Intimitet är knepigt... I filmen Pretty Woman får Julia Roberts' rollfigur rådet att inte kyssas på munnen, det är för intimt.

Jag kan känna likadant, jag kan ha sex med nära nog vemsomhelst men kyssas vill jag inte med vemsomhelst. Det är för mig mer ett ömhetsbevis, något man gör med någon man har känslor för.

Sex är en drift som måste stillas och rent djuriskt kan jag para mig utan att för den skull ha känslor för handjuret i fråga...

Innan jag träffade min nuvarande sambo trodde jag inte på det där med att sex är bättre med någon man älskar, jag hade uppenbarligen aldrig älskat någon tidigare och hade därför inte upplevt skillnaden. Sex med sambon är fantastiskt varje gång, om det så är en snabbis på 5 minuter eller en lååång utdragen session på flera timmar med vilopauser och mycket bus. Fantastiskt är det ändå. Ibland räcker det att han tittar på mig på rätt så reagerar kroppen..

Sambon och jag pratar om känslor. Prata om känslor ligger inte riktigt för mig och jag har aldrig prioriterat det i tidigare förhållanden. Jag kan ha försökt någon gång men, som sagt, slår man huvudet i väggen tillräckligt många gånger blir man blodig och då måste man backa och låta det läka.

Jag har i alla fall blivit tvungen att lära mig prata om vad jag känner. Någon sa att känslor alltid är sanna och så är det ju. De är inte alltid logiska men de är alltid sanna. När hjärtat bubblar över av kärlek är det svårt att uttrycka, Jag älskar dig räcker ju lixom inte till i det läget. "Da mi basia mille..." av Catullus. Man riktigt känner hur kär han var...

Kyssar är intima men man är ju intim på andra sätt... När man kommit så långt att man rapar och fiser helt öppet vet man att man är i ett förhållande *ler* Sambon blir sur om jag låser dörren när jag går på toaletten så jag låter bli om det bara är vi hemma. Nummer ett har jag inga problem med men nummer två vill jag sköta i ensamhet.

Hur som helst så har jag blivit bättre på att prata om känslor, av nödtvång helt enkelt, annars hade jag gått under. Nuförtiden försöker jag verkligen KÄNNA känslorna, fundera över vad det är jag känner och kanske till och med klura ut varför. Gör man det kan man trolla bort en negativ känsla, få den att likt i en tecknad serie krympa ihop till ingenting och försvinna i en rökpuff.

Ibland får man fundera på vad man kan stå ut med... Kärleken övervinner allt, sägs det ju, men det vet vi alla att det inte är sant. Väljer man att stanna måste man ju gilla läget och gå vidare, hur svårt det än kan vara. I vissa fall kanske härda ut och vänta tills saker och ting har "gått över", som de ju gör ibland...

Kanske bottnar mitt aktuella problem i svartsjuka ändå... Jag har valt att stanna, fast jag då måste dela min man med en annan kvinna. Låna ut honom för sex är inget problem, se ovan. Problemet bottnar nog i att han säger att han älskar den andra kvinnan oxå och intimiteten dem emellan stör mig. De få gånger jag ser pussar och kramar och rumpklappar stör mig men jag tittar bort och låtsas som inget. Det finns annat som stör desto mer och det skär verkligen i mig. Samtidigt har jag valt att stanna och ser fram emot vår framtid tillsammans... Kanske måste jag blunda lite till med hjärtat... För att få uppleva något som är större än oss futtiga tre