Idag är det måndag och jag har inte träffat Honom sedan i fredags morse. Han har jobbat hela helgen… Vi har dock pratat i telefon, ganska länge, varje dag. Ena dagen pratade vi om att man kan planera hur mycket som helst, det blir ändå aldrig som man tänkt sig, man får bara hoppas att det blir bra ändå. Han säger då ”Ok, så om vi tänkt bosätta oss i Spanien men hamnar i Danmark istället så är det ok?” Notera här ”vi tänkt bosätta oss”. Jag tror inte att han tänkte på vad han sa men mitt hjärta stannade en stund, tror jag, men jag fann mig snart och påpekade att Danmark är ett problem eftersom jag inte fattar nån danska knappt och att jag är bättre på spanska, konstigt nog.

Igår kväll när vi pratade säger han att han måste jobba hela nästa helg också… Jag frågade en extra gång om han jobbar på onsdag kväll och det försäkrade han mig att han inte ska göra. Det blir dock långt mellan träffarna och jag suckade och påpekade att jag vant mig vid att träffa honom hela tiden. ”jamen jag går ingenstans” säger han då och då stannade mitt hjärta igen, trots att jag inte alls är säker på att han vet vad han sa, egentligen…

Sammantaget har det varit en bra helg, mycket vilsam och jag har ändå hunnit ifatt med hushållsarbetet hemma och gjort ett tappert försök till att umgås med sonen… Jag verkar dock helt ointressant, om han inte vill ha mer pengar förstås…