Den här helgen har varit tuff... Sonen fyllde 10 år i veckan som gick och vi har nu haft kalas både lördag och söndag. I lördags barnkalas. Bara 5 barn totalt och riktigt smärtfritt men det är ändå en hel del som ska fixas med, både före och efter. I lördags kväll hade vi dessutom kaffegäster så det blev ganska sent. Idag har vi haft 18 gäster till lunch *ler* Det var en pärs, tur att det är länge till nästa kalas. Nu i kväll har jag kört min andra halva till tåget, 18 mil totalt, det blir man ju inte direkt piggare av.
Jag såg nu att det är nästan en månad sedan jag skrev förra gången. Det har ju hänt en del sedan dess. I förra inlägget nämner jag att jag nästan säkert fått en lägenhet i Alingsås. Och, jo, det fortsatte bra, jag kom överens med killen jag pratade med om att jag skulle få lägenheten och en hel del specifika detaljer. Den här killen är ny i företaget, han ska ersätta en kvinna som är gravid och alltså ska vara mammaledig. Exakt varför jag sedan fick prata med henne vet jag fortfarande inte men vi kom i alla fall överens om att jag skulle titta på lägenheten. Jag var mycket noga med att tala om att jag ändå absolut ville ha lägenheten, oavsett hur den såg ut. Jag ville ju ha någonstans att bo.
Vi kom överens om ett datum och en tid. En vaktmästare var där och släppte in mig. Detta var fredagen den 22 maj, klämdagen. Följande måndag glömde jag faktist att ringa bostadsbolaget, jag tyckte väl inte det var SÅ bråttom, jag var ju säker på att lägenheten var min. Hur som helst så kom jag ihåg att ringa på tisdagen, tidigt. Den gravida kvinnan var oanträffbar så jag fick prata med hennes ersättare. Han var luddig och visste inget så han föreslog att jag skulle ringa igen strax före lunch, vilket jag gjorde.
Tyvärr var kvinnan oanträffbar fortfarande men ersättaren meddelade att hon hyrt ut lägenheten till några andra, de skulle skriva kontrakt dagen därpå. Jag kan just inte hitta ord för att beskriva hur chockad jag blev... Vi hade ju bestämt, sa jag. Hon hade bestämt med andra, sa han. Ja, ni kanske kan föreställa er vad irriterad jag blev. Kommunikation! Efter att jag ställt till med ett herrans liv via telefon lovade dom mig en annan lägenhet. Den har jag nu skrivit kontrakt på utan att veta hur den ser ut. Jag vet var den ligger men har absolut ingen aning om hur planlösningen ser ut eller hur tapeter och golv är.
Skönt är i alla fall att nu vet jag var jag ska bo. Nu ska bara resten ordnas, skola, jobb, fritidsaktiviteter och själva flytten *ler* Jag ser just inte fram emot den delen. Packa ihop ett helt hem och köra iväg det 25 mil... Det längsta jag flyttat förut är 3 mil, jag har aldrig bott längre än 2 mil från den plats jag bor nu. Jag har flyttat många gånger och det är lika besvärligt varje gång. Samtidigt är det ju spännande och roligt, konstigt nog. Mycket blandade känslor, måste jag säga.
Jag har bott själv med sonen i snart 8 år... Hur ska det gå att bo tillsammans med en annan vuxen? Jag vill ha toalocket stängt men han glömmer det. Jag bryr mig inte så hårt om det står disk på diskbänken men det gör han. Alla såna små vanor och ovanor man har som man just inte tänker på... Klart jag är lite orolig, samtidigt kan jag definitivt inte tänka mig att fortsätta leva utan honom, vi är ju 2 delar av en hel. Vi fattas varandra när vi inte kan vara tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar