Körigt på jobbet idag… Min kollega och en av sköterskorna är sjuka och jag har massor att göra… Inte så många diktat men mycket annat, remisser som ska skannas och bokas, pärm efter pärm med papper som ska gås igenom och en MASSA papper som ska skannas in i journalerna. Ovanpå allt detta får jag svara i telefon idag, vilket jag inte är van vid, det brukar sköterskorna göra men eftersom en av dom är sjuk idag måste jag hjälpa till. Jag har upptäckt att jag vant mig av med att bli störd av telefonen hela tiden, jag kommer av mig och tappar tråden, det är jag absolut inte van vid. På mitt förra jobb ringde telefonen ofta och då gjorde det inget.
Jag är ju ganska ny fortfarande *ler* Jobbade första dagen den 27 augusti… Att jag kommer av mig kan ju möjligtvis bero på att jag inte riktigt kan svara på frågorna i telefonen… Känns ovant, det också.
Annars har jag landat bra i mitt nya liv, tycker jag… Jag fick jobb mycket snabbare än jag trodde var möjligt och jag har inte kört vilse på länge. Det funkar att pendla, även om jag fortfarande är lite ovan vid alla köer. Sonen har funnit sig väl till rätta i skolan och har hittat en kompis i klassen. Han säger att det funkar med den nya klassen och skolan och att alla är snälla. Jag väcker honom på morgonen innan jag åker och så kliver han upp och fixar frukost själv. Jag har ännu inte hört att han kommit försent till skolan så jag måste ju anta att det funkar.
Själv häpnar jag fortfarande över mängden tvätt… Att en enda extra person i ett hushåll kan göra sån skillnad… Berget bara växer och jag tvättar och tvättar och tvättar men det verkar inte hjälpa. Kanske beror det på att jag inte hinner tvätta lika mycket på helgerna som jag gjorde tidigare… Sambon vill göra saker på helgerna och visst, det vill ju jag också men hushållssysslorna får stå tillbaka. I helgen som gick var jag sjuk så då blev just inget gjort hemma. Sambon tvättade och städade bilen, det behövdes verkligen men tvätten… och städningen…? Tur i alla fall att vi har diskmaskin *ler*
I helgen som kommer blir det inte nåt gjort heller, vi ska till Småland på släktträff. Oklart ännu om vi åker på fredag kväll eller lördag morgon, i vilket fall som helst blir det lite körigt och långt att köra/åka. Jag ser just inte fram emot själva resan, en 10-åring och en 7-åring på en 27 mil lång bilfärd… Hmmm… Ja, man kan ju hoppas att de somnar.
Nu är klockan snart 21 och jag är gräsänka… I 2 hela dagar, och nätter, ska sambon vara borta på jobb. Känns väldigt konstigt… Sova ensam i den stora sängen, ingen som pussar mig på pannan innan han går hemifrån på morgonen… Det känns konstigt att det känns som jobbigt, jag var ju ändå singel i nästan 8 år…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar