara fel en gång, och inte på samma ställe där jag brukar *LER* Jag var bara en sväng uppe i Halland och vände innan jag kom rätt.

Rätt kom jag i alla fall till slut och där var han, min andra halva. Det var så underbart att se honom igen, orden räcker inte riktigt till att beskriva det, även fast det bara var knappt 5 dagar sedan vi sågs.

Det var inte direkt något underbart väder, även fast det var soligt, det var blåsigt och kallt men vi satt på uteplatsen en stund och bara njöt av att vara tillsammans igen. Om han hade haft en soffa hade vi krupit ihop där men det har han ju inte så vi fick snällt sitta vid köksbordet och titta på tv, och hålla handen *ler* Stirra varandra sådär fånigt i ögonen och bara le...

Lördagen gick i ungefär samma takt, vi kurade under täcket, det regnade och blåste riktigt kallt, blandat med strålande sol och helt vindstilla. Vi åkte till IKEA en sväng och jag köpte en ny filt, väl hemma igen slappade vi tills solen kröp fram igen på kvällskvisten. Då gick vi ut till vattnet och köpte glass, tittade på glittret i vattnet. Vi tittade på båtar och såg någon slags vattenfåglar med små ulliga bebisar som försökte hålla jämn takt med mammorna på vågorna.

Kvällen kom snart och så satt vi där vid köksbordet och såg på tv igen, Da vincikoden. Jag orkade inte se hela så jag kröp ner i sängen och somnade gott. Mitt i natten någon gång vaknade jag av att en myra kröp på min rygg, irriterande små kryp. De ska vara utomhus, inte i sängen med mig!

Söndagsmorgonen fanns inte längre när jag vaknade till liv, det var redan förmiddag, klockan var halv elva och det var riktigt länge sedan jag sov så gott. Myran borträknad givetvis.

Ja, det var ju söndag så det var i princip dags att ge sig iväg hem, 3,5 timma i bilen senare var jag hemma och då fixade jag middag till 6 personer. Grilla hos min bror, trevligt värre även om barnen var allmänt skeptiska. Det var bara Johanna, den som brukar gnälla mest som åt allt och tyckte det var gott. Min unge åt inte köttet och hans kusin åt inte potatisen. Tur att allihop tycker om majskolvar...

Måndagen var lite orolig, magen kände av oron och ville inte ha mat så jag skolkade från träningen och diskade istället. Gårdagen var orsaken till oron... I går morse åkte jag med min mamma till sjukhuset i Västervik där blev jag sövd och steriliserad. Inga fler barn för mig. Narkosen var den egentliga orsaken till min oro. Jag opererades för cellförändringar på livmodertappen i juni förra året och även fast jag bara var sövd 20 minuter då så mådde jag riktigt illa hela dagen. Jag bara låg i soffan och ville kräkas, vilket jag oxå gjorde. Tur att det var mammas soffa...

I går kom faktist narkosläkaren och pratade med mig innan och frågade en massa och han lovade att bara söva mig lagom *ler* Som tur var lyckades han hålla det... Jag var sövd i ungefär 2 timmar, tror jag och jag gick därifrån klockan 11. Mamma körde mig hem och diskade åt mig medan jag satte igång och klippa till en kjol av en överbliven tygbit från mitt senaste syprojekt. När hon åkte uppmanade hon mig att gå och lägga mig en stund, hon tyckte att jag var skakig och blek. Trött var jag hur som helst så jag kröp ner i soffan och sov i 2 timmar.

Klockan var nästan halv 3 när jag vaknade, utvilad och hur pigg som helst *ler* Jag ringde till ett bostadsbolag i Alingsås för att höra efter om en lägenhet jag vill ha och fick mest bara vaga svar om nästa vecka men det dröjde inte länge förrän dom ringde mig. Nu verkar det som om jag faktist kommer få precis den lägenhet jag vill ha! Nu fattas bara ett jobb *ler* men det borde inte vara några problem det heller.

Nu är det alltså onsdag kväll och jag sitter här med 2 små hål i magen, varav det ena gör riktigt ont. Jag kan förmoda att det beror mest på att kjolen jag sydde igår har tryckt på såret HELA dagen. Men, inte kunde jag sy en kjol, som blev helt perfekt, och inte använda den första chansen jag fick?! I morgon kommer jag däremot ha klänning...

Söndag kväll, igen

2009-05-03T18:05:00.002+02:00

Ja, nu är det söndag igen och jag har nyss kommit tillbaka efter att ha släppt av honom vid tåget igen. Älsklingen och hans son kom redan i torsdags kväll... Våra söner har kanske inte kommit överens precis hela tiden *ler* Särskilt min son har varit riktigt elak och irriterande emellanåt. Just idag har dom ändå kunnat leka och ha roligt tillsammans, alla killarna har gräsfläckar på byxorna nu, till och med han som nästan är 40 år *ler*

Även med alla småkonflikter och allvarsdisskusioner med min son så har helgen varit riktigt trevlig. Vi har lagat mat tillsammans och ätit tillsammans. Diskat har jag dock fått göra själv *ler* Jag får väl trösta mig med att han klippte mitt gräs och planterade om mina stackars försummade krukväxter...

Nu sitter jag då här, själv... Min son gick till en kompis i samma ögonblick vi kom hem från tåget. Här är tyst, tomt och öde... Just nu är det skönt att det är tyst men jag vet att jag snart kommer känna saknaden, inte bara efter honom, den känns redan, men saknaden efter ... familjestim... Det känns så naturligt att ha honom här och jag vet att våra söner kommer att kunna stå ut med varandra så småningom *ler* Vårt liv tillsammans kommer bli underbart, särskilt om vi skaffar diskmaskin...

Helgen som gått

2009-04-26T20:47:00.002+02:00

Var intressant, på flera sätt...

I fredags var min andra halva och jag på fest. Där var många intressanta personer som jag hoppas på att träffa igen. Jag var nog för trött och sliten för att egentligen uppskatta tillställningen på rätt sätt men jag hoppas på nästa tillfälle.

I går var vi på fest igen, min lillebrors 30-årsfest. Det var en trevlig fest, släktingar till höger och vänster, god mat och en hel del dryck *ler* jag vet att min älskling var lite orolig för att träffa alla men det verkar ha funkat utmärkt... Han fick träffa flera av dom igen idag eftersom min äldste brorson hade 9-årskalas idag. Kaffe och tårta i trädgården, ganska trevligt men jag var trött och lite grinig och ville mest bara gå hem hela tiden.

Min son tyckte i alla fall att älsklingen lagade god mat *ler* Fläskfile med kantarellsås. Eftersom jag alltid lagar äcklig mat, enligt sonen, så fick mannen i huset göra det. Sonen åt och tyckte det var gott så det var riktigt lyckat.

Nu är det 2,5 timma sedan jag släppte av honom vid tåget. Jag känner mig halv igen och saknaden är oerhörd. Tur att han kommer tillbaka på torsdag...

Äntligen torsdag ler

2009-04-23T20:33:00.002+02:00

Ja, i morgon åker jag till Göteborg igen. Det har varit 2 långa veckor, även fast det inte var 2 hela veckor. Så... I morgon slutar jag vid 13 och då kastar jag mig i bilen och susar iväg till min andra halva. 13 för att vi ska vara på en fest nånstans vart det nu var klockan 18 och jag tenderar ju att köra vilse så jag måste ha gott om tid *ler*

Helgen kommer bli lite körig, vi åker hem hit på lördag förmiddag. Min lillebror fyllde 30 år häromveckan och typiskt nog lade han sin fest på en helg då jag redan hade planer. Som tur är behövde jag inte övertala så hårt för att få hit min älskling, även om det innebär att han får träffa en stor del av min släkt på en gång *ler*

Den första festen ser jag fram emot, samtidigt så är jag lite småorolig. Där kommer ju bara finnas EN enda människa jag känner... Jag tycker om att träffa nya människor, det är inte det, men visst är man lite spänd. Dessutom kliver jag ur sängen vid halv 6 på morgonen så jag kommer nog vara lite seg framåt kvällen, särskilt som jag kommer att ha kört drygt 30 mil under dagen. Men, jag vet ju att det kommer bli en bra fest, jag är social och har lätt för att umgås med folk...

Jag undrar ju lite hur HAN känner inför att träffa mina närmaste... *ler* Mamma och pappa och deras repsektivar, brorsor och deras respektivar, brorsöner och brorsdottermonstret. Farmor skulle visst vara med oxå, skröplig som hon är blir hon hemskjutsad tidigt, som tur är. Där kommer troligen oxå vara min lillebrors svärmor och svärfar och hans svåger med familj. Lillebrors svägerska... Ja, hon är förmodligen bjuden *ler* Hon kan liva upp den allra tristaste fest, inte för att jag tror det blir en trist fest men hon är alltid rolig, i lagoma doser. Ska bli intressant och se om hon kommer ensam eller vem hon har med sig.

Tur att det är krypavstånd hem *ler* Det blir nog oxå en rolig fest och eftersom jag inte måste köra bil så ... Nej, jag tänker inte bli så full att jag måste krypa hem, det var väl en sådär 2 år sedan jag var så berusad...

På söndagen är vi oxå bjudna på kalas, 9-års kalas *ler* Min äldsta brorson fyller 9 på måndag så hans kalas är på söndag. Körig helg, som jag nämnde.

Hur som helst ska det bli så underbart att vara i hans närhet igen, känslan av att vara halv är konstant och jag gillar inte den känslan.

Jag måste

2009-04-21T17:45:00.004+02:00

Visa min nya klänning, den blev färdig häromdagen...

Hmmm...

2009-04-16T21:33:00.002+02:00

Dagen efter införandet av vårt nya datasystem var intressant... Själv har jag fortfarande inte använt det men kollegorna har gjort det och överlag måste jag säga att det har gått över förväntan. Visst har där dykt upp en del små problem *ler* men allt går ju att lösa bara man vet att där finns ett problem.

Jag har suttit som ersättare för en så kallad "supersuperanvändare" Det är alltså en sån som förmodas veta allt. Hon är frikopplad för Cosmicsupport hela den här veckan och nästa. Meningen var att supersuperanvändarna skulle få varsin personsökare just för att det ska gå att få tag i dom hela tiden. Nu är det ju så med landstinget att det kan vara en ganska långsam byråkrati så de där personsökarna har inte dykt upp än.

Eftersom jag då suttit ensam i rummet med hennes telefon större delen av dagen har jag svarat i den ungefär en miljon gånger. Mest bara för att säga att, Nej, hon är inte här, jag vet inte vart hon är och inte när hon kommer tillbaka.

Några få av de som ringt har faktist frågat mig om jag vet och flera av dom har jag lyckats hjälpa. Min ålderstigna kollega i rummet bredvid har gått fram och tillbaka mellan våra rum och bett om hjälp hela dagen. Hon har jobbat som sekreterare i 25 år och är mindre positiv till förändringen det innebär att lära sig ett nytt system. Vid eftermiddagskaffet tyckte jag ändå att hon lät lite mer positiv än hon gjort tidigare. Jag har hela tiden försökt påtala fördelarna med systemet och jag tror nog att det har börjat sjunka in. Det är inte hela världen och den kommer inte gå under. Det är bara ett nytt datasystem.

I morgon är det fredag och jag ser verkligen fram emot att få använda det nya systemet, det mesta av det gamla är borta och i morgon ska alla dagantecknignar skrivas och det måste göras i det nya systemet. Inget mer spring med journaler fram och tillbaka i korridorer och inget mer mätande på journalblad för att få det på rätt ställe. Bara klicka, lyssna och skriva, klicka, lyssna och skriva. Klart!

Jo, så är det onsdag

2009-04-15T21:00:00.002+02:00

Det brukar bli det efter tisdagar.

Idag har det varit en riktigt bra dag. Jag har sovit inatt och vaknat i tid och inte blivit sen i något moment på morgonen. Jag hann till och med packa träningsväskan, det glömde jag givetvis i går kväll. Att jag sedan glömde den hemma hör inte riktigt hit *ler*

På jobbet har allt bara flutit på, jag har jobbat flitigt hela dagen och fått en hel massa gjort. Runtomkring mig har kollegor, sköterskor och läkare stimmat och stressat på grund av vårt nya datajournalsystem som kördes igång vid 14:00 i eftermiddags. Alla har stressat över det i flera månader men nu är det igång. Själv tog jag det med ro. Cosmic är inte ett problem, det är bara nytt. Givetvis kommer det bli problem, nya saker kan vara svåra att ta till sig men personligen tycker jag inte att just detta är något att stressa upp sig över.

Lite småirriterad var jag en stund precis runt 14-tiden. Då satt jag i mitt lilla hörn och försökte höra vad en polsk läkare pratade om och få ut detta i text. Samtidigt stod 3 personer bakom min kollega och stirrade på Cosmic i hennes dator. Stirrade och pratade, pratade och frågade och pratade... Snart kom en läkare och ställde sig där oxå, han pekade lite och frågade... Då kom en läkare till, jo, men så kan man inte göra, det har jag försökt med sa han, på danska, eftersom han är dansk *ler* Då var det lite svårt att höra vad den polska läkaren i mina lurar sa, faktist.

Som tur var gick dom snart allihop så jag fick rummet för mig själv en stund. Min andra halva passade på att ringa och som vanligt smälter jag så fort jag hör hans röst. Snart var jag helt uppslukad av jobbet igen och jag glömde faktist bort att gå och dricka kaffe på eftermiddagen...

På vägen hem stannade jag till i tygaffären och köpte lite mer tyg till min nya klänning, jag fick nya ideér när jag somnade i går kväll. När jag kom hem sydde jag och lagade mat, hämtade sonen och hans kusin på Tae Kwon Don och sedan åt vi och nu är dagen slut.

Tankarna snurrar ju, som vanligt runt i huvudet på kvällarna men de verkar lite mer strukturerade ikväll än de varit på ganska länge, som tur är. Mest fokus på min klänning men givetvis poppar där upp tankar på min andra halva hela tiden *ler* Fastän han är så långt borta rent fysiskt är han aldrig långt borta i mina tankar.

Tisdag...

2009-04-14T21:45:00.002+02:00

08:45
Morgonen har varit urkass. Som vanligt senaste tiden har jag sovit dåligt. Som kompensation för den dåliga sömnen försökte jag vakna till med en lång dusch vilket ledde till att jag blev sen på morgonen – Jag duschade för länge. Jag klädde på mig, körde upp sonen ur sängen och rostade bröd samtidigt. Med en skiva rostat bröd i munnen och en i handen var jag på väg till bilen, skulle bara fixa kaffet och ta med… Då grumlar allt ihop sig i muggen, sur mjölk. MYCKET irriterad sekreterare! Ingen rast, ingen ro, bara ut i bilen och gilla läget. Rostat bröd med marmelad och coca cola till frukost, på språng i bilen. Bra start på dagen, eller?

Hur det nu var så var jag några minuter tidig till platsen där jag hämtar upp han som åker med mig så jag tänkte ta en cigarett i lugn och ro. Jo, jag vet, man ska inte röka. Men nu har jag börjat igen, så är det med det. Där står jag då, irriterad och trött, med en cigarett i mungipan och letar efter 1 av mina 5 tändare… Nej, det finns ingen eld i min väska *suck* Tur att det finns tändare i bilen.

Nu sitter jag på jobbet och undrar lite hur jag ska orka… Orka med att jobba när jag är så slut, orka med att sakna min andra halva i nära 2 veckor, orka med att göra allt det som man ändå måste göra hemma… Handla, tvätta, städa, fixa bilen, diska… Sy måste jag också, kommer förmodligen prioriteras över städa och diska…

12:35
Nu har jag precis kommit tillbaka efter lunch och känner hur orken har försvunnit helt… Jag hoppas att energin snart återvänder, annars kommer eftermiddagen bli riktigt tuff… När jag satt ute i ”rökrutan” nyss kände jag hur hela kroppen vibrerade igen. Det är lite irriterande att det tar så lång tid innan medicinjusteringen känns i kroppen. Nu har jag halverat dosen Levaxin sedan fredag morgon och det har ännu inte gjort någon märkbar skillnad. Kroppen går på högvarv och får därmed inte sova vilket leder till att man blir så utmattad att man inte orkar något, samtidigt som man inte riktigt kan vara stilla eller koppla av. Mycket irriterande.

I söndags kväll när vi skulle spela kort hängde jag över bordet och gäspade så jag trodde att käken skulle gå ur led. Jag hade redan då druckit 3 öl och under tiden vi spelade kort drack jag en grön drink som inte nämndes vid namn, om den ens har något. Ändå blev jag helt klarvaken när jag väl orkat släpa mig upp till sängen. Visserligen fanns där kanske andra orsaker till detta just den kvällen, se inlägg i går, men det hjälper ju inte, jag är ju lika trött för det.

Tankarna får inte heller ro… Jag måste göra det, jag måste göra så, jag måste göra det och det och det men får inget gjort för nästa tanke tränger sig på innan jag hunnit tänka en färdigt.

En kollega frågade mig förut hur det känns inför Cosmicstarten i morgon. Jag svarade ärligt att det hade jag helt glömt bort. Det rör mig faktist inte i ryggen just nu, det är så mycket annat som snurrar därinne. Ett nytt datasystem igen spelar ingen roll i nuläget. Det kommer gå bra, det vet jag, liksom jag vet att hela mitt liv kommer bli underbart framöver… Det är ju bara så mycket som ska klaffa och ordnas.

15:15
Nu har jag precis kommit igång igen efter eftermiddagskaffet… Eller, jag borde ha kommit upp i varv igen *ler* Det har jag inte. Jag drack kaffe och läste Dagens Medicin i pappersform för en gångs skull. När jag nu kom tillbaka till min plats gjorde jag färdigt det jag höll på med men sedan gick luften ur mig igen… Jag vill krypa ihop i ett hörn och gråta, jag vill sova i 3 veckor och vakna UTVILAD!

19:00
Ja, nu har jag jobbat färdigt, handlat, laddat tvättmaskinen, lagat mat och ätit den. Jag hann visst med att hänga en stund på Facebook under tiden också. Alla de där testerna är ju livsfarliga *ler* Just nu är jag ganska nöjd med livet, även om jag fick äta mat alldeles själv eftersom sonen valde att äta hos min bror, igen.

21:50
All denna tid för mig själv i kväll har i alla fall gett mig tillfälle att fortsätta med min nya klänning. Nu har jag klippt till bitarna och nålat ihop dom på provdockan. Jag har nålat och faktist provat på mig själv. Ändrat lite och så nålat lite till. Nu börjar det faktist ta form och jag tror det kommer bli riktigt bra. Förhoppningsvis hinner jag sy några sömmar i morgon kväll.

Dagen var ganska kass men kvällen blev riktigt bra. Förhoppningsvis kan jag sova gott inatt och vakna till en ny, bättre dag.

Efter hög kommer låg... Jag var hög av kärlek hela helgen och nu är han på andra sidan Sverige igen... Saknaden är oerhörd och rent smärtsam ibland. Den typen av smärta uppskattar jag INTE.

Tiden bara rusar!

2009-04-13T20:57:00.002+02:00

Jo, då har det plötsligt gått 2 veckor igen. 2 VÄLDIGT långa veckor av ständig längtan och saknad... Samtidigt har det gått väldigt fort, när man ser på det så här efteråt *ler*

Veckodagarna fylldes med jobb, träning, matlagning och allt det vanliga... Blandat med många, långa telefonsamtal och otroooooligt många sms *ler* Förra helgen jobade jag på lördagsförmiddagen och spelade badminton, ytterst halvhjärtat på eftermiddagen. En hel massa middagsgäster senare var jag och sonen på magdansuppvisning... Ja, lite otippat kanske men en väninna till mig håller på med det och jag hade tänkt börja med det krockade med andra aktiviteter. Men uppvisningen var vi på och det var riktigt bra. Till och med sonen blev förtjust *ler* Han var lite skeptisk men han tjoade och tjimmade och nästan studsade i stolen när några av flickorna skakade på hullet *ler*

På söndagen var vi och fikade hos ovan nämnda väninna och sedan var vi i simhallen. Jag hade lovat och lovar och flyttat fram och skjutit på det i oändlighet men då blev det äntligen av. Själv skulle jag ju vilja sitta i ångbastun HELA tiden men man kan inte lämna en tioåring oövervakad i simhallen, tyvärr. Så bastun fick bli en liten kortis på slutet. Nästa helg ska vi åka dit igen med väninnan och hennes nya sambo och alla deras barn. Då kan ju "pappan" se efter alla barn och så kan Carina och jag prata om killar i bastun *ler*

Påskhelgen då? Jo, den var alldeles underbar *LER* jag susade iväg till Göteborg direkt efter jobbet i torsdags i tron att jag faktist skulle hitta rätt den här gången *ler* Och jo, visst, TILL Göteborg hittar man ju, utan problem... Det är när man ska till en specifik plats där det blir problem. Jag körde ju fel så jag trodde aldrig jag skulle hitta hem igen... Men, med lite hjälp via telefon och en trevlig kvinna som jobbar på en mack i Halland kom jag rätt till slut...

Det var så underbart att se honom igen... Tänk själv, 2 vuxna människor stå lutade mot en bil på en parkering och hångla som tonåringar *ler* Nästan 2 veckors ständig längtan kan få en att göra sånt. Jag ville ju göra som dom gör på film *ler* kasta allt jag hade i händerna och springa och möta honom med öppna armar... Så där larvigt romantiskt som jag aldrig riktigt trott på förut. Som vanligt behärskade jag mig och stod kvar vid bilen men mitt hjärta vällde över av kärlek. När jag så äntligen hade hans armar om mig kände jag mig hel igen. Jag visste ju inte förrän då att jag känt mig halv...

När vi väl slutat hångla där på parkeringen åkte vi hem till honom, han tvingade i mig lite mat och sedan var vi bara nära varandra hela kvällen. Vi pratade, hånglade, kramades, drack kaffe på hans uteplats och pratade mer och bara njöt av varandras sällskap.

I fredags gick vi en promenad vid vattnet, tittade på båtar och folk och hånglade *ler* Ja, vi har suttit som plåster på varandra HELA helgen. Tonåringar var det, eller? Hur som helst så var vädret fullkomligt fantastiskt och vi tittade på glittret i vattnet och båtarna och allt folk som grejade. Vi satt på en bänk, åt vårens första mjukglass och hånglade... Resten av dagen förflöt i samma anda, vi åt, drack kaffe på uteplatsen i solen och kramades. Njöt till fullo av att vara med varandra.

Så var det lördag och då åkte vi till Alingsås. Det verkar vara en väldigt trevlig stad... Det var marknad på torget och vi strosade hand i hand runt i centrum en stund. Där finns en park ganska centralt så där gjorde vi likadant *ler* Hand i hand och stanna lite då och då för en kyss och en kram. Vi satt på en bänk och såg ett gäng ankor plaska runt i en å, passade på att hångla lite samtidigt *ler* Vi åt lunch på en kinaresturang och åkte sedan hem för att fortsätta bara vara med varandra.

På söndagen hade vi först tänkt åka in till stan och strosa runt i Slottsskogen men vi hamnade hos hans bästa kompis i Vargön. God mat, gott sällskap och en hel massa stim *ler* Kompisen var iväg och köpte hund på eftermiddagen och alla barn ... Jag är inte van vid att ha en massa barn omkring mig, min egen unge är ju aldrig hemma längre. Där fanns 3 stycken mellan 5 och 7 år. Lägg då till en 9 månader gammal schäfer som precis flyttat till en ny familj *ler* Jag var helt slut när vi väl kom i säng men ändå kunde jag inte sova... Övermedicinerad, ny säng, nytt hus, nya människor och en femåring i samma rum... Kanske inte idealisk kombination. Men, när mina nerver äntligen lugnat sig lyckades jag få några timmars sömn och då var det i princip dags att åka hem.

Efter en mycket trevligt och stimmig frukost åkte vi alltså först 10 mil till Göteborg för att packa ihop alla mina saker och duscha. Som vanligt hade jag packat för mycket, inte använt hälften av kläderna jag hade med mig *ler*

Hur som helst så var det dags att åka hem. Jag älskar honom till vansinne och vill vara med honom alltid men livet måste ju fortsätta. Jag saknade min son och min egen säng och min kudde... 30 mil och 3,5 timmar i bilen senare sitter jag och äter middag tillsammans med min son, hos hans farmor och farfar. Har han saknat mig? Nej.

Nu är klockan 22 och det är läggdags. Jag har varit hemma sedan 19:45. Jag är helt slut i kroppen och hoppas verkligen att jag kan sova. Samtidigt vill jag packa bilen med sonen och nödvändigheter och åka tillbaka till Göteborg, där min andra halva är kvar...

Hmmm... Plötsligt 30 mars

2009-03-30T19:11:00.002+02:00

ja, 2 veckor bara rusade iväg... Efter mitt förra inlägg var jag alltså på krogen med några vänner. Det var mycket trevligt men mest bara tjejer ute, typiskt nog när man försöker hitta den stora kärleken *ler* Visst hade jag redan en dejt bokad men man kan ju aldrig riktigt veta i förväg om det kommer bli lyckat, så jag spanade ju kontinuerligt ändå.

Nackdelen med att leta efter män online är att det kan vara svårt att fokusera... Det finns ju så många, och många av dessa är riktigt intressanta. "Good on paper" som de säger i Sex and the City. Jag har ändå alltid hävdat att man MÅSTE träffas för att veta om det verkligen tänder till på riktigt

Jag har ju verkligen dejtat hej vilt och flera stycken har jag försökt träffa men inte lyckats få till. Alla dessa män kan göra en kvinna förvirrad och ofokuserad. Väldigt lätt att träffas och sedan omedelbart gå vidare till nästa träff. För ska jag nu vara helt ärlig så är det inte bara kaffe eller bio på en del av dessa träffar *ler* Man vänjer sig lätt vid att få sex precis när man vill.

Ja, följden blev alltså att jag träffade en eller kanske ett par killar just för sex, fast jag från början bestämt mig för att låta bli just det. Föresatser är nog bra men det är inte alltid det håller. Ärligt talat så vill man väl ändå "provköra" innan man vet om man egentligen vill ha ett förhållande? Sexet kan ju bli total katastrof och då kommer ju inte förhållandet funka, hur kär man än är.

Där fanns hela tiden busschauffören från Linköping, mycket intressant kille *ler* Jag hade en del känslor fast vi bara träffats och fikat en gång, i januari. Där fanns oxå en kock i Göteborg som visade sig vara mer och mer intressant för varje telefonsamtal. Och så en dejt från mellandagarna som jag träffat några gånger och haft trevligt med. Just han är inte redo för ett seriöst förhållande just nu men trevligt har vi haft ändå.

Dagarna innan min dejt vet jag inte riktigt vad som hände... Göteborgskocken började uppta mer och mer av mina tankar.

Killen som jag hade en bokad dejt med och jag hade haft kontakt via nätet och telefon ett tag och eftersom han, givetvis, bodde långt bort så hade vi ju bestämt att han skulle stanna över helgen. Tyvärr hann vi han knappt träffas förrän jag visste att han var fel... Vad gör man då när man bestämt hela helgen och han har tågbiljetter som inte går att boka om?

Man härdar ut. Så kändes det. Jag får göra det bästa av situationen och försöka fokusera på att han visst kanske inte är intressant för framtiden men det borde ju ändå inte hindra att man kan ha trevligt tillsammans en helg...? Hur det nu var så kunde jag inte fokusera på det jag hade framför mig utan tänkte väldigt mycket på Göteborgaren.

På lördagsmorgonen vaknade jag med armar runt mig och innan jag vaknat till ordentligt tyckte jag det var riktigt mysigt *ler* Men så vaknade hjärnan till liv och kom på att det var ju faktiskt fel man som låg där. Jag kommer inte ihåg drömmen, det gör jag inte, men jag är fullkomligt övertygad om att jag drömt om Göteborgaren. Förnimmelsen av honom fanns där och jag nästan hoppade ur sängen och messade till honom. Det visade sig snart att han inte riktigt kunnat släppa mig ur tanken heller *ler*

Men nu hade jag ju en annan man i min säng... Jag kunde inte med gott samvete låta honom tro att det skulle bli ett förhållande av vår dejt så när han vaknat till och fått i sig lite frukost berättade jag att där fanns en annan man i mina tankar. Innerst inne önskade jag ju att han skulle bli sur och åka hem i förtid men det gjorde han inte.

Nu låter jag som en elak bitch men han klistrade sig fast på mig, så kändes det för mig i alla fall. Han kvävde mig totalt... Jag härdade ut, messade lite med kocken, inlåst i badrummet *elak* Det var ett långt dygn men till slut körde jag ändå honom till bussen och klargjorde ytterligare en gång att vi aldrig skulle ses mer.

Jag åkte hem och ringde Göteborg *ler* Vi pratade i 3 timmar den kvällen... 2 timmar följade kväll och då hade vi även bestämt att vi skulle ses till helgen. Han uppfyllde hela min varelse hela den veckan *ler* SMS:en haglade tätt och vi pratade 3-4 gånger per dag hela veckan. Som jag nämnde ovan har jag alltid hävdat att man måste träffas för att bli kär... Jag har nu blivit tvungen att omvärdera det påståendet *LER* I torsdags ville jag hoppa i soffan, precis som Tom Cruise och Niklas Wahlgren *ler* Jag som alltid tyckt att Tom Cruise bara larvade sig.

Ja, nu är det alltså måndag och jag har tillbringat helgen i Göteborg. Jag har idag sagt till en väninna att det verkar som om jag aldrig varit kär förut, för jag kan lugnt påstå att jag aldrig någonsin haft lust att hoppa i en soffa och skrika till världen att jag är KÄR!

För det är jag... Vansinnigt kär, tokkär, packa-och-flytta-nästa-vecka-kär!

14 mars 2009

2009-03-14T08:36:00.004+01:00

Ja, det är alltså dagen efter den 13 mars som är min födelsedag. Jag blev 34 år.

Det var fredagen den 13:e *ler* Men det märktes inte alls. Jag hade en genomtrevlig födelsedag från början till slut. Jag bakade kakor i torsdags och hade med till jobbet, på avdelningen där jag jobbar nu tycker dom om att fika och jag trodde nog att de skulle uppskatta lite kakor.

Jag har svårt för att begränsa mig när jag sätter igång att baka *ler* Det blev så att jag bakade 4 olika sorters kakor, på 2 timmar. Jag tycker om att baka! Hur som helst så blev alla goda men särksilt en sort, med muscavadosocker och mörk choklad... de blev verkligen en succé.

Alla åt mina kakor och gratulerade mig och jag hade lagom mycket göra hela dan, inget strul eller konstigheter. Jo, jag fick skjuta upp lunchen för jag kände att jag inte visste om jag skulle hinna. Det gjorde mig absolut ingenting, jag var faktist inte hungrig just då. Som det blev åt jag lunch vid halv 2, då hade jag jobbat undan *ler* När jag så kom tillbaka efter lunchen hade jag en massa nytt att göra. Precis så som jag vill ha det.

När jag kom hem hann jag precis plocka undan tvätthöger som låg över hela golvet och dammsuga lite innan mamma och hennes man kom. Kaffe, mera kakor och Lotta på Bråkmakargatan på TV4 Film *ler* "Varför kletar du korv på fönstret? - För osten vill inte fastna!" Tänk vad nostaligsk man kan bli över en gammal barnfilm...

När mamma åkt tömde jag upp ett glas vin och fortsatte plocka lite, jag var liiiiite nervös *ler* jag hade en dejt, iofs med en kille jag träffat förut, flera gånger, men några fjärilar dök ändå upp i magen.

Hur som helst så hade vi jättetrevligt, såg på "Så ska det låta", "Grillad" och en amerikansk variant av samma program på någon annan kanal lite senare. Jag gillar Per Morberg *ler* Tycker att han är hur skön som helst, tyvärr var det något som distraherade mig under sista delen av programmet... i den amerikanska varianten var det Pamera Anderson som blev grillad, de var ganska mycket "elakare" i den varianten. Tyvärr var det nog ett ganska gammalt program, Anna Nicole Smith satt i publiken...

Idag blir det så tvätta, diska, fortsätta städa. Badminton och i kväll faktist krogen. Jag har inte varit ute sedan vid jul så jag ser verkligen fram emot det.

måndag, 9 mars

2009-03-09T20:00:00.003+01:00

Ja, nu är det ett tag sedan jag skrev nåt. Jag har varit lite off igen, inte sjuk men inte heller riktigt frisk. Sista veckan i februari var blandade känslor, verkligen. Min lillebror skulle bli pappa, beräknat till den 26 februari. En kille jag är intresserad av var fortfarande i Brasilien, oron gnagde, dumt nog, praktiskt taget hela tiden. Samtidigt var jag lite "hög" efter helgen, nya skor är trevligt *ler*

Dagarna gick och det dök inte upp någon bebis... Jag messade killen i Brasilien och fick inget svar. Ständigt upp och ner, blandat med en sakta begynnande förkylning.

Så kom då sista helgen i februari/första i mars. Chokladfestival. Sonen och jag åkte dit med HÖGA förväntningar... tyvärr så blev det hela lite av ett antiklimax. Det var så mycket folk att det just inte gick att ta sig fram, än mindre faktist provsmaka något. Det blev bara en snabb visit. Sonen fick ett "ballongdjur" i form av en pannlampa *ler* han som gjorde dom fick verkligen tänka till, han hade aldrig gjort en pannlampa/ballongdjur förut.

Söndagen var den förste mars. Brasilienresenärens hemkomstdatum.

Under bilresan till jobbet på måndagen hörde jag på radion "Svensk man mördad under semester i Brasilien" Behöver jag påpeka att mitt hjärta nästan stannade och jag knappt kunde andas på 10 minuter. Så länge tog det alltså tills nyheterna kom på riktigt och kunde tala om att det var en 60-årig man från Skåne och inte en knappt 30-årig kille från Östergötland. Jag har sällan blivit så lättad som när jag kom hem efter spinningen och såg att han var online på msn...

Tisdagen den 3 mars blev jag så äntligen faster igen. Vid halv nio på morgonen föddes Jack.

På onsdagen skolkade jag från spinningen, jag var alldeles matt hela dagen och orkade just inget, jag kom hem och kröp ner i soffan och där blev jag kvar.

Torsdagen kom alldeles för snabbt men för en gångs skulle behövde jag inte stressa hem. En klasskamrat till sonen spelar gitarr i samma grupp och hennes mamma ringde mig på eftermiddagen och erbjöd sig att ta med min unge oxå. *ler* Klart man nappar, jag kunde ju jobba en liten stund extra och sedan göra ärenden i lugn och ro.

Jag hade väl inte planerat att köpa en klänning, jag skulle ju ha strumpbyxor, men nu gjorde jag det iaf. Jag kunde bara inte motstå, jag kan ju mixa och matcha på massor med sätt, den är lite grå, lite orange, lite beige, lite svart.

På fredagen var sonen bjuden på simhallsdisco. Det var 2 flickor i hans klass som fyllde år, praktist taget samtidigt, så dom slog ihop kalasen. jag tillbringade alltså fredagskvällen fullt påklädd i en varm simhall med 23 barn mellan 7 och 11 år. Visst, några vuxna oxå *ler* Men varmt och jag ångrade verkligen att jag inte tagit med mig badkläder. Jag vet bättre till nästa gång.

Ja, så kom då lördagen. Badminton, verkligen halvhjärtat från alla håll. Alla var sega och halvsjuka men vi spelade lite och drack sedan lite kaffe. Tyvärr blev jag mer eller mindre tvungen att kasta ut mina kaffegäster eftersom sonen och jag skulle sova hos hans farmor och farfar. Farmor fyllde år på söndagen så på lördagskvällen var det smörgåstårta och öl, följt av en anings för mycket gin&tonic *ler*. Trevligt var det i alla fall att träffa sonens faster och farbror och deras respektivar. Det blir inte så ofta.

I går fyllde så min mamma år och vi åt middag där, jag var så vansinnigt trött efter nattens sömnlösa luftmadrassäventyr att jag verkligen inte orkade laga middag. Jag mutade mamma med en CD och fick katrinplommonspäckad fläskkarre till middag. Gräddtårta till kaffet efteråt *ler* Min mamma är världens bästa!

Den här dagen då? Jo, den har varit ok. Lagom mycket på jobbet och spinningen gick oväntat bra. Förkylningen har fortfarande inte brutit ut. Jag hoppas att jag kan mota olle i grind den här gången oxå *håller tummarna*

När jag kom hem och kollade posten låg där ett vykort från Brasilien...

Måndag, ny vecka

2009-02-23T20:38:00.006+01:00

Helgen RUSADE förbi, i ett töcken *ler*

Torsdagen var seg. Eftersom sonen åkte bort och det var sportlov slapp jag skjutsa till gitarrlektionen. Istället gick jag som sagt till systemet och sedan hämtade jag min nya dator *LER* Svart, fin och alldeles ny, bara MIN! Kvällen gick åt till att koppla ur den gamla datorn, dammsuga där ormboet varit och sedan koppla ihop den nya dator OCH den gamla. Jag var ju tvungen att tanka över alla filer från den gamla till den nya. lite pyssligt men nu tror jag äntligen det är klart. Det tog ju bara 3 dagar *ler*

Fredagar är den roligaste dagen på jobbet. Massor med jobb, fullt upp HELA tiden. Jag hade dessutom medarbetarsamtal med min chef och då samtidigt ett lönesamtal. Jag var lite orolig för det, jag har aldrig varit på nåt sånt innan. Men, det gick väldigt bra. Hon tyckte iofs att jag är kaxig, vilket jag erkänner att jag är, jag vet vad jag är bra på och talar om det om någon frågar. Som tur är tycker chefen att det är bra att någon säger vad man tycker och tänker. Sekreterare tenderar vara lite tillbakadragna och tysta.

Det där samtalet tog lite längre tid än beräknat och jag fick slita hund resten av dagen för att komma ifatt. Men det gick, jag kom iväg klockan 16:00 prick!

På lördagen blev det en sväng till Linköping igen och jag kom hem med nya skor, IGEN!

Söndagen gick åt till tvätt, datorgrejande och allmän återhämtning.

Och så är det då måndag igen. Helgen var riktigt bra och måndagen fortsatte i samma anda. Lite slappt på jobbet men alla dagar kan ju inte vara superroliga. Spinningen ikväll var lika underbar som vanligt och nu sitter jag vid datorn igen *ler* min nya, fina dator...

Onsdag igen...

2009-02-18T20:11:00.002+01:00

10:00 Ja, idag är det onsdag. Svackan har mycket riktigt infunnit sig, även om jag måste erkänna att det är MYCKET mindre än förra veckan. Jag sitter nu på jobbet och försöker skriva en remiss som en otydlig grekisk ST-läkare dikterat. Det går inte så bra *ler* Jag förstår orden men inte vad han menar, orden han säger blir helt obegripliga i sammanhanget.

Hur som helst så har jag återigen besvärats av halsbränna och ont i magen. Det är nu ganska länge sedan det hände och då käkade jag Omeprazol i en vecka. Då fick jag istället ont i musklerna och ”grus” i ögonen, båda dessa är en kända biverkningar. I går eftermiddag har jag riktigt ont och jag tog faktiskt en Omeprazol i går, före maten, och åt väldigt lite. Matlusten infinner sig ju inte riktigt när magsäcken gör ont.

I morse mådde jag bra, kaffet och knäckebröden gick ner utan problem. Besvären började igen vid niotiden i dag. Nu har morgonens kafferast kommit och gått och jag kunde med knapp nöd klämma ner en kopp kaffe och en liten, liten bit av en smörgås. Jag måste ju äta, jag blir ju så matt annars.

Nej, fokusera framåt, inte bakåt! Spinning ikväll igen, ska bli trevligt. Sedan hem och laga mat och fortsätta städa lite. I morgon åker min son till sin farmor och farfar ett par dagar, vi har ju sportlov och så länge han är hemma får han ingen sovmorgon. Klart att han också vill sova på morgonen. Det får han göra hos farmor *ler* De skämmer inte bort honom ett dugg…

Så, i morgon, efter jobbet, ska jag hämta min nya dator och gå till systemet och köpa lite sprit. Jag har inte en droppe alkohol hemma och det måste man ju ha så här i förkylningstider. En av våra läkare menade dessutom att sprit invärtes är nästan det enda som hjälper mot vinterkräksjukan, jag måste ju tro på det, han är ju läkare och jag ”bara” sekreterare *ler* Nu sitter ju jag på en vårdavdelning där vi har calici, så jag måste ju förebygga, eller hur?! Så, jag ska köpa en flaska whisky, en flaska gin och en bag-in-box.

11:00 Onsdagen har nu blivit lite bättre redan. Jag tror i alla fall att jag fick grekens anteckning av bli begriplig, om än inte helt logisk. Man kan inte få allt.

Kan det vara kaviaren jag får ont i magen av? Tanken slog mig precis nu… Kaviar på knäckena till frukost i går OCH på mackan vid förmiddagsfikan i går. Ont i magen på eftermiddagen…

14:00 Nu är det sämre igen *surar* Huvudet värker och jag känner av ovan nämnda muskelvärk av Omeprazolen. Efter en snabbtitt i FASS ser jag att huvudvärk också är en biverkan. Jag trodde ju inte att jag skulle känna biverkningar av bara en enda liten kapsel! Jag längtar till spinningen i kväll!

15:40 Nu är arbetsdagen snart slut *ler* Jag trivs ju verkligen med mitt jobb i vanliga fall, det är inte likt mig att bara sitta och längta efter att få gå hem. Det har jag gjort idag, nästan hela dagen.

För en liten stund sedan var en läkare inne hos mig. Han höll fram en journal och frågade om jag själv hade satt ”den här diagnosen” och pekade. Han lät väldigt uppfordrande och jag kände att Shit, nu har jag gjort fel! Jag tittade noga och mindes att jag kände att det var rätt att sätta den diagnosen där fast ingen sagt det och svarade att ja, det har jag.
– Det är ju perfekt! Det hade jag inte kommit på själv, jag är imponerad! sa han då. Mycket bättre slut på en arbetsdag får man väl inte...

20:15 Ja, nu har jag spinnat, hämtat barn, kommit hem, lagat och ätit mat. Posten var extra trevlig idag, jag fick äntligen mitt paket från USA. Jag har köpt en underklänning och en underkjol därifrån. Helt annat utbud där än här. Stället heter Herroom.com Klicka så kommer den jag köpt upp, passade som en handske, jag var ju lite orolig. Den jag har på mig nu är i nakenfärgen *ler*

Nu ska jag ta den av mig och gå och diska. Mmm... Kanske skulle ta på mig något annat *ler* Jag vill ju inte skrämma grannarna...

Omvärdera

2009-02-17T20:20:00.002+01:00

Idag är en bra dag *ler* Det verkar som om jag blir tvungen att omvärdera min åsikt om att tisdagar är veckans sämsta dag. På senare tid har tisdagen varit riktigt bra och så har svackan kommit på onsdagen istället. Hur som helst så är denna veckas tisdag riktigt bra, så här långt. Klockan är nu lunch och jag borde gå och äta. Jag är inte riktigt hungrig än så jag skjuter nog lite på det idag. Fördel med att jobba helt ensam är ju att man bestämmer över sin tid, själv. Ingen att ta hänsyn till *ler*

Det är -7° ute och det snöar, åtminstone här i Eksjö. Lätt, fluffig snö, som jag tycker så mycket om. Fattas bara lite direkt solsken, hoppas på eftermiddagen där, det blir ju så vackert när snön gnistrar i solljuset.

Gårdagens spinningpass poppar plötsligt upp i minnet… Jag missade ju förra veckans onsdagspass men det var nog tur, jag var sliten. Nu mår jag bättre igen, verkligen jättemycket bättre. Gårdagens pass tog jag verkligen ut mig, jag hade knappt energi att lyfta min egen gymväska när jag skulle gå till bilen *ler* Man skulle ju kunna tänka sig att det skulle kännas i kroppen idag men, än så länge, är det lugnt. Ingen träningsvärk, bara stor törst och saltsug. Som vanligt dagen efter *ler*

Även fast veckan knappt hunnit börja och det har varit en riktigt bra vecka så här långt ser jag verkligen fram emot helgen… För en gångs skull så har jag gjort planer, andra planer än tvätta, städa, diska och spela badminton alltså. Hela helgen är bokad och jag ser VERKLIGEN fram emot helgens aktiviteter. Det är länge sedan jag såg fram emot något på samma sätt.

Ja, nuär klockan kväll igen och eftermiddagen blev lika lysande som förmiddagen. solen tittade faktist fram en stund och det var rent sanslöst vackert.

Kvällen har jag ägnat åt att putsa och gno i köket, dammsugit och plockat lite. Nu sitter jag och chattar lite samtidigt som jag skriver här. Jag måste ju fortsätta ragga, inte lägga alla ägg i samma korg än.

Nej, nu ska jag fortsätta städa.

Söndag igen

2009-02-15T21:06:00.002+01:00

Jo, så är det så söndag igen, klockan är nästan läggdags. Fredagen flöt förbi ganska obemärkt. På jobbet satt jag på en avdelning där jag aldrig suttit förut men det gick bra. Kvällen ägnades åt allmänt slapperi och TV:n. Somnade i soffan tidigt *ler*.

Lördagen började med att ladda tvättmaskinen och kaffebryggaren. Kaffet avnjöts vid datorn och där satt jag och surfade runt och letade efter karlar *ler* Eftersom jag inte hittade några nya så fortsatte jag med att ragga på dom jag redan har kontakt med. Och med att tvätta, förstås. Tvättmaskinen går verkligen på högvarv på helgerna. Tvätthögen tar aldrig slut. Jo, jag har diskat oxå.

Ett ständigt återkommande inslag på lördagar är ju badminton. Min storebror, vår kusin och en kompis till honom, och jag då. Alla våra barn är med oxå. Vi hyr vår lokala skolas gymnastiksal i 2 timmar och sätter där upp 2-3 badmintonbanor. Barnen leker i resten av hallen. Nu i lördags kom 3 extra barn, kompisar till min son och hans kusin. Det blev riktigt stimmigt där en stund. Efteråt brukar vi fika tillsammans och det jorde vi nu i min brors kök, som han håller på att bygga om. Det är rent kaos där nu men vi klämde in oss ändå.

På kvällen, sent, skickade jag ett sms till killen som är i Brasilien Det var ju ändå alla hjärtans dag, jag ville ju att han skulle veta att jag tänker på honom. Jo, jag skickade samma meddelande till 2 andra oxå, men deras svar var mindre ... förvirrande. Förvirrad blev jag iaf och som tur var kunde jag prata av mig lite grann med en av dom andra killarna som fått samma sms.

Snart nog var det söndag och läggdags, jag sov lääängeee *ler* Sedan upprepades lördagens början. Kaffe, tvätt, dator. När sonen väl vaknat till fick han sitta där en stund och jag slöade i soffan tills han gick till en kompis. Då fortsatte jag leta män. Och tvätta, jag hann kanske diska lite oxå.

På eftermiddagen fick tvättmaskinen ta en paus så att jag kunde ta ett riktigt långt, varmt, SALT bad. Salt undrar du nu, ja, jag har torr hud, särskilt såhär på vintern. Ett långt varmt bad med salt och olja i gör underverk.

Hämtade pizza till middag och laddade tvättmaskinen igen. Nu är pizzan uppäten och tvätten upphängd. Själv är jag helt slut och ska bara se lite till på Sex and the city och sedan kommer snart måndagen och en ny arbetsvecka igen.

Efter ner ...

2009-02-12T19:27:00.002+01:00

Ja, allt går i vågor *ler* efter gårdagens nedgång har det varit uppåt idag. På jobbet hade jag tidspress på förmiddagen, en av våra läkare skulle åka till Mallorca och vara ledig en vecka och då ville ju han givetvis att vi skulle skriva undan så mycket som möjligt av just hans diktat. Så eftersom han skulle åka vid halvtolvtiden var det lite pressat på förmiddagen *ler* Jag tycker ju om tidspress, lagom givetvis, och just denna läkare är så trevligt stimmig när han är så superstressad...

Kroppen är fortfarande seg, inte riktigt med på noterna. Det har gått åt lite extra mycket kolhydrater idag. Jag känner en ny förkylning krypa sig på och samtidigt känner jag av PMS, pest och kolera samtidigt.

På vägen hem, lite stressad för att hinna hämta sonen och vara i tid till hans gitarrlektion ringde han. Han undrade om han fick åka med vår granne/hans klasskamrat till gitarrlektionen. Detta innebar att jag inte behövde åka hem och sedan tillbaka till stan *ler* Klart att han fick. Jag fick plötsligt en extra halvtimme till mina ärenden, jag klagar inte.

Jag var på Databutiken och beställde en ny dator, på biblioteket och lånade en ljudbok, på Audio Video och hämtade mitt headset jag beställde när jag köpte min nya telefon häromveckan och sedan handlade jag lite på konsum. Jag hade nog hunnit allt detta utan den extra tiden men nu slapp jag stressa och kunde till och med stanna upp och flörta lite men försäljarna på Audio Video.

Onsdag, dagen efter tisdag

2009-02-11T20:06:00.002+01:00

*ler* det verkar ju logiskt men nu råkade det vara så att tisdagen var en sån där riktigt bra dag... Min onsdag blev inte riktigt lika lysande...

09:50 Det känns som om jag inte kommer orka hela dagen. Tisdagen var ju rent strålande och efter upp kommer ner, det vet jag ju. Det behövde ju inte vara riktigt så kännbart dock.

Redan vid sextiden i morse, när jag upptäckte att jag missat boka mig på kvällens spinningpass, sjönk humöret.

Kroppen är seg och näsan rinner igen, det känns som om hela huvudet är fullt med kolasås i stället för hjärnceller.

Nu ska jag iväg på möte, visning av vårt nya datajournalsystem. Jag har sett det innan men inte i det landsting jag jobbar nu.

14:10 Jo, jag kommer orka... Även om visningen var riktigt trist och jag nästan somnade flera gånger. Jag tror verkligen att datasystemet kommer bli bra. Alla andra tror det kommer bli kaos, och visst kommer det bli det, men bara ett tag i början *ler* I det långa loppet BLIR det bra även om det kanske kunde vara lite mer användarvänligt.

Jag åt bruna bönor med fläsk till lunch, i matsalen med en väninna/kollega, eftersom jag glömde min lunchlåda hemma idag. Kolasås, eller hur var det?

Det har snöat ihållande sedan åttatiden i morse och än så länge har inte min reservplats på spinningen i kväll övergått till en ordinarie... Kanske lika bra, med tanke på hur jag känner mig nu. Kroppen är lika seg som i morse... Jag har skyllt på fullmånen förut i två dagar så jag fortsätter väl med det.

Jag sitter och stirrar apatiskt ut över ett trist hustak och ån som rinner genom Eksjö. Snö. Svårt att säga hur mycket men jag hoppas verkligen att det bara snöat BREDVID vägen idag. Nej, det är väl bäst att jobba lite igen.

15:20 Lite tårta på eftermiddagen piggar ju upp *ler* En tjej som gått elev på avdelningen och nu slutat skolan bjöd. God tårta och mycket skratt lyckades jaga iväg den värsta dysterheten. det faktum att arbetsdagen snart är slut hjälper nog lite oxå.

20:20 Nu sitter jag här vid min dator och skriver in allt det jag skrivit under dagen som inte är riktigt slut än... Det blev ingen spinning. Jag åkte och lastade ur mina sommardäck, som jag åkt omkring med i bilen sedan i fredags, hos min sons farmor och farfar istället. Fick med mig en påse köttbullar och flera paket med hjortfärs och något paket med älgfärs. Så, nu är jag mätt på "farmors" köttbullar och makaroner.

Egentligen har väl inte dagen varit så illa som det kännts... Jag har bara varit så TRÖG och SEG och ... vintertrött och hängig *ler*

Nu ska jag ringa en vän.

Söndag igen

2009-02-08T14:22:00.002+01:00

Hela veckan bara rusade iväg. Jag har knappt hunnit tänka på hela veckan.

Måndag - Jobb, hem och hämta sonen, tillbaka till stan för att träna (sonen Tae Kwon Do, jag spinning), hämta sonen, hem och laga och äta mat, stoppa sonen i säng, chatta lite och sedan sova.

Tisdag - Jobb, flexa ut en timma tidigare för att åka hem till Vimmerby och gå till tandläkaren, lagat 3 hål - 1 timma och 10 minuter i tandläkarstolen, hem och hämta sonen, åka till hans farfar och hämta sommardäcken, laga och äta (de andra åt, jag var för bedövad) mat, hem, stoppa sonen i säng, chatta lite och sedan sova.

Onsdag - Se måndag.

Torsdag - Jobb, hem och hämta sonen, tillbaka till stan och lämna honom vid gitarrlektionen, in på banken, till leksaksaffären, till databutiken, till biblioteket, hämta sonen, hem till Frödinge för 4-årskalas för min yngsta brorson, hem, stoppa sonen i säng, chatta lite och sedan sova. Observera - Ingen middag!

Fredag - Jobb, hem och hämta sonen, tillbaka till stan och bilaffären för att hämta min "nya" bil, äta middag på stan, hem, chatta lite, stoppa sonen i säng, kolla TV och chatta lite till och sedan sova.

Lördag - Jobb, hem, svara på några mejl, chatta lite, prata i telefon en stund, spela badminton, tvätta lite, slappa... mer telefon och lite mer chatta, ännu mera slappa, gin&grapetonic, lite vin, sova...

Söndag - Sov LÄNGE, mycket längre än jag trodde att jag skulle kunna. Klassträff med min sons klass, trevligare än jag trodde. Resten av dagen blir det tvätta, städa, diska, chatta lite *ler*

Vanligtvis behöver jag inte hämta sonen och själv köra honom till hans träning. Han brukar åka med min bror, hans son tränar oxå Tae Kwon Do. Jag åker alltså inte hem mellan jobbet och träningen och det sparar mycket tid och stress. Den här veckan blev det inte så, vi hade en meningsskiljaktighet förra fredagen och bestämde att vi inte skulle ses den här veckan.

Jag trivs ju med att ha fullt upp men den här veckan ... Det har nog varit en aning FÖR körigt. Just nu är jag så trött, jag vill sova i 3 veckor, känns det som. Samtidigt är jag trött på mitt sökande... Det går för långsamt... alla intessanta karlar bor så långt bort, det är ju så svårt att få till en dejt då. Dessutom åkte en av dom mest intressanta killarna till sydamerika förra lördagen och ska stanna där en hel månad. Vi har bara träffats en gång och det är en dryg månad sedan nu, se inlägg onsdag, januari 07, 2009 Arbetsnarkomanen.

Det känns jobbigt att han är så långt bort och att han inte kommer hem på så länge. Jag fick ett SMS från honom i fredags... Sällan har jag blivit så glad över ett SMS *ler* Han sa ju att han inte skulle ta med sig telefonen. Även att det var väldigt allmänt - vädret, jag mår bra och så så kände jag ju att han hade tänkt på mig, fast han är på semester i sydamerika, halva världen bort.

De andra karlarna ... Just nu orkar jag inte ens tänka på dom. Där finns flera stycken som är intressanta för framtiden... Men avstånd är knepigt. Nej, jag tror jag ska städa lite istället, det känns mer konstruktivt just nu.

Nya skor i all ära...

2009-02-01T19:26:00.002+01:00

men jag kanske inte var helt klar *ler*

Hela veckan hade jag sett fram emot att åka till Linköping och gå på chokladfestival idag. När jag hade packat in sonen i bilen och åkt en sådär 3-4 mil ringde svägerskan och undrade om jag verkligen var som jag skulle. Hon hade sett att det är NÄSTA månadsskifte... Ibland är man ju bra dum i huvudet *ler*

Envis som jag är så fortsatte vi, det finns ju annat att göra i Linköping. Sonen blev ju hur lycklig som helst när han lurade mig till Busfabriken. Det är dit han vill varje gång han följer med till storstan. Ja, vi var där i 2 av dom 3 timmar man betalar för, han bet sig i tungan när han hoppade i en studsmatta och då ville han åka. Han var ju tröstlös, givetvis. Jag frågade om han åtminstonde hunnit hoppa lite innan han bet sig. Jo, en sådär 300 gånger hade han hoppat... Löfte om glass till hans sargade tunga lurade honom till IKANO

I den andra skoaffären vi var hittade jag ett par skor jag ville ha. Tyvärr var dom lagom när jag hade tjocka strumpbyxor, och detta var ju sommarskor. Jag fick avstå. Några vanliga affärer och ett par skoaffärer senare hittade jag ett par, förståndiga, sommarpumps för 99 kronor. Slog till direkt! Jag kan ju verkligen inte motstå skoaffärer så vi gick ju in i den sista oxå... Där fanns ju dom från förra inlägget *ler* Ja, ni såg ju hur det gick *LER*

Nästa affär var Glitter. Ibland finns där inget jag vill ha men idag var inte en sådan dag. Det blev 2 halsband, ett armband och ett hårspänne.

Orken tröt och vi åt lunch. Sedan åkte vi till jättekonsumen och handlade. Äntligen fick han den där glassen.

Nya skor

2009-02-01T18:17:00.004+01:00

Så vansinnigt snygga.

Torsdag, 29 januari

2009-01-29T19:48:00.002+01:00

Ja, så var det torsdag igen. Efter en riktigt dålig tisdag kom en alldeles lysande onsdag, som vanligt *ler* Jag satt ensam nästan hela onsdagen, men i ett rum där det rör sig lite utanför. Jag hade fullt upp hela dagen, telefonen ringde, folk kom in och frågade, dagens bakjour var inne och gav mig brådskande jobb. Jag trivdes som fisken i vattnet. Utöver detta messade jag med en trevlig man hela dagen, till och med pratade med honom i telefonen en gång, bara för att jag ville. En riktigt bra dag... ända tills min bror ringde, klockan 16, och sa att hans son fått vinterkräksjukan igen.

Jag fick ju bråttom, min egen son skulle ju gå på Tae Kwon Don som började klockan 18 och om min brorson inte skulle gå blev jag ju tvungen att köra honom själv. Det var bara att kasta sig i bilen och trampa gasen i botten.

Luften gick liksom ur mig helt när de ringde från fritids och sa att William oxå kräkts och kunde jag komma dit och hämta honom? Klockan var 16:55 och mitt spinningpass, som började klockan 18:00, måste avbokas minst en timma i förväg *suck* Jag ringde, och ringde fel, hjärnstillestånd. Blev tvungen att ringa Eniro.

Jag tillbringade kvällen här, vid datorn, istället för på en spinningcykel och det som vanligtvis följer på det. Istället varvade jag min tid mellan datorn och soffan/TV:n. Jag kom i säng vid 2-tiden på natten.

Jag pratade med ovan nämnda man igen på kvällen och han nämnde att han skulle upp extra tidigt för att åka på ett möte. Samma morgon ringde han mig och påpekade hur skönt det var i sängen. Detta var samtidigt som jag anlände till jobbet, efter 1 timmas bilfärd och ännu 1 timmas morgontid hemma. När han sa att han skulle upp extra tidigt tänkte jag att han ska nog få igen. I samma ögonblick sa att åt mig att låta bli att ge igen för att han varit "elak" på morgonen. Vi tänker ofta ganska lika *ler*.

Natten var kort, jag vaknade vid 7. Vid halvåtta ringde jag till jobbet och anmälde sjukt barn. Vid 8 började jag känna mig ... ensam. Jag skickade ett sms och beskrev hur skönt det var att ligga och dra sig, när klockan nu redan var nästan halv 9. Ganska omgående fick jag svaret att han snart skulle komma och krypa ner bredvid mig. -Du är välkommen anytime, svarade jag. Han bor ju 30 mil från mig, inte direkt så att han skulle komma, eller hur?

Jag fortsatte retas, jag vet ju att han tål det, tycker om det. Det tog närmare 1 timma, och väldigt många sms innan jag faktiskt förstod att han var på väg. 30 mil, nästan 3 timmar i bil. För att hälsa på mig, som har en magsjuk son hemma, i 1 timma och sedan åka 3 timmar hem igen. Män är bra konstiga.

Hur som helst så var han lika trevlig som jag förväntat mig. Han hade med sig en jättesöt liten hundvalp, snart 9 veckor gammal. Pytteliten och jättesöt *ler* Det var verkligen synd att han inte kunde stanna längre.

Återigen

2009-01-22T20:47:00.004+01:00

undrar jag hur man kan bli så beroende av sex... Jag levde i celibat i över 4 år. Det var inga problem! Visst, lite jobbigt i början men efter ett halvår var det lungt.

Nu, när jag haft dåligt sex 2 gånger och bra sex 2 gånger, går jag runt och undrar när det blir nästa gång...? Kommer det vara mindre bra, bra, riktigt bra eller till och med FANTASTISKT!!? Ibland känns det som om jag inte gör annat än tänker på sex.

Mitt sökande efter en man har fått en ny innebörd som jag inte riktigt gillar själv Jag vill ju ha ett varaktigt förhållande och när jag inledde min jakt trodde jag verkligen att jag kunde klara mig utan riktigt bra sex. Nu är jag inte lika säker.

Vad är då riktigt bra sex kan man undra? Det är klart att allt sex man har i ett föhållande inte kan var fantastiskt och alldeles underbart. Men ibland, när begären blir för stora och lusten tar över... Då måste ens mörka sidor få utlopp.

söndag

2009-01-18T19:24:00.002+01:00

jag är sjuk... Huvudet värker, jag har ont i axlarna, ryggen, höfterna, knäna och alla muskler däremellan. Jag har legat i soffan i princip hela dan, jag är så matt att jag inte orkar sitta upp mer än 15-20 minuter i taget.

Jag vaknade i går och kände mig dålig. Snart började jag hosta... och hosta och hosta. Tur att jag har dunderhostmedicin. Idag hostar jag inte, jag är knappt ens täppt i näsan men jag har inte mått så här dåligt på flera år.

Fredag, kväll

2009-01-16T19:06:00.003+01:00

Jag är lite låg... Veckan har varit jobbig, fysiskt, och det har väl satt sina spår i psyket oxå. Nu sitter jag själv hemma, vid datorn, med en gin&tonic och längtar efter sällskap. Inte ens sonen är ju hemma, det är som om jag vore spetsälsk eller nåt, jag ser honom knappt nuförtiden.

Hela veckan har jag hoppats att jag skulle kunna få till en dejt i morgon förmiddag men den förhoppningen grusades alldeles nyss. Det verkar som om jag får ägna mig åt hemmet i morgon, tvätta, diska, städa. Jag har lovat vara barnvakt från 16-tiden till söndag morgon dessutom.

Just nu känns det som om jag vill ge upp dejtandet och "låsa in mig själv" och kasta bort nyckeln. Återgå till att leva i celibat och bara ägna mig åt sonen. Tänk att fysisk kontakt kan vara så vanebildande...

Nu sitter jag här och spelar musik, för mig själv, som nästan får mig att börja gråta...

Annars har ju dagen varit bra, riktigt bra. Jag har suttit på min favoritavdelning idag med en av mina favoritkollegor. Jobbet har flutit bra, bara några mindre härdsmältor i hjärnan så här på fredagen. Jag vet ju oxå att jag kommer få stanna på den platsen i två dagar till, jag ser verkligen fram emot början av nästa vecka.

Konstigt egentligen... Jag har klarat mig utan manligt sällskap i ... sedan sommaren 2003. Våren 2003 hade jag ett kortare förhållande som tog slut i början av sommaren. Sedan dess har jag varit själv, med sonen givetvis, och trivts med det. Jag minns nu att jag visst fick abstinensbesvär en månad eller så efter att mitt celibat börjat och träffade en man enbart för sex.

Det var inget vidare bra och jag har endast vaga minnesbilder av hur han såg ut... Jag skulle förmodligen inte känna igen honom idag. Jag minns definitivt inte vad han heter. Det jag minns bäst är hur vansinnigt låg jag blev efteråt. Jag mådde så jä*la dåligt! Det var nog det som verkligen avhöll mig från sex, ett helt år. Då körde jag en repris, abstinens, dåligt sex.

Skillnaden var att den mannen kommer jag nog aldrig att glömma. Inte så att jag var kär, han är bara verkligt minnesvärd, svårt att egentligen säga om det är bra, i hans fall. Det låga som kom efteråt var inte lika uttalat men dök ändå upp. Efter det höll jag celibat i över 4 år *ler* Tills helt nyligen alltså.

Jag gav mig in i jakten på en man med förutsättningen att ha ett förhållande först och sex sedan. Jag har ju redan beskrivit hur förutsättningarna plötsligt ändrades när min hjärna slutade fungera.

Nu verkar det värsta låga gått över, skriva har en renande förmåga. det var ju därför jag skaffade den här bloggen från början.

Onsdag

2009-01-14T19:19:00.002+01:00

Smärtan sköt som pilar genom kroppen när jag satte mig på spinningcykeln idag. Hela skrevet kändes som ett stort blåmärke efter måndagens spinningpass. Ändå satte jag mig till rätta, fast jag grinade illa. Varje rörelse var smärtsam men vad kunde jag göra? Jag fokuserade på andningen och snart släppte det värsta av. Jag hade glömt hur underbart det verkligen är att träna. Av beskrivningen ovan kanske det låter konstigt att säga att det är underbart men det är det verkligen, det gör ont, det ska göra ont, smärta är skönt.

Jag var på mitt första spinningpass i måndags, det första på 1,5 år. Jag verkar ha saknat det mer än jag trodde.

Idag plockade min kollega ner våra adventsljusstakar. Hon skulle lägga i dom i sina kartonger och ställa undan i arkivet. Jag satt och skrev och hörde hur hon började muttra bakom mig. Jag tänkte,
- Hon är 42 år, hon måste ju klara av det själv.
Det gjorde hon inte. Jag gav upp efter en stund och rullade bort och kollade... Hon stod och försökte vika kartongkanten runt foten på staken och jag såg ju direkt att staken var mycket bredare än den änden på lådan... Jag sa,
-Vänd på ljusstaken så kanske det går.
Hon vände ett kvarts varv och försökte igen. Nu var det ju fel på alla håll så jag sa vänd, och visade med handen. Hon stirrade oförstående på mig. Det var ju verkligen som att försöka lägga en kub i ett runt hål men hon bara stirrade. Jag visade,
- Se här, här är foten och här är kartongen bredast, så här ska det vara!
- Ja, jag är så dålig på sånt här. No shit, tänkte jag men jag sa,
- Kvinnor förväntas inte vara bra på spatialt tänkande, män brukar vara mer begåvade på den punkten. Hon stirrade oförstående igen men jag återgick till att skriva.

Söndag igen

2009-01-11T10:37:00.002+01:00

Ja, söndag... Jag är lite låg idag oxå.. Jag har en riktigt ordentlig förkylning och jag hoppas att det beror på den. Det kan oxå vara så att jag är lite otålig och vill mer än jag borde just nu. Jag visste ju när jag började dejta att det skulle bli jobbigt, det gjorde jag verkligen. Men jag var inte beredd på att vilja så mycket med en gång. När jag först gjorde min profil på match skrev jag att jag ville ha en särbo, visst ett fast förhållande med känslor och allt sånt men ändå lite löst hållet sådär. Så tänkte jag då. Men nu...

Jag vill bli så kär att jag verkligen känner att jag inte kan leva utan honom! Jag vill verkligen ha allt. Jag vill ha någon att komma hem till varje dag, jag vill pyssla om, gräla, luta mig mot honom "när det blåser". Jag vill dela allt med denna man, som jag inte träffat än *ler* Jag vill kunna släppa kontrollen över vardagen och veta att det ändå ordnar sig, han tar hand om det.

Jag kan bara anta att det är närheten i sexet som släppt dessa känslor fria. Det är något annat jag inte riktigt räknat med... Att min lust skulle slå till och komplicera allt. Det var den där dejten precis före jul som släppte loss monstret *ler*. Han låg nära och, ja det har jag ju redan beskrivit.

Sex är en drog... Man klarar sig bra utan, om man inte har sex. Har man sex vill man ha mer, och mer och så lite till *ler* I alla fall fungerar jag så.

Den där första gången före jul ledde till att jag ville ha mer, och bra sex, istället för taffligt och hastigt. När så nästa kille jag träffade visade sig attrahera mig nåt vansinnigt lät jag det hända. Vi hade fantastiskt sex! Och i ärlighetens namn var det förmodligen den gången som släppte loss känslorna, lusten var redan fri. Vi tillbringade flera timmar i sängen, pratade, hånglade, sex och sedan mer prat, mer hångel, mer beröring och mer sex.

Sedan dess har vi pratat i telefon, chattat och faktiskt träffats igen. Under tiden har jag träffat flera andra män och bara en av dom är fortfarande riktigt intressant. Vår andra dejt var oxå väldigt trevlig, vi såg en film och så hamnade vi i säng *ler*. Precis som förra gången låg vi där i flera timmar och hade sex, rörde varandra och pratade om varannat.

Kanske är det så att jag är lite låg idag för att jag vet att det inte kommer bli mer än sex med just den killen. Tyvärr är det nog så att jag verkligen skulle kunna bli vansinnigt kär i honom och han är definitivt inte redo för ett förhållande nu. Hans förra flickvän skadade honom tydligen ganska allvarligt.

Nej, jag måste försöka se framåt. Det finns många andra killar därute som är intressanta, jag har bara inte träffat dom än.

Onsdag, kallt som f*n!

2009-01-07T19:05:00.002+01:00

Eller, egentligen inte lika kallt som häromdagen... Men då var jag inte ute och grillade korv. Det har jag gjort nu i kväll, -9°, kjol. Ok, om jag hade vetat om att jag skulle grilla korv hade jag kankse övervägt att ta på mig nåt annat än kjol men nu visste jag inte det. Min son har tillbringat större delen av jullovet hos sin farmor och farfar och nu börjar ju skolan i morgon. Detta innebar ju givetvis att jag var tvungen att hämta honom nu i kväll. De grillade korv när jag kom *ler* Jättemysigt och gott men KALLT som f*n!

I går var det trettondan. Röd dag. Inget jobb. Jag lyckades äntligen få till en dejt med en arbetsnarkoman *ler* svårt att hitta en dag när vi båda hade tid. Oturligt nog var hela Vimmerby stängt och jag fick snällt bjuda hem honom till mig. Jag var lite orolig för att han skulle vägra träffas då men så blev det inte.

Jag städade som en idiot och putsade och gnodde och diskade och torkade och jag till och med bakade *ler* misslyckade muffins till vår första dejt. Ja, jag brukar inte misslyckas med sånt men nu hade jag köpt en sån där muffinsplåt och hur jag än sökte på nätet så hittade jag inget recept avsett för en sådan så jag fick improvisera. Smaken var det inget fel på, däremot var de väldigt hårda utanpå *ler*

Hur som helst så fikade vi och pratade och pratade och fikade och skrattade. Verkligen jättetrevlig och vi har samma åsikt om väldigt många saker. Jag hoppas verkligen att han hade lika trevligt som jag.

Jag är så vansinnigt trött idag. Jag sov väldigt dåligt inatt och jag kan bara anta att det beror på att jag sov nästan 11 timmar i sträck i går natt. Jag var så trött i måndags kväll att jag sov i soffan nästan en hel timma innan jag kröp i säng och sov i nära 10 timmar utan att vakna en enda gång. Att jag var trött i måndags berodde i sin tur på att jag sov såligt mellan söndag och måndag *ler*

Jag var ganska uppvarvad när jag kom hem efter bion i söndags. Halva söndagen var jag bokad och det gick liksom i ett. Min dejt på eftermiddagen var mycket trevlig. Vi åt och drack och pratade i ungefär 3 timmar. Jag frös dock precis hela tiden. Det visade sig att elementen var trasiga på resturangen, och hade varit det i 2-3 dagar. Detta när det är -15° ute...

Objektet för själva dejten då... Ja, jättetrevlig och vi har förmodligen en del gemensamt men jag kände ingen riktig attraktion IRL. Rent logiskt skulle han nog vara bra för mig men jag vill inte vara logisk. Han sa själv till mig alldeles nyss på MSN "Jag söker inte någon att älska, jag söker någon jag inte kan leva utan".

Bion då? Ja, det var mina klasskamrater Ena och Thomas och jag som var och såg Twilight, som jag skulle sett med en dejt för ett par veckor sedan. Jag trodde att det var en skräckfilm först. När jag läst på lite upptäckte jag att det var en kärleksfilm, jag blev lite skeptisk, jag brukar inte gilla sånt. Men jag gick ändå, vi hade ju inte träffats på rätt länge, Ena och vi.

Jag är SÅ glad att jag gick, det var absolut den bästa film jag sett på bra länge. Långa perioder satt jag och vågade nästan inte andas för att jag var rädd för att bryta stämningen mellan paret på filmduken. Det var verkligen vansinnigt erotiskt och det var nog det som gjorde att jag var uppe i varv när jag kom hem.

Söndag 4:e januari

2009-01-04T10:57:00.002+01:00

Ja, söndag igen. Jag känner mig lite veckovill nu efter 2 helger i samma vecka. En aning förvirrad även av alla mina dejter *ler* Men ibland kan förvirrad vara bra. Han som inte dök upp på nyårsafton hälsade på en stund i fredags kväll och det var verkligen trevligt att träffa honom. Jag kommer förmodligen inte träffa honom igen, jag kände just inget alls för honom.

I går hade jag min tredje dejt med en annan kille. Det gick inget vidare så honom kommer jag inte heller träffa igen. Jag var skeptisk från början och även om vår andra dejt gick riktigt bra så var jag väldigt obekväm hela tiden i går och jag tror inte att det blir någon fjärde dejt där.

Jag har flera gånger försökt få till en andra dejt med förra lördagens fantasiska dejt *ler* Vi har pratat i telefon flera gånger och vi klickar verkligen. Jag känner att jag förstår mig på honom. Detta till trots kommer det förmodligen inte bli något seriöst förhållande mellan oss. Han är alldeles för nyligen separerad och bränd. Det kommer nog dröja innan han kan tänka sig ett seriöst förhållande igen och jag tror i vilket fall som helst att han inte är den typ av man jag letar efter. Därmed inte sagt att vi inte kan roa oss med varandra *ler* Tyvärr har vi inte lyckats hitta några luckor i våra scheman för att träffas igen. Jag hoppas verkligen att det blir snart igen.

Om ett par timmar har jag ännu en dejt... Jag vet, det är mycket nu *ler* Men jag tänker att jag kan ju inte lägga alla ägg i en korg... Jag måste ju dejta om jag ska kunna hitta nån att bli kär i. Dagens dejt har jag chattat väldigt mycket med och det känns som om vi känner varandra ganska bra redan. Däremot är jag osäker vad gäller den romantiska biten... Det brukar jag dock känna ganska snart nrä man väl träffas IRL. Där måste ju finnas något slags fysisk attraktion oxå, annars kommer ju inte förhållandet att hålla. Liksom ett förhållande inte kan byggas enbart på fysik kan man inte bygga ett förhållande enbart på rationalitet och logik.

På tisdag är nästa dejt inplanerad. Tisdag är ju en röd dag så därför är jag ledig och sonen inte hemma. Dejten är oxå ledig för en gångs skull. Denna arbetsnarkoman har jag velat träffa ett tag nu men inte velat pusha för hårt *ler* Jag vet att jag ibland kan gå ut en aning för hårt och jag har verkligen fått lägga band på mig med den här killen. Vi har chattat en del och det känns verkligen som om vi har ungefär samma tankesätt och värderingar. Han är dessutom jättesöt *ler* och kör motorcykel, vilket jag tycker är en fördel hos alla män.

Årets sista dag

2008-12-31T16:20:00.003+01:00

Klockan är 16:20. Jag har städat i princip hela dagen. Jag har dammsugit, dammat, plockat, organiserat om en del av mina böcker, diskat, dammsugit igen och sedan plockat lite mer. Jo, jag har suttit vid datorn oxå, det får ju finnas gränser, jag måste ju orka med nyårsaftonen.

Jag ska ju ha "fest" ikväll. Jag satte citattecken för att den först svällde, jag bjöd fler och fler men sedan har folk lämnat återbud och nu vet jag inte riktigt hur många som kommer. Jag vet, säkert, att det blir minst 4 vuxna och 3 barn. Där kan tillkomma ett par vuxna till och då kanske ett par barn oxå.

Jag vet dock säkert att min dejt, som skulle titta förbi, INTE kommer. Hans dotter är visst sjuk. Klart jag blev besviken men barnen går ju faktist före allt annat.

Just som jag satt här och förlorade mitt goda humör kom en riktigt god vän online på MSN. Jag vet inte hur han bär sig åt men han lyckas ALLTID få mig på bättre humör. Vi träffades online första gången för drygt 8 år sedan, innan min sons far dog. Jag kan ärligt säga att jag inte vet hur det hade gått med min mentala hälsa om det inte varit för denna unga man. NU är han en ung man *ler* DÅ var han en pojke. Han är 9 år yngre än jag.

Han lyssnade när jag öste min galla och visst hade han lite grann egen galla som jag lyssnde på men han var verkligen min livlina ganska länge.

Jag kan inte säga hur det kom sig men vi förlorade liksom kontakten för några år sedan... Det var helt nyligen som jag såg hans mejladress nånstans och tänkte testa om han fortfarande använder den. Och det gör han!

Nu måste jag gå och duscha, jag ska ju faktist ha gäster ikväll.

Gott nytt år!

Måndag igen

2008-12-29T20:39:00.004+01:00

Det var så skönt att få åka till jobbet idag. Jag kände välbefinnandet krypa på mig när jag klev in genom dörren och kände lukten. Jag trodde ju inte att jag hade saknat det så mycket, jag var ju bara ledig i 5 dagar. 5 dagar ja, det är 2 mer än jag brukar uppskatta. Av dessa 5 var det egentligen bara de 2 sista jag riktigt tyckte om, de 3 första kändes mer som MÅSTE, och ni vet ju alla vad jag tycker om måsten.

Arbetsdagen blev egentligen inget med, jag vet inte riktigt vad jag gjort hela dagen, det känns inte som om jag hann med nåt. Jag irriterade mig lite grann på alla som önskade god fortsättning, det säger sig väl självt, man önskar väl ingen en dålig framtid, eller? Irritationsmomenten lyckades dock inte rå på mitt goda humör och när jag stannade i Vimmerby för ett ärende och råkade parkera precis utanför skoaffären tänkte jag att jag bara skulle gå in och titta lite.

Nu har jag nya, fina stövlar.

jo, jag måste nog ändå...

2008-12-28T11:32:00.002+01:00

Jag hade ju tänkt att inte berätta det för nån... Men jag måste! Jag nämnde ju att jag hade en dejt i går...

Planeringen var sådan att vi skulle ses här hos mig och sedan åka till Vimmerby, till Intropris. Efter det skulle vi fika och så skulle vi gå på bio på kvällen. Timmarna mellan fika och bio helt odefinierade. Hur det nu var när vi satt och fikade bestämde vi att hyra en film istället för att gå på bio. Sagt och gjort, vi hyrde Hancock och åkte hem till mig. Jag har länge tänkt att jag skulle vilja se just den filmen så jag lade mig till rätta i soffan med dejten i andra soffhalvan.

Någonstans mitt i filmen kysste han mig och då tog nog min reptilhjärna över *ler* Den lilla självkontroll jag haft så långt försvann och snart låg kläderna på golvet. Jag ska inte gå in på detaljer men ett par timmar senare var jag genomsvett, kladdig och öm. Sängkläderna låg runtom i rummet och själv låg jag mest och flämtade.

Jag vet att jag någonstans tänkte att det var ju inte alls så här det skulle vara, vi skulle ju INTE ha sex! Jag väljer att se det som att jag bejakar mina instinkter. För det var nog det det var, något slags djurisk lusta. Jag ville ju ha honom så fort jag såg honom.

Jo, jag fick faktist se slutet av filmen oxå.

Lördag... och lite söndag

2008-12-28T03:06:00.003+01:00

Ja, nu är klockan 3 på natten och jag sitter här i morgonrocken och har nyss kommit hem från stan. Jag ville skriva krogen men det var inte en krog, det var mässhallarna. Där var det i alla fall fest, nåt slags hårdrock och svartklädda människor överallt, piercade lite här och var i ansiktet. Jag kände mig inte riktigt som hemma *ler* Men det var ändå lite kul att komma ut.

Det hela var inte alls planerat. Jag hade en dejt i dag och den gick inte helt enligt planerna *LER* Vi hade planerat att gå på bio men vi såg en DVD istället och han åkte hem mycket tidigare. Detta innebar ju att jag plötsligt hade kvällen ledig, barnfri var jag ju redan. Jag kände ett stort behov av en tjejkompis så jag ringde en sådan och då var hon på väg till festen redan så jag bestämde mig för att hänga på.

Nu har jag ont i fötterna, det ringer i öronen och mina lungor värker eftersom jag inte kan låta bli att röka när jag festar med henne. Det är dumt, jag vet, men händer det då att jag röker 2 cigaretter var 3:e månad så är det väl inte hela världen.

Nu sitter jag och tänker att jag faktist måste gå och lägga mig, jag måste ju ändå kliva upp skapligt i morgon/idag. Jag måste tvätta hela dagen, annars får jag gå naken till jobbet på måndag och det har jag faktist ingen lust med.

Annandagen!

2008-12-26T18:12:00.002+01:00

JA, äntligen hemma igen. Det är SÅ skönt!

Gårdagen blev ändå ganska bra till slut och jag blev inte ens full, jag tyckte det var bra ändå. Ingen var osams och maten var god. Sonen fick julklappar som han verkligen ville ha och vi hade faktiskt trevligt. Själva julstämningen uteblev dock, det kunde lika gärna varit en födelsedag, vilken som helst.

Idag var det "julkalas" hos min pappa. Det enda juliga var att barnen fick några julklappar, som tur var. Tur alltså att det inte var juligt. Vi fick nötstek, potatis och sås. Jättegott! Riktig mat *ler*.

Skönast är ändå att komma hem... Efter att ha varit hemifrån i 3 nätter, tillsammans med folk, och hundar, hela tiden. Hundar ja, 4 stycken, 2 labradorer, 1 flatcoated retriver och en rhodesian ridgeback. De 2 sistnämnda är 7 månader gamla och stimmar som f*n! 4 hundar alltså, 4 katter och 6 (plus mig) vuxna människor och 1 barn. Folk hela tiden och stimmande hundar.

Jag är ju van vid lugn och ro. Det är bara hur skönt som helst att vara hemma igen, jag sitter i nattlinnet, med en filt omkring mig och spelar musik i datorn. Så skönt att bara göra det jag vill utan att behöva ta en massa hänsyn. Lite senare ska jag ta ett långt bad, utan att behöva oroa mig för om varmvattnet tar slut eller att någon annan ska in i duschen efter mig.

Juldagen

2008-12-25T11:52:00.002+01:00

Ja, då var juldagen här... Hela grejen so far har liksom varit lite antiklimaktisk. Ingen julstämning, dålig stämning mellan sonens farmor och farfar och sonen blev sur för att han trodde att jag skulle få fler julklappar än han. Jag hotade med att sluta fira jul om det är likadant nästa år... Och jag menar verkligen allvar, julen handlar inte om paket.

Jag är inte religös så jag ska inte predika om jesus men det handlar INTE om presenter och INTE om mat, vilket många verkar tycka. Jag kan mycket väl tänka mig att träffa släktingar på julen och äta tillsammans och ha trevligt. Men detta behöver inte innebära att man ger varandra presenter och äter alldeles för mycket. Träffas och äta helt vanlig mat borde ju vara tillräckligt. Ok, det är trevligt med julgran och det är mysigt att baka pepparkakor...

Men när man MÅSTE, då är det inte roligt längre. Julen har för många måsten. Jag MÅSTE städa, jag MÅSTE byta gardiner, jag MÅSTE ha tomtar överallt, jag MÅSTE skicka en massa dyra julkort, jag MÅSTE köpa julklappar. Jag är skeptisk. Hela julgrejen har liksom förlorat sin mening och jag kan inte sätta fingret på när det hände. Jag brukade ju oxå tycka om julen. I år känns det verkligen som att jag gör allt detta för min son, som gått som på nålar hela december. Jag hade varit nöjd med en pizza och några öl i min ensamhet.

Nu sitter jag alltså vid mina "svärföräldrars" dator i deras kalla hus och önskar att jag var hemma, i min soffa under en filt.

Snart kommer min sons faster och farbror och deras respektivar. Då blir det liksom julafton igen här. Det blir prinskorv, köttbullar, julskinka och allt annat som "hör julen till". Falska leenden och kramar som vi inte menar blir det nog oxå. Jag ser fram emot den sena kvällens fylla.

I morgon är det jul hos min pappa, jag hoppas verkligen att vi inte får julmat då. Efter det kalaset åker jag direkt hem och plockar ner julgardinerna och min enda adventsljusstake!

God Jul!

Dagen före

2008-12-23T19:33:00.002+01:00

Ja, i morgon är det julafton... Tyvärr vägrar julstämningen infinna sig. Ute är det nog nån minusgrad nu men det är lika grönt som i april... Dessutom är jag fortfarande småsur, jag klipper in mitt klagobrev nedan.
"Hej

Jag är missnöjd. VÄLDIGT missnöjd. Jag beställde ett par riktigt snygga, DYRA, gråa skinnstövlar av er i oktober. Jag fick då beskedet att de skulle levereras i början/mitten av december. Det kunde jag acceptera och jag fullföljde min beställning.

Tiden gick och jag kollade lite i skoaffärer, provade stövlar här och där men tänkte att jag har ju stövlar i princip på väg hem i posten, jag behöver ju inte fler par stövlar.

Början av december kom och gick och jag började undra vart mina stövlar tagit vägen. Jag loggade in på sidan och kollade min beställning. Leverans 10 – 14 dagar stod det där och jag tänkte, ok, det blir kanske lite närmare mitten av december är början, helt ok, det är ju inte ens kallt än. När den 15 december kommit OCH gått loggade jag åter in på La redoute och kikade. Där stod FORTFARANDE 10 -14 dagar!

Jag ringde kundtjänst och förklarade situationen och flickan jag pratade med då lovade att skynda på beställningen så att mitt paket skulle levereras i nästa vecka.

I dag på morgonen fick jag mejl om att mitt paket var skickat och jag blev så lycklig, det skulle ju innebära att jag fick mitt paket i mellandagarna. Under dagen fick jag SMS om att mitt paket fanns att hämta på Konsum i Vimmerby. Jag jublade och berättade för kollegorna om stövlarna som jag väntat på så länge.

När jag står där på konsum och ser mitt paket inser jag direkt att något är fel… En katalog… Inga stövlar. På följesedeln står det leverans omkring 10 januari 2009. Det efter att flickan nämnd ovan lovat att mina stövlar skulle skickas under denna vecka.
Jag ringer kundtjänst igen så fort jag kommer innanför dörren och, jag tror till och med att det var samma flicka i telefonen, hon säger att leveransdatumet gäller till ER, i FRANKRIKE!!!! Inte till kund!

Hur som helst är stövlarna jag så gärna ville ha och sett fram så emot nu avbeställda. Jag kommer ALDRIG handla av La redoute igen! Jag vill att ni plockar bort mig ur ert kundregister, jag vill inte ha fler kataloger, varken La redoute eller Taillisimme. Jag tänker inte ens fråga hur ni kan veta att jag är överviktig och behöver tjockissortiment, bara sluta skicka den!

Jag tycker verkligen att det är helt sanslöst att man kan behandla en kund på detta vis! Jag sitter här med mina pengar och vill ge dom till er, ska det vara så svårt att hålla leveranser? Är nu svaret ja på den frågan skulle ni ju kunnat erbjuda en annan lösning än att vänta, eller avbeställa… Jag var fullt villig att vänta någon extra vecka eller två mot att priset sänkts. "

Detta är alltså brevet jag kommer skicka till La redoute. Jag är superbesviken.

Jag har dock lite goda nyheter oxå. Jag har 2, kanske 3, dejter inplanerade innan 13-helgen. Jag hoppas på att kunna klämma in en 4:e oxå *ler* Får passa på nu när sonen inte kommer vara hemma på flera veckor.

Söndag igen

2008-12-21T16:24:00.002+01:00

Ja, så var det då söndag igen. Veckan som gick känns avlägsen. Jag mådde halvtaskigt hela veckan och inget särskilt hände. På jobbet satt jag 2 dagar på ett ställe, 1 dag på ett annat ställe, 1 dag på ett tredje ställe och fredagen på ett fjärde. Lite småirriterande att hålla på att flytta runt hela tiden men jag har vant mig nu.

Så kom då lördagen och min shoppingresa till Linköping. Efter 3 timmar och oändligt många affärer hade jag egentligen bara en julklapp kvar att köpa och jag fick erkänna mig besegrad. Jag vet fortfarande inte vad jag ska ge min yngste brorson. Jag var trött, hungrig och svettig, hade ont i fötterna och i armarna efter att ha burit runt de presenter jag faktiskt hittade. Kanske inte idealiskt humör för en dejt men det var vad jag hade.

När han väl dök upp var jag frusen och hade ont i fötterna och så fort jag såg honom övergick min hunger i nervositet. Det var riktigt skönt att han erkände att han nyss ätit, jag slapp alltså äta lunch. Det blev kaffe och en lussekatt på ett riktigt lugnt café.

Jag vet inte riktigt hur det gick till men han lyckades övertala mig att följa med honom hem så att han fick laga middag åt mig. 2 timmar senare var jag fortfarande inte hungrig och definitivt ännu mer nervös. Jag uppskattar verkligen inte den känslan! Jag avskyr verkligen känslan av att inte ha kontroll. Jag antar att jag är ett fullfjädrat kontrollfreak.

Jag lyckade klämma ner lite mat, mest för att jag visste att jag nästan svimmar om jag inte får näring regelbundet. De säger att lågt blodsocker kan göra att hjärnan inte riktigt fungerar... Det var nog därför jag samtyckte till att ligga sked i soffan och kolla på TV. Kanske trodde jag fortfarande att jag skulle kunna behärska mig själv. Samtidigt vet jag ju att jag innerst inne faktist är en slampa och jag har väldigt dålig självkontroll *ler* Att vara så nära en man, efter att i princip inte släppt in någon i mitt personlig utrymme på nästan 5 år... Bara närheten och hans andedräkt i nacken gjorde mig i princip färdig att slita av honom kläderna.

Det hela var lite fumligt med kläderna halvt på och över alldeles för fort. Samtidigt var det ju helt underbart att ha SEX! Att jag hela tiden verkligen kände att han ville ha MIG! Hela tiden från ögonblicket vi sågs där jag stod frusen och med onda fötter tills jag åkte därifrån, fast han ville att jag skulle stanna. Han ville ha MIG!

Söndag, 13 december

2008-12-14T10:28:00.003+01:00

Ja, då var det söndag igen... Veckan har inte varit den bästa, min förkylningar har inte gått över och i tisdags när jag vaknade hade jag ont i ryggen. Idag är den första dagen som jag inte ätit värktabletter till frukostkaffet. Jag har lärt mig en massa nya saker på jobbet och det är ju bra men samtidigt är det jobbigt att hela tiden behöva tänka på precis ALLT man gör för att det ska bli rätt. I fredags kväll somnade jag i soffan vid 20 över 9...

I går tvättade jag, spelade badminton lite halvhjärtat och sydde en kjol. Utöver det chattade jag lite och såg på Bonde söker fru, det var maraton, hela dagen.

Mina planer för resten av den här dagen ser ungefär likadana ut, minus badminton och Bonde söker fru.

Jo, jag måste ju visa en bild på min provdocka efter att jag justerat dess figur för att likna min. Jag är inte säker på att den är perfekt nu men jag tror att det kommer funka. Jag har ett nytt projekt planerat så jag kommer snart få prova hur det fungerar.

Sista, jag lovar!

2008-12-09T21:05:00.002+01:00

Ja, nu är det kväll... Tisdag kväll. Tisdagar brukar inte vara nåt vidare och denna har varit som dom brukar, ungefär.

Började dåligt som f*n och blev bättre, och så lite bättre till... Men jag vet inte riktigt hur den slutade. Det var föräldramöte i min sons klass på grund av att det är stökigt och bråkigt, mobbning och en massa skit. Det är ju jättebra att skolan försöker göra nåt men samtidigt känns det som om det är lite för lite, lite för sent. Eftersom nästan alla andra föräldrar säger att det inte blivit kontaktade om deras barns bråkigheter undrar jag ju om min egen lilla ängel är elak?

Nu ska jag varva ned med dr House, hoppas att hans känslolöshet kan pigga upp mig.

Rätt håll

2008-12-09T13:01:00.002+01:00

Dagen har faktiskt blivit lite bättre... När jag stod i kassan på sjukhuset och betalade dök en klasskamrat upp. Hon hade redan varit hos doktorn och det var så himla roligt att se henne. Att jobba heltid tar verkligen upp en stor del av ens tid och vi har inte ens messat sedan vi slutade skolan. Varför blir det så? Man är ju jättegoda vänner och så plötsligt, bara för att ens sysselsättning ändras träffas man inte mer! Det är ju inte klokt, egentligen.

Vi har i alla fall bestämt att vi ska gå ut på krogen. Osäker när det blir dock, vår lokala Harrys, som typ är den enda krog som finns i Vimmerby, har gått i konkurs. Hon lockades dock av tanken på att åka till Linköping och gå ut där. Hon har en väninna som bor där och vi skulle möjligtvis kunna få låna hennes lägenhet när hon är hos sin pojkvän. Jag måste ju hålla med om att det är en bra idé, det verkar vara gott om singelkillar i Linköping.

Nu har jag återfått en del av min livslust så nu ska jag ta på mig nåt mysigare och ställa mig vid spisen. Kanske köra igång tvättmaskinen oxå.

Happily ever after?!

Hur långt är ett snöre?

Onsdag 14 september...

Torsdagsblues, igen

Onsdag 12 juli 2011.

Torsdagsblues...

Katten Gustaf och Jag

Äntligen fredag!

Torsdag, igen

Skärtorsdag 2011

blä

Farfar

Torsdag, 9 september 2010

Bara lite till

Det blir inte alltid som man tänkt sig...

och plötsligt är det maj, precis som jag sa...

Regnig torsdag mitt i november

Söndag, dagen efter

Lördag, 7 november

Torsdag, mitt i oktober...

En helt vanlig vardagskväll...

02:00, lördag natt...

Onsdag, 16 september 2009.

länge sen...

Luftballong *ler*

Reflektioner

Söndag kväll, igen

Underbart väder...

Semester!

måndag igen

Jag måste försöka förklara

Ny hårfärg

Skolavslutning

Mmmmåndag

Jo, söndag kväll igen

Nu är det ett tag sedan, igen

Söndag kväll, igen

Helgen som gått

Äntligen torsdag *ler*

Jag måste

Hmmm...

Jo, så är det onsdag

Tisdag...

Tiden bara rusar!

Hmmm... Plötsligt 30 mars

14 mars 2009

måndag, 9 mars

Måndag, ny vecka

Onsdag igen...

Omvärdera

Söndag igen

Efter ner ...

Onsdag, dagen efter tisdag

Söndag igen

Nya skor i all ära...

Nya skor

Torsdag, 29 januari

Återigen

söndag

Fredag, kväll

Onsdag

Söndag igen

Onsdag, kallt som f*n!

Söndag 4:e januari

Årets sista dag

Måndag igen

jo, jag måste nog ändå...

Lördag... och lite söndag

Annandagen!

Juldagen

Dagen före

Söndag igen

Söndag, 13 december

Sista, jag lovar!

Rätt håll

Luftballong ler

Äntligen torsdag ler