Idag känns måndagen i hela kroppen... Helgen försvann när jag blinkade, känns det som. Ena stunden var det fredag kväll och vi såg Lasse Kronér på TV, nästa stund var det söndag eftermiddag och vi lastade in oss i bilen för att köra hem bonussonen till hans mamma. Hela lördagen och nästan hela söndagen liksom bara försvann. Känslan efter helgen är ändå bra och jag tror hela familjen håller med. Vi har givetvis saknat lilla M, lilla Nea och deras mamma men vi hoppas de kommer hem snart så vi kan kramas och gosa bebis *ler*

Precis nyss, under förmiddagsfikat, berättade en arbetskamrat om en patient hon haft förra veckan. 92 år och riktig krutgumma. "Ingen kan tro att du är 92 år gammal" sade arbetskamraten till henne och då hade tanten svarat med ett flin "Vad bra, då kan jag ge mig ut och skaffa en ny gubbe". Alla runt fikabordet instämde när någon sa att det var alldeles för jobbigt att börja om med en ny man, när man väl lyckats tämja den man redan har... Fast det är klart, är du 92 är komplikationer så som hemmavarande barn och skjuts till skola och träningar och sånt tjafs ganska osannolikt... Men jag höll med och sa att jag tyckte det var svårt nog att börja om med en ny vid 34 års ålder så jag tänker INTE byta ut den jag har... Möjligtvis komplettera, sa jag, men det var ingen som hörde *ler*

Den där känslan av att flyta runt på rosa moln i sjunde himlen infinner sig inte alls lika ofta längre men ibland bubblar den upp i bröstet och jag är så OERHÖRT tacksam över att vi hittade varandra till slut. Jag måste anta att det inte var meningen att vi skulle hitta varandra förrän i väl vuxen ålder, av någon anledning... Ibland driver han mig till vansinne men för det mesta är det en rent vansinnig kärlek jag känner för denna man *ler* Vi har det upp och ner i vågor precis som andra och vi kämpar och jobbar på vårt förhållande hela tiden. Som tur är är vi HELT överens om att vi älskar varandra och att vi vill bli gamla tillsammans... Har man haft turen att få uppleva en kärlek så som vår är man rent idiotisk om man låter det gå i kras bara för att det blir lite jobbigt.

Jag vidhåller alltså, jag tänker INTE byta ut min man!