Riktig skitsöndag.
Gårdagen var underbar men det går ju upp och ner, som bekant. Idag är det ner, ner och ännu lite mer ner. Jag har ingen förklaring, jag är bara sur, trött och grinig. Inget känns bra, jag vill bara krypa in under en sten och stanna där tills ... Ja, inte vet jag, jag vill bara slippa från allt.
I går älskade jag mitt liv och det borde jag ju rent logiskt göra idag oxå, inget har ju förändrats.
Det är visst fars dag idag... Min far bor 25-26 mil bort och bryr sig just inte. Fanns just ingen anledning till att bry sig om det då, kände jag. Sonens far är ju borta sedan länge och är begravd nästan 30 mil bort. Sambons son ringde och "gratulerade" eller vad man nu gör på fars dag.
Nej, inget jag gjort idag, vilket i ärlighetens namn inte är mycket, har lett till någon större glädje. Tvättmaskinen har gått varm och det är väl mest för att vi inte skulle haft så mycket att ta på oss i veckan om jag INTE tvättat... Resten av tiden har jag kurat i soffan under en filt eller i sängen, under täcket.
Jag HATAR verkligen att jag blir såhär, äckligt känslosam och gråtmild. Jag har gråtit flera gånger idag, helt utan anledning. En släng av höstdepression? Hormoner? Inte vet jag, jag vet bara att jag inte tycker om det men jag vet inte vad jag ska göra åt det.
Nu är klockan iaf 21 och jag kan faktist gå och lägga mig snart, jag är fullständigt utmattad.
Skitsöndag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar